Vårkänslor

Sen kväll eller snarare natt. Efter att ha tillbringat en stund i sociala media och blivit mer än en smula irriterad över en persons sätt att kommentera en fråga från en medmedlem, en kommentar som inte har någon som helst intention att vara upplysande eller ens ha ett uns av vänligt bemötande utan enbart görs för att framhäva den egna förträffligheten som naturligtvis står högt över alla andras, är det nödvändigt med en tillbakablick på min egen tillvaros små glädjestunder.

Äntligen har vi fått vår med allt vad det innebär av spirande grönska, både utomhus där hasseln visar sina guldgula, välmatade hängen och där fåglarnas skara utökats med både tranor, bofink,flugsnappare och idag stora flockar av starar och inomhus där de växter som förodlas under belysning har kommit upp och håller på att växa till sig, för att så småningom kunna planteras ut i växthusen och på friland. Även om våren också innebär att pollensäsongen startat, måste man bara glädjas åt de ljusnande kvällarna och den stundtals riktigt behagliga temperaturen utomhus.

Hasselhängen -ser ni biet?

En levande trädgård kräver en del arbete. Att klippa ur grenar som inte fyller en funktion i äppleträdet av sorten Halländskt brunnsäpple, vårt äpplemosträd, är en lämplig vårsyssla. Och visst är det nu möjligt att kasta hatten genom kronan som det sägs att man skall kunna.

Gallring

En lite annorlunda frukt kan också skönjas i trädets krona men bara tillfälligt.

Handdukarna som jag vävt är nu nedklippta, fållade och också försedda med handvävda band.

Handvävda handdukar med dito hängeband

En ny väv är på gång. Denna gång är det tänkt att bli badhanddukar. Förråden av handdukar har det senaste åren decimerats och istället för att väva för försäljning har jag nu vävt för vår egen räkning. För att kunna sätta upp denna väv har husbon’n fått i uppgift att tillverka nya lattor (de befintliga var enbart till fyra skaft och tillhörde  troligtvis inte heller den vävstolen från början) och komplettera med ytterligare två trampor. Den vävstol som jag fick för drygt ett år sedan har numera 8 skaft och trampor och eftersom den, som mina övriga, är försedd med kontramarsch så är det många träbitar som skall till.

Nytt bomtyg, lattor och trampor

Med många vävstolar i huset är det också mycket tillbehör som krävs. Idag har vi därför bevistat vår favoritleverantör av bra-ha-grejor för vävstolsanvändare, AK’s snickeri i Öxabäck,  och inhandlat hålsnöre, solv och sprintar. Trots att jag inte är ägare till en enda vävstol av deras produktion har många av mina vävstolar delar som tillverkats av dem på beställning i de fall husbon’n inte haft tid eller möjlighet.

Värme i dubbel uppsättning

Kallt, lågom djup snö, vårsol som värmer trots kylan, då är det dags att förbereda inför kommande års kalla dagar och nätter.

Husbon’n har filat kedjan till motorsågen och fällt ett antal björkar till ved och några småekar som skall bli till stängselstolpar. När han klyver stolparna på längden och vässar ena ändan på dessa faller det på matmors lott att hugga björkklabbarna till ved lagom för att stoppas in i kökets vedspis.

Vi arbetar några timmar per dag med veden och  den huggna högen växer sakta men säkert till både på höjden och bredden. När vägen blivit något mer snöfri, skall kärran kopplas på bilen och köras fram för att lastas med  den huggna veden som sedan skall staplas upp under tak för torkning.

Vid huggkubben.

Nu tänker säkert vän av ordning att ”varför klyver de inte veden med maskin”?  Det finns en klyv på gården men eftersom det är kallt går kolven långsamt och trögt. Och sedan skall man ju ha motion och att hugga ved innebär att man både rörelse- och styrketränar samtidigt som man producerar bränsle för vinterns uppvärmning.

Att hugga ved innebär inte bara ett idogt arbete, det kan också innebära en pratstund med husbon’n eller chans att få både husbon’n och husets hund på samma bild.

Lugn stund

Att hålla sig uppdaterad

Bäst-före-datum  kan vi se angivet på varor vi köper framför allt när det gäller livsmedel. Att det idag också gäller kommunikationsmedel, datorprogram och också maskinvara får man påtagliga bevis för. Programvara står sig bara en kort tid innan påverkan gör, att det man lagt ned mycket arbete på, måste få en uppfräschning för att motstå hotande angrepp. En del uppdateringar går smärtfritt andra leder till en massa oförutsett arbete för att få programmet att fungera som det var avsett.

En hemsida skall vara företagets ansikte utåt och när den, efter uppdatering, visar tecken på sönderfall eller i alla fall inte beter sig som den gjort innan uppdateringen, ja då sitter man där och undrar var felet uppstod och vad i hela friden man skall göra åt det.

Så var det för mig, som glatt lydde uppmaningen att uppdatera för att förhindra att sidan blev utsatt för angrepp via de säkerhetshål som konstruktören av programvaran upptäckt. Resultatet blev många timmar för att få bort de plötsligt dubblerade sidrubrikerna. Uppdateringen tog bort alla inställningar för hur sidan skulle visas för er besökare. Efter mycket grymtande och flertaliga försök till åtgärder är nu allting nästan som vanligt igen men några fler gråa hår har det säkert blivit. Dessa hade redan tidigare boostats med ekonomiarbete. Bokslut, ett för vart av verksamheterna hos oss, momsredovisning och nu i antågande deklarationerna som inte är så enkla som försäkrats om att de skall vara. Nåja, det är ju till viss del självförvållat. Vill man agera småföretagare får man finna sig i alla svårigheter som undersysselsatta byråkrater förser oss med.

Efter all administration är det skönt att arbeta med mer praktiskt arbete. I en av mina vävstolar sitter handduksväv. Våra frottéhanddukar har börjat att ge upp sin funktion och förpassas en efter en till putstrasor istället för den funktion som de ursprungligen var tänkta för. Som envis återbrukare finns det alltid användning även för det som inte fungerar som avsett. För oss som ytbehandlar de produkter som säljs i webbutiken är utslitna handdukar guld. Vi behöver inte använda våra slantar till trassel utan kan klippa handdukarna i lagom stora bitar och ge dessa ett fungerande slut. Men det kräver att det finns nya handdukar att ta till. Det är en sådan väv som nu sitter i vävstolen.

Handduksväv  – ett av två olika mönster vävda i samma uppsättning

En handduk återstår att väva innan vi har tolv nya handdukar att använda istället för de gamla. Det får bli ett antal nya badhanddukar också när handdukarna är nedklippta. Stora, heltäckande sådana som man kan svepa in sig i efter duschen, vi som inte har supervarmt inne eftersom vi eldar själva och värme under vintern kräver en viss mängd energi  för att bygga upp ett vedförråd under vårvintern. Det är vad vi gör just nu.

Vävstolen med handdukar står vid ett söderfönster. Utanför fönstret växer en ormhassel. I denna har vi  satt upp ett antal talgbollar till våra vänner småfåglarna. Oftast är det Blåmesar, Talgoxar och Nötväckor som sitter i bollarna men ibland får vi finbesök som när en hackspett kommer och tar del av de serverade delikatesserna. Fåglarna brukar vara svåra att fånga på bild men ibland har man tur.

Hackspett på besök

 

 

Arbetsmaterial

För någon vecka sedan fick jag ett samtal från en man boende i sta’n inte så långt från oss. Han frågade om jag var intresserad av vävböcker. En klart intressant fråga till en som förutom att väva också är extremt intresserad av att få veta bakgrundshistoria och alltid ställer frågor som hur, var och varför.

Det visade sig att mannen på sin utbildning fått tillverka sin egen litteratur med vävteori. Tre stora pärmar fulla med vävmönster, inte färdiga vävnotor men massor av tekniker från enklaste tuskaft till avancerade jaquarder.

En skatt för en väverska

Förutom dessa omfattande pärmar fanns också två handböcker i handhavande av Ruti maskinvävstolar. (skall vara tyskt y). Efter att ha arbetat på Ludvig Svensson i Kinna hade mannen nu börjat röja i sina gömmor och hade en önskan om att få lämna över sitt mate rial till någon som var intresserad av detsamma.

Tänk att han hittade just mig!

 

Naturligt helande

Livet är inte alltid enkelt. Sår uppträder både i själen och mer synligt också som skador i vårt yttersta skyddslager, huden. En skadad själ kräver ibland mer professionell hjälp, skador i huden kan vi oftast åtgärda med diverse hjälpmedel mer eller mindre effektiva.  Idag kan vi gå till närmaste livsmedelsbutik eller i mer avancerade fall till apoteket för att inhandla diverse salvor och medikamenter.

Förr gällde det att lita till sin egen eller närmaste läkekunniga persons förmåga. Naturen stod med utgångsmaterial, tillagningen av effektiva dekokter fick man stå för själv. Vi har nog många av oss plockat groblad, eller läkeblad som det kallades i min omgivning, för att lägga på skrubbsår, äggets hinna användes på brännskador, tussilago eller hästhov utgjorde en effektiv substans i hostmedicin, enbärsdricka verkade urindrivande och björkavkok stärkande.

Den mer avancerade gjorde salvplåster och hudsalva, tvål kokades i många hem liksom såpa för rengöring. Naturen stod också här för råvaror, familjen för traderad kunskap och träning fick man redan som liten även om uppgifterna från början var mindre avancerade.  I äldre tider var det naturligt att man tillverkade det man behövde och en del av de äldres kunskap har också slagit rot i efterkommande generationer även om den praktiska kunskapen inte lika lätt kunnat överföras.

Små fragment av berättelser kan ge intresse att utforska dold kunskap och genom att själv prova och göra misstag kan gammal kunskap bli till levande sådan och också resultera i ett eget husapotek. Sedan vi tog över mors föräldrahem för snart 30 år sedan har vi tillverkat vår egen tvål. Har man en gång provat att tvätta sig med ”äkta tvål”, gjord på naturliga råvaror, vill man inte använda köpetvål igen. Med handgjord tvål behövs inga fuktkrämer, den är naturligt återfuktande.

Sårskador läks på ett helt fantastiskt sätt med hjälp av kådsalva. Såren läker inifrån och salvan är dessutom smärtstillande och sårskorpan, om den bildas, är smidig och hindrar inte rörelser. Husbon’n, som har en tendens att tillfoga sig både skärsår och få stickor och metallflisor i händerna, är lyrisk över kådsalvans läkande effekt. Som tur är finns den alltid att tillgå både som salva i burk eller som ett stift med salva som är lätt att stoppa i fickan för att finnas till hands ifall oturen är framme.

Naturligt sårläkningsmedel, kådsalva.

 

Det gården ger

När man bor på en gård, om än en liten sådan, finns det sysslor som då och då måste utföras även om man helst skulle slippa. En sådan är den årliga slakten. Har man djur som är mer än boskap, mer som våra vänner och arbetskamrater, kommer det en dag då man måste skiljas från några av dem. Det är ju så att även om man skulle vilja kan man inte ha kvar alla djur som föds på gården. Bland annat ställer det till en hel del bekymmer när man måste hålla tackor och baggar separerade från varandra under en stor del av året, den del när hormonerna svallar i framför allt de unga bagglammen.  Ett sätt att lösa problemet är att låta överskottet av produktionen bli en del av vår överlevnad, dvs att genom slakt  fylla våra frysboxar med mat.

Den mat vi äter vet vi hur den är producerad. Vi vet vad våra djur får att äta, vi vet att de inte utsatts för gifter i onödan genom att hålla våra marker öppna och låta djuren beta marker där grödan fått växa utan tillskott av konstgödsel, endast den gödsel som djuren själva är upphov till får gräset att växa. Vi vet att djuren har det gott hos oss under sin livstid och att de inte behöver stressas när det sista ögonblicket i deras liv inträder eftersom vi slaktar på gården.

Att ta vara på välhängt kött av fin kvalitet och få fylla frysboxarna med färdigpaketerat kött redo för tillagning till mat som väl kan mäta sig med de fina restaurangernas kvalitetsvaror, ger en sorts tillfredsställelse som inte är många förunnat.

Under några dagar har boxarna toppats upp med kött för sommarens grillning, för vinterpromenadernas snabbmat och för långkok där alla naturliga smaker får komma till sin rätt. Det tar tid att ta hand om allt men ger mycket njutning tillbaka.

Lammburgare
Grillskivor

 

Lammkotletter

Till vår hjälp med beredningen har vi skarpa knivar som hanteras av husbon’n, malningen av kött sköter vår kvarn av storköksformat och förpackningen sker med hjälp av en fantastisk vacuummaskin som klarar det mesta, från förpackning av kött till förpackning också av den ull som säljs i vår webbutik.

Vacuummaskin

Maskinen som får göra tjänst vid förpackningen klarar upp till fyrtio cm breda påsar/slang. Bra när man förpackar rökta fårfioler som kräver mycket utrymme för att kunna förvaras på ett bra sätt. En fördel med att förpacka livsmedel på detta sätt är dessutom att tiden som köttet kan förvaras i frysboxen förlängs påtagligt.

Grindsystem

English below

Ett av höstens arbeten när man har får är att förbereda fårstallet för vintern. Vi har en gammal byggnad för fåren, en byggnad som inte är anpassad till modern hantering eller maskinell sådan. Det gäller alltså att bruka handkraft för att gödsla ut permanentbädden inför den nya ”stallperioden”. Vinterhanteringen av våra får sker på fårens villkor. Med andra ord  fåren kan tillbringa sin tid som de önskar, inom- eller utomhus. Vårt grindsystem består av grindar och utfodringsdel tillverkad av gårdens smed, också kallad husbon’n eller KM. Grindar av järn måste underhållas med ny färg åtminstone vart annat år. I år är ett sådant år. Som tur är kan vi hålla till inomhus med målning vilket gör att grindarna torkar betydligt fortare än om vi skulle gjort det i fårstallet.

Målning av grindar till utfodringsränna – Painting gates for sheep feeding
Del av lilla foderrännan – Part of the small feeding lane

Förutom målning av grindar skall väggar kalkas om för att göra det lite ljusare och mer hygieniskt för våra tackor. Det arbetet har utförts av KM som efter att väggarna torkat nu kan montera utfodringsrännorna. Snart är stallet återigen brukbart som vinterbostad, i uppfräschat skick om än inte nyskick. Mormors och morfars djurstall kan bevaras ytterligare en tid innan tidens tands påverkan kräver en annan bostad för våra får.

One thing to do in the fall is to make the sheep house ready for winter. Our sheep barn is an old building not suitable for modern machine handling. We have to use hand power to remove  manure for next winter. The management of the sheep during the winter is under the conditions of the sheep. In other words our sheep can use their time as they wish, inside or outside the sheep’s barn. Our gating  and feeding partare made by the farms blacksmith, aka master or DH. Gates of iron has to be painted every two years. This year is a painting year. Fortunately we can take the gates indoors for painting and drying, and the gates dry more quickly than if we have had to do it in the barn.

Except for painting gates the walls are going to be chalked to make the barn a little lighter and more hygienic to our ewes. That work has been done by DH who, after the walls have dried, can mount the feed slots. The sheep’s barn is soon usable as winter residence, in refreshed condition, if not in new condition. Grandmother’s and grandfather’s  house for their animals, can be saved for a time, before time has come for us to build a new home for our sheep.


	

Ett äpple om dagen…

Äpplen  är en lycka att ha tillgång till. På gården finns fortfarande kvar träd som planterades av mina morföräldrar. En del av träden som fanns när vi tog över gården har försvunnit. Ett par har fallit under någon av de stormar som härjat på landets västsida, något har drabbats  av röta och fallit för sågen och några stod för nära huset med risk för påverkan på husets utsida eller grund.  Kvar finns några träd bland annat ett Halländskt Brunnsäpple, ett äpple som passar utmärkt som matäpple. Hos oss får det lov att fylla årets behov av äpplemos.

Förra året fick vi enormt mycket äpplen på det trädet, i år var det mer måttliga mängder. Ett träd som inte ofta ger helt mogna äpplen hos oss är Cox Pomona.  De två sistå åren har också detta träd gett mogna äpplen som också dessa fått ingå i moskoket.

Äpplemos på vårt sätt är ett passerat mos. Äpplena delas och kärnas ur och delas sedan i skivor. Vi skalar inga äpplen utan skalen får vara med och ger också en del av sin färg till det färdiga moset. Äppleskivorna ångas i Saftmajan till en ”nästan färdig” konsistens och passeras sedan med hjälp av köksmaskinens tillsats.

Äppleskivor färdiga för ångning. –

 

Passering pågår.

Även om maskinen för en del oväsen är jag tacksam för att det går fort och relativt enkelt.

Det färdiga resultatet blev ett antal burkar som skall förgylla  vår frukostgröt eller flingorna och beräknas räcka för vinterns behov. – och lite till.

Färdigt att hälla upp

Två dagar anslogs till äpplena. Resultatet blev ett tjugotalet burkar som skall förvaras i gamla husets fantastiska matkällare.

 

Syrningskruka – Fermentation pot

English below

Måste bara visa vad jag, långt om länge och med viss erfarenhet av syrning av grönsaker, äntligen har skaffat.  Vårt hushåll äger numera två stycken syrningskrus av lagom storlek med tyngder till båda. De passar också ihop med färgerna i vårt kök  – de är gröna.
Syrning hos oss har tidigare skett i Höganäskrukor med tallrik med stor, kokt sten på toppen för att hålla ned grönsakerna och handduk över för att hindra fruktflugor att komma åt och förstöra syrningen. Ett antal stora glasburkar av konserveringstyp har också fått stå till tjänst.             Numera är jag ägare till dessa vackra krukor med lock och vattenlås.

Syrningskrukor – Fermentation pots

I just have to show  what I have finally acquired, far too long and with some experience in the fermentation of vegetables. Our household now owns two fermentation-pots of equal size with weights to both. They also match the colors in our kitchen – they are green.
Fermentation with us has previously been done in Höganäs pots, with a large, cooked stone on top of a plate to hold down the vegetables and a towel on top to prevent fruitflies from accessing and destroying the fermentation. A number of large conservation-type glass containers have also been used
Nowadays I’m the owner of these beautiful pots with lid and water trap.

Ta vara på det goda – Take care of what nature gives

English in between

Hösten är, för oss som bor på lantgård, en aktiv tid då årets mödor skall tas tillvara inför den årstid då vårt klimat här uppe i ”den kalla nord” inte tillåter odling. Årets vedermödor har inte gett så stor utdelning, dels på grund av de glupska sniglarnas framfart, dels beroende på vårt arbete med huset som tar tiden från andra väsentligheter. Sniglarna har dock inte rått på vår växthusodling där tomater, kryddor och paprika gett skördar som räckt till att fylla frys och skafferi.

Tomater har blivit till tomatkross och också till ketchup. Det är ett tag sedan som jag gjorde ketchup senast. I årets variant blev det mestadelen gula tomater av en mycket god sort som också gillat klimatet i vårt ena växthus. En viss inblandning av röda bifftomater blev det också. Resultatet blev gott, något starkare än köpt och med mindre inblandning av socker. Den är nu fylld på flaskor för användning i vår mat under den kommande kalla årstiden.

Autumn  (fall)  is the time when the growth this year will be taken care of to save it for winter. This harvest will not be the biggest one to some part due to the snails but also because we have been working with our house and that takes an awful lot of time. The snails have not been abel to destroy our tomato cultivation, our spices or our peppers and we can fill our freezer and the pantry.

We have made crushed tomatoes and tomato ketchup. It’s been a while since last time I made ketchup. The variant of this year is mostly of very tasty yellow tomatoes with some red beef tomatoes. I like the outcome, a bit stronger flavour than the one you can buy and a lot less sugar.The ketchup is now in bottles and is going to be used in our food the coming cold part of the year. 

Tomatketchup på gång – Making tomato ketchup

De färdiga flaskorna förvaras sedan i källaren tills de skall användas och med sin smak påminna om höstskörden.

The bottles will be stored in our cellar to time comes and they will  be used and with it’s flavour remind us of the autumn harvest.

Färdig ketchup – Ready made ketchup

Förutom tomater har vi skördat paprika. Vi har odlat den långsmala paprikan som passar till att göra egen Ajvar Relish eller paprikaröra. Det blev två varianter, dels en med paprika, chili, olivolja, peppar och salt och dels en som förutom paprika också hade aubergine, lök, vinäger och honung i. Den med aubergine blev mer tafatt i smaken än den utan. Jag föredrar den utan.

In addition to tomatoes we have also harvested peppers. We have grown the long pepper suitable for making our own Ajvar Relish  or pepper sauce. There were two variants, one with peppers, chili, olive oil, pepper and salt and one that, apart from peppers also had eggplant, onion, vinegar and honey. The one with eggplant was more insipid in flavor than it without.  I prefer it without eggplant.

Paprikor som skall rostas i ugn – Peppers to be roasted in the oven

Det som syns under paprikorna är gul lök som snart skall förvaras i rotfruktspåsar och hängas upp för förvaring. Lökskörden gav många och ganska stora lökar. Vi gör åt en hel del så egenodlad lök, som odlats med enbart naturlig gödsel från våra egna får, är gott att ha i källaren.

Under the peppers you can see onions that is soon to be stored in vegetable bags and be hanged from the ceiling. The onion harvest gave us many and rather big onions. We use a great deal and onions grown with only natural manure from our sheeps is good to have in the cellar.

Gul lök -Onions

Planeringen inför nästa år har kommit igång. Vi har skaffat vitlök, som skall sättas i en av våra odlingslådor, för tillväxt och skörd nästa år. De fick sällskap av några blomsterlökar som skall få sin plats utanför ateljén och förhoppningsvis kunna glädja oss under vår och försommar under kommande år.

Planning for next year is in progress. We have bought garlic seed, to be put down in one of our cultivation boxes to grow and to harvest next year. We also bought some flower bulbs to plant outside my studio to grow and give us pleasure during spring and early summer for years to come.

Lök för kropp och själ – Onions for bbody and soal.

Alldeles in på knuten fanns några trattkantareller som torkades för framtida bruk. Något som också fick följa med in var några få färgsvampar, rödskivig spindling, för få att färga med idag men de lades till samlingen för framtida bruk.

Close to our house I found some autumn chantarelle good to dry and use in sauce. I also found some mushroom to use for dyeing yarn. Too few to use at once, but I took them to dry and save for the future.