Ull i miniformat, ljus björk och färgglad varprumpa.

Året har börjat i högsta hastighet. Under januari började årets lamning med resultatet 25 lamm av våra 13 tackor. Två tackor har ännu inte bidragit till skocken. Tre av tackorna har fått tre lamm vardera och två är duktiga på att fördela matstunderna meda den tredje kommer att få respass till hösten. För henne duger det bara att se till ett av lammen. Tyvärr upptäckte vi inte direkt att hon negligerade två av lammen så dessa var för svaga för att repa sig trots matning. Idag tog vi därför beslutet att skicka dessa till fårhimlen för en behagligare tillvaro. Alltid frustrerande och sorgligt men inte desto mindre en syssla som man inte alltid kan undvika. Övriga lamm är aktiva och väl omhändertagna av sina mammor och passar på att ha lammrace när mammorna äter.

Några av lammen

I januari fick jag också möjlighet att få en vävstol till. Inte för att jag behövde en till men vävstolen är  mindre skrymmande och ändå med bra kapacitet för delar av mitt sortiment. Det visade sig vara en Toika Liisa med 120 cm invändig bredd. Trots att utrymmet i vårt hus är starkt begränsat, var jag tvungen att montera vävstolen för att kunna provväva. Det blev en väv i bomull  och vävlängd ca 7 m. Den har numera vävts ned och fått ge plats för ytterligare en, lite mer färgglad väv, med vävlängd som den tidigare.

Första uppsättningen i nya vävstolen
Framknuten varp klar för arbete.

Februari har fortsatt i samma fart med planering av och genomförande av dag 1 av årets första kurs i spånad d v s att spinna för hand. Innan ateljen är fullt färdig håller vi till i vår bostad vilket begränsar deltagarantalet. Med färre deltagare är det däremot lättare att ge deltagarna  mer intensiv uppmärksamhet än vid större antal.  Årets premärdeltagare var intresserade och kom en bra bit på väg till att i framtiden kunna spinna sina egna garner. En kursdag återstår innan de skall stå på egna ben.

Ode till en hantverkare

Efter en intensiv höst med byte av foderbrädor på husets södersida, börjar livet återgå till någorlunda normala aktiviteter.

Husbon’n är mer eller mindre permanent placerad i gårdens verkstad med tillverkning av våra slöjdredskap. Efterfrågan på både turkiska sländor och våra olika typer av ullkammar har inneburit många timmars intensivt arbete med både husbon’n och undertecknad inblandade i de olika tillverkningsmomenten. De moment som omfattar träarbete är husbon’ns ansvar och under sena hösten har verkstaden kompletterats med ytterligare en svarv, allt för att slippa ställa om verktygen mellan olika moment.  Svarven hämtades och kördes hem på släpkärra efter hjälp med lastning av en truck. Vid hemkomsten gällde andra förutsättningar för avlastning – ingen tillgång till truckhjälp, enbart gårdstun i stället för asfaltsunderlag och dessutom en tung, otymplig maskin. Efter användning av fantasi och okonventionella redskap var svarven på marken och kunde till slut baxas in på plats i träverksta’n.

Svarven på väg in i verkstaden

Den nya svarven har hunnit testas. En hel del nya sländtenar till både topptyngda och bottentyngda sländor till våra ”prova på paket” har blivit svarvade för att monteras med sländtrissor till färdiga sländor för nybörjare. Våra nybörjarsländor är tillverkade speciellt med tanke på att tåla en träff med golvet och trissorna görs därför i björklammell av hög kvalitet. Alla trissor svarvas för att bli helt runda och ge en trygg och stabil gång. Den efterföljande behandlingen med naturvax gör ytan extra tålig. Alla sländor kompletteras med vår speciella krok vars utformning tagits fram genom noggrann utprovning och alla sländor provspinns sedan av gårdsfrun för att få sitt slutgiltliga godkännande. De sländor som inte befinns värdiga att säljas i butiken hamnar i husets vedspis och får ge värme till frusna kroppar. Trots allt blir det inte mycket till värme eftersom husbon’ns alster har hög kvalitet.

Det andra som tar mycket tid och kräver både kunskaper, noggrannhet och känsla för materialet är vår tillverkning av ullkammar. Med tiden har det hunnit bli fem olika varianter i olika storlek, utseende, täthet och olika varianter som passar till olika typer av ull.  Utformningen bygger helt och hållet på gårdsfruns kunskaper och erfarenheter som ergonom. Det innebär att eventuella ändringar görs inte utan att noggrannt rannsakas, provas och utvärderas innan de eventuellt kan dyka upp i butiken. En liten förändring kan få stor inverkan på belastning på kroppen och eftersom vi som tillverkare ansvarar för att våra produkter har både hög kvalitet och är säkra att använda är vi mycket restriktiva till snabba ändringar.

Alla våra redskap är tillverkade av material av hög kvalitet. Vi använder med glädje material som växt i vår trädgård eller på vår gård. När vårt virke tryter köper vi in virke från gårdar i vår omgivning eller företag i vår närhet. Valet av virke är avgörande för hållbarheten. Trä är ett levande material som inte är statiskt. Trä lever och förändras i olika miljöer, olika träslag i olika hög grad. Vissa träslag förändras när man förvarar det i överdrivet torr eller fuktig miljö. Olika träslag förändras olika mycket. Det virke vi använder kan ha naturliga skiftningar i veden, däremot använder vi inte virke som försvagats genom överdriven påverkan av skadeinsekter. Dock kan en viss blånad förstärka träets struktur så länge det inte påverkar hållfastheten i de färdiga föremålen. Vi är måna om att de redskap vi tillverkar skall hålla i flera generationer men detta kräver också en viss omtanke från ägarens sida vad gäller skötsel, förvaring och hantering.

Våra turkiska sländor kräver en särskild uppmärksamhet. Husbon’n har tillverkat turkiska sländor i tre utföranden, en stor modell som väger ca 35 gram. Den stora turkiska gör vi bara i rent naturfärgat trä. Som standard görs den i björk men också i t ex äpple, körsbär, päronträ  eller ek. Kännetecknet för en turkisk slända tillverkad av oss är, förutom att den är märkt med vårt varumärke, att den har, den av oss konstruerade,  fyrkantiga infästningen som gör att den inte påverkas nämvärt av att hålet slits och sländkorset blir instabilt.   En turkisk slända har hög bärkraft och roterar länge vilket passar också nya spinnerskor som behöver extra tid för att dra ut ullen.

Den stora turkiska sländan följdes så småningom av våra turkiska minisländor. De görs dels i en helt naturell variant, en variant med röda vingar med krok och en grön som har knopp eller spets och där garnet säkras med hjälp av dubbla halvslag. Vilken variant man föredrar är en smaksak. Minisländan väger ca 15 gram och passar till finfibrig ull och spinner tunt garn. Också minisländorna har vår fyrkantiga infästning.

Vi har under de 17 år företaget funnits hunnit designa åtskilliga varianter av sländor som tillverkats av husbon’n. Alla har inte kommit ut till försäljning men vissa av dem som vi tidigare sålt har vi planer på att ta upp igen.  Några av dessa är topptyngda slänďor men också en understödd slända med sländskål är tänkt att tas upp igen.)

Några personer har gjort försök att kopiera våra produkter vilket gör mig både ledsen och besviken. Jag har också råkat ut för att en person ringt mig och frågat om vad priset bör vara på den slända som tillverkats efter min design. Vad säger man?

Husbon’ns arbete med de slöjdredskap gårdsfrun designat och som i starten var tänkt att enbart användas av just gårdsfrun förtjänar definitivt en guldstjärna, inte minst för att han står ut med de krav som gårdsfrun har på antal, utförande och slutfinish.

Och på den sjunde dagen…

Det är en gång sagt att Gud skapade himmel och jord, djur och människor. På den sjunde dagen avslutade Gud sitt skapelsearbete och vilade.

I :a Mosebok 2 kapitlet vers 1 står följande:   (1 Mosebok 2:1)

Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.

Vers 2  Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

Vers 3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.

Med dessa citat från Gamla Testamentet vill jag säga att idag, söndag, som enligt tradition och tro skall vara vilodag, har vi istället för vila arbetat med vårt ständigt pågående projekt det vill säga vårt hus och vår trädgård. Som egen företagare försiggår arbete med vår verksamhet veckans alla dagar men istället för att arbeta med trä,ull,garn eller tyg valde vi att ta vara på dagens uppehållsväder och fortsätta med det som skall bli en trädgårdsgång. Hösten har präglats av arbete med vårt hus där södergavelns  brädfodring bytts mot nya fräscha bräder. En stenlagd trädgårdsgång har varit planerad sedan många år men vi har inte kommit till skott förrän nu. Idag har en stor del av den resterande sträckan avtäckts, försetts med markduk och belagts med singel. Nu klarar sig gången till våren då den skall få den slutgiltiga formen med stenmjöl som bas och bli stensatt. Stenarna har legat på pall och väntat länge. Nu är det så dags.

passage
Den nästan färdiggrävda gången och Nellie

Kunskap är makt

En källa till kunskap är litteratur. I vår familj är vi läsare det vill säga vi tar alla tillfällen i akt att suga åt oss ordens betydelse genom rikliga boklån på vårt närbelägna bibliotek. Böckerna vi lånar kan sorteras in i arten skönlitteratur som omfattar allt från historiska  romaner till deckare. Vi, egentligen KM, besöker biblioteket åtminstone var annan till var tredje vecka för att låna tillräckligt många böcker för att räcka för två personer tills nästa biblioteksbesök.

När det gäller facklitteratur är det en annan sak. Då träder habegäret in och talar om att en fackbok skall läsas flera gånger både fram- och baklänges och sedan kunna användas som referenslitteratur.

Denna vecka har referensbiblioteket utökats med två böcker, dels Annemor Sundbøs bok ”Usynlige trådar i strikkekunsten” , dels en tung bok med titeln ”The Andean Science of Weaving”, författare Denise Y Arnold och Elvira Espejo.  Annemor har också skrivit ”Spelsau og samspill” som lästs med stor behållning. Hennes grundliga arbete med genomgång av såväl äldre som nyare syn på ämnet ger mycket kött på benen för den som är intresserad av det hon skriver om. Jag hoppas och tror att den nyinskaffade boken skall ge samma glädje som den tidigare. Författarna till boken om vävning som man gör i Anderna har jag inte läst tidigare men eftersom boken behandlar de olika tillvägagångssätten vid vävning där varpen dominerar och bildar mönster och jag är fascinerad av bandvävning, tror jag den kommer att platsa i mitt bibliotek.

20161115_162511

Egentligen skulle jag haft fler böcker om lin och linhantering eftersom det är vad min ”forskning” är inriktad på just för tillfället.  Som vanligt är det påståenden som gör att jag triggas igång och vill veta hur det egentligen är och framför allt varför och om det förändrats och vad anledningen är till detta.

Alltså spinner jag lin på det sätt som litteraturen sedan gammalt talat om att man bör göra, för att sedan göra tvärtom och utvärdera resultatet. En sak jag redan kunnat konstatera är att källorna säger en sak och dagens utövare gör något helt annat. Beror detta på att gammal kunskap tappats bort eller att nya kunskaper skapats. Det skall bli intressant att söka svaret på.

För er som lyckats undvika min bild med min skammelrock under pågående arbete kommer den här igen.20161107_172434

Jag använder ett rockblad med kammar att fästa linet i för att jag tycker det fungerar bäst för mig. Vad man använt under den tid man spann lin som odlades här i trakten vet jag inte eftersom de spinnrockar jag träffat på använts för att spinna ull. Spinnrocksrullen är idag mer välfylld än på bilden även om jag bara kunnat ägna några få stunder till spånaden eftersom vi fortfarande håller på att arbeta med husets beklädnad och omgivning.