emma – Sida 2 – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Förbereda inför vintern

Det är varmt och luftfuktigheten är hög. Nattetid är fönstret öppet, täcket ligger vid sängens fotända och jag gör mitt bästa för att andas så stilla som möjligt för att hålla svettningen på en acceptabel nivå.
Det är till och med bättre att dagtid hålla sig till inomhusarbete när solen gassar på som mest.
Arbete saknas inte. Trots att det är Midsommar arbetar vi halvdag, KM i verksta’n där det nu framställs ullkammar Maxi, och jag själv finns antingen i lilla vävrummet och väver dynor eller nere på nedre plan och tvättar ull.
Ullen är från vårklippningen och sorterades direkt vid klippningen för att först för ca en vecka sedan hamna i ett uppfriskande bad i en 200 liters tunna. Rotfruktssäckar håller ullen på plats och varje säck har färgmärkts med buntband innan den sänktes ned i badet.
Ärligt talat har jag inte ägnat ullen en endaste tanke under veckan. Huvudet har varit fyllt av annat.
Idag var det så dags att ta tag i slutarbetet dvs slutlig tvätt, sköljning, centrifugering och separering av ullen i lockar för placering i trådbackar för tork.
Jag hade från början en tanke att använda mina sorteringsramar för torken och en av dem fick bilda underlag för korgarna så de kom i alla fall till användning. För säkerhets skull placerades allt inomhus med tanke på varningen för åska med rikligt regn. Bäst att vara förberedd om prognosen, för en gångs skull, skulle stämma.

Sorteringsbord på bockar

För att inte belamra hela rummet med bockar, sorteringsbord och korgar med ull, började färdigtvätten med en fäll – en vit fäll av Klövsjö/Rya-blandning.
Ullen har en stor andel bottenull efter vintern och har en stark tendens till att tova så jag hade behövt vara betydligt mildare i min behandling av säckarna. En anings för ovarsam behanďling i något av leden leder till långvarigt arbete i slutfasen. Efter en alltför lång stund med separering av ullen i lockar, med ansträngda händer som följd, ligger den första fällen i sina backar för tork i ett regnsäkert utrymme – inomhus.

Ullockar på tork

Nationaldag

Idag är det Sveriges nationaldag, en dag då det är tillåtet att hävda det svenskaste svenska. En dag som för inte alltför många år sedan kallades Svenska flaggans dag och då vår svenska flagga firades med parad av de frivilliga försvars-organisationerna. Musikkårer spelade, tal lästes till Sveriges ära och åskådarna stämde in när vår nationalsång spelades.
Var tog stoltheten att få vara svensk vägen?
Hur kunde den förändras till en känsla av att de människor som kommit till vårt land, en del som tillfälliga gäster andra för att bygga upp ett nytt liv, kunde såras av att vi framhåller vår stolthet över det land vi fått äran att födas i?
Är det inte i stället så att vi, genom att hävda vår rätt att vara stolta, kan återta våra symboler från de extremister som vill ha monopol på vår flagga och exkludera nyanlända från att dela vårt land, och så småningom få dem att också kunna känna stolthet och glädjas tillsammans med oss på vår nationaldag?
Nya människor har sedan mycket lång tid tillbaka kommit hit av olika anledningar, en del för att tillföra oss kunskap, andra för att arbeta och få del av de kunskaper vi besitter. Aĺla har inte återvänt till sitt ursprungsland utan byggt upp en tillvaro här.
Hur mycket har vi inte berikats med och tagit till oss genom att människor har tagit med sig sina kunskaper, sina seder och sina matvanor till oss? Många utav dessa har vi idag inga tankar på att de har ett ursprung någon annanstans utan räknar som genuint svenska.
På samma sätt som de som valt vårt land och oss att utvecklas vidare med, har vi tillfört kunnande till ett annat land genom aĺla de som flydde Sverige när nöden var som störst här och byggde upp sin tillvaro på andra sidan havet.
Låt oss glädjas över det som är bra med vårt land och vara stolta över att få bo och leva i Sverige med svenska symboler och seder. Låt oss också välkomna de som kommer hit och väljer att leva tillsammans med oss under samma förutsättningar och regler. Låt oss också vara öppna för nya influenser utan att för den skull tappa bort det genuint svenska.
Ha en fortsatt skön Nationaldag.

Aprilväder, doft av vår och styrketräning

En övergång från det fina vårvädret med temperatur över tio grader har inträtt. Sedan ett par dagar är det risk för regn, hagelskurar, åska och snö.
För att förekomma eventuellt vitt nedfall blev det bråda dagar med skottkärran fullastad med naturmaterial för återfyllnad intill de sidor av huset som inte återfått materialet efter omläggningen av dränering.
Att lasta singel från en hög i nedförbacke går förhållandevis lätt, att köra fullastad kärra på en obefintlig gång är något svårare. Det svåraste är att tippa skottkärran så att materialet hamnar där det är avsett att hamna men efter en del trixande så är det återfyllt upp till den nivå som är tänkt. Ovanpå skall det hamna dräneringsgrus och stenmjöl som underlag för de stenar som skall läggas intill huset när grunden är målad och klar.
Under alla år vi varit bosatta på gården har vi inte kommit fram till vilken färg grunden skall ha – alltså har den tidigare bestrukits med kalkfärg. Nu äntligen har vi kommit så långt att grunden skall målas. Valet har slutligen fallit på KC-färg- en färg som går att måla även på cementytor och som ger en yta som liknar kalkslamfärgens yta. Nyansen är dessvärre inte bestämd. Men det kommer.

Grus, grus, grus…

Att arbeta utomhus under våren gör att man kan känna alla vårens dofter på riktigt nära håll. I skogsdungen som gränsar till våra ägor växer Tibast. En, tyvärr, giftig art med ett skirt rosa utseende och en helt fantastisk doft. Doften konkurrerar med doften från grannens Balsampoppel som doftar minst lika gott. När vindriktningen är gynnsam blir vår utemiljö så härligt aromatisk och den korta tiden innan vårgrönskan övergår från det skira till det mer genuint gröna, njuter jag i fulla mått av doft och fägring från naturens under.

Tibast

När naturen övergår från njutbar, om även lite kall och blåsig, till ett väder som inte kan bestämma sig för om det skall vara uppehåll eller vräka på med alla vederstyggligheter, då är det bra att ta till inomhusarbete. Ett sådant är att renovera fönster. Skrapa färg, kitta fönsterrutor där kittet har sedan länge passerat bäst före datum och slutligen måla fönsterbågar är ett återkommande arbete för att bevara huset i bästa status.
Som tur är kan vi ta ur en fönsterbåge i taget och ersätta med en reservbåge under tiden arbetet pågår.
Fönsterkitt är en känslig fråga. Det kitt som består av syntetiskt material är inte gångbart hos oss. Det skall vara riktigt linoljekitt. Köpt linoljebaserat kitt i s.k sprutförpackningar är oerhört svårt att få ur förpackningen och om man lyckas återstår problemet med att med svaga kvinnohänder lyckas trycka fram det i lagom dos utan att resultatet blir ej godkänt. Återstår att införskaffa råmaterialet, pulvriserad krita och linolja. Att som tidigare gå till färgaffären och få tag i råvaror går bra när det gäller linoljan men när det gäller krita förslår inte deras miniförpackningar långt. Alltså återstår en resa till närmaste byggnadsvårdsbutik för att få tag i krita i storförpackning.
25 kilo kan tyckas vara mycket men har man många fönster så går det åt en del del och krita som förvaras torrt kan förvaras länge. En dos kitt lagom till ett fönster kräver ca 5-7 dl krita och linolja som arbetas in efter behov. Vi använder kallpressad rå linolja. Det kitt som blir resultatet av denna blandning får ligga till sig över natt och sedan är det bara att kitta det förberedda fönstret och måla fönsterbågen.
Det tar tid för ett fönster som målas med linoljefärg att torka men resultatet blir bra och väl värt arbetet. Att sedan kunna sätta i det färdiga fönstret i sin båge och raskt ge sig i kast med nästa ger tillfredsställelse som bara kan fås när man använt naturmaterial och eget arbete.

Fönster innan skrapning, kittning och målning

Det här beskriver till största delen mitt arbete just nu. Husbon’n river stängsel och flyttar jord för att sätta växter på ny plats. Stängslet skall flyttas för att ge plats åt den trädgårdsmöbel som vi oftast knappast hinner få ut och desto mindre använda med någon reda. Nu är det tänkt att den skall få en ny plats med utsikt över den vackra dalgång vi bor vid.
Husbon’n är ju, som bekant, annars mest upptagen med att göra de slöjdredskap som vi tillhandahåller i vår webbutik. Ett ständigt pågående arbete som så fort någon del är klar och kan placeras i butiken når någon hugad spekulant och ger upphov till nytt arbete för att åstadkomma fler av samma sort. När inte kundens önskemål gör sig gällande är husfrun en mästare på att komma med nya önskemål. Som tur är är husbon’n, oftast, en godsint och tålmodig själ som efterkommer ställda behov och tillbringar tiden i sitt trärike. Tack för det käre husbon’n, vän och make sedan lång tid.

PS. Den som sökt länge efter våra Maxi ullkammar – det finns några par efter senaste uppdatering av butiken.DS

Tweedprov, vårkänslor och överraskningar

For my readers from outside Sweden I’ve added a Google Translator.

Mitt tygprov är nu tvättat, valkat och pressat. Samtliga tre prov blev godkända men provet med tweedgarnet i både varp och inslag fyllde bättre än det handspunna inslaget. Mitt handspunna garn var spunnet med kort drag och ”blommade inte upp” tillräckligt för att valkas ihop med varpen.
När jag sätter upp varp för att väva tyget som garnet är tänkt till blir det troligtvis med tweedgarnet som både varp och inslag.

Tygprovet vävdes i förskjutet fiskbensmönster. I mitt planerade tyg kommer jag troligtvis att använda en annan teknik, vilken återstår att se.

Tygprov – varp och väft av tweedgarn längst fram

Våren innebär att naturen tar fart och börjar att visa upp vad den förmår. Våren kan man se också inomhus. I år har återigen orkidérna satt blomstänglar med massor av blommor. En orkidé, när den kom till oss var den blå, nu har den återerövrat sin ursprungsfärg som var vit. Minst lika vacker som den var i blått är den nu i vitt.

En vit orkidé
.

När blommorna börjat öppna sig på den vita orkidén kom nästa med sin stängel

En plommonfärgad variant

Ännu en oanad överraskning blev det när två stycken liljeväxter, Clivia miniata eller Mönjelilja satte knopp och dessa utvecklades till en stängel med flera klockor. De har tidigare försökt att blomma men inte lyckats få stängeln över bladfästet. Nu blev vi dubbelt försedda med blommor i två krukor.

Clivia miniata

Ytterligare en överraskning blev det när vi kom ut i fårhuset på morgonen. En liten individ, vid första anblicken en katt, stod mitt emellan tackorna. Vid närmare påseende visade sig katten vara ett alldeles nyfött lamm! Vi som bestämt oss för att inte ha några lamm i år. Tydligen hade en av tackorna bestämt sig för att ta saken i egna händer och smitit över till baggarna utan att vi märkt detta. Resultatet blev en alldeles bedårande liten individ, brun med vita tecken och av blandras. Blandras innebär i detta fallet att lammet har en Värmlandstacka som mor och en Ryabagge som far.

Så gick det med det beslutet att inte ha lamm i år!

Trots allt är vi tacksamma för lammet, ett bagglamm, som vid kontroll visade sig väga 4 kilo och som är ett nyfiket lamm orädd även för stora människor med kamera i handen.

Några bilder fick det bli.

Som synes så vill fler tackor vara med och ta hand om den lille.