Only Swedish today
Vad är det hos får som gör dem så fascinerande att föda upp och ha runt om kring sig? Varför väljer man att ha får istället för göra långa lyxiga semester/nöjesresor. Naturligtvis finns det många skilda orsaker till att man omger sig med får.
Vi, husbon’n och jag, matmor, skaffade oss får för att tillfredsställa två delar som av oss sågs som absolut nödvändiga.
- vi hade marker som behövde betas av för att undvika att markerna växte igen
- matmor ville utveckla vävandet med garn av egen ull istället för köpt
Våra marker är inte ofantliga men även små hemman förbuskas lätt när man inte har djur som håller efter växtligheten. Vi hade tidigare haft häst som skött den saken men när yngsta dottern skulle läsa på annat håll och intresset för ridning byttes mot andra, viktigare intressen såg vi oss tvungna att avveckla vårt hästinnehav.
Alternativet till häst var, i vårt fall, att husbon’n fick tillbringa all ledig tid i skog och mark för att hålla undan det som inte skulle växa där.
Matmor hoppade i samma veva av karriärkarusellen och fick massor av tid att fylla under tiden som hjärncellerna återtog sin ställning som nyfikna, kreativa, utvecklande och användbara medel för en trivsam och stimulerande tillvaro.
En yrkeskurs i handvävning under sent 60-tal fick bilda basen tillsammans med intresset för ull i alla former. Spinnandet av eget garn tog fart och ull från svenska lantrasfår inköptes i parti och minut. Efter att ha spunnit garn av inköpt ull under fyra år väcktes frågan om att ha egna får på gården.
Att kunna lösa både frågan om buskbekämpning och en aldrig sinande tillgång av ull var tanken och det löstes genom inskaffning av ryafår.
Varför ryafår?
Matmors ambition var att producera mattgarn att använda vid vävning av mattor. Den mest lämpade fårsorten som kunde tillgodose det behovet var naturligtvis ryafår.
Vi har fött upp ryafår sedan 2003 då vi startade med tre vita ungtackor som vid köpet var betäckta. Lamm kunde alltså väntas under våren nästkommande år.
Sedan dess har vi haft sju lammkullar, den åttonde står på tur.
Ryafåret tillhör det nordeuropeiska kortsvansade lantrasfåret och har återskapats för att få fram den typ av ull som använts i gamla tiders ryamattor. Som drivande bakom rekonstruktionsarbetet står dels Axel Nilsson, intendent för Nordiska museét och Emma Zorn som i några besättningar i Skattungbyn och på Sollerön fann får som sedan kom att ligga som grund för dagens bevarandearbete.
Året var 1915 då läkaren Carl Mannheimer och hans hustru Maja, med utgångspunkt i sitt intresse för konst och konsthantverk och med hjälp av Axel Nilsson, valde ut ett antal tackor och tog med till sin gård, Tjöstelsröd i Bohuslän. Senare fortsatte makarna Wålstedt arbetet med att bevara ryafåren.
De tackor som vi köpte 2003 av Ivar Andreasson, en av ryafårens förkämpar, var av Tjöstelsrödssläkten.
Ryafåret
Ryafåret är ett medelstort får med förhållandevis korta ben. Ullen skall vara lång, glansig, märgfri och bestå av både bottenull och täckhår och skall ha samma karaktär både på sida och bog. (Ryafåret har inga manhår eller stickelhår som t ex Gutefåret)
Ryafårets ansikte är ullfritt och glansigt och svansen är kort, 15-18 cm och saknar ull, benen är ullfria. Det finns vita, grå, svarta och bruna ryafår. Vi har vita,svarta och bruna.
Ryatackorna är goda mödrar, föder oftast två lamm (flera förekommer). Brunsten är årstidsbunden (undantag finns) d v s den inträder på hösten och lammen föds oftast i mars-maj.
Våra får betar på naturbeten och rör sig också gärna i oländig terräng.
Ullutbytet per år är ca 3 kg varav den finaste ullen klipps på hösten. Vårullen är ofta påverkad av lammning och stallvistelse under vintern, även om våra får kan vistas utomhus året om om de så vill, och tas inte tillvara som ull av spinnkvalitet.
Idag spinner matmor inte bara mattgarn utan även stickgarn och vävgarn av ryafårets ull. Som alltid gäller det att välja rätt ull för olika saker och ryafårets ull kan, genom att den både har bottenull och täckhår, tillgodose de flesta önskemål om styrka, mjukhet och användbarhet. Ett noggrant urval av avelsdjur för att få den bästa ullen och en uppfödning som är inriktad på god ullkvalitet är av största vikt för att ha möjlighet att välja rätt ull för rätt ändamål.
Sedan 2009 har vi också Värmlandsfår. Mer om dessa senare.