Svettigt – sweaty

Varmt: ute ca 23 grader – i stora växthuset 40-50 grader med öppna dörrar i båda ändar.

Tillbringade någon timme med att installera skuggväv. Varmt, varmt, varmt. Nu är skuggväven uppsatt och förhoppningsvis skall det bli något svalare för paprikor, peppar och auberginer.

Temperature outside about 23 degrees Celsius (73.4 F) – in the large greenhouse 40 – 50 degrees Celsius (104 -122 F) open doors in both ends.

Spend an hour to install shade cloth. Hot, hot, very hot. The shade cloth is in place and hopefully the temperature will be lower for the peppers, chilies and eggplants.

Skuggväv i stora växthuset.
Shade cloth in the big greenhouse
Skuggväven monterad – Shade cloth in the greenhouse

Nu finns jag på plats i ateljén för att fortsätta väva i harneskvävstolen som fått stå tillbaka under sommaren. Väntar också på att, den tidning som anlänt från USA och som för tillfället är omhändertagen av Postnord, och som för att tidningen skall nå mig debiterar moms 1 SEK + hanteringsavgift 75 SEK. Min tidning blir med det 75 % dyrare än förväntat. Och detta skall upprepas för varje nummer! Nu måste man ha outtömliga resurser för att kunna läsa facktidningar från länder utanför EU, i alla fall om man vill bläddra in en faktisk tidning och inte läsa den på nätet.

I’m now in my studio to continue to weave in my singel unit damask loom, that has rested over the summer. Waiting for the magazine from the US to arrive. The magazine is temporarily in the care of Postnord, who will charge me 1 SEK for VAT + 75 SEK for handling the VAT. My magazine will therefor become 75 percent more expensive than I expected. And this will happen for every number of my subscription. One must have inexhaustibel sources to draw from to be able to read magazines from countries outside European Union, in any case if you want to read a paper magazine and not read it online.

Harneskvävstol – Singel unit damask loom

Odling i smått och stort

English in beetwen

Mitten av Juli. De allra flesta plantor har placerats på plats. Några återstår för placering i det stora växthuset. Sedan föregående uppdatering har växthusbågarna klätts med duk. Mitt under den värsta värmen klev vi på stegar och drog på plastväven, drog för att få den så slätspänd som möjligt och kompletterade med att lägga sand på dukens kanter i tidigare uppgrävt dike runtom.

Mid July. Most plants have got their place. A few remains to place in the big greenhouse. Since last update we have covered the bows with plastic. When the weather was very warm we climbed the ladders and draw the plastic in place. We worked hard to get it very tight and ended with covering the edges with sand in the ditch round the greenhouse.

Ställning med plastrullen.
Ställning med plastrulle – scaffolding with greenhouse covering
The ditch with sand round the greenhouse
Diket fyllt med sand – the ditch filled with sand

Idag läggs sista handen vid växthusets yttre, montering av dubbla skjutdörrar i båda ändar av växthuset. Runt omkring grönskar det i odlingslådor och jordbäddar.

Today we finish the outside of the greenhouse, mounting double sliding doors in both ends. In the surroundings the plants thrive in growing boxes and soil beds.

Växthuset påklätt. I förgrunden en palsternacka och spansk körvel som skall ge frö för nästa års skörd. – The covering for the greenhouse is in place. Note the parsnip and the Spanish chervil that grows seeds for next year

Samtidigt görs pallkragarna i ordning för att placeras i växthuset. Alla får samma färg som tidigare och målas med täckande oljelasyr. Tyvärr går det inte att komplettera med ny färg när vår burk tar slut. Idag är färg baserad på vatten och akrylat trots att den kallas oljefärg! Inte vad jag kallar oljefärg. Blir väl till att blanda själv.

At the same time we paint the pallet collars for use in the greenhouse. We paint them in the same collar as before with opaque oil paint. It will not be poosible to buy new paint when this runs out. Today paint oil paint is based on water and acrylate dispite calling it oil paint! Not what I call oil paint. I probably have to mix color myself.

Målning av pallkragar på gång – Paint pallet collars
16 av 24 pallkragar målade (här 6 st) — 16 of 24 pallet collars ready.

Idag och några dagar innan har köket doftat av rosor. Vår Apoteksros blommar kraftigt och har fått lämna ifrån sig en del av prakten. Rosenbladen torkas och kan under kommande vinter användas i t ex te.

Today and some days before our kitchen has scented roses. Our Rosa Officinalis is flourishing and I have taken a lot of petals to dry. Rose petals can be used e.g. in tea.

Rose petals
Torkade rosenblad i skålen – Dried Roos petals in the bowl

Trädgårdsarbete – Gardening

English in between

Våren innebär ett intensivt arbete med planering av årets skörd. I år har planeringen varit extra omfattande då våra gamla fruktträd med åren har dukat under för tidens tand. Nu återstår bara tre gamla äppleträd. Vi måste alltså förnya beståndet för att överhuvudtaget få njuta av en fruktskörd. Sagt och gjort. För någon vecka sedan åkte vi till vår huvudleverantör av växter med lista på de träd vi sett ut som skulle passa i vår fruktträdgård. Vi for därifrån med släpkärran laddad med sju äppleträd, ett päronträd och ett plommonträd.

Tänkt placering i en solig västsluttning, med icke föraktlig lutning, förbereddes med djupa hål. Jorden grundgödslades och blandades med ny planteringsjord och varje träd fick sin nya, noggrant förberedda, placering med tanke växtsätt och skördetid. Vi valde träd anpassade för vår växtzon. Vi finns två mil innanför västkusten men vårt läge gränsar till sydsvenska (småländska) höglandet med det kargare klimat som detta leder till. De träd vi valde är framför allt träd med höst- och vinterfrukt. För ordningens och pollineringens skull valde vi också ett träd med tidig frukt som är ätbar under en mycket kort period i augusti.

Spring is a busy time with planning of what to grow in the garden. This year the planning has become more intense . The old trees in the garden has become too old to set fruit. There are only three of them left so we have to have some new ones to be able to enjoy our own fruit. Some weeks ago we went to our market-garden bringing a list with trees suitable for our garden. We left the market-garden with seven apple trees, one pear tree and a plum tree.

We had planned to place them in a slope to the west and dug deep holes to place them in. The soil were prepared with fertilizer and we placed every tree depending of it’s way to grow and when the fruit is ready to pick. We chose trees for the zone we live in. We live about thirteen miles from the Swedish west cost but we also are near the southern Swedish highland with it’s colder climat. We chose mostly fruit to eat in fall and winter but also one kind that we can eat in august.

Plantering av fruktträd – Planting fruit trees

Varje träd försågs med stöd i form av tre stolpar och band knöts runt stammen.

All trees received three supports that were tied to the tree.

Uppdrivning av växter pågår i full skala inomhus. Belysning med lysrör anpassade för växter har satts upp på alla tillgängliga ställen i huset och i dagsläget börjar det bli fullt. Alla plantor har nu satt fart efter att starten blev minst sagt knagglig. Den jord vi använde för starten visade sig i stället hämma tillväxten och fick efter några veckor bytas ut mot ny jord. Efter ytterligare några veckor kunde vi sakta se att plantorna återhämtat sig och sakta men säkert börjat att växa. Nu behöver många av dem ut på sin slutliga plats framför allt i växthusen. Frågan är om man skall kunna lita på att alla klarar den fortfarande låga nattemperaturen.

We grow plants full scale indoors. Everywhere in the house there are fluorecent lamps to helpt he plants grow. They had a troublesome start with defect soil that had to be replaced. After a couple of weeks the plants have regain there strenght and started to grow. Now they have become too big for indoor growing and have to be put in the greenhouses to grow further. But we are a little bit worried about the temperature at nights that still are low.

Tomatplantor – Tomato plants
Paprikaplantor – Chili plants
Plantor överallt – Plants every where

För att få plats med alla plantor är det renovering av växthus på gång. Vårt stora växthus behövde ny färg på bågarna som är vanligt järn. Ny plast är också ett måste. Innan dess skall gräset, som vuxit sig starkt, bort från odlingsytan och denna skall kompletteras med pallkragar istället. Helgen som gått har använts för målningsarbete. Nu fortsätter arbetet med nya dörrar innan plasten skall på.

To have place for all plants we renovate our greenhouses. The biggest greenhouse needed new paint, the bows are plain iron. It will also have new covering. Before that we have to remove the grass that flourish and instead we are going to use pall collars for our plants to grow in. This weekend we have painted the bows. The week continues with making new doors before we cover the greenhouse with PE/EVA plastic (polyethylen)

Husbon’n i det blå – Hubby high up

Av de mindre växthusen är bågväxthuset färdigt att tas i bruk. Vårt andra mindre växthus skall få ny färg och taket skall förnyas. Den korrugerade takplasten har i vissa delar suttit på sedan 1995. De delar som byttes ut har inte klarat kvalitetskraven och därför skall hela taket bytas.

One of our smaller greenhouses can be used immediately. The other will have new paint and new roof. That material has been on the greenhouse since 1995, only some parts has been changed. The newer parts has not withstand the wether and we’ll change the roof completely.

Lilla tunnelväxthuset – The tiny tunnel greenhouse
Lilla växthuset – The small greenhouse

Och medan våren gör sitt arbete med att värma upp jord och luft, kan vi njuta av mååånga gula blommor.

And during the time that spring do it’s work to warm up the soil and the air, we can enjoy the huge amount of yellow flowers in the grass.

Icke av bröd allena – Not by bread alone

Titeln är en del av en text i Matteus 4:4. Även om citatet är fritt utlyft ur texten får den mig osökt att tänka på bröd, eget bakat bröd, helst ett surdegsbröd ett grovt sådant. Vi har bakat det mesta av vårt bröd sedan lång tid och för sex, sju år sedan gled baket över från bröd bakat på jäst till att baka bröd på egen surdeg. Surdegen gör jag oftast på rågmjöl och i de flesta fall lyckas man mata surdegen från ett baktillfälle till nästa. Det misslyckas ibland och då får man sätta en ny surdeg och starta från början igen.

The title is part of a text in Matthew 4: 4. Even though the quote is freely lifted from the text, it makes me unwittingly think of bread, my own baked bread, preferably a sourdough bread, a wholemeal bread. We have been baking most of our bread for a long time and six, seven years ago the baking shifted from bread baked on yeast to baking bread on our own sourdough. I usually make sourdough on rye flour and in most cases you manage to feed the sourdough from one baking occasion to the next. It sometimes fails and then you have to put a new sourdough and start from the beginning again.

Mjölet för bakning är ett särskilt kapitel. Mjöl har, enligt min mening blivit sämre och sämre i takt med att mjölet blivit mer finmalet och fått fler tillsatser. Det sägs att mjölet berikas, tro det den som vill. Svårigheten att köpa mjöl från mindre kvarnar gör att det är inte alla förunnat även om vi har relativt nära till en kvarn som inte bara fortsatt mala mjöl utan också utvecklat sitt koncept med fler delar runt mjöl och bakning.

The flour for baking is a special chapter. Flour has, in my opinion, gotten worse and worse as the flour has become more finely ground and received more additives. It is said that the flour is enriched, believe it whoever wants. The difficulty of buying flour from smaller mills is not for everyone, although we are relatively close to a mill that not only continued to grind flour but also developed its concept with more parts around flour and baking.

För någon månad sedan fick jag en del nygamla tankar runt mjölet, då en bekant bakade bröd och fotade och på fotot kunde man också se en kvarn för att mala eget mjöl. Mina tankar gick tillbaka till en månadsträff tillsammans med mina dåvarande arbetskamrater. Vi träffades hos varandra och fick på så sätt se kamraternas andra sida, i deras hemmiljö. En gång träffades vi hos Lena som bodde utanför staden i ett gammalt men nyrenoverat hus. Lena och hennes man hade miljötankar redan då, på 1980-talet, och hade i sitt hus installerat mulltoa vilket var riktigt ovanligt. Lena hade dessutom, på sin arbetsbänk i köket en sädkvarn där hon malde mjölet till allt bröd både fint och grovt.

About a month ago I got some new-old thoughts about the flour, when an acquaintance baked bread and took photos and in the photo you could also see a mill to grind your own flour. My thoughts went back to a monthly meeting with my then co-workers. We met each other and thus got to see the other side of the comrades, in their home environment. We once met at Lena’s place. She lived outside the city in an old but newly renovated house. Lena and her husband already had environmental ideas then, in the 1980s, and had installed a composting toilet in their house, which was really unusual. Lena also had, on her workbench in the kitchen, a grain mill where she ground the flour for all the bread, both fine and coarse.

Tankarna utvecklades och jag började leta sädkvarnar för hemmabruk. Naturligtvis hittade jag den jag tror är lagom för oss och en vecka senare anlände den. Den har fått arbeta med mjölet till vårt bröd. Idag kan jag säga att vi har färskt mjöl till både matbröd och findoppa, för säden köper vi i vår närhet och den är naturligtvis närodlad.

The thoughts developed and I started looking for seed mills for home use. Of course I found the one I think is right for us and a week later it arrived. It has had to work with the flour for our bread. Today I can say that we have fresh flour for both bread and wheat bread/cinnamon rolls. We buy seed in our vicinity and it is of course locally grown.

Rågkornen innan malning – The seeds of rye before grinding
Mjöl mald av säden i påsen – Flour ground from the grain in the bag
Rågbröd – Bread made of rye

Vårbestyr – Spring work

English in between

Nu börjar dagarna bli längre och solen värmer gott om man befinner sig i lä för vinden. Nätterna är fortfarande kalla med temperaturer under noll. Samtidigt med att man återigen får hopp om ännu en vår och sommar, börjar förberedelserna för kommande odlingar, både utomhus och i växthus. I år har vi startat med chili, paprikor, aubergine, kryddväxter och några blomsorter bara för att lysa upp grönskan en bit.

The days are getting longer and the sun is warming at least if you are sheltered from the wind. The nights are still cold with temperature below zero C. But at the same time there is onces again hope for another spring and summer, and we are beginning our future cultivations, for both outdoors and in greenhouses. This year we have started with chili, peppers, eggplant, herbs and some kind of flowers just to light up the greenary a bit.

Små plantor på tillväxt – Smallplants on growth
Första platsen för årets odling – First place for this year’s cultivation

Alla växter får sin första plats under växtbelysningen som är provisoriskt upphängd över vårt köksbord. När växterna kommit igång flyttas de till en något svalare plats, med belysning, i vår källare – sista anhalten innan utplantering i växthusen eller på friland.

All plants get their first place under the plant lighting, which is temporarily hung over our kitchen table. When the plants have started, they are moved to a slightly cooler place, with lighting, in our basement – the last stop before planting in the greenhouses or outdoors.

Vår innebär också att arbetet med att snygga upp i trädgården tar fart. Först i kön stod en inklippning av våra vinstockar. Denna gång en radikal sådan eftersom planket som stockarna lutat sig mot har gjort sitt och måste bytas ut. Vi skall i stället sätta nät i två rader för att också kunna flytta ett par vinstockar som funnits på annan plats men inte riktigt hittat sin själ där. Också vårt största äppleträd, som varje år (nästan) förser oss med äpplen för äpplemos, behövde ha en rejäl ansning för att komma till rätta med alla upprättstående skott. Skott som står rakt upp ger ingen frukt. Dessutom behövde vi ta bort alla grenar som vuxit så att de korsade andra grenar. Enligt gamla odlare skall man kunna kasta sin hatt genom trädets krona när beskärningen är gjord. Om det fungerar har vi inte provat, men man kan skåda ljuset.

Spring also means that the work of tidying up the garden is gaining momentum. First in line was a cutting of our vines. This time a radical one because the fence that the vine leaned against has done its thing and must be replaced. We will instead put nets in two rows to also be able to move a couple of vines that have been in another place but have not really found their soul there. Even our largest apple tree, which every year (almost) supplies us with apples for apple sauce, needed a good deal of care to come to terms with all the upright shoots. Shoots that stand straight up do not bear fruit. In addition, we needed to remove all the branches that had grown so they crossed other branches. According to old growers, you should be able to throw your hat through the crown of the tree when the pruning is done. We have not tried if it works, but you can see the light.

Beskuret äppleträd av sorten Halländskt brunnsäpple – Pruned apple tree of the variety Halländsk brunns-apple
En liten del av de grenar som skall bli täckmaterial till landen – A small part of the branches that will be the cover material for the plantations

Under ett par dag har man kunnat se undertecknad i sluttningen ovanför huset, där fåren tidigare betade, framåtböjd med sekatören i ett fast grepp för att med ett säkert klipp ta bort alla fort växande grenar som genom ett trollslag har fyllt hagen sedan dess. Eftersom vi har slutat med får är det vi tvåbenta som får offra oss och göra deras förtjänstfulla arbete. Det är inte utan att jag saknar fåren, framför allt nu i lamningstider. Å andra sidan kan vi idag lämna gården för flera dagar om vi så vill.

For a couple of days you have been able to see me on the slope above the house, where the sheep previously grazed, bent forward with the secateurs in a firm grip to remove all fast-growing branches that have filled the pasture since then. Since we have stopped breeding sheep, it is us the two-legged humans, who must sacrifice ourselves and do the sheep’s praiseworthy work. I miss the sheep now and then, especially now in times of lambing. On the other hand, today we can leave the farm for several days if we want to.

Ett utvecklande år

År 2021 är slut och 2022 har både påbörjats och avancerat till årets andra månad. Om några dagar går vi in i mars månad. Vad kommer denna månad att låta oss uppleva? För bara någon dag sedan har en av Europas ledare fått storhetsvansinne och bestämt sig för att invadera ett fritt, självstyrande land bara för att…. . Argumenten är som komna ur en vilsen själs förvirrade, av förföljelsemani drabbade hjärna som med övertygelsen om sin egen överlägsenhet och storhet tar sig friheten att kränka ett annat lands suveränitet. Jag vill säga som en man i det kränkta landet sa ” skit på dig P, far åt h-e” .

Nog om detta. Vi återgår till det som rubriken avser, 2021 och vad som hänt hos oss vad gäller vårt arbete med trä och textil. Efter att just ha avslutat redovisning med bokslut, skatt och egen sammanställning av årets resultat, har vi återigen kommit till frågan om vi skall fortsätta att tillverka slöjdredskap för försäljning till andra eller övergå till att enbart tillfredsställa våra egna behov. Ser man krasst ekonomiskt på saken skall vi inte fortsätta. Med ökande kostnader för att driva företaget, skyhöga elkostnader, höjda drivmedelskostnader och samtidigt stigande kostnader för produkter vi själva behöver för att kunna ge er kunder en bra service, måste vi öka våra intäkter. Frågan är hur? Medan vi försöker få svar på den frågan fortsätter vi i invanda spår, om än i ett tempo som passar oss. Eftersom all vår tillverkning sker hos oss, utan anställda, så kan vi inte massproducera i snabb takt. Det är inte heller avsikten utan det vi gör skall vara nöjsamt och ske i den takt vi tycker om. Vi försöker också alternera mellan produkterna som för tillfället görs för att därför inte få tomt i hyllorna. Jag kan säga att där är vi inte! När vi lägger in produkter tar det inte lång tid innan det återigen gapar tomt på den plats vi nyss hade fullt. Men alltså – det är tillfredsställande att det vi började med för mer än tjugo år sedan, där vi bara ville dela med oss av vad vi gjorde, fortfarande uppskattas av er kunder. Tack för det!

I det som jag nu kallar för min ateljé finns två vävstolar kvar. Vävstolen där mitt klänningstyg gjordes färdigt, läs mer här, och som förbättrats i många steg men ändå inte var helt bra, fick lämna plats för den nyinköpta. En handduksväv sattes upp med badhanddukar och handdukar i våffelväv. Badhanddukarna, fyra stycken, vävdes på hela bredden medan varpen delades och handdukarna vävdes sida vid sida.

Handduksväven

Handdukarna vävdes med fåll i betydligt tunnare garn än handduksväven, men visade sig vid närmare påseende bli för bubbligt när de fållades. Fållen klipptes helt enkelt bort och fåll gjordes i våffelväven istället. Det drog inte ihop sig lika mycket som väven föe övrigt vid tvätt, men blev bättre än tuskaftsväv till fåll.

Färdiga handdukar

I början på november utökades familjen med ytterligare ett barn, en liten pojke. Pojkens mamma som är mamma till ytterligare ett barn, har tidigare burit i bärsjal och nytt barn innebär ny bärsjal eller hur? Ny varp sattes upp i samma vävstol som tidigare härbärjerade handduksvarpen. Vävstolen kompletterades också med ytterligare utrustning – ett ryckverk. För Öxabäcks vävstolar innebär det en helt ny slagbom med tillhörande skyttel. Jag kompletterade med ytterligare en skyttel och ett antal spolpipor. Som tur är passar också mina pirns som jag använder till mina Schachtskyttlar. Med ett ryckverk gäller det sedan att få in rytmen och lagom tillslag. Det första var relativt enkelt. Att få skytteln att gå från sida till sida med lagom fart krävde lite pyssel med de snören som drar löparen (den kloss som skjuter på skytteln ut från ”boet” och likaså tar emot skytteln på vägen in). Jag modifierade upphängningen i slagbommen en aning och sedan fungerade allt som jag ville. Svårare var det med tillslaget. En tung bom kräver nästan ingen kraft så det gällde att vara lätt på handen.

Ryckverk, slagbom och skyttel
Bärsjal Slutet på väven med synligt gla´’hål

Förutom Ö-vävstolen, som nu står med sikt ut genom fönstret där verksamheten bland alla småfåglar kan beskådas samtidigt med vävningen, är det nu plats för en gobelängvävstol och min varpa.

Gobelängvävstol med bänk. I korgen Gobelängpinnar i stort format.
Varpan Notera min trådförare uppe vid taket.

Nu, i början av 2022, är vävstolen med bärsjalen tom och väntar på att få en varp för plädar. Här skall en annan av mina redskap få stå till tjänst, min skaftväxlare. Den tillkom för nästan tjugo år sedan då jag fick tag på information om den skaftväxlare Peter Collingwood konstruerat. KM stod, som alltid, till tjänst och byggde en skaftväxlare till min vävstol (den som nu är fråntaget meddlemsskapet i ateljén). Den använde jag att väva mönstrade mattor i ull, både gångmattor och större mattor. Nu skall en något förenklad variant med betydligt tätare mellan ”tangenterna” få ta plats i Cyrusvävstolen. Jag ser verkligen fram till att få komma igång med den.

Idéer är det gott om. För ett tag sedan gick min lilla ryggsäck sönder och planen var till en början att lämna in den till skomakaren för att laga den. Den idén fick inget starkare fäste. I stället dök en ny idé upp. Jag skall väva tyg till en ny ryggsäck. Planering följde, varp gjordes och inslagsgarn plockades fram. Nästa fas var att välja vävstol. De vävstolar som var lediga var stora och långa och mitt projekt krävde inte så lång varp och inga övriga finesser för att vävas. I mitt lilla vävrum i bostaden stod min ”resevävstol”. Ja den är egentligen för stor och tung för att kallas så, men den har gjort en hel del resor då vi har deltagit på hantverksmässor och den har varit med. Jag behöver väl knappast tala om att det är KM som har gjort den åt mig. Upprinnelsen var en kraschad Fia-kasett. Bommarna togs tillvara och blev varp och tygbom i den nya vävstolen. Resterande tillverkades efter önskemål från – ja ni vet vem – mig. På mässorna var den ett dragplåster som rönte stor uppmärksamhet mestadels från män som diskuterade funktion och kom med glada tillrop. Vävstolen är högst kompetent, tar relativt liten plats, i hopfällt läge ca 40 cm, är stadig och har 8-skafts upprättstående kontramarsch. Vävbredden är ca 65 cm , lagom mått för små projekt. Det var bara ett problem. I vävstolen sitter en smal varp för Finnväv som kom av sig. Jag har svårt att dra av en väl pådragen varp, så vad göra? Man får väl vara så god och åtminstone väva några små försök med Finnväv även om även små försök tar tid. Hur var det nu?

”Resevävstolen” Pella.
”Första” försöket med ofullständigheter och missar.

Första försöket med plockad dubbelväv om man inte räknar de otaliga band med plockat mönster som jag vävt. Ett långsamt sätt men inte dumt, om man som jag, behöver öva på tålamod. En annan sak som är praktiskt med denna vävstol är att den får plats i vårt vardagsrum så det går att väva och (nästan) kommunicera samtidigt. Så här sitter jag nu och väver och planerar nästa projekt och nästa, och nästa…

Nörd ? – Nerd?

English below

Är man en nörd om man har ett vittgående intresse, eller flera, som gärna tar överhanden i perioder? Ibland har jag undrat. Hur är det när man har sju vävstolar i drift samtidigt och dessutom några till nedplockade och förvarade på loftet? Bandvävstolar är praktiska och helt klart i lagom storlek för att väva band som är för smala att väva i en golvvävstol. Det kan väl inte vara fel med ett par sådana av golvmodell och inte heller att man har fler som är lagom att ha i knät när man väver och dessutom små nog att stoppa i en kasse och bära med sig dit man skall. Hur är det med en gobelinvävstol, golvstående, eller vävramar för mindre arbeten, är man en nörd då?

Just nu är fixeringen på betydligt mindre saker som du kan se i mitt tidigare inlägg. Jag täljer små bandgrindar!
Det startade med att jag bara var tvungen att tälja en gumma i björk. En helt OK sådan även om den inte precis var något mästararbete i träbearbetning. Den följdes av ett par till. Sen var jag ju tvungen att prova hur det var att tälja i andra material och hur var det om man använde olika knivar att tälja med? Funderingar stannar inte länge innan de börjar omsättas till praktiskt arbete. Några fler gummor nu i eneträ som följdes av äppleträ för att fortsätta med lind och slutligen trä av sälg.

Ene var lurigt att skära i. Det kunde plötsligt finnas en krökning av fibrerna eller en liten gren som inte fanns där vid starten. Det blev ett par gummor ändå. Äppleträ var hårt! Här fick man ta i för att kunna skära men skären blev fina och släta. Lind passar inte så bra till bandgrindar. Det var relativt lättskuret men svårt att få helt slätt. Ytan fick lätt ett luddigt utseende även om man efterbearbetade ytan med finaste sandpapper. Passar säkert till andra föremål där slitaget inte kan påverka ytan negativt.

Mitt favoritträslag så här långt är faktiskt sälg. Av trä från sälg, som stått i fårhagen en bit från huset, blev det några gummor i olika storlekar och ett par mer traditionella modeller varav en med ett hus i överkanten. Och nej, det är ingen efterapning. När mitt hus var färdigskuret visade min inspirationskälla, Kerstin, upp sina påbörjade bandskedar med hus på, som tur var i en helt annan stil vilket också hennes bandskedsgummor är.

Bandgrindar - tape looms
Till vänster längst upp-björk, till höger ene. I mitten till vänster äppleträ, till höger lind som betsats svart. Längst ned mina favoriter i sälg. Upper left birch – right common juniper. In the middle left appeltre – right lindentree , bottom goat willow.

Jag hade tänkt avsluta min täljarsejour med bandskedarna i sälg men jag hade en i äpple som bara låg och såg ensam ut. Så vad gör en nörd – täljer bara en till!

Bara en till i äppleträ – Just one more in apple-tree

Nu är det åter till vävstolen. Återstår en liten bit kvar på varpen till mitt klänningstyg. Planeringen för nästa projekt är klar – återstår att varpa, dra på varpen och provväva för att se att allt stämmer.

Are you a nerd if you have an extensive interest, or maybe several, that sometimes grow very big. I have thaught a lot about that. How about having seven looms work at the same time and a few more set aside at the attic? Band-looms are practical in size and suitable for weaving bands too small for a loom. It can’t be wrong having a couple of those and a couple of inkle looms to bring with you where ever you might go. How about a tapestry loom and some tapestry frames for smaller work, are you a nerd then?

At the moment I’m hooked om smaller things as you can see in my last post. I’m carving tiny rigid heddles! It all started with me having to carv a lady in birch tree. An OK lady even if it was not a master work in wood working. The first one had followers. I also wanted to try carving in other types of wood and what if I used different kind of knives for carving? I usualy don’t hesitate before trying. I made some more ladies in common juniper , appletree, lindentree and finaly in goat willow.

Common juniper was a bit tricky to carve. Suddenly there was fiber bending or a small branch that was not there at a start. Still, it became some old ladies. Wood from apple was very hard but the inserts were fine. Wood of linden is not so good for rigid heddles! The wood was rather easy to carve but it was difficult to get a smooth surface. It became fuzzy even if I used very fine sanding paper.

My favorite kind of wood, so far, is goat willow. In wood from goat willow, grown in the sheep pasture near our house, I made some old ladies in different sizes and a couple of ordinary rigid heddles, one of wich with a house on top. No, this isn’t an imitation. When I had made my house, my well of inspiration, Kerstin, shows her heddles with houses. Luckily in a different style from mine, which her tape -loom -ladies also are.

I had a plan to stop carving when I had finished the rigid heddles in goat willow, but I hade a piece of apple tree laying there looking lonely. So what would a nerd do – carve just one more!

Now I will return to my loom. It still remains a small piece of the warp. My planning for next project is ready – all I have to do is make the warp …

Trä av skiftande slag

Det händer en hel del även om Sverige inte helt har återgått till tidigare status. Så har ateljén nu utökats med ytterligare en vävstol. Platsen räckte till (nätt och jämt) och tillfället dök upp så det gällde att slå till. Nytillskottet hämtades en bit ovanför Borås, dit husbon’n och undertecknad tog en tur med bil och släpkärra. Vi börjar så smått bli vana vid den sortens resor men ändå är det lätt att glömma en del av väsentligheter för att underlätta resan för främlingen. Det löste sig tack vara att främlingens tidigare värdfolk var väl försedda med stora pappkartonger.

Hemma vidtog det vanliga när en nykomling skall introduceras till befintliga vänner. En tvätt med såpvatten för att förbereda för planerat arbete och ett besök hos närbelägna AK.s Snickeri för att komplettera skönheten från en 8:a till en 12:a. Kompletteringen fick hämtas nästkommande dag så monteringen påbörjades för att färdigställas efter hämtningen av de nya delarna.

Nu står hon där, på plats bland de andra, med sin 150 cm bredd och kompletterad till en 12-skaftare, en Cyrusvävstol från AK.s tillverkad 1981 enligt det nummer som finns på vävstolen och i mycket gott skick trots tidigare användning. Hon är tänkt att få starta lätt med badhanddukar och handdukar i lin. Mönstret är konstruerat och färdigt, 5 skaft och 7 trampor, garnet finns i mina garnhyllor redo att varpas. Inte än men snart när mitt klänningstyg är färdigvävt i en av de andra vävstolarna.

Den nya damen på plats.
Klänningstyg på gång.

Förutom vävar i plural finns fler redskap i mitt huvud, men nu i litet mindre skala än dessa mina mastodonter till vävstolar (det finns även en tredje vävstol med harnesk i ateljén). Inspirerad av Kerstin Neumüller och hennes täljda bandskedar finns nu trästycken, späntkniv och täljknivar på plats på vårt allt-i-allo-bord det vill säga vårt köksbord. Plats finns det eftersom vi nu bara är två vid bordet, inte sex som när det begav sig. Träarbeten är i vanliga fall husbon’ns arbete. Det som gör att han mer eller mindre bor i sin verkstad, med vissa undantag för att ta hand om gårdsarbetet som annars riskerar att få gården att verka, bokstavligen, igengrodd. Sedan vi slutat med fåren växer det massor och det kräver sin man att hålla slyet under kontroll.

Redskap för träbearbetning och förstadier till bandskedar

Så det är alltså mina fingrar som är utsatta för knivens skarpa delar, och de är vassa det har både fingrar och naglar fått erfara. Skadorna är dock inte så stora att jag behövt använda förbandsutrustning. Jag har tidigare gjort några bandskedar på egen hand men de flesta jag har har gjorts av Åke Erlandsson från Kind som bland annat sålt sina alster på Vävkompaniet i Borås. Även några inte så fina men ändå användbara bandskedar i olika storlekar finns i mina korgar.

Det lockande med att göra fler bandskedar är att man kan göra den utsmyckning man vill ha på dessa små praktiska saker. Jag började med att apa efter som man gör för att lära sig, så här har gjorts gummor i olika format, inte alls så fina som Kerstins men det gör inget för dessa är enbart mina. Björk var startmaterialet och det blev några stycken, men snart infann sig frågan – hur blir det att tälja i andra material? Svaret är att äppelträ är hårt!!! Det blir fina snitt när man väl karvat sig igenom och fått en skåra men det går långsamt. Jag har inte provat att skära i färskt äppelträ, kanske det går lättare.

Åppelträ, hårt att skära i. Knivarna är en ny kniv och min fars lilla Morakniv med ett mycket bättre skaft som ligger bra i handen ( med rött skaft).

Eneträ är lurigt. Det kan se lättskuret ut men det kan finnas små grenämnen som gör att fibrerna plötsligt inte går rakt utan gör en avstickare som man inte räknat med. Splinten kan också vara väldigt lös och då kan stycket gå i bitar.

Eneträ med en svaghet som inte syntes innan.

Jag har några träslag till att prova innan jag återgår till mitt huvudsakliga intresse, till exempel päronträ och sälg. Det är roligt och intressant att arbeta i trä även om det aldrig kommer att bli min huvudsakliga kärlek men när det kan användas till att väva band, som jag är fascinerad av, då finns det en glädje också i detta.

För dig som är intresserad av Kerstin Neumüllers bandskedar finns en artikel i Hemslöjd nr 4 2020. Kerstin finns också på Instagram där hon heter @dearcarvingdiary

Använda eller förkasta gamla metoder

Sedan uppdateringen av ateljén med tillhörande ”butik” har jag arbetat med en uppdatering av två av mina vävstolar, dels den harnesk som stått uppställd under en tid och dels den vävstol som är anpassad till min skaftväxlare.

Skaftväxlarvästolen har genom husbon’ns arbete fått nya trampor, något längre än de gamla som fungerade men gav en något annorlunda benställning.

Skaftväxlarvävstolen med nya trampor

Harneskvävstolen har förändrats och uppdaterats med en del delar för att bli mer lätthanterlig och anpassad till de små detaljer som dagens väverskor kan ha stor nytta av. Bland annat har den fått ny topplattor eftersom de befintliga hade alldeles för stora hål för att passa med ”tvåbeningarna” de små plastproppar som kan fixera de snören som används för uppbindning.

När husbon’n ändå höll på fick han göra nya långlattor med passande hål för vävstolens trampor. En sak som var mer omfattande var ställningen för lod som var placerad i mitten, vid sidan om kontramarschens mittsnören (till långlattorna). De har flyttats till ytterkanterna där loden är mindre i vägen. Lodens vikt har också halverats från de befintliga loden som vägde 2,3 kg st (23 kg för 10 lod) till ca 1,1 kg per lod = 5,5 kg per sida.

Lodställning till harnesk

Damastloden, om 50 gr/styck, som använts tidigare var knutna ett till varje solv i stygnet. Solven var handknutna men fanns inte i tillräcklig omfattning, så nya solv var tvungna att anskaffas för att räcka till den bredd och det antal stygn som var tänkt att användas till min provväv. Nya mönstersolv fanns men en dåraktig tanke slog rot i min hjärna om att knyta egna solv till denna vävstol – bara för att prova. Sagt och gjort. Husbon’n tillfrågades och förseddes med en ritning och wips så hade jag en solvstock för mönstersolv. Ytterligare en för opphämtasolv gjordes och sedan knöts det solv i parti och minut. De olika sorterna fick olika färg. Praktiskt för att kunna hålla ordning på solven.

Solvstock till mönstersolv. En färdig bunt med 25 stycken

Efter solvtillverkningen vidtog varpning och pådragning av en varp i bomull. Solven placerades på två mönsterskaft, grupperades 5 och 5 , försågs med lod, 60 gram styck i stället för de gamla och knöts till harneskvarpen. Mönstervävning med två solvsystem innebär dubbelt arbete med solvning först i mönstersolv och sedan i upphämtasolv. Idag är varpen pådragen, solvad och framknuten. Nu återstår att knyta harnesklockar. Men det är en annan sak.

Varpen färdig och framknuten, loden uppsatta, Bara inplockning av mönster återstår.