Glass – Ice cream

English below

Midsommar hos oss kräver inte sill men väl något gott till kaffet. Den här helgen blev det hemmagjord glass. Förra sommaren införskaffade vi en glassmaskin, något större än de små som bara tillverkar en portion i taget och som dessutom måste frysas innan de kan användas.
Cirka två liter glass per omgång klarar vår maskin att göra. Glass skall ha bra råvaror och gärna favoritsmak. En bra glass gör vi på hälften grädde, hälften mjölk, tillsätt ägg och socker och vanilj  och låt maskinen göra sitt. I slutet kan man tillsätta önskad smak i form av bär, nötter eller annat som känns nödvändigt för en god glass. Sedan är det bara att njuta.

Glass i stora lass – Ice cream

Midsummer at our place has no need for herring but we want someting tasty for our coffee. This weekend we made some ice-cream. Last summer we bought an machine for making ice-cream, a larger variant to compete with the small ones making just one portion at a time and that has to be set in the freezer before use. Our machine can make about two liters (~2 qt). Ice-cream must be made of good ingredients and also have your favorite taste. We make a good one from half whipped cream and half milk, add eggs, sugar and vanilla and let the machine do it’s work. In the end you can add berrys, nuts or anything needed for a nice ice-cream.  And then you can enjoy your own ice-cream.

Herre på täppan – King of the hill

English below

Årets herrmaffia rör sig i samlad tropp i hagen. Kanske rädda att bli separerade från varandra en gång till. Mammorna fick eget bete för några veckor sedan och går nu tillsammans med sina döttrar i det fall de hade några. Precis som små barn intar ungbaggarna gärna den högsta positionen för att få en överblick. Kanske ser de på utsikten över det vackra landskapet i dalgången nedanför vår gård eller kanske är det ett sätt att utöva dominans, att bli betraktad som gruppens överhuvud. Oavsett vilket ger det matmor en strålande tillfällighet att betrakta ullen på de enskilda lammen. I år har vi ull av en betydlig mer finfibrig kvalitet med en hel del mer krus än de brukar ha. Så är det ju en ej planerad betäckning som resulterade i korsningar av både värmlandsfår och ryafår. Några har ull som ren rya medan andra har fått en ny typ av ull som inte verkar helt fel. Färgerna har också fördelats mellan svart, brunt och vitt med en individ som har ull med bruna toppar men som verkar bli grå så småningom. Fascinerande vad bristande uppmärksamhet och senfärdighet kan få för resultat. Klippning av lammullen är förestående och sedan kommer det att finnas råull av lamm till salu.

The ram lambs of this year moves over the pastures in a well gathered troup, . Maybe they are afraid of beeing separated once again. The mothers have got there own pastures a couple of weeks ago and are now grazing   with their doughters, if they has one. Just like small kids ram lambs climb the highest position to get an overwiew of the surroundings. Maybe they take a look att the beautiful landscape in the valley below our farm or maybe it’s a way to be the dominant, to be seen as the head of the group. No matter what, the farm’s wife get a brilliant opportunity to look at the wool on  the individual lamb. This year the wool is of a finer quality, with more  crimp than usual. It was an unplanned mating and resulted in crossbreeds of both Wermland sheep and Rya sheep. Some has wool like pure-bred Rya while others has got a new type of wool. The colours are split between black, brown and white with one individual with wool that has brown tip but the wool  likely becomes gray in a while. It is fascinating that lack of attention and some inactivity can get a result like this. We will clip our lambs and there will be lambs wool for sale.

Mekanik i praktiskt arbete – Mechanics in practical work

Att arbeta med handvävning är att använda sig av gamla redskap meď ursprung långt tillbaka i tiden. Visst har det tillkommit en hel del praktiska detaljer som både underlättar hantverket och är tidsbesparande. Att solva och skeda en väv med tunna trådar tar tid, är petigt när man använder en tätare sked och risken att det blir fel är överhängande. Jag är nog varken den första eller sista som fått göra om efter att ha provvävt och kunnat konstatera att ett rör är överhoppat eller fått fler trådar än det skulle ha. Ligger felet i ytterkant är det relativt lätt att åtgärda men ett fel mitt i väven kan få den bästa att ge upp – i vart fall för resten av den dagen.

Hittar man då redskap som inte finns i det egna sortimentet skall de inhandlas och provas med förhoppningen att arbetet i framtiden kommer att gå som en dans.  Så var det för mig, då när Vävmässan var i Malmö, och jag och  maken rest dit bara för att få en härlig stund tillsammans med likasinnade. På mässan fanns en utställare, nästan hemifrån, som sålde ett fantastiskt redskap som skulle göra arbetet med att skeda till en barnlek – trodde jag. Redskapet var en mekanisk skedkrok. Hem och prova och det fantastiska moment jag föreställt mig uteblev! Efter flera misslyckade försök hamnade skedkroken i garnhyllan. Där har den legat tills nu. När jag nu skulle solva den femte väven i min Toika Liisa bestämde jag mig för att försöka igen. Och se – nu fungerade det. Inte ett enda skedfel. Ett solvfel som var lätt åtgärdat och sedan var det bara att provväva.

Mekanisk skedkrok – the automatic reed hook

Hoppas att ni ser skedkroken. Vinkeln är svår att hantera med kameran i ena handen.

Den färdigsolvade och skedade väven provvävdes med det inslag som jag planerat och kasserades direkt då det förtog varpens effekt. Det fick bli ett med mer färg. Nu är väven igång och nu är det bara att väva de planerade fem meter plus prover innan nästa väv skall upp i väven. Den varpen är varpad idag för att färgas till rätt kulör för att sedan vävas upp till livstycken. Men det blir en senare fråga.

Framknuten och klar för provvävning – ready to make the test

To be a handweaver means working with ancient tools. It has of course been some new tools that makes the work more easy and also save time. To heddle and sley the reed takes a lot of time if you use thin threads and it may also go wrong. I’m not the first or the last one to have to start all over again after I have made a   first test and noticed  an empty dent or an extra thread in another. If this happens near the edge it’s easy to mend but when it happens in the middle  you have to rest for a while before starting to make it right.

If you find new tools you don’t have, you just have to buy them and try them with the hope they will make work more easy than ever. I thought I found the ultimate tool in Malmö 1999, hubby and I was there to visit Vävmässan an exhibition for weavers. There was an exhibitor, almost from where we live, selling a fantastic tool which would make sleying the reed so simple – so I thought. The tool was an automatic reed hook. So we went home and I tested the hook and  that fantastic moment I imagined completely  disappeared. After several failed attempts the hook ended in my yarn shelf where it has been until now. Now I was going to heddle my fifth warp in the Toika Liisa and I decided to try it one more time. And it worked! Not a single fault. One thread in wrong heddle was easy to fix and I could weave to test the yarn I had chosen for weft. It wasn’t the best choise so I changed to another colour. Now I can proceed weaving, five meter and a half for sampling.

I hope you can see the hook on the picture  on top. It’s difficult to use the hook and the camera at same time. The picture below show the warp ready for weaving.

Today I have prepared another warp. I will dye it and set it up to weave vests, but thats another story.

 

Kundservice, en fråga om tid? – Customer service, a matter of time?

English below

Som företagare blir man ibland (inte ofta) förvånad över hur andra företag ser på det här med kundservice eller brist på sådan. För några dagar sedan skickade jag en förfrågan till ett företag om att köpa en vara för användning i mitt arbete. Reglerna när man handlar inom EU, är att man, om man är registrerad för moms, att man skall kontakta företaget man vill handla av för att få handla varan utan att moms debiteras av det säljande företaget. Den momsen skall jag i min tur ta upp i min momsdeklaration som en skuld till skattemyndigheten. Betalar jag moms direkt till ett EU-företag har jag ingen möjlighet att kvitta den mot den moms jag debiterat mina kunder.  För den serviceinriktade företagaren är det en självklarhet att man hjälper sina företagskollegor med detta. Men det gäller inte alla!

Jag skall sätta upp en väv för att väva livstycken till en sockendräkt. Till denna behövs silke av en tunn kvalitet och i speciell färg. Jag har inte kunnat finna detta i Sverige men i vårt naboland fanns det i rätt färg och i rätt kvalitet. Glad i hågen skickar jag ett mail till företaget och talade om att jag vill beställa men att jag är registrerad för moms och skall betala den i Sverige. Efter några dagar får jag till svar att ”engross laves kun i store maengder”. Detta handlar inte om engross eller återförsäljning utan om att kunna redovisa moms på ett för EU rätt sätt. Återgäldade mailet och talade om min inställning varefter jag fick ett svar att det blev alldeles för stort arbete för den redovisningsskyldige med att räkna från momsen och redovisa. Den sammanlagda tiden för den konversationen skulle, om man är serviceminded, kunna lagts på omräkningen och en notering till skattemyndigheten i hemlandet och sannolikt hade de ändå fått tid över för sina övriga kunder.

Nu gick det till all lycka att hitta garnet i ett annat land, beställningen gick raskt iväg med ett fingerklick och till min förvåning fick jag också en prisreduktion för att jag beställt. Så jag får mitt garn ändå. Det kanske tar ett tag innan det hinner hit men å andra sidan har jag inte orsakat Garnudsalg i Danmark så stora problem. Denna gången gällde det inga stora kvantiteter eller jättesummor men ett gott bemötande hade kunnat leda till fler och större inköp, vilket nu inte kommer att ske.

As an entrepreneur you sometimes (not very often) get surprised at how other companies look at customer service. A couple of days ago I sent a request, to buy a product for my work. Rules when buying inside the European Union is, if you are registered for VAT ,  you are not going to be charged for that country’s VAT. Instead it’s between you and your countrys tax authority to act. For a small company  a  small amount also makes a great difference. For the  service-minded entrepreneur, it is natural to help colleagues with this. But that’s not natural for everyone!

I’m going to set up my loom to weave fabrics for skirts and vests for an old-fashion costume. For the vest I need a very thin silk yarn in a couple of colours. I have not been able to find the yarn in Sweden but in a nabour country I found the right size and colour. Glad to find a company offering this yarn, I send an e-mail and told them that I wanted to buy and that I was registered for VAT in Sweden, A couple of days later I got an answer that ”engross was only for buying large amount yarn”. As a small weaving-studio with minor assignements  and no yarn for sale, you don’t buy large amounts at a time, and this is about to handle tax inside EU the right !way. I answered the e-mail and told them my situation and got a new answer , ”to handle tax (the right way – my comment) would take too much time and be very difficult for the person who handle the account”. The time used for this conversation would, for a service-minded person, be enough to calculate the VAT and inform the tax authoroty in there country, and likely also get time for ther other customers.

I found another company in another country with the same yarn and in the colour I wanted and just a click away I had ordered the yarn and to my surprise I even got a discount. So I will still get that yarn. It will maybe take some days more to reach me, but I have not caused Garnudsalg in Denmark that big problem. This time it was not a large amount of yarn or large amount money but a good service could have lead to more and larger orders in the future. It is not going to happen.

Naturligt arbete

Gårdagen bjöd på hyfsat väder och gårdens folk passade på att göra en insats för vår natur. Tidigare generationer av gårdsfolk använde en hel del tråd för att hägna in marken med avsikt att hålla gårdens djur innanför gränsen. Trådsorten fungerade säkert avskräckande eftersom den var försedd med kraftiga hullingar med en tendens att fastna i både djurpäls och människoskinn om man vågade sig på äventyret att ta sig över eller under densamma.

Ja, som du säkert redan gissat handlar det om taggtråd. Taggtråd ingår inte i vårt sätt att stängsla eftersom vi har får och har stängslat med fårnät. Taggtråden har heller inte varit i bruk sedan vi tog över ansvaret för gården. Vi har plockat ihop massor under årens lopp men ändå hittar vi tråd som kommer fram när vi röjer eller bara tar en promenad och råkar få syn på några rostiga bitar som tittar fram ur marken. Att dra rostig taggtråd som genom tidens inverkan blivit omedgörlig, går av om man drar för hårt och som inte går att rulla ihop utan stora ansträngningar ger i alla fall en viss tillfredsställelse. Nu kan både skogens djur och vi människor röra oss i skogen utan att riskera sår av taggtrådsrester med blodförgiftning som följd. Nu har släpkärran lastats med både tråd och annat som tjänat ut och inte på något sätt kan återanvändas mer. Nu skall skrotfirman få ta hand om allt.

Lastad för vidare transport

När vi gick i skogen lyste det plötsligt klart turkos i mossan. Ett ägg ca 2 cm långt och helt intakt låg på mossbädden. Kan det vara en inkräktare som behövt större plats i boet och kastat ut ägget? Något svar får vi inte. Händelser som sådana finns inte att läsa om på sociala medier utan förblir en av skogens hemligheter.

Äggstra trevligt fynd

Materialtillpassning

Som bekant har vi åtgång på material i vår tillverkning av slöjdredskap. När lagret börjar bli mindre är det dags att fylla på med nytt material som hinner torka till innan det skall användas. Vi har egen skog och ibland måste den ansas i kanten för att den så begärliga elförsörjningen inte skall lida skada vid de blåsväder som då och då uppträder i trakten. Själva fällningen av träden har ombesörjts av yrkesmän, men att reda upp röran blir vår sak.
När man nu har fällda träd med en grövre dimension fick KM för sig att prova att klyva stocken på gammalt vis, alltså med slägga och kilar. Som medföljande blev min uppgift att dokumentera försöket. En bit blev dokumenterat med mobilens kamera.

Här kommer ett smakprov

Det skall tilläggas att stocken nu är i två delar som skall sågas upp till plankor för användning i något av våra många projekt (dock ej i vår tillverkning eftersom stocken är gran).

En stickig historia

När man nu har beslutat sig för att väva upp tyg till  sockendräkter, är det bara att ta ett steg till och plocka fram knyppeldynan som de senaste 8 – 9 åren har tillbringat en något undanskymd tillvaro.

Hembygdsdräkter skall ha en huvudbonad, ofta i form av en bindmössa. En bindmössa har ett stycke, en spets eller ett broderat tyllstycke, i mössans framkant. För de dräkter jag tänker på har den ena en knypplad spets och den andra ett broderat stycke.

På min knyppeldyna har det suttit en påbörjad spets, en del av två spetsar som skall monteras tillsammans. Spetsen hade inte blivit mer än en knapp decimeter innan dynan ställdes undan. Nu var det dags att ta fram och slutföra denna spets för att sedan fortsätta med den breda spetsen. Men … hur i hela friden var det jag gjorde med slagen, nålarna mm?  Fram med bok, mönsterblad och och ta på tänkarluvan. Efter ett tag och flera misstag föll poletten ned och där var den, Nunneudden.

Knyppeldyna
Den något orediga början på spetsen.

Bilden är någon dag gammal så spetsen har nu blivit längre och det är inte längre ett problem att komma ihåg de olika slagen.

Att sitta med knyppling är ett bra alternativ när det gäller att ta det lugnt vid vävstolen för att inte bråka för mycket med nacken och axeln och när pollenhalterna stigit  till mängder som en känslig kvinna inte tål.

Böcker, böcker, böcker

Jag har troligtvis nämnt tidigare att jag älskar litteratur och läsande och speciellt facklitteratur får mig att känna ett intensivt ha-behov. Den kunskap och det arbete som en författare lägger ned på att skriva och ge ut en bok späckad med fakta ger mig oftast en positiv känsla.

Den senaste boken jag införskaffade och som nu är läst från ”pärm” till ”pärm” är Ull blir vadmal, författare Kerstin Paradis Gustavsson.  Boken är omfattande, 296 sidor, med Kerstins samlade kunskap om ull och vadmalstillverkning. Bokens innehåll är samlat i kapitel som behandlar olika delar av processen och också tar upp ull och vadmal ur ett historiskt perspektiv. I jämförelse med Kerstins tidigare bok om vadmal har denna nya bok gått djupare in i ämnet.

Ett önskemål, som jag också framfört till Kerstin, är att en så omfattande bok borde vara inbunden istället för klistrad. Min erfarenhet av klistrade fackböcker är inte särskilt god. (Se mitt inlägg om Pattern and Loom, boken som blev till lösbladssystem efter endast ha öppnats vid några få tillfällen.) Boken skulle tyvärr då blivit ännu dyrare än nu. Kostnaden blir strax under 600 kronor i nuvarande tappning.

Läsmässigt är den, om man kan bortse från den för mig besvärande styckeindelningen med ett antal ord i fetstil i början på varje nytt stycke, en trevlig bok. Den hade dock enligt min åsikt tilltalat mig mer om styckena varit en mer sammanhängande text som den tidigare boken om vadmal. Nu får den mig att se ett antal meningar, av typ klippa och klistra, som sammanfogats utan sammanhang, vilket inte alls är fallet om man bortser från fetstilen.

För att se vad jag menar visar jag en sida av varje bok som jämförelse.

Ull blir vadmal
Vadmal

Det skall tilläggas att bokens innehåll tilltalar mig mycket och en inbunden variant skulle kännas bättre och tåla bläddring fram och tillbaka utan att man riskerar samma sak som hände med min ”Pattern and loom”.

Jag ser fram mot fler böcker av Kerstin som med sin kunskap kan berika oss andra som också gillar att arbeta med det finaste materialet som vi begåvats med – ULL.

En bärande fråga med komplettering

Är man för ivrig så får man snart en påtaglig påminnelse om att kroppen är ett redskap som bör respekteras. Utan förvarning  – en intensiv, förlamande smärta – som tillintetgjorde alla försök att ens fundera på något annat än stillasittande. Inte väva eller på annat sätt använda muskulaturen, bara att tänka var en ansträngning. Men nu har jag skådat ljuset igen. Med lämpliga åtgärder har det värsta lagt sig och livet har börjat te sig ljusare igen och funderingar på nästa projekt tar form allt fastare.

Det som finns i min planering är en fortsättning på nuvarande projekt som beatår av olika varianter på bärsjalar. Hittills har det blivit fyra varianter och en femte variant som är varpad och klar att sätta upp.

Bärsjalar
Kypertvariation

En fortsättning är planering för att väva tyger till vår bygdedräkt. Den rekonstruerades av ett antal kvinnor i bygden för snart fyrtio år sedan. Få av dessa finns kvar i livet och några mer försök att föra det vidare har inte gjorts. Min tanke är att det skall finnas möjlighet att få tag i material för fortsatt tillverkning för den som så önskar.                                                                                                   Jag har fått möjlighet att fotografera och dokumentera en dräkt och har börjat leta efter material. Ett problem är att kvaliteter och färger som fanns då är borttagna ur sortimentet, företagen som levererade då har lagt ned och vilket material eller teknik som användes, har fallit i glömska eller blivit undangömt eftersom ingen efterfrågat det. Det är tur att man till en del kan både analysera vävar, ta fram ersättningsgarn och färga detsamma. Tidigare har jag vävt upp tyg  till livstycket som tillhör dräkten från min födelsebygd och tanken är att komplettera med fler delar också till denna.

Västbo häradsdräkt.
bild från Hemslöjden Jönköping

Ull i miniformat, ljus björk och färgglad varprumpa.

Året har börjat i högsta hastighet. Under januari började årets lamning med resultatet 25 lamm av våra 13 tackor. Två tackor har ännu inte bidragit till skocken. Tre av tackorna har fått tre lamm vardera och två är duktiga på att fördela matstunderna meda den tredje kommer att få respass till hösten. För henne duger det bara att se till ett av lammen. Tyvärr upptäckte vi inte direkt att hon negligerade två av lammen så dessa var för svaga för att repa sig trots matning. Idag tog vi därför beslutet att skicka dessa till fårhimlen för en behagligare tillvaro. Alltid frustrerande och sorgligt men inte desto mindre en syssla som man inte alltid kan undvika. Övriga lamm är aktiva och väl omhändertagna av sina mammor och passar på att ha lammrace när mammorna äter.

Några av lammen

I januari fick jag också möjlighet att få en vävstol till. Inte för att jag behövde en till men vävstolen är  mindre skrymmande och ändå med bra kapacitet för delar av mitt sortiment. Det visade sig vara en Toika Liisa med 120 cm invändig bredd. Trots att utrymmet i vårt hus är starkt begränsat, var jag tvungen att montera vävstolen för att kunna provväva. Det blev en väv i bomull  och vävlängd ca 7 m. Den har numera vävts ned och fått ge plats för ytterligare en, lite mer färgglad väv, med vävlängd som den tidigare.

Första uppsättningen i nya vävstolen
Framknuten varp klar för arbete.

Februari har fortsatt i samma fart med planering av och genomförande av dag 1 av årets första kurs i spånad d v s att spinna för hand. Innan ateljen är fullt färdig håller vi till i vår bostad vilket begränsar deltagarantalet. Med färre deltagare är det däremot lättare att ge deltagarna  mer intensiv uppmärksamhet än vid större antal.  Årets premärdeltagare var intresserade och kom en bra bit på väg till att i framtiden kunna spinna sina egna garner. En kursdag återstår innan de skall stå på egna ben.