Kategori: Knyppling

Någon klok person har sagt att det är inte målet som är huvudsaken utan vägen dit.  Jag är nog en person som uppskattar resan eller kanske man hellre skall säga arbetet man måste göra för att komma fram till avsett mål. Den här gången betydde det att renovera min sist inköpta knyppeldyna. Renovering betydde, i alla fall innan jag började, att byta tyget på dynan. Det blev ett lite mer omfattande arbete än vad jag trodde. Tyget som skulle bytas ut höll inne en sönderfallande stoppning av krollsprint, nödtorftigt täckt av gråpapper, som passerat bäst före datum. Resultat blev att arbetsbordet snart var täckt med delar av något som liknade torrt hö. Jag fann mig inför valet att få tag på ny stoppning  och vänta en vecka på leveransen eller använda befintligt ”hö” och komplettera med undertyg och vadd som råkade finnas tillgängligt i mitt förråd. Det blev det sista eftersom mitt tålamod inte sträckte sig så långt att det kunde tolerera väntetid. Det tog lite längre tid än önskat men nu är dynan omklädd och har fått skyddstyg i samma färg och två överdragshuvor.

En knyppeldyna  bör ha en huva som skydd.

Här blev det två, en gammalrosa och en lila. Nu är den tidigare, något slitna knyppeldynan, som en gång tillhört textilkonstnär Märta Rinde-Ramsbäck (enligt säljaren), fullt fungerande och användbar och även om nuvarande ägare inte på långt när kan anses så kvalificerad som tidigare användare, kommer den att kunna fungera som det är tänkt, till att knyppla på.

Ibland kan man fundera över om det kan vara så att man drabbats av en svårartad manisk dysfunktion. Det känns inte som något större problem annat än att utrymmet runt omkring oss (KM och mig) sakta men säkert krymper. Att det beror på att jag inte kan stå emot fynd av bra-ha-grejor kan väl inte vara så farligt?

Det som hänt är att jag fyndat ytterligare en knyppeldyna. Denna gång är dynan mindre än mina tidigare och fast och fin. Den är väl använd så tyget är något slitet men det är på gång att åtgärdas. Nytt tyg är införskaffat och befintligt tyg har börjat lossas för att bytas ut. Denna dyna skall få sin egen färg, vilken så småningom att presenteras här.

Så här ser den ut innan renovering.

KM har dessutom gjort ett stativ som passar samtliga dynor och ger en bra arbetsställning.

En sak som är bra med knyppeldynor är att de tar mindre plats än vävstolar.

I mitt förra inlägg nämnde jag mitt nytillskott till redskapsbanken, min knyppeldyna nr 2. Den är klädd i ett kärt gammalt tyg, det som kallades skötersketyg då när sköterskor bar klänning med förkläde över och stärkt hätta. Ack ja visst kan man bli en smula fundersam över hur snabbt tiden rinner iväg för visst var det igår?

Knyppeldynan saknade överdrag och hade inte heller ett skyddstyg där man oftast har sina händer. Det är väl i och för sig inte lag på att ha men sparar ju dynans klädsel lite längre. Skyddstyget går dessutom att lätt ta av och tvätta vilket är lite svårare med klädseltyget. Överdraget var inte något större problem. Den gamla dynan hade ett exakt likadant överdrag som nya dynans klädsel så det fick byta dyna. I mina tyggömmor fanns också en bit tyg av samma färg och kvalitet som med lite trixande räckte till ett skyddstyg. En liten stund vid symaskinen så var det fixat.

Nu var det ju bara det att nu saknades det överdrag till ”gamla” dynan. Tyget på dynan och skyddstyget var grön lakansväv som sattes på när originalklädseln byttes ut. Dynan var, när jag fick den, klädd i skinnimitation som med tiden blivit sprucken. Dynan behövde också stoppas om så då blev bytet en naturlig följd. Att få tag i just den färgen på lakansväv visade sig vara omöjligt och inte heller fanns det några rester av tyget i mina gömmor. Helst ville jag ha något i samma färg men det var inte så enkelt. Istället hittade jag ett känt mönster i nytillverkning, ett madrassvarstyg med diagonalruta med invävt blommönster. Det tyget fanns i grönt – på nätet. I tyghandeln, IRL, var den gröna färgen obefintlig. Andra färger fanns men inte den som skulle passat så bra på min knyppeldyna. Efter en stunds funderande fick det i stället bli ett tyg med samma motiv men med mönsterfärgen i en dov röd färg. Tyget är nu omvandlat till ett överdrag och skyddar dynan från allt som kan tänkas flyga runt i luften och falla ned på dynan med pågående arbete.

När symaskinen ändå var framme blev det ett par nya dragkedjor i husbon’ns arbetsbyxor. Sagda dragkedjor inhandlade på second hand då tygaffären inte hade byxdragkedjor med låskläpp.