Gårdsbesök med spinn

Idag var det fårsläpp och vårmarknad på Gångemad i Fotskäl, en gård bara några mil från oss.
Under några år har det av gårdsfolket ordnats attraktioner i samband med att fåren skall släppas ut på bete med bland annat fårklippning, försäljning av gårdsprodukter och med hantverkare med fårprodukter i focus närvarande för att visa upp sitt hantverk.
Så också i år och i år tog vi en liten tripp för att deltaga som åskådare.
Ängen bortom gården var parkeringsplats för besökare och på gårdsplanen fanns försäljningsstånd och en avskärmning för hönsbingo.
I en avskärmning vid ladugården hördes surret från en fårsax för här klipptes får innan de fick träda in i sommarhagen i sin nya kostym.
Fårklipparna arbetade oförtrutet. Tiden för att klippa ett får var föremål för ett lotteri och den som vann hade satsat på tiden 1 minut och tjugo sekunder (om jag minns rätt). Klippare var företaget ”Man får tacka” som har säte både i Skåne och Göteborg.

Fårklippning

 För oss som inte har kabelsax utan klipper med vanlig fårsax eller också ibland med elsax är tiden nästan löjligt stor i jämförelse med dessa klippare som har det som födkrok vår och höst. Men vår arbetsställning vid klippbänken är betydligt bättre än den dessa klippare har (konstaterar den något yrkesskadade fd ergonomen).
Vid ett av uthusen var en tilltalande samling av personer placerad. Tillsammans med för gruppen utmärkande redskap och föremål placerade  framför, bakom, ovanför och bredvid satt/stod Carina, en relativt färsk spinnerska med en utvecklingsfart som är exceptionell, hennes ullindoktrinerade man som nyligen gjort sig en slända och visade prov på sina färdigheter och så Ann som tagit med några av sina spinnrockar och sländor ochjust höll på att instruera en ung, kanske blivande spinnerska som snabbt tog  till sig Anns instruktioner och åstadkom sitt alldeles första garn.

Pjär med sländan
En fullt koncentrerad Ann med Carina bredvid
Carina i spinnartagen

 Carina hade sin lilla Ashford Joy med och det blev en provtur med spinnrocken med två trampor. Mest som en jämförelse med min spinnrock, tillverkad av KM, efter en ritning gjord av mig efter en liten bild i en broschyr. Min spinnrock har bara en trampa och det är fullt tillräckligt för mig eftersom mitt rörelsemönster framför spinnrocken är just vad ordet säger, rörligt.

Provspinning med prat

Min spinnrock står sig helt klart bra i jämförelsen.
Kunde inte låta bli att ge Carina lite ytterligare input i att spinna med långdrag och adaptiv som hon är tog hon till sig tekniken med snabbheten hos en vessla. Det är bara träning som återstår så behärskar hon den tekniken med.

Det är trevligt att besöka platser i grannskapet för man träffar alltid på bekanta. Så också den här gången. En halmslöjdande kvinna, född och uppvuxen i vår grannby och hennes svarvande man, tillika får- och ullintresserade och föräldrar till ena hälften av Hallands mest framgångsrika fårproducenter, hade avsatt söndagen för ett besök på en annan fårgård under utveckling.

Hantverkare på gårdsbesök

 När eftermiddagen led mot sitt slut och fårklipparna gjort sitt, var det dags för fårsläppet som gick till så att en person sprang före fåren med en spann med fårgodis i ena handen. Fåren sprang efter för att nå godiset och kom på så sätt på plats i den nya hagen för första gången den här sommaren.
En trevlig dag till ända och vi kunde återvända hem och ta hand om våra får och vår ull.

Med Ryafåret i fokus

När månaden maj just fått sin början, inte ännu lik maj i visan om Maja  men trots allt en del sol, ställde vi färden mot västra Sveriges utpost.
Vägen till målet gick utefter kusten, över vatten och in på en liten  slingrande väg. innan vi slutligen hamnade hos dagens värdpar på Hasslebacken.
Vi anlände som de första gästerna och möttes av mannen i huset och gårdens hjälpreda, en livlig Border collie.

Gårdens BorderCollie som till sin fötvivlan inte fick delta fullt ut i sammankomsten

Gården ligger naturskönt på en liten höjd med ett mycket charmigt inhus, byggt med utgångspunkt från ett äldre litet hus och påbyggt i omgångar av dagens värdpar. Vid  uppfarten ligger också fårhuset med dess hyresgäster, Ryafåren,  som är en anledning till dagens sammankomst.
Vi hinner också med en titt runt gården och beskådar bland annat en damm som idag hyser både flodkräfta och karp.

Fåren, som kan röra sig fritt mellan ute och inne, kommer fram. Tackorna med sina lamm ser besökarna som en möjlighet att det kanske vankas extra godis och vill gärna hälsa  på oss besökare.

En blivande fårvallare. Valp 3 månader gammal.

Resultatet av fårägandet kan också beskådas inne i huset där värdfrun har sin vävstol som producerat vävnader av ullen, klippt från fåren och spunnen till garn.

Besöket på gården var en del i Ryaklubbens södra regions medlemsträff. Efter att alla deltagarna samlats och avnjutit förmiddagskaffe, begav vi oss till Aja på Manu Factus för att titta på och få berättat om Aja´s arbete med den stora kardmaskinen hon installerat i en del av båthallen vid Allmags brygga.

Aja i sin nyligen inredda lokal

Hon berättade om hur det går till att få sin ull kardad hos henne och hur hon vill att ullen skall se ut när den lämnas för kardning.

Aja och några av besökarna med inlämnad ull vid det stora kardverket.

Ullsorteringsramar

Besöket gav en bra inblick i ullens väg från råull till kardflor med Aja som en inspirerande guide.

Efter besöket gick färden tillbaka till Hasslebacken och en fantastisk buffé med  gårdens produkter i högsätet dukades fram. Vi lät oss alla väl smaka.
Mätta både till kropp och själ diskuterades för Ryaklubben aktuella frågor med fokus på fåravel och medlemsfrågor.
En fin dag avslutades med hemresa och med tankar om dagen och framtiden med våra Ryafår och deras fantastiska ull.

Vår, vår vår

Äntligen har temperaturen stigit med plusgrader också på natten.

Ett säkert vårtecken är när röken lägger sig tungt över gården. Nej, det är inte vi som drivs av eldningshysteri så fort temperaturen kliver över nollstrecket, men vi får del av de närboendes vårkänslor.

Rökläggning

En inte helt positiv känsla eftersom röken går in i vårt hus och matmors överkänsliga luftsystem reagerar med andningsproblem.

Våren medför också att de flesta inomhusprojekt delvis läggs på is. Min hundtröja t ex som kommit så här långt men nu får vila ett tag medan nytt arbetsmaterial frigörs från våra ullproducenter, dvs vi klipper får.

Hundgarnströjan med vita ränder i alpacka

Mina bokstavsband är färdiga. Trots att jag inte gillar att sitta fastspänd vid brickväven, så har banden vävts färdigt. Spännen är införskaffade och nu återstår montering. Roligt arbete. Få se vad de tänkta användarna tycker om resultatet.

Brickvävda band

Så till denna veckas begivenheter. Vi klipper får. Med det milda vädret kan vi placera vår klippbänk utomhus och de första som klipps är våra fjolårslamm som nu hunnit bli nästan ett år och inte klippts tidigare.
Vi alternerar vid klippbänken, husbon’n och matmor, för att skona kroppen och för att kunna omedelbart sortera ullen och tvätta densamma.
Med det fina vädret går det fort att få torrt ullen.

Ett ”klipptält” med klippstol och klippare  
Klippstolen med fastsättning av fåret

 När husbon’n klippte passade matmor på att filma.

Klipparbetet  innebär fortsatt arbete med sortering och tvätt och det slutliga resultatet blir en helt fantastisk ull som så småningom skall spinnas till mitt favoritgarn.

En fjärdedel av Jolantas ull.

Och så är det igång igen. Cirkeln är sluten och allt börjar om på nytt.

Fram och tillbaka, upp och ner – Back and forth, up and down

Mitt projekt fortskrider. Hundgarnet har tvättats.
Efter tips om hur, den  inte så påträngande men fullt kännbara, doften av hund i garnet skulle kunna fås att försvinna tvättades garnet i mitt nyinköpta hundschampo.
Inte trodde jag att det skulle vara lösningen men det fungerade. I alla fall så här långt.
Garnet blev luftigt och mjukt efter tvätt.

My project progresses. The Dog  yarn has been washed. 
Following the tips to get rid of  the not so intrusive but fully felt smell of dog in the yarn  I washed the yarn with  my newly purchased dog shampoo. 
I did not think it would be the solution but it worked. In all cases so far.The yarn was airy and soft after washing.

Nytvättad hundgarn

En härva nystades, med hjälp av min nystepinne, till ett nystan. En nystepinne fungerar som tummen gjorde förr för att göra ett nystan där tråden kan tas innifrån. Jag gillar nystan som inte far runt i stickkorgen eller ibland också på golvet.

I made a ball from a skein, using my nostepinne. A nostepinne serves as the thumb did in the old days to make balls of yarn that can be taken from inside. I like yarn balls. They stay in place in your knitting basket.

Nystan gjort med nystepinne – A ball made with a nostepinne

För att få en snabbväg till vilka stickor jag skulle använda använde jag min garngrovleksmätare och kom fram till att stickor nr 4 var troligen det mest passande för mitt garn.
Ett stickprov stickades för att kunna mäta antal maskor per 10 cm.
För att ha något att jämföra med stickade jag också ett prov med stickor nr 4,5 men detta ratades ganska omgående som för löst. Att sticka ett plagg som jag sedan ser tappa formen för att man stickat med för grova stickor vill jag inte.

To get a quick path to the knitting needles I would use, I used my yarn gauge andfound  needles 4 mm was probably the most suitable for my yarn. 
A sample was knit to measure number of stitches per 10 cm.To have something to compare with, I also knitted a sample with needles 4.5 mm but this was rejected almost immediately as too loose. To knit a garment that will then lose shape, because I´ve used too large needles, I would not.

Stickprov – A sample  

Efter att ha stickat ett stickprov, slutgiltigt valt stickor och i tankarna bearbetat vilken modell koftan, för det skall bli en knäppkofta, skall ha så var det bara att sätta i gång.
Min kofta skall stickas uppifrån och ned och jag har sneglat på modellen som ”Tant Kofta” Lotta Blom har visat på sin blogg men jag är inte bekväm med halsringningen.
Jag vill ha en rundringad hals som sitter bra utan att dras ner över axlarna. Alltså blir det som vanligt att ta fram papper och penna och börja räkna.
Jag började med att med garn och virknål (samma grovlek som på mina stickor) göra en luftmaskorm med samma längd som min halsringning. I maskorna på denna orm maskade jag upp maskor för nacken och ärmarna, satte i stickmarkörer där jag ansåg mina ärmar borde vara och började sticka fram och tillbaka på en rundsticka.
För varje varv ökade jag ett visst antal maskor fram mot halsen genom att maska upp från min orm tills min halsringning fått den form jag önskade och samtidigt ökades vid mina markörer för ärmarna.
Jag beräknade en större åtgång garn än vad jag hade hundgarn så mitt ok fick bli randigt.
Till randningen använder jag ett handspunnet vitt alpackagarn av samma grovlek och stickar ränderna i rätstickning. Också detta garn är mjukt och behagligt och kan säkert passa för användning mot huden på de ställen koftan kommer i kontakt med den.

After knitting a sample, finally opted needles and mind processed what model the cardigan should have, because it will be a buttoning cardigan,  it was just to start. My cardigan shall be knit from the top down and I glanced at the model as ”Tant Kofta Lotta Blom has shown on her blog but I’m not comfortable with the neckline. 
I want a round neckline that fits well without being pulled down over the shoulders. So as usual I have to use a pen and paper and start counting. 
I started with the yarn and a crochet hook (the same thickness as my needles) to make a yarn snake the same length as my neck. In stitches of this snake I casted up stitches for the neck and sleeves, put in stitch markers where I felt my sleeves should be and began to knit back and forth on a circular needle. 
For every lap I increased a certain number of stitches until the neck  got the shape I wanted and at the same time increased at my markers for sleeves. 
I expected a larger consumption yarn than I had dog yarn so my yoke had to be striped. 
For stripes, I use a hand-spun white alpaca yarn of the same gauge and knitting stripes in garter stitch. Also this yarn is soft and comfortable and can certainly fit for use on the skin in places cardigan comes in contact with it.

Start på min kofta – Start of my cardigan

Koftan har blivit lite större sedan dess. Alla ökningar för oket/ärmarna är gjorda och det som kommer härnäst är att avskilja ärmarna och sticka runt för bålen. Något mindre antal maskor att sticka när ärmarna inte är med i arbetet längre. Det tillkommer en del nya maskor också i ”kilen” under armarna men det blir ändå ca 100 maskor mindre.
Efter att inte ha varit så flitig med stickandet på sistone, förutom sockar förstås, så är det skönt att få sitta med sitt handspunna garn och göra något helt färdigt för användning.
Fortsättning följer.

The cardigan has proceeded a bit more since then. All increases for the yoke / sleeves are made and what comes next is to separate sleeves and work around for the trunk. Slightly smaller number of stitches to knit when sleeves are not in the business anymore. There will be some new stitches also in ”wedge under the arms but it will still be about 100 stitches smaller.

After not having been so diligent with knitting lately, except socksof course, it’s nice to sit with my hand-spun yarn and do something completely ready for use.

To be continued.

 Måste också visa en annan filur i familjen som här tar tillfället i akt att lägga sig bekvämt till rätta för bästa sovställning. Allt går att slappa i!

Vår katt Nelson

I also must show you another rascal of the family that here takes the opportunity to achieve the best sleeping position. Everything is suitable to relax in!