Förändring till det bättre

Någon klok person har sagt att det är inte målet som är huvudsaken utan vägen dit.  Jag är nog en person som uppskattar resan eller kanske man hellre skall säga arbetet man måste göra för att komma fram till avsett mål. Den här gången betydde det att renovera min sist inköpta knyppeldyna. Renovering betydde, i alla fall innan jag började, att byta tyget på dynan. Det blev ett lite mer omfattande arbete än vad jag trodde. Tyget som skulle bytas ut höll inne en sönderfallande stoppning av krollsprint, nödtorftigt täckt av gråpapper, som passerat bäst före datum. Resultat blev att arbetsbordet snart var täckt med delar av något som liknade torrt hö. Jag fann mig inför valet att få tag på ny stoppning  och vänta en vecka på leveransen eller använda befintligt ”hö” och komplettera med undertyg och vadd som råkade finnas tillgängligt i mitt förråd. Det blev det sista eftersom mitt tålamod inte sträckte sig så långt att det kunde tolerera väntetid. Det tog lite längre tid än önskat men nu är dynan omklädd och har fått skyddstyg i samma färg och två överdragshuvor.

Påklädd till viss del
Yttertyget på plats

En knyppeldyna  bör ha en huva som skydd.

Skyddshuva x 2

Här blev det två, en gammalrosa och en lila. Nu är den tidigare, något slitna knyppeldynan, som en gång tillhört textilkonstnär Märta Rinde-Ramsbäck (enligt säljaren), fullt fungerande och användbar och även om nuvarande ägare inte på långt när kan anses så kvalificerad som tidigare användare, kommer den att kunna fungera som det är tänkt, till att knyppla på.

De blir fler och fler och mindre och mindre.

Ibland kan man fundera över om det kan vara så att man drabbats av en svårartad manisk dysfunktion. Det känns inte som något större problem annat än att utrymmet runt omkring oss (KM och mig) sakta men säkert krymper. Att det beror på att jag inte kan stå emot fynd av bra-ha-grejor kan väl inte vara så farligt?

Det som hänt är att jag fyndat ytterligare en knyppeldyna. Denna gång är dynan mindre än mina tidigare och fast och fin. Den är väl använd så tyget är något slitet men det är på gång att åtgärdas. Nytt tyg är införskaffat och befintligt tyg har börjat lossas för att bytas ut. Denna dyna skall få sin egen färg, vilken så småningom att presenteras här.

Så här ser den ut innan renovering.

Nyaste dynan

KM har dessutom gjort ett stativ som passar samtliga dynor och ger en bra arbetsställning.

Stativ till knyppeldyna

En sak som är bra med knyppeldynor är att de tar mindre plats än vävstolar.

Uppdatering kräver – ny uppdatering.

I mitt förra inlägg nämnde jag mitt nytillskott till redskapsbanken, min knyppeldyna nr 2. Den är klädd i ett kärt gammalt tyg, det som kallades skötersketyg då när sköterskor bar klänning med förkläde över och stärkt hätta. Ack ja visst kan man bli en smula fundersam över hur snabbt tiden rinner iväg för visst var det igår?

Knyppeldynan saknade överdrag och hade inte heller ett skyddstyg där man oftast har sina händer. Det är väl i och för sig inte lag på att ha men sparar ju dynans klädsel lite längre. Skyddstyget går dessutom att lätt ta av och tvätta vilket är lite svårare med klädseltyget. Överdraget var inte något större problem. Den gamla dynan hade ett exakt likadant överdrag som nya dynans klädsel så det fick byta dyna. I mina tyggömmor fanns också en bit tyg av samma färg och kvalitet som med lite trixande räckte till ett skyddstyg. En liten stund vid symaskinen så var det fixat.

Skyddstyg
Överdrag

Nu var det ju bara det att nu saknades det överdrag till ”gamla” dynan. Tyget på dynan och skyddstyget var grön lakansväv som sattes på när originalklädseln byttes ut. Dynan var, när jag fick den, klädd i skinnimitation som med tiden blivit sprucken. Dynan behövde också stoppas om så då blev bytet en naturlig följd. Att få tag i just den färgen på lakansväv visade sig vara omöjligt och inte heller fanns det några rester av tyget i mina gömmor. Helst ville jag ha något i samma färg men det var inte så enkelt. Istället hittade jag ett känt mönster i nytillverkning, ett madrassvarstyg med diagonalruta med invävt blommönster. Det tyget fanns i grönt – på nätet. I tyghandeln, IRL, var den gröna färgen obefintlig. Andra färger fanns men inte den som skulle passat så bra på min knyppeldyna. Efter en stunds funderande fick det i stället bli ett tyg med samma motiv men med mönsterfärgen i en dov röd färg. Tyget är nu omvandlat till ett överdrag och skyddar dynan från allt som kan tänkas flyga runt i luften och falla ned på dynan med pågående arbete.

Nytt överdrag
Fullt påklädd

När symaskinen ändå var framme blev det ett par nya dragkedjor i husbon’ns arbetsbyxor. Sagda dragkedjor inhandlade på second hand då tygaffären inte hade byxdragkedjor med låskläpp.

 

Tillbaka till ursprunget

En titt på en köp och säljsite resulterade i en resa till Småland och den stad där jag en gång startade mitt liv på jorden, Värnamo. Anledningen till resan var en knyppeldyna som komplement till den som redan bor hos oss. Den nya dynan har bredare rulle vilket passar bra. Det innebär också att jag kan fortsätta med den spets som finns på gamla dynan och börja på en hättespets på den nya. Bra va’?

Dynan är i mycket gott skick med en påbörjad spets som man naturligtvis får göra färdigt.

Knyppeldyna

Vi gjorde också en avstickare till Nydala, ett par mil från Värnamo, för ett besök i klosterkyrkan och den rekonstruerade klosterträdgården. Munkarna som planerade sin återkomst till klostret kom och vände om och idag är det föreningen Nydala klosterträdgård som sköter om trädgårdsdelen. Kyrkan ingår i idag i västra Smålands kyrkor.

Koret
Kormatta
En del av klosterträdgården

Även här blev det tillfälle att titta på mitt specialintresse, textil, i form av den vackra kormattan. Designer och väverska är än så länge okända för mig men jag skall försöka hitta både skaparen och utföraren. En trevlig dag tillsammans med KM som är en dröm att ha med på äventyr som detta.

Notering 12/8 2018.  Mattans skapare var Inga-Mi Varneus Rydgren som arbetade för Jönköpings läns hemslöjd.

En stickig historia

När man nu har beslutat sig för att väva upp tyg till  sockendräkter, är det bara att ta ett steg till och plocka fram knyppeldynan som de senaste 8 – 9 åren har tillbringat en något undanskymd tillvaro.

Hembygdsdräkter skall ha en huvudbonad, ofta i form av en bindmössa. En bindmössa har ett stycke, en spets eller ett broderat tyllstycke, i mössans framkant. För de dräkter jag tänker på har den ena en knypplad spets och den andra ett broderat stycke.

På min knyppeldyna har det suttit en påbörjad spets, en del av två spetsar som skall monteras tillsammans. Spetsen hade inte blivit mer än en knapp decimeter innan dynan ställdes undan. Nu var det dags att ta fram och slutföra denna spets för att sedan fortsätta med den breda spetsen. Men … hur i hela friden var det jag gjorde med slagen, nålarna mm?  Fram med bok, mönsterblad och och ta på tänkarluvan. Efter ett tag och flera misstag föll poletten ned och där var den, Nunneudden.

Knyppeldyna
Den något orediga början på spetsen.

Bilden är någon dag gammal så spetsen har nu blivit längre och det är inte längre ett problem att komma ihåg de olika slagen.

Att sitta med knyppling är ett bra alternativ när det gäller att ta det lugnt vid vävstolen för att inte bråka för mycket med nacken och axeln och när pollenhalterna stigit  till mängder som en känslig kvinna inte tål.