Ett äpple om dagen…

Äpplen  är en lycka att ha tillgång till. På gården finns fortfarande kvar träd som planterades av mina morföräldrar. En del av träden som fanns när vi tog över gården har försvunnit. Ett par har fallit under någon av de stormar som härjat på landets västsida, något har drabbats  av röta och fallit för sågen och några stod för nära huset med risk för påverkan på husets utsida eller grund.  Kvar finns några träd bland annat ett Halländskt Brunnsäpple, ett äpple som passar utmärkt som matäpple. Hos oss får det lov att fylla årets behov av äpplemos.

Förra året fick vi enormt mycket äpplen på det trädet, i år var det mer måttliga mängder. Ett träd som inte ofta ger helt mogna äpplen hos oss är Cox Pomona.  De två sistå åren har också detta träd gett mogna äpplen som också dessa fått ingå i moskoket.

Äpplemos på vårt sätt är ett passerat mos. Äpplena delas och kärnas ur och delas sedan i skivor. Vi skalar inga äpplen utan skalen får vara med och ger också en del av sin färg till det färdiga moset. Äppleskivorna ångas i Saftmajan till en ”nästan färdig” konsistens och passeras sedan med hjälp av köksmaskinens tillsats.

Äppleskivor färdiga för ångning. –

 

Passering pågår.

Även om maskinen för en del oväsen är jag tacksam för att det går fort och relativt enkelt.

Det färdiga resultatet blev ett antal burkar som skall förgylla  vår frukostgröt eller flingorna och beräknas räcka för vinterns behov. – och lite till.

Färdigt att hälla upp

Två dagar anslogs till äpplena. Resultatet blev ett tjugotalet burkar som skall förvaras i gamla husets fantastiska matkällare.

 

Syrningskruka – Fermentation pot

English below

Måste bara visa vad jag, långt om länge och med viss erfarenhet av syrning av grönsaker, äntligen har skaffat.  Vårt hushåll äger numera två stycken syrningskrus av lagom storlek med tyngder till båda. De passar också ihop med färgerna i vårt kök  – de är gröna.
Syrning hos oss har tidigare skett i Höganäskrukor med tallrik med stor, kokt sten på toppen för att hålla ned grönsakerna och handduk över för att hindra fruktflugor att komma åt och förstöra syrningen. Ett antal stora glasburkar av konserveringstyp har också fått stå till tjänst.             Numera är jag ägare till dessa vackra krukor med lock och vattenlås.

Syrningskrukor – Fermentation pots

I just have to show  what I have finally acquired, far too long and with some experience in the fermentation of vegetables. Our household now owns two fermentation-pots of equal size with weights to both. They also match the colors in our kitchen – they are green.
Fermentation with us has previously been done in Höganäs pots, with a large, cooked stone on top of a plate to hold down the vegetables and a towel on top to prevent fruitflies from accessing and destroying the fermentation. A number of large conservation-type glass containers have also been used
Nowadays I’m the owner of these beautiful pots with lid and water trap.

Ta vara på det goda – Take care of what nature gives

English in between

Hösten är, för oss som bor på lantgård, en aktiv tid då årets mödor skall tas tillvara inför den årstid då vårt klimat här uppe i ”den kalla nord” inte tillåter odling. Årets vedermödor har inte gett så stor utdelning, dels på grund av de glupska sniglarnas framfart, dels beroende på vårt arbete med huset som tar tiden från andra väsentligheter. Sniglarna har dock inte rått på vår växthusodling där tomater, kryddor och paprika gett skördar som räckt till att fylla frys och skafferi.

Tomater har blivit till tomatkross och också till ketchup. Det är ett tag sedan som jag gjorde ketchup senast. I årets variant blev det mestadelen gula tomater av en mycket god sort som också gillat klimatet i vårt ena växthus. En viss inblandning av röda bifftomater blev det också. Resultatet blev gott, något starkare än köpt och med mindre inblandning av socker. Den är nu fylld på flaskor för användning i vår mat under den kommande kalla årstiden.

Autumn  (fall)  is the time when the growth this year will be taken care of to save it for winter. This harvest will not be the biggest one to some part due to the snails but also because we have been working with our house and that takes an awful lot of time. The snails have not been abel to destroy our tomato cultivation, our spices or our peppers and we can fill our freezer and the pantry.

We have made crushed tomatoes and tomato ketchup. It’s been a while since last time I made ketchup. The variant of this year is mostly of very tasty yellow tomatoes with some red beef tomatoes. I like the outcome, a bit stronger flavour than the one you can buy and a lot less sugar.The ketchup is now in bottles and is going to be used in our food the coming cold part of the year. 

Tomatketchup på gång – Making tomato ketchup

De färdiga flaskorna förvaras sedan i källaren tills de skall användas och med sin smak påminna om höstskörden.

The bottles will be stored in our cellar to time comes and they will  be used and with it’s flavour remind us of the autumn harvest.

Färdig ketchup – Ready made ketchup

Förutom tomater har vi skördat paprika. Vi har odlat den långsmala paprikan som passar till att göra egen Ajvar Relish eller paprikaröra. Det blev två varianter, dels en med paprika, chili, olivolja, peppar och salt och dels en som förutom paprika också hade aubergine, lök, vinäger och honung i. Den med aubergine blev mer tafatt i smaken än den utan. Jag föredrar den utan.

In addition to tomatoes we have also harvested peppers. We have grown the long pepper suitable for making our own Ajvar Relish  or pepper sauce. There were two variants, one with peppers, chili, olive oil, pepper and salt and one that, apart from peppers also had eggplant, onion, vinegar and honey. The one with eggplant was more insipid in flavor than it without.  I prefer it without eggplant.

Paprikor som skall rostas i ugn – Peppers to be roasted in the oven

Det som syns under paprikorna är gul lök som snart skall förvaras i rotfruktspåsar och hängas upp för förvaring. Lökskörden gav många och ganska stora lökar. Vi gör åt en hel del så egenodlad lök, som odlats med enbart naturlig gödsel från våra egna får, är gott att ha i källaren.

Under the peppers you can see onions that is soon to be stored in vegetable bags and be hanged from the ceiling. The onion harvest gave us many and rather big onions. We use a great deal and onions grown with only natural manure from our sheeps is good to have in the cellar.

Gul lök -Onions

Planeringen inför nästa år har kommit igång. Vi har skaffat vitlök, som skall sättas i en av våra odlingslådor, för tillväxt och skörd nästa år. De fick sällskap av några blomsterlökar som skall få sin plats utanför ateljén och förhoppningsvis kunna glädja oss under vår och försommar under kommande år.

Planning for next year is in progress. We have bought garlic seed, to be put down in one of our cultivation boxes to grow and to harvest next year. We also bought some flower bulbs to plant outside my studio to grow and give us pleasure during spring and early summer for years to come.

Lök för kropp och själ – Onions for bbody and soal.

Alldeles in på knuten fanns några trattkantareller som torkades för framtida bruk. Något som också fick följa med in var några få färgsvampar, rödskivig spindling, för få att färga med idag men de lades till samlingen för framtida bruk.

Close to our house I found some autumn chantarelle good to dry and use in sauce. I also found some mushroom to use for dyeing yarn. Too few to use at once, but I took them to dry and save for the future.

 

En liten en svår att motstå

När vi är fullt upptagna med arbete, nu inför ett evenemang som skall gå av stapeln om ca en månad, blir till slut tillvaron något begränsad. Det enda vi ser är arbetsrum, verkstad, ateljé, matbord och säng. I ett desperat försök att byta miljö för en liten stund, gjorde vi en kortare utflykt i vårt närområde. Det börjar bli dags att tänka på nästa års livsmedelsproduktion och med förhoppningen att få tag i vitlök att sätta, åkte vi till en plantskola.  De hade ingen vitlök så långt ögat kunde nå. Vi var för tidigt ute, något som sällan händer. Vi brukar oftast vara för sent ute. Nu får vi vänta några veckor innan vi kan skrida till verket och plantera  vitlök inför nästa års skörd.

Som tur var hade vi nära till en öppen second handbutik. Vi hittade några nya pizzatallrikar istället för de som på ett underligt vis har decimerats till att nu vara bara två. Visserligen räcker det till oss, husbon’n och mig, men det kan vara bra att ha några fler. Förutom tallrikarna fann vi en valkbräda i trä och   –   en spinnrock. Ja, jag har många spinnrockar. – nej, de är inte för många. Det finns alltid plats för en till. Denna nya spinnrock är liten, nästan hälften så stor som en vanlig ”snedrock”, en traditionell variant. Vid en närmare titt på spinnrockens undersida, och med hjälp av Google translate, kunde vi konstatera att den tillverkats på ett hantverkskooperativ i östra Polen. Hur den hamnat hos oss i Sverige, förtäljer inte historien och vem hantverkaren är som gjorde spinnrocken vet vi inte heller eftersom namnet var handskrivet och inte gick att tyda.

Naturligtvis måste man provspinna den lilla. Efter tvätt, smörjning och lite justering var det så dags. En liten del av Polwartull fick bli arbetsmaterial vid den allra första testen av vad den lilla kan åstadkomma med mig vid rodret. En liten test men så här långt är den godkänd. Trots sitt lilla format är det ingen seg rackare. Spinnvingen är smal och har många krokar på varje sida vilket tyder på att spinnrocken varit avsedd för att spinna lin. Mitt test med ull med fina fibrer bör bli ett tunt garn av spetstyp vilket kräver mycket snodd. Klarar spinnrocken detta utan att man behöver trampa extremt mycket?

Resultatet är positivt. Garnet blir tunt, får lagom snodd (med mitt mått mätt) och jag ser fram emot att få spinna spolen full.

Hur ser då denna nya lilla ut? Se själv. Här kommer några bilder.

Min nya polska väninna och en valkbräda
Lillan i ensamt majestät
Första provet
Garnprov

Ren, renare, renast – Clean, cleaner, cleanest

English below

Idag har arbetet gått i renlighetens tecken. Här har det tvättats ull. Den här gången är det lockar av finull som tvättats för att kunna bli lämpliga för att kammas. Två rotfruktssäckar med ull placerade i varsin champinjonback och tvättade enligt alla konstens regler. Efter centrifugering skall varje lock separeras och läggas till tork. Några fällar av finull återstår att preparera.

1. Locktvättad ull – scored wool-locks

Nu pågår också klippning av årets lamm. Vi tar enbart tillvara ull från sidor och bog resten får gå i komposten. Efter sortering kommer fällarna att läggas upp i butiken. De fällar jag hittills sorterat har mycket fin ull, mjuk och behaglig och ändå stark. Så här långt är jag mycket nöjd. Synd att vi inte hinner använda allt själva när ullen har ”vill-ha-känsla”.

2. Fäll av Ryalamm – Lambs wool Rya

Det är också tvålkokningtid  på Gammeldags vis. Den sats vi gör är tänkt att ge ca 10 kilo tvål. Hälften står nu till tork, den andra hälften skall snart hällas upp i en, för ändamålet färdigställd, låda invändigt klädd med vaxat papper för att inte skada trät.  Tvålkokning är något som återkommer med jämna eller ojämna mellanrum här hos oss. Dels för att vi vill hålla liv i gammalt hantverk, dels för att tvål gjord på gammalt vis är bättre för huden – om den görs på rätt sätt. Och här görs den enligt alla konstens regler, med råvaror som de användes förr, det som var biprodukter från gårdens slakt av framför allt får men även nöt och gris. Eftersom vi har får använder vi fårtalg som bas i vår tillverkning. Tvålen som görs av fårtalg blir hård, rengör fantastiskt, är behaglig att använda med ett mjukt fint lödder som smeker huden som inte behöver smörjas in efter dusch och tvätt med diverse produkter för att hålla huden mjuk och smidig. Det får man med den handgjorda tvålen gjord av naturliga produkter.

Lite kuriosa: medan jag höll på att hälla upp den första omgången tvål, lyssnade jag på radion som just då hade ett litet reportage om att tillverka egen tvål. En tvålmakare talade bland annat om skyddsutrustning vid tvåltillverkning.  Den som sett mig arbeta med tvålen skulle förstått vad hon menade. Under tillverkningen är jag försedd med skyddsglasögon ovanpå de som används annars också, långt plastförkläde, syrabeständiga handskar som räcker till armbågen och fönstret på vid gavel för ångornas skull. Dessutom finns alltid en skål med ättiksvatten stående om olyckan skulle vara framme och jag behöver neutralisera eventuella starkt basiska stänk av tvålmassa på huden.  Det skall inte kunna hända något men man skall alltid vara beredd på att det kan göra det. Sagt med Tage Danielssons ord..   ”före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent… ”   Så för att vara säker på att det aldrig skall hända så är det bäst att gardera sig och använda skyddsutrustning.

3. Tvåltillverkning   –  Soapmaking

PS. Husbon’n finns som vanligt placerad på säkert ställe, dvs i verksta’n, där han är i full färd med att tillverka fler ullkammar. DS

Today we’ve worked with cleanliness. We’ve washed wool. This time it is locks of swedish fine-wool, washed to be fit for combing. Two vegetable bags with wool, each one placed in a mushroom container and washed according  to all rules. After a spin out every lock will be separated and placed to dry. There are some more fleeces to prepare.  Fig 1.

It is also time to shear our lambs. We only take care of wool from shoulders and middle back/side to get the best parts of the lambs wool. After skirting and sorting the fleeces, they  will be avaliable in the shop. The fleeces I have sorted so far has fine wool, soft and nice to touch but still strong. I’m very pleased so far. It’s a  pitty I can’t use all wool myself when the wool has that ”want-it-feeling”.  Fig 2.

Now it’s also time to make new soap in the way we do it at Gammeldags (the old way ). We will get about 10 kilo soap (22 pounds). Half of this batch is now put aside to dry and the other half is soon ready to  poure into a box, lined with waxed paper in order not to damage the box’s  wood. To make soap is something that is repeated with even or uneven intervals. It’s in order to keep old craft alive, and soap, made in an ancient way, is better for the skin – if it’s made in the right way. We make soap by the rules, with commodities used in the old times,  the residual-products from the farm’s annual slaughter of sheep, kows and pig. We have sheep, so we use tallow from sheep as our base for making soap. The soap made from sheep’s tallow get hard, cleans amazingly, is good to use with a soft, fine lather, caressing the skin. We do not need any products to moisturize the skin after shower. It comes natural with the handmade soap made from natural ingredients.

As a coincidence: when I was pouring the first batch of soap in the box, I listened to the radio that had a reportage about making your own soap. A soapmaker tolded on protective equipment when making soap. Anyone who has seen me in action would have understand what she ment. When I make soap I use safety glasses over my own glasses, a long plastic apron, acid proof gloves up to the elbows and the window wide open to prevent from harmfull vapors. On top of that I have a bowl with white-vinegar in water if I need to neutrilize splashes of strong alkaline soap. It should not happen but one shall always be prepared for it tohappen. The author Tage Danielsson said…” Before Harrisburg, it was extremely unlikely that what happened in Harrisburg would happen, but as soon as it had happened, the probability rose to no less than 100 percent…”  So, to be sure that it’ll never happen it is best to be safe and use protective equipment.  Fig 3.

 

PS. Husband/master is placed in a secure area, aka the workshop, where he is busy making more wool combs. DS

 

Sten, sten, sten…

Nu börjar det hända saker. Entrén har förberetts med stenmjölsbädd och idag har de första stenarna lagts på plats. Trädgårdsgången är också den täckt. Den skall bara stampas och vältas. Återstår att kärra ut stenmjöl runt huset och lägga ut markduk där vi skall bygga upp altanen och fylla med stenmjöl.

Rensade bort en del nässlor som vuxit sig höga i måbärshäcken och skrämde upp en padda som tog ett stort skutt mitt framför mig. Fick fram mobilkameran och förevigade gästen innan den försvann på nytt in i vegetationen.

Vejden har gått i frö och massor av mogna frön har tagits tillvara för att få bli nya blad som kan användas till färgning.

Dessutom har mina vävarkardor fått stora kardborrar som blommar. Rätt sort med taggarna böjda åt det håll som krävs för att kunna rugga tyg eller plädar till mjukaste mjukt.

Kardkors skall tillverkas men användningen får bli enbart för pedagogiskt bruk. Rugga plädar görs bättre av företag som specialiserat sig på detta. Framför allt tar det kortare tid och är mer skonsamt för kroppen.

Förbereda arbete – Prepare work

English below

De dagar som lämpar sig för inomhusarbete har handlat om garn av olika sort och kvalitet. Jag har varpat, härvlat, räknat ut garnåtgång, färgpigment och också gjort småhärvor för laboratoriefärgning innan den slutliga färgningen tar vid. Nu återstår att plocka fram färggrytor, termometer och hjälpämnen för färgning och invänta lämpligt väder, det vill säga, nästa regndag.

Varpflätor och garnhärvoŕ för färgning. Warp and skeins of yarn ready to dye.

Dagarna med lämpligt utomhusväder används till att flytta stenmjöl, jord med mera. För nu skall stenarna till trädgårdsgångar, inköpta för mer än femton år sedan, komma till användning. Vi har reviderat  våra trädgårdsgångsplaner vid flera tillfällen men nu har vi äntligen tänkt färdigt.

Stenmjöl till trädgårdsgång. – stone flour for garden aisles

The days suitable for indoor work has been about yarn of different kind and quality. I have made warps, made skeins, calculated yarn usage, color use, and made small skeins for laboratory coloring before the ordinary coloring takes place. What remains is to get my pots, thermometer and other things ready for the job and wait until next rainy day.

Outdoor weather is for moving stone flour, soil and more. Now the time has come for making the aisles we planned for fifteen years ago. We have changed our plans many times but finaly decided how to do.

Glass – Ice cream

English below

Midsommar hos oss kräver inte sill men väl något gott till kaffet. Den här helgen blev det hemmagjord glass. Förra sommaren införskaffade vi en glassmaskin, något större än de små som bara tillverkar en portion i taget och som dessutom måste frysas innan de kan användas.
Cirka två liter glass per omgång klarar vår maskin att göra. Glass skall ha bra råvaror och gärna favoritsmak. En bra glass gör vi på hälften grädde, hälften mjölk, tillsätt ägg och socker och vanilj  och låt maskinen göra sitt. I slutet kan man tillsätta önskad smak i form av bär, nötter eller annat som känns nödvändigt för en god glass. Sedan är det bara att njuta.

Glass i stora lass – Ice cream

Midsummer at our place has no need for herring but we want someting tasty for our coffee. This weekend we made some ice-cream. Last summer we bought an machine for making ice-cream, a larger variant to compete with the small ones making just one portion at a time and that has to be set in the freezer before use. Our machine can make about two liters (~2 qt). Ice-cream must be made of good ingredients and also have your favorite taste. We make a good one from half whipped cream and half milk, add eggs, sugar and vanilla and let the machine do it’s work. In the end you can add berrys, nuts or anything needed for a nice ice-cream.  And then you can enjoy your own ice-cream.

Herre på täppan – King of the hill

English below

Årets herrmaffia rör sig i samlad tropp i hagen. Kanske rädda att bli separerade från varandra en gång till. Mammorna fick eget bete för några veckor sedan och går nu tillsammans med sina döttrar i det fall de hade några. Precis som små barn intar ungbaggarna gärna den högsta positionen för att få en överblick. Kanske ser de på utsikten över det vackra landskapet i dalgången nedanför vår gård eller kanske är det ett sätt att utöva dominans, att bli betraktad som gruppens överhuvud. Oavsett vilket ger det matmor en strålande tillfällighet att betrakta ullen på de enskilda lammen. I år har vi ull av en betydlig mer finfibrig kvalitet med en hel del mer krus än de brukar ha. Så är det ju en ej planerad betäckning som resulterade i korsningar av både värmlandsfår och ryafår. Några har ull som ren rya medan andra har fått en ny typ av ull som inte verkar helt fel. Färgerna har också fördelats mellan svart, brunt och vitt med en individ som har ull med bruna toppar men som verkar bli grå så småningom. Fascinerande vad bristande uppmärksamhet och senfärdighet kan få för resultat. Klippning av lammullen är förestående och sedan kommer det att finnas råull av lamm till salu.

The ram lambs of this year moves over the pastures in a well gathered troup, . Maybe they are afraid of beeing separated once again. The mothers have got there own pastures a couple of weeks ago and are now grazing   with their doughters, if they has one. Just like small kids ram lambs climb the highest position to get an overwiew of the surroundings. Maybe they take a look att the beautiful landscape in the valley below our farm or maybe it’s a way to be the dominant, to be seen as the head of the group. No matter what, the farm’s wife get a brilliant opportunity to look at the wool on  the individual lamb. This year the wool is of a finer quality, with more  crimp than usual. It was an unplanned mating and resulted in crossbreeds of both Wermland sheep and Rya sheep. Some has wool like pure-bred Rya while others has got a new type of wool. The colours are split between black, brown and white with one individual with wool that has brown tip but the wool  likely becomes gray in a while. It is fascinating that lack of attention and some inactivity can get a result like this. We will clip our lambs and there will be lambs wool for sale.

Mekanik i praktiskt arbete – Mechanics in practical work

Att arbeta med handvävning är att använda sig av gamla redskap meď ursprung långt tillbaka i tiden. Visst har det tillkommit en hel del praktiska detaljer som både underlättar hantverket och är tidsbesparande. Att solva och skeda en väv med tunna trådar tar tid, är petigt när man använder en tätare sked och risken att det blir fel är överhängande. Jag är nog varken den första eller sista som fått göra om efter att ha provvävt och kunnat konstatera att ett rör är överhoppat eller fått fler trådar än det skulle ha. Ligger felet i ytterkant är det relativt lätt att åtgärda men ett fel mitt i väven kan få den bästa att ge upp – i vart fall för resten av den dagen.

Hittar man då redskap som inte finns i det egna sortimentet skall de inhandlas och provas med förhoppningen att arbetet i framtiden kommer att gå som en dans.  Så var det för mig, då när Vävmässan var i Malmö, och jag och  maken rest dit bara för att få en härlig stund tillsammans med likasinnade. På mässan fanns en utställare, nästan hemifrån, som sålde ett fantastiskt redskap som skulle göra arbetet med att skeda till en barnlek – trodde jag. Redskapet var en mekanisk skedkrok. Hem och prova och det fantastiska moment jag föreställt mig uteblev! Efter flera misslyckade försök hamnade skedkroken i garnhyllan. Där har den legat tills nu. När jag nu skulle solva den femte väven i min Toika Liisa bestämde jag mig för att försöka igen. Och se – nu fungerade det. Inte ett enda skedfel. Ett solvfel som var lätt åtgärdat och sedan var det bara att provväva.

Mekanisk skedkrok – the automatic reed hook

Hoppas att ni ser skedkroken. Vinkeln är svår att hantera med kameran i ena handen.

Den färdigsolvade och skedade väven provvävdes med det inslag som jag planerat och kasserades direkt då det förtog varpens effekt. Det fick bli ett med mer färg. Nu är väven igång och nu är det bara att väva de planerade fem meter plus prover innan nästa väv skall upp i väven. Den varpen är varpad idag för att färgas till rätt kulör för att sedan vävas upp till livstycken. Men det blir en senare fråga.

Framknuten och klar för provvävning – ready to make the test

To be a handweaver means working with ancient tools. It has of course been some new tools that makes the work more easy and also save time. To heddle and sley the reed takes a lot of time if you use thin threads and it may also go wrong. I’m not the first or the last one to have to start all over again after I have made a   first test and noticed  an empty dent or an extra thread in another. If this happens near the edge it’s easy to mend but when it happens in the middle  you have to rest for a while before starting to make it right.

If you find new tools you don’t have, you just have to buy them and try them with the hope they will make work more easy than ever. I thought I found the ultimate tool in Malmö 1999, hubby and I was there to visit Vävmässan an exhibition for weavers. There was an exhibitor, almost from where we live, selling a fantastic tool which would make sleying the reed so simple – so I thought. The tool was an automatic reed hook. So we went home and I tested the hook and  that fantastic moment I imagined completely  disappeared. After several failed attempts the hook ended in my yarn shelf where it has been until now. Now I was going to heddle my fifth warp in the Toika Liisa and I decided to try it one more time. And it worked! Not a single fault. One thread in wrong heddle was easy to fix and I could weave to test the yarn I had chosen for weft. It wasn’t the best choise so I changed to another colour. Now I can proceed weaving, five meter and a half for sampling.

I hope you can see the hook on the picture  on top. It’s difficult to use the hook and the camera at same time. The picture below show the warp ready for weaving.

Today I have prepared another warp. I will dye it and set it up to weave vests, but thats another story.