Kunskap är makt

En källa till kunskap är litteratur. I vår familj är vi läsare det vill säga vi tar alla tillfällen i akt att suga åt oss ordens betydelse genom rikliga boklån på vårt närbelägna bibliotek. Böckerna vi lånar kan sorteras in i arten skönlitteratur som omfattar allt från historiska  romaner till deckare. Vi, egentligen KM, besöker biblioteket åtminstone var annan till var tredje vecka för att låna tillräckligt många böcker för att räcka för två personer tills nästa biblioteksbesök.

När det gäller facklitteratur är det en annan sak. Då träder habegäret in och talar om att en fackbok skall läsas flera gånger både fram- och baklänges och sedan kunna användas som referenslitteratur.

Denna vecka har referensbiblioteket utökats med två böcker, dels Annemor Sundbøs bok ”Usynlige trådar i strikkekunsten” , dels en tung bok med titeln ”The Andean Science of Weaving”, författare Denise Y Arnold och Elvira Espejo.  Annemor har också skrivit ”Spelsau og samspill” som lästs med stor behållning. Hennes grundliga arbete med genomgång av såväl äldre som nyare syn på ämnet ger mycket kött på benen för den som är intresserad av det hon skriver om. Jag hoppas och tror att den nyinskaffade boken skall ge samma glädje som den tidigare. Författarna till boken om vävning som man gör i Anderna har jag inte läst tidigare men eftersom boken behandlar de olika tillvägagångssätten vid vävning där varpen dominerar och bildar mönster och jag är fascinerad av bandvävning, tror jag den kommer att platsa i mitt bibliotek.

20161115_162511

Egentligen skulle jag haft fler böcker om lin och linhantering eftersom det är vad min ”forskning” är inriktad på just för tillfället.  Som vanligt är det påståenden som gör att jag triggas igång och vill veta hur det egentligen är och framför allt varför och om det förändrats och vad anledningen är till detta.

Alltså spinner jag lin på det sätt som litteraturen sedan gammalt talat om att man bör göra, för att sedan göra tvärtom och utvärdera resultatet. En sak jag redan kunnat konstatera är att källorna säger en sak och dagens utövare gör något helt annat. Beror detta på att gammal kunskap tappats bort eller att nya kunskaper skapats. Det skall bli intressant att söka svaret på.

För er som lyckats undvika min bild med min skammelrock under pågående arbete kommer den här igen.20161107_172434

Jag använder ett rockblad med kammar att fästa linet i för att jag tycker det fungerar bäst för mig. Vad man använt under den tid man spann lin som odlades här i trakten vet jag inte eftersom de spinnrockar jag träffat på använts för att spinna ull. Spinnrocksrullen är idag mer välfylld än på bilden även om jag bara kunnat ägna några få stunder till spånaden eftersom vi fortfarande håller på att arbeta med husets beklädnad och omgivning.

 

Bara en till – Just one more

English below

Efter att ha haft en något tight arbetsvecka bestämde vi oss igår för att riktigt slå oss lösa och ta en tur till de loppisar som valt att ha öppet under lördagen.
Vi satte klockan att ringa för att säkert komma upp i tid. Efter utfodring av djur, dusch mm satte vi oss i bilen för en fyrtiofem minuters resa. Under våra loppisresor har vi ingen ambition att hitta något. Hyllor, skåp och övrigt utrymme är minst sagt välfyllt allaredan.

Första stället bjöd på skugga för bilen, vår hund finns alltid med oss och finns det ingen skugga blir det inget besök, en regnskur och massor av folk i bygdegården där loppisen hölls.
På några dukar vid podiet låg en pryl, inte okänd och det finns ett par alla redan, men denna hade fler möjligheter.

1. Varpsticka – warping paddle

En varpsticka med plats för 66 trådar. Inte illa. Min mormors varpsticka hade inte lika många hål. Hon varpade till handdukar med varpgarnet uppspolat på rullar som sattes i en rullstol med plats för många rullar. Varpan var en som fästes mellan golv och tak i huset de bodde och min mor har talat om att syskonen i familjen åkte på varpan när den var tom men uppställd för arbete. Den varpan och spolställningen blev mina första redskap för att kunna varpa själv.
Idag har jag en modern varpa som KM har gjort till mig.

På samma ställe köpte vi också en kafferostare för vedspisen. Vi tillhör dem som aldrig skulle komma på tanken att göra oss av med vår vedspis. Under hela den kalla årstiden tillför den värme och dessutom lagar vi all mat på den.
En klammerapparat blev nästa fynd. Den är av samma modell som den man ser i blomsterhandeln. Vi har redan en men en reserv är alltid bra att ha.
Innan vi lämnade för att åka vidare hittade maken en bok som väckte nostalgiska tankar om en gång för länge sedan. Författaren var Sven Hassel som skrev om att vara soldat i krig. Han lyckades trots det mindre trevliga ämnet att få både maken och mig att skratta mitt i allt eländet. Den fick följa med hem.
Alla våra fynd kostade tillsammans som en maskinspunnen garnhärva på ett hekto. Garnnördar förstår jämförelsepriset.

Ett par ställen till fick ett snabbt besök som inte ledde till mer uttag ur kontantkassan.

På det sista stället vi stannade innan vi vände bilens nos mot hemmet, fastnade jag direkt på andra våningens ena halva. Efter en snabb blick på stolar, soffor, bord och mattor stod hon där, i ensamt majestät framför ett fönster, sorgligt intrasslad men inte värre än att det gick att med lite lirkande få henne fri och rörlig igen. Jag tror att hon blev glad över uppmärksamheten och över att få komma tillsammans med likasinnade hos oss. Hennes enda sällskap hittills var en härvel som hade svårt att hålla styr på alla sina delar.
Ni har säkerligen förstått att denna något äldre dam är en spinnrock. När hon väl blivit uttrasslad visade det sig att hennes hjul är välformat och rakt, Trampan gnisslar lite men inte värre än att en dutt med smörjande effekt skulle avhjälpa gnisslet.
Damen är välklädd. Förutom spinnvinge har hon ett linfäste och rullen, tyvärr bara en, var klädd i grovt spunnen lintråd.
Priset var nästan oöverkomligt lågt. Jag betalade hela 45 kronor för henne.
Väl hemma visade det sig att hon har en exakt kopia av min ”Finskerocks” spinnvinge och de spolarna passar också till den nyas. Spinnvingen var dessutom märkt med Toikas märke. Jag tror däremot att spinnrocken är tillverkad av en helt annan person. På rockens undersida står det nämligen K. C.n  Hasselfors 1976.
Är det någon som känner till att det fanns någon i Hasselfors under den tiden som tillverkade spinnrockar får ni gärna höra av er med en kommentar till mig.
Den nya bekanten fick en rengöring och uppsmörjning, förseddes med nytt drivsnöre och rullen fick ett startsnöre av ullgarn som mina spolar brukar få.
En ny spinnrock bara måste man testa. Att provspinna säger betydligt mer om en spinnrocks kapacitet och hur bekväm den faktiskt är att spinna på. Med sitt stora tunga hjul går den otroligt lätt att trampa. Utväxlingen kan jag inte heller klaga på 13,5:1 dvs att spinnvingen hinner snurra tretton och ett halvt varv medan stora hjulet snurrar ett.
Har ni hunnit bli nyfikna på min nya spinnrock? Här kommer hon i egen hög person eller hur man nu säger om en träkonstruktion.

2. Spinnrocken och linslusen Nelly - the spinning wheel and our Border Collie Nelly
2. Spinnrocken och linslusen Nelly – the spinning wheel and our Border Collie Nelly

Ullen som användes för provspinning var grå shetlandsull, den sista resten av ett tidigare inköpt parti. Ett nytt parti har tagit dess plats. Damen är lättspunnen. Här syns det första resultatet.

3. Det först spunna garnet – the first spun yarn

After a weeks hard work we, hubby and I, decided to take a day off, visiting a couple second hand shops that are open this Saturday. We  put the alarn clock to ring to get up in time. After feeding our sheep, taking a shower and so on we sat in our car for a fortyfive minutes trip. We have no ambition to find a special thing  when we take our second hand trips. Our shelves, cupboards and rooms are so to say already filled up.
First place offered shade for the car, a shower of rain and lots of people. We always bring our dog, is there no shadow there will be no visit. 
On a couple of tabelcloths there was a thing, not unknown and I have a pair of them already, but this one had more opportunities.  pic 1
A warping paddle for 66 threads. Not bad. My grandmothers warping paddle did not have so many holes. She made warps for towels and hade the warp yarn on bobbins in a bobbin frame that could hold a lot of them. The warping-reel was of a kind attached to the floor and the ceiling in the house where they lived and my mother have told me that she and her siblings took a ride on the warping-reel when empty. That warping-reel was my first tool to enable me to make a warp myself. Today I have a modern warping-reel made by DH.

At the same place we bought an old coffee roaster for our wood stove. We would never even think of taking out our wood stove. During winter it makes us warm and we cook all our meals on it.
A stapler was the next bargain. This model you can find in flower shops. We already have one but an extra one is good to have.
Before leaving, DH found a book that reminded us of times long ago. The author, Sven Hassel, wrote about how to be a soldier. He managed to make this not so nice subject a bit funny and absurd. We bought it too.
We got all our finds for a total of what a skein of machine spun yarn would cost. Yarn geeks understand the comparison.

We visited some more places but did not reduce our cash.
The last place we visited before going home, I emidiately got stuck on first floor.. After a quick glance at chairs, sofas, tables and carpets there she was, in solitude at the window, sad entangled but not more than  we could get her free and flexible again.  I think she was glad of the attention, and to come together with like-minded with us. Her only companion so far had been a yarn reel  that had difficulties controlling  it’s parts.
You have of cource already guessed that this elderly lady is a spinning wheel. When she got rid of  the clutter we could see that her drive wheel was straight, the pedal squeaks a little but  could be good with a little lubrication.
The lady is well dressed. Beside the flyer she has  a distaff for flax or wool but only one bobbin. The price was almost prohibitively low. I paid 45 SEK (about  5$) to get her.
When home I could see that one of my spinning wheels have same sort of flyer that this new one has and the bobbin fits both flyers. The name on the flyer says it’s a Toika but the spinning wheel is probably made by another person. Under the breast is a name K.C.n Hasselfors 1976.
If someone knows of a person in Hasselfors during that period making spinning wheels, please let me know. 
After cleaning and lubricating all parts, the wheel got a new drive-band and the bobbin got a start string.
When you get a new spinning wheel you have to make a test. A test let you know more of the capacity and how well it spins. With the heavy wheel it is unbeleively easy to tread. The ratio is 13,5:1  that means when the flyer spins 13,5 laps the drive wheel makes one.
Have you got curious to see my spinning wheel? Here she is. pic. 2.
The wool i used to spin a sample was grey shetland wool, the remainder of a previously purchased batch. A new batch is taken its place. 
The lady is easy-spun. Here is the first result. pic.3.

Sommar, sommar, sommar – Summer, summer,summer

English below

Så har vi sommar, eller i vart fall ljusare dagar med ömsom sol och ömsom regn.
Det gäller att ta vara på de fina dagarna och göra sådant som måste till för att bevara hus och hem i ett bra skick.
En sak som har varit aktuellt ett tag är ommålning av huset.
Efter att under en längre tid varit upptagna av dräneringsarbete runt huset så har turen nu kommit till fasaden och ommålning av densamma. Framför allt är det söder och västersidorna som är mest utsatta. På södergaveln skall brädfodringen bytas ut mot helt nya bräder och lock. På övriga sidor är det skrapning och målning som gäller. Dessutom skall fönsterfoder bytas ut och fönsterbågar målas.
Så nu hoppas vi på lagom varmt väder, inget regn och mulet för att det skall gå att måla.
Som höjdrädd är det en pina att gå upp på stegen men skam den som ger sig. Bara högst upp – simsen och överdelen på panelen – överlåts åt KM som klarar höjder bättre än mig.
Gårdagen ägnades åt tvätt och skrapning

Skrapning av gammal färg  - Scraping old paint
Skrapning av gammal färg – Scraping old paint
och idag har grundmålning påbörjats.

Grundmålning – Priming

I samband med målningsarbetet passade vi på att ta ned TV-antennerna och kopplade in även TV-n på fibernätet.
Det blev genast mycket lättare att komma åt att måla och IP-TV fungerar utan problem – om man bara kommer ihåg vilken fjärrkontroll som skall användas.
I morgon fortsätter arbetet med målningen och vi hoppas att vädret är gynnsamt också framöver.
Under arbetet kommer dofter från vår apotekarros som blommar med massor av knoppar och utslagna blommor.

 

Apotekarros – Rosa gallica officinalis

Doften påminner om ungdomsåren när vi, i en förening jag var medlem i, tillverkade både tvål och ansiktsvatten med doft av rosor. Då kunde man köpa rosenvatten på apoteket. Jag vet inte om det fortfarande går men trädgårdens rosendoft är mer väldoftande än doften från rosenvattnet.

Efter lång tvekan och många funderingar har jag till slut utökat maskinparken. Min elektriska spinnrock har fått en kompis, en alldeles ny Ashford E-spinner.
Ibland lönar det sig att vänta och tänka efter både länge och väl. När min E-spinner levererades hade den uppgraderat och har nu max 1500 rpm istället för den tidigare som hade max 1200 rpm.
Den har testats och både ljud och funktion är till belåtenhet. KM konstaterade att ”den låter inte mer än en trampspinnrock” så den är godkänd även vid en stund vid TV-n.

Ashford E-spinner

Min tidigare el-spinnrock har drivning på spolen s.k. Irish tension och passar utmärkt för grova, lösspunna garner medan den nya passar även för tunna garner med mycket snodd så de kompletterar varandra. Däremot är ljudet på den nya behagligare än på min gamla som helst skall spinnas på i enrum.

I samband med målningsarbete och inspinning av min nya spinnrock pågår förberedelserna för en planerad kurs i att spinna på slända. Kursen kommer att hållas på Nääs i början av september och arrangör är Slöjd i Väst. Anmälan sker till Studieförbundet Vuxenskolan i Lerum. Mer om kursen läser du här.

So we have summer, or at least lighter days with sometimes sunshine and sometimes rain.
This applies to take advantage of the nice days and do things that is needed in order to preserve the house and home in a good condition.
One thing that has been an issue for a while is repainting the house.
After being  a long time occupied by the drainage work around the house  it is now time to  the facade and repainting of the same. Above all, it is the south and west sides that are most vulnerable. At the south end, the  wood will be replaced with new boards and lids. On the other sides, it is scraping and painting that will be done. In addition, window frames will be replaced and painted.
We hope it’ll be moderately warm weather, no rain and cloudy so we can paint.
As afraid of heights, it is a pain to go up the ladder but shame on those who give themselves. Only the top – the lower part of the roof and the upper part of the panel – are left to KM that can handle heights better than me.
Yesterday was devoted to washing and scraping and today priming begun.

In connection with the painting work we decided to take down the TV antennas and switched into a TV-set on the fiber network.
It immediately became much easier  to paint and IP TV works without problems – if you just remember which remote to use.
Tomorrow the painting continues, and we hope for weather suitable for painting. 

During the work, we feel the scents from our Rosa Gallica Officinalis blooming with lots of buds and bloomed blossoms.

The aroma is a reminiscent of adolescence when we, in an association I was a member, made both soap and toning with the scent of roses. Then you could buy rose water at the pharmacy. I do not know if it still is possible, but the garden’s rose perfume is more fragrant than the fragrance of rose water.

After long hesitation and many thoughts, I finally expanded fleet. My electric spinning wheel has got a friend, a completely new Ashford E-spinner.
Sometimes it pays to wait and think long and hard. When my E-spinner was delivered it was upgraded and now has a maximum of 1500 rpm instead of the past that had a maximum of 1200 rpm.

It has been tested and both the sound and function is to my liking. KM noted that ”it’s not more noicy  than a spinning wheel witihout motor” so I can use it even watching TV..

My former electric spinning wheel has Irish tension and is ideal for thick, losely spun yarns while the new is also suitable for thin, high twist yarns  so they complement each other. However, the sound on the new one is more comfortable than my old that need to be spun on in private.


In connection with the painting work and spinning on my new spinning wheel I have an ongoing preparation for a planned course in spinning on a spindle. The course will be held at Nääs in early September and arranger are Slöjd i Väst. More about the course  here. (only in Swedish)

Färgfantasi och mera i grönt

En liten del av arbetet med ullfärgning har resulterat i några ullflätor. Färgningen har gjorts på två sorters ull och med endast några exemplar av varje färgkombination.
Första försöket tog enorm tid då färgningen försiggick i micron som bara kunde hantera en fläta i taget.
Den andra färgningen gjorde jag i min SaftMaja. Tidsåtgången reducerades med 3/4. Det vill säga själva färgningstiden. Målandet tog nästan lika lång tid men även där rationaliserades arbetet.

"Målade ullflätor"
”Målade ullflätor”

I lördags kändes omgivningen något trång så vi tog en tur till några närbelägna loppisställen.
På det första vi besökte stod det en  – spinnrock!
En grön traditionell spinnrock med en mer isgrön färg än min tidigare ”Ljungbyrock”som går i en varmgrön färgton.
Spinnrockar på loppisar skall testas. Hjulet spårade helt rakt. Inte den minsta tendens till vobbling. Spinnvingen var intakt även om den verkade vara av en betydligt senare datum än själva spinnrocken.
Husbon’n, som diskret höll sig i bakgrunden, sa ” Köp den, den är ju rak och fin” och det var vad vi gjorde.
Den fick följa med hem till de övriga i samlingen.
Efter rengöring och justering och nytt drivband har rocken testats. Spinnvingen går perfekt även om spolen låter när den kommer upp i hastighet och blir mer än halvfull.
Lite olja inuti spinnrocken och fast paraffin på spinnvingens ten gjorde underverk och spinnvingen fick en mer acceptabel ljudnivå.
Utväxlingen, förhållandet mellan spinnvingens rotation och drivhjulet mättes upp till en hel del högre än mina övriga  traditionella spinnrockar, 15,5:1 vilket motsvarar högsta utväxlingen på min ”Joy” (som maken tillverkat).
Två spolar har spunnits och skall nu tvinnas samman. Jag tror att detta garn får kabeltvinnas till ett garn som passar bättre för att handstickas. Det entrådiga garnet, spunnet med långdrag, är för tunt att sticka av även som tvåtrådigt.
Lite forskande om spinnrockens ursprung och jag tror att tillverkaren måste vara Lars Hansson från Rångedala om man går efter de svarvade detaljerna på benen och rockmors jungfrur. Säker kan man inte vara men färg, placering av hjulet i hjulhållarna, de svarvade detaljerna talar för detta.

Mitt nya loppisfynd
Mitt nya loppisfynd

Vår loppisresa i lördags fortsatte till några ställen till och på ett av dessa fann jag en till SaftMaja – oanvänd – med bruksanvisning och intakt gummislang till avtappningskranen. Så nu kan jag färga två färgkonstellationer samtidigt. Kokplattor finns så det går också att färga utomhus för att minska värmen inomhus.
Tänk vad mycket man kan hitta till en liten penning, saker som andra människor inte behöver och som passar hos oss.
Men för lite utrymme – det har vi gott om.

I spånadens tecken

Ni som känner mig vet säkert att jag har en faibless för gamla spinnrockar. Inte spinnrockar som är vrak utan helt användbara men gamla spinnrockar, kanske gjorda av en känd spinnrocksdrejare ibland även av okända sådana.
Jag har många gånger fått höra att gamla spinnrockar saknar möjligheter att spinna det garn man vill ha och lika många gånger har jag protesterat och sagt att det beror inte på spinnrocken utan helt och hållet på spinnerskans kunskaper.
Trots detta upprepas det som ses som en sanning gång på gång.
Nya spinnrockars företräden framhålls som det mest fantastiska och sägs ha en så fantastisk utveckling från de där stenåldersvarianterna.
Vad är det då som de moderna spinnrockarna sägs kunna åstadkomma som de gamla inte kunde.
Jo, de sägs kunna:

  •  spinna alla sorters garn, både tunt och tjockt, eftersom de har olika utväxling inbyggda genom flera spår på spinntrissorna.
  • de har två trampor, i alla fall kan man få de flesta med två.
  • det går fortare att trampa med två trampor
  • de har spinnvingar med flyttbara krokar istället för fasta
  • de har större spolar än de gamla

Det enda som är en förbättring, som jag ser det, är de större spolarna.

Att spinnrockarna med två trampor skulle ses som en fördel håller jag inte med om. I mitt arbete som ergonom, med arbetsmiljö och arbetsställningar som huvudsaklig arbetsuppgift, vill jag hävda att alla låsta arbetsställningar förr eller senare leder till belastningsskador. Två trampor leder automatiskt till en låst arbetsställning som man inte behöver ha med en gammaldags spinnrock med en stor trampa.
Denna stora trampa tillåter att man trampar med båda fötterna men också att man kan ändra arbetsställning och sitta i många olika positioner.
Att det går fortare när man trampar med två trampor är fel. Hjulet kan gå ett varv med en trampa och med två trampor går det också ett varv men med två tramptag. Energivinst? Nej inte alls.

Även äldre spinnrockar hade på vissa håll en flyttbar glidande krok. Inte alla men det var fullt möjligt att också tidigare tillverka spinnvingar med flyttbar ”krok”. Det var mer en fråga om varje spinnrocksmakares tycke och smak än brist på möjlighet eller kunskap.
Många gamla spinnrockar var försedda med flera spinnvingar med olika storlekar på drivtrissorna och spolarna för att passa för den tidens spånad av olika typer av garn. Idag har man samlat dessa drivtrissor i en trissa med flera spår. En förbättring? Ja om man inte har så stor erfarenhet  så är man hjälpt av dessa. En erfaren spinnerska kan moderera sitt spinnande och också med en utväxling åstadkomma olika typer av garn.
Spolarnas storlek kan ses som en förbättring och kan också vara det eftersom de rymmer en större mängd garn. En nackdel är att en stor spole, efterhand som den fylls, påverkar indraget som måste justeras.Ett litet problem men …

En sak som kan vara bra på nyare spinnrockar är att pipan oftast har en större diameter än äldre spinnrockar. En klar fördel om man skall spinna tjockare garn eller art yarn. Även ovana spinnerskor kan ha nytta av  en större pipa som är mer förlåtande för ojämnheter i garnet.

Nu tänker vän av ordning ” Det är ju lätt att säga att det går att spinna olika garner på en gammal spinnrock men vi har inte sett några bevis. Prata går ju men sen.”
Därför har jag naturligtvis spunnet garn på min spinnrock av äldre modell med en spinntrissa som har utväxling 10:1.
Jag har använt värmlandsull, klippt som helårsull, tvärt emot vad jag brukar göra. Den är kardad på maskin och varje flor är delad i

  1. remsor på längden för att spinna ett garn med kort drag (kamgarn)
  2. remsor  tvärs över floret som rullats till kardrullar och spunnits med långdrag från rullens sida (kardgarn)

För att jämföra de olika dragens inverkan på storlek och utseende på garnet spanns fyra olika garn med varje sätt.
Här är resultatet.

 På bilden finns också den spinnrock jag använt.

Det är alltid roligt att få lov att förmedla de kunskaper man tillskansat sig under årens gång därför brukar jag ha spinnkurser vid några tillfällen varje år.
Mina kurser har jag i mitt hem vilket innebär att det är få elever vid varje kurs. Dagarna brukar vara intensiva och kursdeltagarna brukar se ganska trötta ut när kurserna avslutas.
Det som fascinerar mig är hur idoga de är och så mycket de lär sig under de två heldagar som kursen pågår.
För några dagar sedan släppte jag iväg ytterligare några elever som nu får testa sina vingar på egen hand.
Många olika spinnrockar har passerat hos mig under kurstillfällena och alla har lärt sig hantera sin sorts spinnrock på det sätt som spinnrockens förutsättningar tillåter men också provat på andra typer av spinnrockar.
I en del fall har det lett till inköp av en annan spinnrock i andra fall behålls den befintliga spinnrocken som arbetsredskap.
Oavsett vilket, vet jag att några spinnerskor till har kunnat ta till sig spinnandets fantastiska möjligheter och i sin tur går ut och inspirerar andra.

Förberedelse av ull för spånad av kamgarn

Träning i att spinna långdrag

Avslutad kurs innebär att också jag behöver några dagar för att komma upp i tempo igen.
Ett bra sätt är att sortera och tvätta ull och att packa den färdiga ullen för en kommande transport till karderiet. Jag har nämligen beslutat att överlåta detta arbete för att i stället kunna syssla med annan skapande verksamhet. Jag är förutom spinnerska också väverska med egen design. Mina vävstolar har fått stå tillbaka när jag har kardat ull men nu skall min energi delas mellan spinnrockar och vävstolar.

Svisch – och så var hösten förbi – Whoosh – and that was fall

English in between 

Har ni tänkt på hur fort tiden går när man är engagerad i något man tycker mycket om att göra och allt det där som man inte måste men borde får komma i andra hand.
Det har jag känt den sista månaden.
Jag har tänkt att skriva, varje dag, men dagen har gått och något annat har tagit den tiden som var avsedd för skrivandet.
Nu har jag äntligen funnit ro att koncentrera mig och sätta mig bekvämt tillrätta framför skärmen för att dokumentera september och oktobers aktiviteter.

Slutet av september bestod bland annat av att göra i ordning en vävstol till äldsta barnbarnet i yngsta dotterns kull. Detta barn är så intresserat av hantverk att det vore synd att inte se till att understödja hennes intresse och med positiv förstärkning se till att det blir ett intresse för livet.
Det var tänkt att hon skulle få en något större golvvävstol, men genom ett byte med äldsta dottern, som fick en Glimåkra med 100 cm invändig bredd fick vi en bord/golvvävstol ”LillStina” istället. Den vävstolen har en  mer passande storlek för en nioåring.
Innan den kunde överlämnas till barnbarnet fick den en ordentlig genomgång med ytbehandling och uppsättning av en varp passande för många olika experiment, det bästa för att inte minimera en nioårings kreativitet.

Att vävstolen var till belåtenhet var tydligt.

Have you thought about how fast time goes when you’re involved in something you really like to do and all the things that you do not have to do but should have done  come second.
That’s the way I’ve felt the last month.
I’ve been meaning to write every day, but the day has gone and something else has taken the time, which was designed for writing.
Now I’ve finally found peace to concentrate and sit comfortably in front of the screen to document September and October activities.

End of September, which included the making of the order of a loom to our eldest grandchild in the youngest daughter’s litter. This child is so interested in the craft that it would be a shame not to see to support her interest and positive reinforcement to ensure that there is a lifelong interest.
It was thought that she would get a slightly larger floor loom, but by chance we could give our eldest daughter a Glimåkra with 100 cm internal width, and she had a table / floor loom ”LillStina” which we could have. The loom has a more suitable size for a nine year old girl.
Before it could be forwarded to the grandchild it got a thorough  surface refreshment  and  a warp suitable for many different experiments, it is best not to minimize a nine year old girls creativity.
That the loom was to the satisfaction was evident.

September innebar också start på höstens första spinnkurs för nybörjare. I vanliga fall brukar kursen omfatta två heldagar men denna kurs delades upp på fyra halvdagar istället.
Det är alltid inspirerande att ha kurser och få ge vidare en del av de kunskaper som samlats under tiden man utövat sitt hantverk.
Det är också spännande att se de enskilda kursdeltagarnas utveckling och den glädje de upplever när det hittar nyckeln till spinnandets hemligheter.
Deltagarna tar med sina egna spinnrockar som kan vara av de mest skiftande modeller. Det är ju dessa spinnrockar som är tänkta att användas för att åstadkomma det hett eftertraktade egenspunna garnet att använda till diverse stickprojekt och då är de dessa som de måste lära sig på. Det ges också tillfälle att gå igenom och justera inställningen av spinnrocken för att den skall arbeta så smidigt som det bara går.

Nästa kurs startar i november. Då som två kursdagar som blir lite mer komprimerade men med samma innehåll.
Eftersom kursdagarna ligger med fjorton dagars mellanrum ger det deltagarna tid att bearbeta och tillämpa sina nyvunna kunskaper på hemmaplan .

September also marked the start of the autumn’s first spin course for beginners. Normally the course include two full days, but this course was divided into four half-day instead.
It is always inspiring to have courses and to be able to  pass on some of the knowledge gained during the time you practiced your craft.
It is also exciting to see the individual students’ development and the joy they experience when they find the key to spin by hand.
Participants bring their own spinning wheels that can be of the most varied models. It’s that  spinning wheels that are supposed to be used to achieve the coveted own spun yarn to use for various knitting projects and then it is these  they must use to learn on. It is also given the opportunity to review and adjust the spinning wheel to make it work as smoothly as it can.
The next course starts in november. Then as two training days, which will be a bit more compressed, but with the same content.
As the course days is  fourteen days apart, the participants have time to process and apply their newly acquired skills at home.

Vad vore en höst utan något för sinnet. Vi brukar göra små upptäcksresor i vår omgivning. Eftersom vi har djur blir det för det mesta dagstripper. Så också i år. I gränstrakterna till Småland ligger en gammal kvarn med ett enormt vattenhjul. Kvarnen var i gamla tider en  så kallad  tullkvarn vilket innebar att av varje säck malt mjöl skulle mjölnaren ha en kappe mjöl för sitt arbete. En kappe motsvarade ca 4,58 l mjöl.
Gammalsjö Tullkvarn  var i bruk fram till 1942 då den hårda vintern förstörde kvarnhjulet. Kvarnen har restaurerats och står idag öppen för besökare.

What would a fall, but for the mind. We usually make small journeys of discovery in our environment. Since we have animals, it is mostly day trips. So also this year. In the border regions to Småland is an old mill with a huge waterwheel. The mill was in ancient times known as a duty grinder which meant that each bag of malt flour miller would have a peck flour for their work. A peck equivalent to about 4.58 liters of flour.
Gammalsjö Customs mill was in use until 1942 when the harsh winter destroyed the mill wheel. The mill has been restored and is now open to visitors.

Förändringar – Improvements

English below

Kommer ni ihåg mitt spinnrocksfynd av Shetlandsmodell?
Nu har spinnrocken testats en längre tid. Bland annat har det spunnits alpackagarn av olika kvaliteter och under tiden har matmor också noterat och initierat några förändringar för att spinnrocken skall kunna ge mer.
Bland annat har fler spolar tillverkats. Husbon’n är en fena på att tillverka spolar och det har blivit tre nya som komplement till den enda som medföljde spinnrocken.
Fler spolar kräver förvaring alltså har spinnrocken fått hållare för förvaring av spolar.
Trampan hade en annorlunda infästning som vid längre användning innebar tryck under matmors trampfot. Husbon’n tillfrågades och en ny trampa tillverkades och fästes in på det sätt som är brukligt.
Ännu återstår att göra en förlängning till den vänstra svarvade delen som idag inte har någon funktion. Förlängningen med hål, avsedd för ett tvärstag, skall kunna fungera som hållare för ett linfäste.
Totalt sett är jag nöjd med spinnrocken som efter 35 års outnyttjade resurser har  fått ett liv som det spinnredskap den trots allt är avsedd att vara.

Min senaste spinn-DVD med JMM ”Spinning luxury fibers”är en stor besvikelse. Faktadelen är mycket  vinklad och  resten av innehållet ger inte mig mycket om spinnteknik. Den handlar mest om att blanda olika sorters fibrer och man noterar tydligt på hennes sätt att gå in på olika avsnitt var hennes kompetens brister.
Dessutom klarar jag inte av mer än korta snuttar av hennes röst utan att somna.  Tummen ner, trots att leveransen inte tog mer än fyra veckor den här gången.

Efter förbättring (t v)  – After improvement (left)

Do you remember my spinning wheel that looked like a Shetland spinney? 
Now the spinning -wheel has been tested for a long time. Among other things, I have spun alpaca yarn of different qualities and in the meantime I also noticed and initiated some changes to the spinning-wheel to make it more sufficient.
Among other things, more bobbins has been manufactured. Hubby is a master of making bobbins and I’ve got three new ones as complement to the only one that came with the spinning-wheel.
More bobins requires storage, therefore hubby made me a  holder, to store bobbins.
The treadle had a different attachment that during long operations make misuss treadle-foot to protest. Hubby was approached, and a new treadle was manufactured and fastened in an ordinary manner.
What remains is to make an extension to the left turned part, that today has no function. The extension will have a hole, designed for a track rod to hold a distaff for flax.
Overall I am satisfied with the spinning-wheel that after 35 years of unused resources has got a new life as a tool for handspinning , that’s after all what it’s meant to be.

My latest spinDVD JMM Spinning luxury fiber is a big disappointment. Facts section is very biased and the rest of the content does not give me a lot about spinning technology. It is mostly about the mixing of different fibers and you can clearly see, on her way to enter the different sections, where her skill gaps.

Furthermore, I can’t manage no more than short snippets of her voice without falling asleep. Thumbs down, although the delivery took no more than four weeks this time.

Med smak av Shetland

Only  in Swedish today.
Ingen som läser min blogg har väl kunnat undgå att märka mitt intresse för spinnrockar. Framför allt olika modeller och konstruktioner av spinnrockar som tillverkats av spinnrocksmakare i vårt land.
Några av dessa tillverkare har jag lyckats utröna namnet på andra är fortfarande anonyma.
Ibland går det att se en koppling till en viss del av Sverige, ibland leder modellen tankarna även utanför landets gränser.
Som alltid är frågan om ursprung långt tillbaka i tiden oklar. Vad som är hönan och vad som är ägget, vad som kom först influenser från Skandinavien eller till.
Våra förfäder, nordmännens,  irrfärder har fört fårraser bland annat till Skottland och Island, varför inte ett vidare kulturellt utbyte, där även spinnredskap och redskap för ull använt samma ”vandringsvägar” från och tillbaka till vårt land.
Häromdagen, för ungefär en vecka sedan, föll min blick på en spinnrock av en modell som inte fanns i min ”samling”. En liten, upprättstående spinnrock av Shetlandstyp, gjord av en man från Varaslätten , men aldrig använd som spinnredskap. Den användes som blompiedestal tills den inte längre ansågs ha någon plats.
Den blev min för en överkomlig summa och hämtades till sin nya tillvaro i fredags.

Spinnvinge och drivning fungerade men spolen satt fast. Fram med rundfil och smärgelduk och till verket.
Spinnvingens ten polerades av , spolens innanmäte filades med rundfil och efter fem minuters arbete roterade rullen fritt på tenen.
Ett drivsnöre knöts på och spinnrocken, som är dubbeldriven, kunde testas för första gången.
För att vara tillverkad på 1970-talet och använd enbart som blompiedestal, fungerade spinnrocken utan anmärkning. Lite fett i drivhjulets nav och läderfett till trampans och spinnvingens läderanslutningar för att ta bort knirkandet kommer att göra susen.

Ursprungsmodellen är troligen hämtad från Shetlandsöarna. Liz Lovick med bloggen  Northern Lace skrev, i mars 2010, om en spinnrock hon fått som gåva. Bilden på den spinnrocken är väldigt lik mitt nytillskott även om Liz rock är gjord i halv skala. Utväxlingen på min spinnrock är, trots litet drivhjul, inte så illa. Ratio 8:1 dvs spinnvingens trissa roterar 8 gånger på ett tramptag, vilket motsvarar att spinna ett ordinärt stickgarn. Nu återstår bara det roliga – att premiärspinna. Kanske garn av ull från ett av mina värmlandsfår.