Gammelnorsk Spelsau Del 3

Så är den tredje delen av min ull klar. Den grå delen var betydligt mjukare än den ”vita” mer som den bruna ullen. En del av ullen hade grova täckhår, rejält grova och mycket sträva och långa svarta hår. Dessa avlägsnades innan ullen tesades*.
Grova täckhår är lätta att separera från locken om man fattar tag om spetsen med ena handen och med fingrarna mot handloven på andra handen om klippändan och försiktigt drar i täckhåren. Kvar har man bottenullen som kan kardas. Jag kardade ullen på min kardmaskin, en Louët som är försedd med motordrift.
Det behövdes tre kardomgångar med bortplockning av skräp och de små knutor som kan uppstå i ullen när man kardar lång ull, speciellt ettårsull med lammull som fått växa utan att klippa den första fina ullen.
Den kardade ullen delades i en kontinuerlig längd som sedan kunde sträckas i två omgångar till ett kardband.

Den delade ullen innan sträckning

Kardbandet spanns på min Joy utväxling 8,5:1 med ett kraftigt indrag för att undvika för mycket snodd. (not. utväxlingen är annorlunda på min spinnrock eftersom den gjorts av KM)
Det färdiga entrådiga garnet lindades upp på handen (Andean Plying)för att tvinnas med en tråd från början och en från slutet av garnet (egentligen ett så kallat halvbackat garn) och tvinnades med samma utväxling.
Garnet härvlades och knöts om och tvättades i en mild tvättlösning, sköljdes, centrifugerades och hängdes upp för tork.
Garnet, ett löst spunnet, tvinnat garn med mycket luft i  som passar till grövre tröjor. Tröjor som blir porösa och samlar mycket luft och därmed blir varma att använda när kölden kryper in på kroppen.

Med detta var ullen som medföljde boken om Spelsaufår, en mycket läsvärd bok som varmt kan rekommenderas, färdigspunnen.

garnspelco
Det färdiga garnet

Ullen är spunnen på fyra olika sätt

  1. tesad och nystad ull (det bruna garnet) här
  2. kammad ull (naturvit) här
  3. kardade kamrester (naturvit) här
  4. tesad och kardad ull (grå ull) se ovan
Det mjukaste garnet blev det av metod 1 och 4 vilket bekräftar min tanke om att lång ull med både täckhår och bottenull blir bäst om man spinner den med mindre snodd i både det entrådiga och det tvinnade garnet.
Kamgarn av kammad ull med enbart lite bottenull blir glansig men inte mjuk, slitstark och passar till varpgarn, gobelin- och bildvävnadsgarn.
Kamrester som kardas och spinns blir inte ett slätt garn men ett garn med mycket luft och därmed ett garn att använda till mössor, vantar eller liknande.
Av samma sorts ull från ett och samma får kan man alltså spinna fyra olika sorters garn med åtminstone två användningsområden.
Motsvarande kan vi åstadkomma med ull från våra svenska får t ex Ryafår, Dala Pälsfår, Värmlandsfår, Klövsjöfår med flera. Utseendet på garnet kan variera med fårras men kanske mest med det spinnsätt vi använder för att åstadkomma det garn vi vill ha.
*Tesa är att dela ullen i sidledd, för att åstadkomma ett tunt flor av locken som sedan kan spinnas direkt eller kardas. Andra sätt med liknande resultat är att piska ullen, plocka ullen eller att försiktigt kamma topp och klippända (utan att ta bort bottenullen).
Motsvarande förfarande inom industrin kallas plysning och använder en maskin med metallpiggar som drar isär ullen som filtats genom industriell tvätt som inte är lika skonsam som den tvätt vi gör i mindre skala hemma.  Andra sätt som använts i äldre tid är en faktbåge som ser ut som en stråke i större skala och som man slår på för att åstadkomma vibrationer som får ullen att luckras upp.

Gammelnorsk Spelsau del 2

Första försöket med ullen som kom med i paketet från vårt grannland Norge var det tesade och nystade garnet som jag stickade ett prov av i förra inlägget.
Nu har jag kammat den naturvita ullen. De kammade topsen spanns till ett kamgarn, ett garn som passar väl till bildvävar eller liknande.
Ullen har, liksom våra Gutefår, en hel del stickelhår, de korta, svarta, spretiga, styva och irriterande grova märghår som är invävda i ullen, både i bottenull och bland täckhåren. Stickelhåren är märghår/dödhår som på fåret får ullen att  bli luftig och på så sätt göra fåret mindre känsligt för väderpåverkan. Trots att en del av stickelhåren försvann under tiden jag kammade och spann och också i tvätten av garnet, så finns en stor mängd kvar och gör garnet mindre behagligt mot kroppen även om spinnsättet gör garnet någorlunda slätt.

gammelnorskkamgarnco

Det blev en hel del kamrester som kardades och spanns till ett kardgarn. Kardgarn blir av spinnsättet mindre kompakt och mer luftigt än kamgarn. Garnet blir mjukare eftersom fibrerna som bildar rester vid kamning är både kortare och mer finfibriga än täckhåren.
Garnet spanns med långdrag för att de kortare fibrerna skulle komma till sin rätt och garnet blev efter tvätt ett någorlunda luftigt garn men också detta garn innehåller en hel del stickelhår.

gammelnorskkardgarnco


Eftersom mitt paket innehöll tre olika färger har jag valt att bereda de olika färgerna på tre olika sätt.
Av de två sätt som jag hittills använt är det nystade garnet det garn jag skulle kunna tänka mig att använda till en tröja men tidsåtgången är för stor för beredning av ull till ett så stort plagg.
Den tredje färgen är grå. Mina planer för den ullen kommer i nästa del.

PS Det går att klicka på bilderna för att få upp en större variant. På de bilderna syns stickelhåren mycket tydligt.DS

Överraskningar och garn från baggull – Surprises and yarn from a rams wool

English below
Överraskningarnas tid är inte förbi. Mina tops av naturfärgad shetlandsull spunna som kardgarn är nu tvättade och bjöd på en överraskning av ”stora mått”. Det färdiga garnet var innan tvätt av en grovlek som kunde passa för stickor nr 3,5. Efter tvätt svällde garnet upp och kräver nu minst stickor nr 5 för att överhuvudtaget kunna stickas.
Inte precis vad jag hade förväntat mig även om ullen i vissa källor beskrivs som bouncy (fjädrande).

Dessa tops är ju inte i egentlig mening tops av fibrer som sinsemellan är av samma längd eller grovlek. Dessa består av kardad ull som sedan kammats, dragits till band och sedan kompakterats för att få ett hanterbart ullband att spinna från.
För att testa ullens krusighet drog jag av en bit av topsbandet, blötte detta i varmt vatten, kramade ur överflödigt vatten utan att rubba fibrerna och lade till tork.
Den torkade biten av tops blev till en sträv spretig massa av fibrer minst tio gånger mer omfångsrik än innan tvätt.
Den färgade ullen blev, trots volymändringen, ett användbart garn även om jag normalt inte stickar med så grova stickor. Användbart till vad? Det är inte beslutat ännu.

Shetland tops spunnet som kardgarn   – Shetland tops spun woolen

Den vita ullen som spanns med kort drag till ett”kamgarn” blev ju med dessa fibrer inte ett äkta kamgarn och inte heller till min belåtenhet efter tvätt.
Slutsats:
Färdigprocessade fibrer passar inte mig som vill se hur den ursprungliga ullen ser ut för att kunna spinna det på det mest lämpliga sättet.

Ett garn som jag däremot blev nöjd med är mitt (riktiga) kamgarn spunnet från ull från vår ryabagge. Hans ull är av det mer krusiga slaget på gränsen till gobelängull (i dess ursprungliga beteckning – med täckhår och bottenull).
Ullen tvättades och lockarna tesades (öppnades upp sidledes) och kammades med mina dubbelradiga, egenhändigt tillverkade, ullkammar.
Den kammade ullen från första kamningen lades för sig och spanns åt höger (z) som kamgarn med kort drag. Garnet behölls entrådigt, fixerades i varmt vatten på PVC-härvträn för att användas som vävgarn.
Ullen från andra kamningen spanns med  kort drag i s, åt vänster, tvinnades i z, åt höger,  tvättades och torkades utan sträckning. Garnet är glansigt och mjukt och kan användas till ett stickgarn som är både mjukt och slitstarkt.
Kamresterna kardades och spanns till ett kardgarn med långdrag. Spinnriktning som andra kamningen.Mjukt garn för kroppsnära användning. Inte slitstarkt på grund av de korta fibrerna.

Tre sinsemellan helt olika garner för tre olika behov av en och samma ull. Det kallar jag användbarhet.
Ryaull benämns ofta som oanvändbar. Detta epitet tror jag kommer av att den ull man använt inte är från får avlade för att producera märgfri ull och att spinnerskan inte är skickad att avgöra ullens kvalitet när den kommer direkt från fåret. Det gäller att välja rätt ull för att få ett garn som passar till det man tänkt göra av garnet.

Ullen från vä till hö första kamningen, andra kamningen och kardrester  -from left to right first combing, second combing  and the left overs  spun woolen.

Sometimes you might be surprised. My coloured shetland tops, spun woolen, now washed made me very surprised. Before washing, the yarn could be knitted with knitting needle  size 4 (US). After washing, the yarn bloomed and I have to use size 8 to be able to knit the yarn.
Not what I  expected  even if the wool sometimes is defined as bouncy.
These tops are not actually tops in the meaning that the wool fibers are of similar size. These are carded wool that has been combed and drawn into tops to spin from.
To test the crimp I took a piece of the top, wet it in warm water, squeezed out the water without disturbing the fibers and laid it to dry.
When dried the piece became a rough, spidery mass of fibers with at least ten times more volume than before washing.
 Although, the coloured wool was, despite the volume change, a yarn I can use even if I normaly don’t knit with knitting kneedles of that size. Useful to make what? I haven’t decided yet.( picture of the grey yarn)
The white wool spun worsted isn’t actually  worsted due to the fibres, and I’m not satisfied with the yarn when washed.

Conclusion:
Preprocessed fibres like tops doesn’t suit  me. I want to look at the original woolfibre to be able to choose the most appropriate spinning method.

A yarn I’m most satisfied with is my true worsted yarn made from combed  fibres from our Rya ram. His wool is more crimpy, nearly gobelin wool (the original type with both outer- and inner-coat).
I washed the wool, teased the locks and combed the wool using my two-row combes made by me.
The wool from the first combing was spun to the right (z) worsted with a short draw. The yarn was kept as singles, fixed in hot water on PVC-niddy-noddies to be used as weaving yarn.
The wool from the second combing was spun worsted with a short draw to the left (s), was plied to the right  (z), washed and dried without tension. The yarn is smooth with shine and suitable for knitting  both soft and hardwearing.
The left-overs from combing was carded and spun with a long draw to a woolen yarn. I spun it to the left like the second combing. It is a soft yarn for use near the skin. The yarn is not hardwearing due to the short fibres.

Three different yarns to suit three different needs from the same wool. That’s what I call versatility.

Wool from the Rya sheep is many times considered not suitable for garments. I believe that comes from using the wool from sheep not bred to produce wool free from kemp and to the fact that the spinner is not able to judge the wool quality when taken directly from the sheep. You have to choose the right wool suitable for the yarn  for the intended use.