Herre på täppan – King of the hill

English below

Årets herrmaffia rör sig i samlad tropp i hagen. Kanske rädda att bli separerade från varandra en gång till. Mammorna fick eget bete för några veckor sedan och går nu tillsammans med sina döttrar i det fall de hade några. Precis som små barn intar ungbaggarna gärna den högsta positionen för att få en överblick. Kanske ser de på utsikten över det vackra landskapet i dalgången nedanför vår gård eller kanske är det ett sätt att utöva dominans, att bli betraktad som gruppens överhuvud. Oavsett vilket ger det matmor en strålande tillfällighet att betrakta ullen på de enskilda lammen. I år har vi ull av en betydlig mer finfibrig kvalitet med en hel del mer krus än de brukar ha. Så är det ju en ej planerad betäckning som resulterade i korsningar av både värmlandsfår och ryafår. Några har ull som ren rya medan andra har fått en ny typ av ull som inte verkar helt fel. Färgerna har också fördelats mellan svart, brunt och vitt med en individ som har ull med bruna toppar men som verkar bli grå så småningom. Fascinerande vad bristande uppmärksamhet och senfärdighet kan få för resultat. Klippning av lammullen är förestående och sedan kommer det att finnas råull av lamm till salu.

The ram lambs of this year moves over the pastures in a well gathered troup, . Maybe they are afraid of beeing separated once again. The mothers have got there own pastures a couple of weeks ago and are now grazing   with their doughters, if they has one. Just like small kids ram lambs climb the highest position to get an overwiew of the surroundings. Maybe they take a look att the beautiful landscape in the valley below our farm or maybe it’s a way to be the dominant, to be seen as the head of the group. No matter what, the farm’s wife get a brilliant opportunity to look at the wool on  the individual lamb. This year the wool is of a finer quality, with more  crimp than usual. It was an unplanned mating and resulted in crossbreeds of both Wermland sheep and Rya sheep. Some has wool like pure-bred Rya while others has got a new type of wool. The colours are split between black, brown and white with one individual with wool that has brown tip but the wool  likely becomes gray in a while. It is fascinating that lack of attention and some inactivity can get a result like this. We will clip our lambs and there will be lambs wool for sale.

Naturligt arbete

Gårdagen bjöd på hyfsat väder och gårdens folk passade på att göra en insats för vår natur. Tidigare generationer av gårdsfolk använde en hel del tråd för att hägna in marken med avsikt att hålla gårdens djur innanför gränsen. Trådsorten fungerade säkert avskräckande eftersom den var försedd med kraftiga hullingar med en tendens att fastna i både djurpäls och människoskinn om man vågade sig på äventyret att ta sig över eller under densamma.

Ja, som du säkert redan gissat handlar det om taggtråd. Taggtråd ingår inte i vårt sätt att stängsla eftersom vi har får och har stängslat med fårnät. Taggtråden har heller inte varit i bruk sedan vi tog över ansvaret för gården. Vi har plockat ihop massor under årens lopp men ändå hittar vi tråd som kommer fram när vi röjer eller bara tar en promenad och råkar få syn på några rostiga bitar som tittar fram ur marken. Att dra rostig taggtråd som genom tidens inverkan blivit omedgörlig, går av om man drar för hårt och som inte går att rulla ihop utan stora ansträngningar ger i alla fall en viss tillfredsställelse. Nu kan både skogens djur och vi människor röra oss i skogen utan att riskera sår av taggtrådsrester med blodförgiftning som följd. Nu har släpkärran lastats med både tråd och annat som tjänat ut och inte på något sätt kan återanvändas mer. Nu skall skrotfirman få ta hand om allt.

Lastad för vidare transport

När vi gick i skogen lyste det plötsligt klart turkos i mossan. Ett ägg ca 2 cm långt och helt intakt låg på mossbädden. Kan det vara en inkräktare som behövt större plats i boet och kastat ut ägget? Något svar får vi inte. Händelser som sådana finns inte att läsa om på sociala medier utan förblir en av skogens hemligheter.

Äggstra trevligt fynd

Materialtillpassning

Som bekant har vi åtgång på material i vår tillverkning av slöjdredskap. När lagret börjar bli mindre är det dags att fylla på med nytt material som hinner torka till innan det skall användas. Vi har egen skog och ibland måste den ansas i kanten för att den så begärliga elförsörjningen inte skall lida skada vid de blåsväder som då och då uppträder i trakten. Själva fällningen av träden har ombesörjts av yrkesmän, men att reda upp röran blir vår sak.
När man nu har fällda träd med en grövre dimension fick KM för sig att prova att klyva stocken på gammalt vis, alltså med slägga och kilar. Som medföljande blev min uppgift att dokumentera försöket. En bit blev dokumenterat med mobilens kamera.

Här kommer ett smakprov

Det skall tilläggas att stocken nu är i två delar som skall sågas upp till plankor för användning i något av våra många projekt (dock ej i vår tillverkning eftersom stocken är gran).

Ode till en hantverkare

Efter en intensiv höst med byte av foderbrädor på husets södersida, börjar livet återgå till någorlunda normala aktiviteter.

Husbon’n är mer eller mindre permanent placerad i gårdens verkstad med tillverkning av våra slöjdredskap. Efterfrågan på både turkiska sländor och våra olika typer av ullkammar har inneburit många timmars intensivt arbete med både husbon’n och undertecknad inblandade i de olika tillverkningsmomenten. De moment som omfattar träarbete är husbon’ns ansvar och under sena hösten har verkstaden kompletterats med ytterligare en svarv, allt för att slippa ställa om verktygen mellan olika moment.  Svarven hämtades och kördes hem på släpkärra efter hjälp med lastning av en truck. Vid hemkomsten gällde andra förutsättningar för avlastning – ingen tillgång till truckhjälp, enbart gårdstun i stället för asfaltsunderlag och dessutom en tung, otymplig maskin. Efter användning av fantasi och okonventionella redskap var svarven på marken och kunde till slut baxas in på plats i träverksta’n.

Svarven på väg in i verkstaden

Den nya svarven har hunnit testas. En hel del nya sländtenar till både topptyngda och bottentyngda sländor till våra ”prova på paket” har blivit svarvade för att monteras med sländtrissor till färdiga sländor för nybörjare. Våra nybörjarsländor är tillverkade speciellt med tanke på att tåla en träff med golvet och trissorna görs därför i björklammell av hög kvalitet. Alla trissor svarvas för att bli helt runda och ge en trygg och stabil gång. Den efterföljande behandlingen med naturvax gör ytan extra tålig. Alla sländor kompletteras med vår speciella krok vars utformning tagits fram genom noggrann utprovning och alla sländor provspinns sedan av gårdsfrun för att få sitt slutgiltliga godkännande. De sländor som inte befinns värdiga att säljas i butiken hamnar i husets vedspis och får ge värme till frusna kroppar. Trots allt blir det inte mycket till värme eftersom husbon’ns alster har hög kvalitet.

Det andra som tar mycket tid och kräver både kunskaper, noggrannhet och känsla för materialet är vår tillverkning av ullkammar. Med tiden har det hunnit bli fem olika varianter i olika storlek, utseende, täthet och olika varianter som passar till olika typer av ull.  Utformningen bygger helt och hållet på gårdsfruns kunskaper och erfarenheter som ergonom. Det innebär att eventuella ändringar görs inte utan att noggrannt rannsakas, provas och utvärderas innan de eventuellt kan dyka upp i butiken. En liten förändring kan få stor inverkan på belastning på kroppen och eftersom vi som tillverkare ansvarar för att våra produkter har både hög kvalitet och är säkra att använda är vi mycket restriktiva till snabba ändringar.

Alla våra redskap är tillverkade av material av hög kvalitet. Vi använder med glädje material som växt i vår trädgård eller på vår gård. När vårt virke tryter köper vi in virke från gårdar i vår omgivning eller företag i vår närhet. Valet av virke är avgörande för hållbarheten. Trä är ett levande material som inte är statiskt. Trä lever och förändras i olika miljöer, olika träslag i olika hög grad. Vissa träslag förändras när man förvarar det i överdrivet torr eller fuktig miljö. Olika träslag förändras olika mycket. Det virke vi använder kan ha naturliga skiftningar i veden, däremot använder vi inte virke som försvagats genom överdriven påverkan av skadeinsekter. Dock kan en viss blånad förstärka träets struktur så länge det inte påverkar hållfastheten i de färdiga föremålen. Vi är måna om att de redskap vi tillverkar skall hålla i flera generationer men detta kräver också en viss omtanke från ägarens sida vad gäller skötsel, förvaring och hantering.

Våra turkiska sländor kräver en särskild uppmärksamhet. Husbon’n har tillverkat turkiska sländor i tre utföranden, en stor modell som väger ca 35 gram. Den stora turkiska gör vi bara i rent naturfärgat trä. Som standard görs den i björk men också i t ex äpple, körsbär, päronträ  eller ek. Kännetecknet för en turkisk slända tillverkad av oss är, förutom att den är märkt med vårt varumärke, att den har, den av oss konstruerade,  fyrkantiga infästningen som gör att den inte påverkas nämvärt av att hålet slits och sländkorset blir instabilt.   En turkisk slända har hög bärkraft och roterar länge vilket passar också nya spinnerskor som behöver extra tid för att dra ut ullen.

Den stora turkiska sländan följdes så småningom av våra turkiska minisländor. De görs dels i en helt naturell variant, en variant med röda vingar med krok och en grön som har knopp eller spets och där garnet säkras med hjälp av dubbla halvslag. Vilken variant man föredrar är en smaksak. Minisländan väger ca 15 gram och passar till finfibrig ull och spinner tunt garn. Också minisländorna har vår fyrkantiga infästning.

Vi har under de 17 år företaget funnits hunnit designa åtskilliga varianter av sländor som tillverkats av husbon’n. Alla har inte kommit ut till försäljning men vissa av dem som vi tidigare sålt har vi planer på att ta upp igen.  Några av dessa är topptyngda slänďor men också en understödd slända med sländskål är tänkt att tas upp igen.)

Några personer har gjort försök att kopiera våra produkter vilket gör mig både ledsen och besviken. Jag har också råkat ut för att en person ringt mig och frågat om vad priset bör vara på den slända som tillverkats efter min design. Vad säger man?

Husbon’ns arbete med de slöjdredskap gårdsfrun designat och som i starten var tänkt att enbart användas av just gårdsfrun förtjänar definitivt en guldstjärna, inte minst för att han står ut med de krav som gårdsfrun har på antal, utförande och slutfinish.

Och på den sjunde dagen…

Det är en gång sagt att Gud skapade himmel och jord, djur och människor. På den sjunde dagen avslutade Gud sitt skapelsearbete och vilade.

I :a Mosebok 2 kapitlet vers 1 står följande:   (1 Mosebok 2:1)

Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.

Vers 2  Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

Vers 3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.

Med dessa citat från Gamla Testamentet vill jag säga att idag, söndag, som enligt tradition och tro skall vara vilodag, har vi istället för vila arbetat med vårt ständigt pågående projekt det vill säga vårt hus och vår trädgård. Som egen företagare försiggår arbete med vår verksamhet veckans alla dagar men istället för att arbeta med trä,ull,garn eller tyg valde vi att ta vara på dagens uppehållsväder och fortsätta med det som skall bli en trädgårdsgång. Hösten har präglats av arbete med vårt hus där södergavelns  brädfodring bytts mot nya fräscha bräder. En stenlagd trädgårdsgång har varit planerad sedan många år men vi har inte kommit till skott förrän nu. Idag har en stor del av den resterande sträckan avtäckts, försetts med markduk och belagts med singel. Nu klarar sig gången till våren då den skall få den slutgiltiga formen med stenmjöl som bas och bli stensatt. Stenarna har legat på pall och väntat länge. Nu är det så dags.

passage
Den nästan färdiggrävda gången och Nellie

Nationaldag

photo_editor_1465229183713

Idag är det Sveriges nationaldag, en dag då det är tillåtet att hävda det svenskaste svenska. En dag som för inte alltför många år sedan kallades Svenska flaggans dag  och då vår svenska flagga firades med parad av de frivilliga försvars-organisationerna. Musikkårer spelade, tal lästes till Sveriges ära och åskådarna stämde in när vår nationalsång spelades.
Var tog stoltheten att få vara svensk vägen?
Hur kunde den förändras till en känsla av att de människor som kommit till vårt land, en del som tillfälliga gäster andra för att bygga upp ett nytt liv, kunde såras av att vi framhåller vår stolthet över det land vi fått äran att födas i?
Är det inte i stället så att vi, genom att hävda vår rätt att vara stolta, kan återta våra symboler från de extremister som vill ha monopol på vår flagga och exkludera nyanlända från att dela vårt land, och så småningom få dem att också kunna känna stolthet och glädjas tillsammans med oss på vår nationaldag?
Nya människor har sedan mycket lång tid tillbaka kommit hit av olika anledningar, en del för att tillföra oss kunskap, andra för att arbeta och få del av de kunskaper vi besitter. Aĺla har inte återvänt till sitt ursprungsland utan byggt upp en tillvaro här.
Hur mycket har vi inte berikats med och tagit till oss genom att människor har tagit med sig sina kunskaper, sina seder och sina matvanor till oss? Många utav dessa har vi idag inga tankar på att de har ett ursprung någon annanstans utan räknar som genuint svenska.
På samma sätt som de som valt vårt land och oss att utvecklas vidare med, har vi tillfört kunnande till ett annat land genom aĺla de som flydde Sverige när nöden var som störst här och byggde upp sin tillvaro på andra sidan havet.
Låt oss glädjas över det som är bra med vårt land och vara stolta över att få bo och leva i Sverige med svenska symboler och seder. Låt oss också välkomna de som kommer hit och väljer att leva tillsammans med oss under samma förutsättningar och regler. Låt oss också vara öppna för nya influenser utan att för den skull tappa bort det genuint svenska.
Ha en fortsatt skön Nationaldag.

Nytt år med ny utrustning

Det är lördagen den 2 januari 2016.
Vi sitter i bilen på väg en bit uppför västkusten för att hämta hem en ny ”innevånare”  – en efterlängtad sådan.
Vad det är får vara en hemlighet tills den är vederbörligen införlivad med familjen och på plats hos oss.
Som tur är är väglaget bra än så länge trots att temperaturen sjunkit under nollan.
Vinden är en en aning bitande men i bilen är det varmt och skönt. Melodikrysset ger en viss förströelse under resan även om koncentrationen inte är på topp.  Tankar far fram och tillbaka och förväntningarna är höga inför vårt första möte.
Det är något skakigt att använda plattan i bilen så fortsatt skrivande får vänta.

En nykomling i familjen

Vår ambition att tillhandahålla redskap för spinnerskor/spinnare är under ständig utveckling.
Avsikten är att förbättra och utveckla våra redskap för att kunna tillhandhålla bra redskap till rimliga priser, tillverkade i Sverige av svenskt material.

Vi har nu tagit fram ytterligare en ullkam att lägga till våra tidigare tre.
Den nya  kammen är ett mellanting mellan vår Minikam och våra Midikammar/Kamstation.
Med längre och fler tänder än vår Minikam men i formatet mindre än vår Midi/Kamstation blir den ett komplement som täcker skillnaden.
Vår nya kam är avsedd för finfibrig ull där man önskar separera långa och kortare fibrer mer komplett än med våra övriga kammar. Den passar inte den riktigt grova ullen men väl Merino, Jämtlandsull, Finull och liknande.

De nya kammarna har tänder av rostfritt stål vilket kan komma väl till pass om man tillhör dem som glömmer göra rent och torka av kammarna efter användning.( Kammarna mår bättre och håller sig fina längre om man är noga med att sköta tänder och trä och bör, som alla slöjdredskap, förvaras torrt och i rumstemperatur.)
Liksom kammarna i vår kamstation är tänderna svagt böjda och formspråket detsamma som kamstationen.
Våra kammar kommer att finnas för handhållen användning men också senare med en station för fastsättning av en kam.
Vår nya kam kommer att finnas för beställning  både via e-postbutiken på hemsidan och i webshopen.
Beställer du via webshopen är leveranstiden något kortare.

Vi hoppas och tror att också vår nya ullkam skall tilltala vår kundkrets.

Årets nykomlingar

Så var vi igång. Vår yngsta tacka blev först ut med lamningen.När  husbonn klev in till de högdräktiga tackorna möttes han av två vita lamm som vid närmare beskådan visade sig vara bagglamm. Båda två var torra och låg på två olika ställen.  En koll av tackorna visade vem mamman var. Mor och barn placerades i egen box med mat, vatten och saltsten för att få lugn och ro.
Grabbarna visade sig väga drygt tre kilo var vilket är normalvikt på lamm från förstagångstackor.
Nu väntar vi på resten av tackorna som går därmed röda bakar och vaggande gång.

Årets första nykomlingar
Årets första nykomlingar

Uppdatering!

Jag skall göra ett försök att summera det som hänt sedan sist.(Det är ett tags sedan vi träffades senast)

Min tröja av handspunnet garn från vår Nellie, Border Collie, är färdig och provad för fotografering. Den kommer troligtvis inte att bli ett favoritplagg trots att den är varm och jag fryser lätt.
Garnet jag spann räckte. Redan tidigt tog jag ett beslut att använda handspunnet alpackagarn som dekoration på oket och ärmarnas nederkanter och det var ett klokt beslut. Det brungrå garnet räckte nästan precis. Några gram blev över.
Jag stickade tröjan uppifrån och ned. Nej jag använde inte Tant Koftas mönster. Min tröja är stickad efter mina tankar och provad under hand för att passa mig.
Det är inte första gången jag stickar utan mönster. Under åren har det blivit en hel del tröjor och jumprar både till mig och KM. De gånger jag följt mönster har jag inte blivit nöjd.

troja
Men –  någon favorit blir det nog inte. Den får bli en påminnelse om att man kan spinna garn av hundull.

Nu är det garn av värmlandsull som gäller. Det är två tröjor planerade.

Nästa händelse var i början på oktober när vi hämtade vår nya avelsbagge. En resa som gick till Orust och resulterade i att Ryabaggen Albert fick följa med hem till oss för att få glädja våra Rya tackor.
Albert är vit och har lång fin ull. Nu har de fyra veckorna i karantän gått och i morgon skall mötet mellan de tilltänkta damerna och vår lille herre äga rum.
Om ni har missat  bilden på Albert på min FB-sida så kommer den här igen.

img_1008

Nu är han något större. Det har ju gått en tid sedan bilden togs.

Dagen efter hämtningen tog vi plats på Naturum på Getterön i Varberg. Årets ”ull i kubik” med företag med ull som specialitet fanns med för att visa sina produkter. Det var också debut för vår möjlighet att ta betalt via kortbetalning. Lite spännande innan vi visste att det skulle fungera – det gjorde det.

Sedan dess har arbete pågått med iordningsställande av den ull som hämtades vid samma tillfälle som vi hämtade baggen.
Vi väntar fortfarande på resten av vår ull som skulle skickas till oss eftersom den  inte var färdig när vi, enligt överenskommelse, skulle hämta den.
Mycket finns ändå utlagt i butiken.
Dessutom har årets klippning av höstullen ägt rum. I år var det kvinnlig klippare till största delen. Jag klippte 17 får och KM 3. Förra året var det nästan tvärtom.
Ullen från årets klippning är mycket fin. Eftersom vi inte har haft någon lamning i år är ullen utan påverkan från lammens bus.
Jag har tagit undan den ull som blir lite skräp i,  halsullen, som skall bli mitt arbetsmaterial så småningom.
Den ull som finns i butiken är enbart från rygg, bog och sidor vilket innebär att det är den finaste, renaste ullen som finns till salu.  Nu kan man dessutom köpa ullen i mindre mängd eller om man så vill i större mängd.

När det mesta som gäller webbutiken är avklarat blir det en del tid över. En ide som var tvungen att omsättas i praktiken har fått uppmärksamhet den senaste veckan.
Band att fästa på mina vävda produkter har vävts i min ena bandvävstol, den som får plats i knät och därmed är lättarbetad.
Här kommer en bildserie på hur man kan väva i dessa.

band1

band2

band4

Dessa band skall användas på de mattor som då och då lämnar vävstolarna här hos mig.
De är vävda med bomullsgarn 16/2. Nu planeras band med sytråd för mindre produkter där bandet skall vara lite mer diskret.

En vävstol till har blivit av med en del av det vävda och blivit till braskuddar.  Materialet är ull och de är vävda i egen design.

kuddar-med-logo1

kuddar-med-logo2

Till sist en stilstudie med en spinnerska vid en grön spinnrock. Fotot är inspirerat av ett möte med en annan kvinna med en grön spinnrock vid evenemanget i Ramnaparken. Denna kvinna hade en spinnrock tillverkad av en spinnrocksmakare i Rångedala utanför Borås.
Spinnrockarna var ganska lika men inte helt.
Jag har dragit slutsatsen att man inspirerats av varandra och att min spinnrock, som identifierats som en Ljungbyrock, inte har sitt ursprung utanför Borås trots sin likhet.
Tack till dig med Rångedalarocken som dessutom var snäll och kopierade av dokumentationen  om tillverkaren för att jag skulle få lära mig mer om denna djungel av tillverkare av spinnrockar.
Min spinnrock ingår i min samling av spinnrockar med olika ursprung och med olika utseende men ändå med liknande funktion – och fungerande.
spanad4

Jag har också moderna spinnrockar men min passion ligger hos de gamla som har en alldeles speciell charm och som måste lära kännas för att ge av sina inneboende hemligheter  och medverka till fantastiska skapelser.