Kunskap är makt

En källa till kunskap är litteratur. I vår familj är vi läsare det vill säga vi tar alla tillfällen i akt att suga åt oss ordens betydelse genom rikliga boklån på vårt närbelägna bibliotek. Böckerna vi lånar kan sorteras in i arten skönlitteratur som omfattar allt från historiska  romaner till deckare. Vi, egentligen KM, besöker biblioteket åtminstone var annan till var tredje vecka för att låna tillräckligt många böcker för att räcka för två personer tills nästa biblioteksbesök.

När det gäller facklitteratur är det en annan sak. Då träder habegäret in och talar om att en fackbok skall läsas flera gånger både fram- och baklänges och sedan kunna användas som referenslitteratur.

Denna vecka har referensbiblioteket utökats med två böcker, dels Annemor Sundbøs bok ”Usynlige trådar i strikkekunsten” , dels en tung bok med titeln ”The Andean Science of Weaving”, författare Denise Y Arnold och Elvira Espejo.  Annemor har också skrivit ”Spelsau og samspill” som lästs med stor behållning. Hennes grundliga arbete med genomgång av såväl äldre som nyare syn på ämnet ger mycket kött på benen för den som är intresserad av det hon skriver om. Jag hoppas och tror att den nyinskaffade boken skall ge samma glädje som den tidigare. Författarna till boken om vävning som man gör i Anderna har jag inte läst tidigare men eftersom boken behandlar de olika tillvägagångssätten vid vävning där varpen dominerar och bildar mönster och jag är fascinerad av bandvävning, tror jag den kommer att platsa i mitt bibliotek.

20161115_162511

Egentligen skulle jag haft fler böcker om lin och linhantering eftersom det är vad min ”forskning” är inriktad på just för tillfället.  Som vanligt är det påståenden som gör att jag triggas igång och vill veta hur det egentligen är och framför allt varför och om det förändrats och vad anledningen är till detta.

Alltså spinner jag lin på det sätt som litteraturen sedan gammalt talat om att man bör göra, för att sedan göra tvärtom och utvärdera resultatet. En sak jag redan kunnat konstatera är att källorna säger en sak och dagens utövare gör något helt annat. Beror detta på att gammal kunskap tappats bort eller att nya kunskaper skapats. Det skall bli intressant att söka svaret på.

För er som lyckats undvika min bild med min skammelrock under pågående arbete kommer den här igen.20161107_172434

Jag använder ett rockblad med kammar att fästa linet i för att jag tycker det fungerar bäst för mig. Vad man använt under den tid man spann lin som odlades här i trakten vet jag inte eftersom de spinnrockar jag träffat på använts för att spinna ull. Spinnrocksrullen är idag mer välfylld än på bilden även om jag bara kunnat ägna några få stunder till spånaden eftersom vi fortfarande håller på att arbeta med husets beklädnad och omgivning.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × fem =