Själv är bäste dräng

För en vecka sedan tog jag ett drastisk beslut – att lita på mitt eget omdöme. Bakgrunden är mitt kjoltyg till sockendräkten. Som ni kanske kommer ihåg har jag inte tillgång till vävnota till någon av delarna, varken livstycke, kjol eller förkläde. När jag beslutade mig för att väva tygerna till min dräkt fick jag lov att titta på en dräkt som en i gruppen som tog fram dräkten på 1970- 80-talet hade. Någon vävnota fanns inte men jag både tog foton med måttstock och räknade varptrådar. Som extra säkerhet ringde jag dessutom den person som angavs som cirkelledare för gruppen som arbetade fram dräkten. Hennes svar angående val av vävsked stämde inte med det antal varptrådar som jag fick fram vid min analys men, förmodligen en kvinnlig egenskap, jag litade inte på min egen förmåga utan varpade det antal varptrådar som skulle bli resultatet av den vävsked som cirkelledaren angav att man använt.

Efter att ha provvävt med olika garner var jag till slut tvungen att erkänna att man skall lita på sitt eget omdöme. Att detta innebar att hälften av varptrådarna skulle avlägsnas, helst utan att behöva solva om resterande varp, det var ju ett mindre problem jämfört med att inte ha litat på sig själv. Ett lite bökigt problem dock men fullt genomförbart. Efter genomförd förändring och ytterligare en provvävning är jag nu på gång.

Kjoltyg

När kroppen kräver utevistelse och solen dessutom lyser efter en natt med 6 minusgrader, då passar det att ta tag i trädgården och klippa ur våra korallkorneller som börjar inkräkta på gången till ateljén. Korallkornellerna har en fantastisk växtkraft och tar alla tillfällen att bilda avläggare för att säkra sin fortsatta överlevnad. Vi drog och slet upp de nya skotten, klippte ur de grenar som kunde tänkas att i en snar framtid göra liknande rotslagningsförsök och släpade grenarna till husbon’ns nya “leksak”, en kompostkvarn.

Husbon’n i arbete

Resultatet från kvarnen är vårt nya täckmateral till gångar och land för att minska världens tråkigaste arbete – att rensa ogräs.

Vårsysslor och snö

Februari och ljuset har återkommit och gjort dagarna längre både på morgonen och kvällen. Med ljuset kommer tankarna på odlingar och planeringen tar fart. Årets fröer har beställts och också kommit. Nästa fas är att plocka fram odlingstillbehör och göra i ordning för den tidigaste frösådden av de plantor som behöver längst tid på sig för att bli färdiga för utplantering i växthusen.

Frösådden börjar med tillverkning av papperskrukor. En “mall” har tillverkats av husbon’n för många år sedan och används varje vår. Tidningspapper står gratistidningen för. Den är lagom bred för att klippa remsor tvärs över och en remsa blir lagom för en kruka.

Kruktillverkning

Naturen kan också vara nyckfull. För en dag sedan, vid vår dagliga promenad, gladdes vi av en backe full med Snöklockor. De höll sina huvuden sedesamt böjda i mossan vid den gamla stugan tillhörande ortens hembygdsförening.

Snöklockor

Idag vaknade vi till ymnigt snöfall som, i alla fall tillfälligt gjorde världen omkring oss vit för att senare på dagen övergå i ösregn.

Snö

Som tur är finns det aktiviteter att göra även inomhus. Det är bokslutstid och vävstolen med kjoltyg väntar på en fortsättning sedan mitt tyg avsett för mina skyttelkorgar nu är färdigvävt, nerklippt och tvättat. Tillklippning och sömnad återstår.

Korgtyg

En småföretagares liv

English in between

När man arbetar och lever ett liv som småföretagare kan dagen innehålla många olika moment. Starten på arbetet börjar när husbon’n har serverat frukost (på sängen) vilket han gör varje dag, en lisa för en extremt morgontrött person. Det är också skönt att forsätta med en stunds läsning. Morgonlitteraturen kan antingen vara en fortsättning på den skönlitterära bok som måste till för att husmor skall kunna få sin skönhetssömn ( tack biblioteket för dessa) eller en av de otaliga fackböcker som hamnar hos oss. De senare köps in efter tips i redan inköpta böckers referenslista eller tips från personer som har liknande verksamhet som vår. Under tiden de penetreras in i minsta detalj finns de på bordet i sängens omedelbara närhet. Eftersom kunskaperna till största delen inhämtas efter arbetsdagens slut måste de finnas nära till hands.

When working and living a life as a small business holder the day can include many different moments. The day begins when hubby has served breakfast ( in bed) wich he does every day, perfect for a person extremely tired in the morning. It’s also nice to continue the day with some minutes reading. The litterature may be a continuation of the fiction book, necessary for the housewife to get her beauty sleep (thank you library for those) or one of the numerous non-fiction books we buy after paying attention to the references in books we already have or being hinted at by people with the same interest. Meanwhile, they are on the table in the immediate vicinity of the bed ready to be read.

Sängbibliotek – Bed library

Väl uppe tar nästa moment sin start. I de fall husbon’n har färdigställt några av de redskap som tillverkas hos oss skall dessa märkas och ytbehandlas. Det är husmors uppgift liksom uppdatering av webbutiken.

When I got up next moment starts. If hubby has finished some of the tools we make, I have to mark them with our logo, finish the surfaces and update the webshop.

Redskap färdiga för ytbehandling – Tools ready for finishing

Det är dessutom tid för bokslut och momsredovisning. Två verksamheter skall redovisas (också en uppgift som faller på husmor). Även om all redovisning sker i anslutning till händelserna skall de sammanställas och redovisas. Vår verksamhet är liten vilket innebär att sammanställningen sker en gång om året.

In addition, it is time for financial statements and VAT reporting. Two businesses must be reported (also a task that falls on the housewife). Although all reporting is done in connection with the events, they must be compiled and reported. Our business is small, which means that compilation takes place once a year.

När alla “måsten” avklarats kan det verkliga arbetet börja, alltså arbetet inom det mjuka hantverket. Mitt arbete “bara för nöjes skull” är färdigt. Inspirerad av senaste numret av Väv, där Marie Ekstedt Bjersing delade med sig av ett mönster på påsar satte jag upp en väv i min Göta. Jag kunde som vanligt inte nöja mig med den färdiga vävnotan utan ändrade efter mina förutsättningar och behov. Annat garn, vävsked, storlek och trampordning. Det färdiga resultatet är nu tvättat och manglat, vänt ut och in och dubblerat, struket för att bli smidigare. En söm i kanten på öppningen för band gör att bandet kan hållas på plats.

When all the “must” has been clarified, the real work can begin, that is, the work within the soft craft. My work “just for fun” is complete. Inspired by the latest issue of Weave Magazine, where Marie Ekstedt Bjersing shared a pattern on bags, I set up a weave in my Göta loom. As usual, I could not accept the weaving note made by Marie, but changed according to my conditions and needs. Other yarn, reed, size and treadling. The finished result is now washed and mangled, turned in and out and doubled, ironed to be smoother. A seam at the edge for the band opening, allows theband to be held in place.

Vävd påse – Woven bag

En handvävd påse måste ha ett handvävt band. Ett lagom smalt band i tunt garn. Efter att ha beslutat att väva bandet i en bandgrind även om jag föredrar att använda min lilla bandvävstol, gjordes ett mönster med bottentrådar och mönstertrådar. Inspirerad av Strömsö’s band med randig kant och hjärtan, varpades ett lagom långt band med hjärtan av ett annat slag. Bandet blir färdigt knappt 8 mm brett, lagom för att kunna dras genom öppningen. Varje påse får två band trätt ett från var sida.

A hand-woven bag must have a hand-woven band. A fairly narrow band in thin yarn. After deciding to weave the band in a back strap inkle loom even though I prefer to use my little inkle loom, a pattern was made with bottom threads and pattern threads. Inspired by Strömsö’s band with striped border and hearts, a fairly long band with hearts of another kind was warped. The band is finished just under 8 mm wide, just enough to be pulled through the opening. Each bag gets two bands, pulled one from each side.

Hjärteband – Heart band

När varpan ändå var framme varpades också till ett tyg som skall användas att klä korgar avsedda att härbärgera mina skyttlar. Varpen är i två färger och skall vävas rutig i tuskaft med ett mönsterinslag i annan färg i varje ruta. Varpen blir ca 6 meter och skall räcka till fem korgar. Mönstret ritades upp i ett vävprogram för att kunna leka lite med solv- och trampnota och för att få en bild av hur det färdiga tyget kan tänkas bli. Vävprogrammet har jag haft i tjugo år och kan användas också för vävnotor till damast. Varpen sattes upp i vävstolen med dubbla varpbommar. Den övre varpbommen dras på som vanligt medan den nedre är en sektionsvarpbom som också har en förlängning för att användas när jag väver damast.

When the warping mill was still there, I also made a warp to a fabric, to be used to dress baskets, intended to accommodate my shuttles. The warp is in two colors and is to be woven in a checkered pattern with a different colored pattern thread in each box. The warp will be about 6 meters and will be enough for five baskets. The pattern was drawn in a weaving program, to be able to play a bit with the heddles and treadling notes and to get a picture of how the finished fabric can look like. I have had the weaving program for twenty years and it can also be used for weaving notes for damask. The warp was set up in the loom with double warp beams. The upper warp beam is used as a normal beam, while the lower one is a sectional warp beam prolonged to be used when weaving damask.

Dubbla varpbommar – Double warp beam

Pådragningen sker med hjälp av min knekt, en enkel anordning som har besparat husbon’n mycket elände. Knekten gör att varpen kan dras på utan hjälp av extra händer och pådragningen blir otroligt jämn. Solvning och skedning sker i ett moment med skeden fäst vid främre skaftet. Här använder jag mitt andra oumbärliga redskap, den automatiska skedkroken. Tack till den konstruktör som gjort den. Den gör att jag kan lita till min hörsel i stället för att anstränga ögonen för att se skedmellanrummen.

The beaming on is done with the help of my warping trapeze a simple device that has saved hubby a lot of misery. The trapeze allows the warp to be sleyed without the help of extra hands and is incredibly smooth. Heddling and threading threads in the reed takes place in one step with the reed attached to the front shaft. Here I use my other indispensable tool, the automatic reed hook. I owe many thanks to the designer who made it. It allows me to trust my hearing instead of straining my eyes to see the reed openings.

Mekanisk skedkrok – automatic reed hook

Varpen är pådragen, solvad, skedad, framknuten och provvävd. Nu är det vanlig körsträcka som ibland kan bli lite tjatig. Nästa väv är redan planerad. Den kommer att bli i ull.

The warp is beamed, the heddles are threaded, so is the reed, the warp is knotted and a sample is woven. Now it is the usual mileage which can sometimes get a little tedious. The next weave is already planned. It will be in wool.

Provvävt – woven sample

Varje dag, i alla fall de dagar som inte regnet öser ned, skall vi också hinna med den dagliga promenaden. Trots att det bara är februari är det plusgrader och vid huskanten har snödroppar tittat fram.

Every day, at least the days that the rain does not pour down, we also have to catch up with the daily walk. Even though it is only February, it is plus degrees C and snow drops is shown beside the house.

Snödroppar – Snow drops

Några kilometer från oss flödar ån av vatten som brusar fram. Dånet från ån kan, vid tjänlig väderlek, höras hem till oss.

A few kilometers from us, the water flows down the river. In good weather, the roar can be heard at our home.

Brusande å – effervescent stream

Den tillgången på vatten skulle jag gärna haft i anslutning till oss. Tänk vilken möjlighet till naturlig tovning/valkning av vävt ulltyg det skulle innebära. Nu får vi bara beundra den naturkraft som naturen står till buds med.

I would love to have that much water at our farm. Imagin the possibility to fulling/walking/waulking woven wool fabric. Now we can only look at the amazing force of nature.

För nöjes skull – Just för fun

English below

I samband med städningen av lilla vävrummet kom lusten till ett projekt bara för nöjes skull. Ingen vävstol ledig. Men vänta, vad är det som står gömd bakom en av de andra vävstolarna – ensam och glömd? Göta finns ju ledig! Var får jag plats med henne? Platsen blev bordsändan på vårt, mycket användbara, köksbord. Vi får helt enkelt flytta in ett steg om vi vill göra annat än arbeta vid bordet. Vid vårt köksbord, tillverkat av oss för mer än fyrtio år sedan, som genomlevt förändring av benen (enbart estetiskt), fått ny skiva då den gamla tagit stryk av tidigare arbete vid bordet och som använts under familjens skiftande storlek från sex till numera två personer, finns plats för både det ena och det andra.

En varp varpades och drogs på vävstolen, solvades och knöts fram. För att få vävstolen i maximalt trim byttes alla snören ut mot nya från Texsolv. KM var behjälplig med tillverkning av två nya trampor och ny trampinfästning för dessa och nu är också denna lilla vävstol mer användbar vid hastigt påkommen lust att göra något som inte ingått i planeringen.

Göta på plats vid bordsändan – Göta at the end of our table
Nya solv – new heddles
Nästan färdigt för vävning – almost ready for weaving
Valt garn – choosen yarn for weft

Till sist blev det provvävning. Passade på under tiden två nya surdegslimpor bakade i ugnen.

Provvävt – First sampler

When cleaning the small weaving room, I got a desire for a project only for pleasure. No loom available. But wait, what is hidden behind one of the other looms – alone and forgotten? The Göta is free! Where can I place her? The place became the table end of our, very usable, kitchen table. We simply have to move one step if we want to do anything but work at the table. At our kitchen table, made by us more than forty years ago, which legs has undergone a change (only aesthetically), received a new table-top as the old one had some scratches from previous work at the table and used under the family’s changing size, from six to now two people, there is room for various things.

A warp was made and wound on the back beam of the loom, every yarn end was threaded through a heddle eye and the reed and tied to the front beam. To get the loom in maximum trim, all the cords were replaced with new ones from Texsolv. KM assisted in the manufacture of two new treddles and a new attachment for these, and now this little loom is also more useful if I get an urgent desire to do something that is not included in the planning.

Finally I maid a test. Meanwhile, two new sourdough loaves baked in the oven.

Kontraster – Contrasts

English below

December 2019 – knappt tre veckor kvar till julafton. För några dagar sedan var det snö på marken och rimfrost i träden. Det var lagom kallt och marken frusen så att det var lätt att ta sig fram ďär det tidigare varit lerigt och näst intill omöjligt att gå utan stövlar. Frosten hade gjort de mest fantastiska skapelser – isblommor eller snöstjärnor vilket man nu valde att tolka det som.

Snö på marken – Snow on the ground
och på träden – and on the trees
Frostblommor – Frost stars

Vid promenaden idag var det snöfritt. Regnet hade öst ner under den gångna natten och åkrarna runt omkring var vattentyngda. I ån, som i somras bara bestod av små bäckar, brusade vattnet fram över stenar och klipphällar och bredde ut sig över trädrötter som annars står på torra land. Vid det som tidigare var en vattendriven såg, finns nu bara fundamentet kvar och där stannade vi till och fascinerades av vattnets framfart.

En annan form av kontrast kan man se vid förändringar inomhus. Dessa kan föranledas av ett påträngande behov av fönsterputs. Om man skall putsa fönster måste man komma fram till fönstret eller i detta fall tre fönster. Dessa fönster finns i det jag kallar lilla vävrummet. Där finns tre av mina minsta vävstolar samt ett omfattande lager av vävredskap och vävgarn.

Vävrummet innan – My studio before

Två dagar senare och efter en omfattande logistisk verksamhet ser samma rum ut så här. Rena fönster, tvättad gardin och bättre ordning.

Vävrummet efteråt – My studio after

December 2019 – barely three weeks left for Christmas Eve. A few days ago there was snow on the ground and hoarfrost in the trees. It was just cold enough and the ground frozen so that it was easy to get to where it was previously muddy and almost impossible to walk without boots. Frost had made the most fantastic creations – ice flowers or snow stars, depending which way we choose to express it.

At our walk today the snow had gone. The rain had been falling the past night and the fields all around were water-heavy. In the river, which in the summer consisted of small streams only, the water rushed over rocks and rocky outcrops and spread over tree roots that otherwise stand on dry land. At what was previously a water-powered saw, now only the foundation remains, we stopped and were fascinated by the progress of the water.

Another form of contrast can be seen in changes indoors. These can be caused by an urgent need for window cleaning. If you want to clean windows, you have to reach the window or in this case three windows. These windows are in what I call “the small weaving room”. There are three of my smallest looms and an extensive stock of weaving tools and weaving yarn.

Two days later and after an extensive logistic operation, the same room looks like this. Clean windows, washed curtains and better order.

På mormors tid – In grandma’s time

English below

Min mormor var, förutom att ha fött tio barn, också handväverska. Vid sidan av alla praktiska bestyr i hemmet med barn och djur, vävde hon åt en lokal förläggare. Det hon vävde var handdukar i gåsögon. De redskap hon använde, vävstolen, varpan, rullar och rullställning, garnvindor med mera, fanns kvar på gården när vi tog över på sent 1980-tal. Vävstolen hade jag fått ta över redan innan i samband med att jag gick vävutbildning i slutet av 1960-talet. Det var min första vävstol, av äldre modell med stock som varpbom, troligen tillverkad av min morfars morbror som var möbelsnickare. Den saknade sträckbom, knäbom och lattor, hade fast sittbänk vilket gjorde att vävstolen stod stilla när man slog hårt och tramporna var fästa vid främre bommen. Den vävstolen var min läromästare. Det var då jag lärde mig hantera och kompensera för det inte helt perfekta som att bommen hade en spricka som gjorde att den inte hade exakt samma omkrets över hela bredden eller att slagbommens hål var rejält slitna.

Till mormors vävstol fanns också vävskedar av äldre typ. Dessa visste jag inte om innan vi tog över gården och kunde gå på upptäcksfärd i det gamla huset. På vinden fanns också en väggfast varpställning med knaggar uppsatta i takstolarna, en stor varpa på över fyra meters omkrets som vid varpning togs ner i rummet och placerades i ett fäste i taket och en varpfot på golvet. Till varpan hörde en spolställning för rullar som till utseendet liknade stora spinnrocksrullar. På dessa spolades garnet upp troligtvis med hjälp av spinnrocken som fanns tidigare i huset.

Vävskedarna är tillverkade med trä- eller vassrör, vilket har jag inte kunnat avgöra, och är betydligt lägre än de jag använde i början av min vävbana. Av de sex gamla vävskedar jag har varierar höjden mellan knappt 8 cm och 9,5 cm. Längden var anpassad till vävstolens slagbom. Skedarnas längd varierar från den kortaste som mäter 67,5 cm och till den längsta som mäter 105 cm. Antal rör/10 cm sträcker sig från 40 till 95.

Några av de gamla vävskedarna – Some of the old reeds

Uträkningen med antal rör är min egen. Det finns en äldre märkning men tiden har gjort den omöjlig att tyda. En av vävskedarna har en indelning som jag uppfattar som indelning i bund. Antal rör mellan de iknutna trådarna är 48, vilket omvandlat till två trådar i rör innebär 96 trådar i ett bund. Talet användes för att räkna ut garnåtgången till en varp.

Indelning i bund – the reed divided in “bund” an old swedish word for an amount of threads in a warp

Mer om indelning av trådar i pasma, bund med mera finns att läsa på www.bergdalaspinnhus.com/artiklar (där man kan hitta en massa intressant) och i “Lanthemmens vävstolar” förf. Gertrud Grenander Nyberg.

En av väskedarna är märkt i båda ändarna med NPAS vilketborde vara tillverkarens märkning. Vem denne NPAS var är okänt för mig.

Under 1990- talets sista år använde jag en av de gamla vävskedarna när jag vävde vilket gick att se på grund av den lilla ojämnhet som blev i den färdiga vävnaden. Nu finns skedarna mer till lyst och som en rest och påminnelse om mormors arbete.

Grandma’ was a mother of ten and also a hand-weaver. Beside all practical daily work with children and animals, she wove goose-eyes towels for a local tissue publisher. The tools she used, the loom, warping-mill, bobbins and bobbin-stand, yarn-winders and more, were found in the old house when we bought the farm in the late 1980s. I allready had gotten the loom when I studied weaving in the late 1960s. This loom was my first one, an ancient type of loom with a log of wood as the warp-beam, and probably made of my grandfathers uncle who was a furniture carpenter. The loom had no back-beam, no knee-beam or lamms, there were a bench attached to the loom wich made the loom stand still when beating in the weft and the treadles were fastened in the front under the bench. This loom was my teacher. I learned how to cope and compensate the not so perfect details such as the log having a crack making the perimeter not the same all across the width or that the holes for hanging the beater were worn due to grandm’as intensive weaving.

Grandma’s loom also had old fashion reeds. I didn’t know those existed before we bought the farm and I could go exploring the old house. In the attic there were warp pegs fasten to the rafters, and a big warping-mill more than 4.6 yards circumference. When grandma’ were going to make a warp she took the warping-mill down to the room och fastened it to the ceiling and a foot on the floor. With the warping-mill there were a bobbin stand with bobbins that look alike large spinning wheel bobbins. To load these bobbins they used the spinning wheel that was in the house.

The reeds are made of wood or reed, I can’t say wich and they are much lower than those I used in the start of my weaving. The hight is between barely 3.1″ to 3.7″. The length were to fit into the looms beater and varies between 2.4 feet and 3.7 feet. The reed size 10/dpi is between 15/16 to 37/38. (se pic 1.)

The calculation of number of spaces is my own. There are older markings but over time they have become unreadable. One of the reeds has threads with even spaces, a division which I perceive as a division into bundles ( in Swedish bund). The number of spaces between the threads is 48, which converted to two threads in every space means 96 threads in a bund. The numbers was used to calculate the yarn supply for a warp.

One of the reeds has markings in both ends, NPAS, wich could be the manufacturers marks. Who this NPAS was I don’t know.

During the last years of 1990s I used one of the old reed when weaving, wich one can see in the small irregularities in the fabric. Now the reeds are more for pleasure and to remind me of my grandmothers work. A grandma I didn’t meet in person. She died when my mother was only 16 years old. But I’ve been told about her weaving and that she was a mild woman that allowed the kids ride carousel on the warping-mill when not in use.

Höst, att samla i ladorna – Autumn/Fall, time to save for winter

English below

Hösten är för många en tid med tecken på förfall. Växter vissnar ner, bladen börjar falla av träden, dagarna blir svalare och kvällarna mörkare igen.

Om man bortser från dessa tecken på att vintern närmar sig är det också överflödets tid, en tid där odlingarna visar om valet av frö var gott och om man förmått att förvalta fröets växtkraft. Odlingslådorna börjar nu gapa tomma, redo för vintervila. Ännu finns det mangold kvar att skörda liksom majrovor och dill. Störbönorna behöver bli något större, sedan kan de läggas i burkar och konserveras på gammalt vis.

Växthuset innehåller fortfarande både tomater, paprika, chili och basilika. Tomaterna vi odlat i år har mestadels varit stora, gula bifftomater som blir bra mixade till tomatkross som kan förgylla vinterns grytor. Paprikorna behöver någon vecka till på sig för att få färg för att sedan hamna hela i lag eller i chutney. Basilika har torkats för att kunna användas till kryddning och det som återstår får bli en rejäl omgång pesto.

En liten del av gårdagens skörd.-A small part of yesterdays harvest

Autumn is for many a time with signs of decay. Plants wither, the leaves begin to fall from the trees, the days become cooler and the evenings darken again.

If you ignore these signs that winter is approaching, it is also the time of abundance, a time when the crops show whether the choice of seed was good and whether one has managed to manage the seed’s vigor. The cultivation boxes now start to empty, ready for winter rest. Still, there is spinach left to harvest as well as turnips and dill. The climber beans need to be slightly bigger, then they can be put in jars and preserved in the old way.

The greenhouse still contains both tomatoes, peppers, chili and basil. The tomatoes we have grown this year have mostly been large, yellow steak tomatoes that will be made into tomato crush that can gild the winter stews. The peppers need a few more weeks to get color and will then end up pickled or as chutney. Basil has been dried to be used for seasoning and what remains can be a large bowl of pesto.
 

Att göra verksamhetens innehåll synligt – to make the content of the business visible

In English below

Den senaste tiden har det varit ganska tyst från oss, förutom några enstaka inlägg på facebook har vi arbetat i det tysta. Arbetet har pågått som vanligt med tillverkning även om vi inte skrikit högt för att övertyga läsare om vår förträfflighet. Så har det blivit ett antal nya kamsatser, främst de med kamstation, men även några utan. Det har tillverkats sländor, både våra turkiska, våra topptyngda men också ett större antal till våra prova-på-paket. Dizar finns nu nya liksom skedkrokar för dig som väver.

En annan del som krävt husfruns (nästan) hela uppmärksamhet är den satsning som vi gör för att separera våra olika delar av verksamheten. Under de senaste 15 åren har vår mjuka sida fått stå tillbaka för den hårdare. Nu har den fått upprättelse, dels genom att den får egen hemsida och butikssida. Husfruns energi har förutom arbete med all administration runt Gammeldags med Gammeldags webbutik, facebooksida, instagram mm, de senaste åren till större del lagts på att göra vävningen och de produkter som produceras på Gammeldags mjuka sida synliga.

Vi är därför glada att kunna presentera hemsidan, https://www.atelje-kajsa.se som visar en del av vad som händer med hanteringen av garn hos oss. Tanken var att kunna lägga en butiksdel kopplad till hemsidan direkt, men de alternativ som var möjliga gav inte önskad framtoning så varför frångå ett koncept som fungerar. Alltså blev det en butik av samma sort som den som finns för Gammeldags webbutik men nu enbart för handvävd textil. Allt handvävt som finns att köpa hittas på sidan https://www.kajsaafgammeldags.se.

Varför sidorna fått namnet Ateljé Kajsa och Kajsa af Gammeldags kan du läsa om om du följer länken/länkarna.

Den textila delen är inget nytt. Det är den del som är starten till vår verksamhet och började för många år sedan. Den har sedan utvecklats mer eller mindre i en mer undanskymd position med undantag av 4-5 år under 2000-talets början då husfrun var engagerad i Hemslöjdsrörelsen och studiecirkelverksamhet med ambitionen att göra fler intresserade av handaslöjd. Sedan dess har energin lagts på egen verksamhet, framför allt design av ergonomiska handredskap för arbete med ull, spinn- och färgkurser i egen regi och design och tillverkning av vävnader.

Vi har under många år deltagit i Ull i Kubik där vi visat och sålt våra redskap. I år tar vi en paus och försöker färdigställa en plats på vår gård där alla vävstolar, garn och vävnader skall få en mer framträdande roll tillsammans våra redskap.

Lately, it has been pretty quiet from us, besides some occasional posts on facebook we have been working in silence. The work has been going on as usual with manufacturing, although we have not shouted out loudly to convince readers of our excellence. So there have been a number of new wool combs, mainly those with comb-holder, but also some without. Spindles have been made, both our Turkish, our high whorl spindles but also a larger number for our beginners kit. We have made more diz’s as well as reedhooks for you who weave.

Another part that has demanded (almost) the farm wifes entire attention is the effort we make to separate our various parts of the business. Over the past 15 years, our soft side have had to stand back for the harder. Now it has been established, partly because it has got its own website and webshop. In addition to working with all administration around Gammeldags, Gammeldag’s web shop, facebook page, instagram, etc., the farm wifes energy has been largely spent on making the weaving and the products produced on Gammeldag’s soft page visible.

We are therefore pleased to be able to present the website, https://www.atelje-kajsa.se, which shows some of what happens to the handling of yarn at us. The idea was to be able to add a store linked to the website directly, but the alternatives that were possible did not give the desired appearance, so why depart from a concept that works. Thus, it became a shop of the same kind as the one available for Gammeldags webshop but now only for handwoven textiles. All handwoven products available for purchase can be found on the page https://www.kajsaafgammeldags.se .

Why we’ve named the pages Ateljé Kajsa (Studio Kajsa) and Kajsa af Gammeldags can be found if you follow the link/links.

The textile part isn’t new. That part was the start of our business and founded many years ago. Since then it has evolved more or less hidden, with the exception of 4-5 years during the beginning of the 21st century when the farm wife was involved in the Handicraft movement and in study-cirkel activity to make more peopel interested in handicraft. Since then the energy has focused on our own business, especially the design of ergonomic hand tools for working with wool, we have had our own spinning and dyeing courses and designed and manufactured tissues.

For many years we have participated in “Ull i Kubik” (“Wool of all kinds” a fair in our neighborhood) where we have shown and sold our tools. This year we take a break and try to complete a place on our farm where all looms, yarns and tissues will have a more prominent role together with our other tools.

Mellan regnskurarna

Sommaren börjar gå mot sitt slut, skolstarten närmar sig och vädrets instabilitet gör att man får ta vara på tillfällena till aktivitet utan risk för att bli genomblöt.

Vädret får lov att vara åtminstone halvklart eller med varierande molnighet när vi planerar en längre promenad. Soligt väder är skönt men kan vara påfrestande om temperaturen samtidigt ligger på tjugofem grader eller mer. Igår var det perfekt vandrarväder och vi startade vår tur utefter en av de stora sjöarna i vår omgivning. De utmärkta vandringslederna som iordningställts av byalaget är ännu inte helt utforskade och vi hade inte bestämt oss för att gå den långa slingan men det blev i slutändan så ändå. En del av vägen hade vi gått tidigare men inte hela. Vägen går dessutom en stor del i vår grannkommun, i en annan region dessutom, men genom ett samarbetsprojekt har detta varit möjligt till glädje för oss alla. Naturen utefter vandringsladen är minst sagt skiftande. Efter att ha gått vid sjökanten går det uppför, inte bara lite uppför utan så mycket uppför att man blir både varm och andtruten.

På höjderna, när vägen går i en tallskog finns det som varit en del av avsikten med vandringen, de stora mulliknande svamparna lämpade att färga garn med, sammetsfotad pluggskivling. De blir med hem!

När vi gått ungefär hälften av vår utmätta sträcka möts vi av den mest fantastiska syn man kan tänka sig. Ett hav av blommande ljung. Förutom den vackra ljuslila färgtonen kan vi också känna doften av honung när insekterna, främst humlor, rör runt bland blommorna. Ljunghonung är otroligt både till färg och smak.

Genom den vackra omgivningen, i en kraftledningsgata går nedstigningen mot sjön. Vid sjökanten hittar vi mängder av pors, återigen en av naturens gåvor till oss som gillar att växtfärga. Vi var väl förberedda. I KM’s ryggsäck fanns två bärkassar av större modell, avsedda att härbärgera en del av det som kom i vår väg. Med hjälp av sekatör och ödmjukt böjda ryggarvar kassarna snart fyllda och vi kunde förnöjda gå tillbaka den sista sträckan av dagens dryga 9 km, sätta oss i bilen och fara tillbaka hem.

“Mularna”upplagda på bricka för torkning.

Hemma återstod arbetet med att klippa Porsen till mindre bitar och lägga till torkning. Torkningen får lov att ske utlagd på tidningar på golvet. Ingen fara för oreda nu när det saknas husdjur i familjen. Väldoften från växterna är magisk.

Pors på tork

Säkerhetstänk

Att se till att man har en bra arbetsmiljö när man arbetar, oavsett vilket arbete man än utför, är av största vikt. Inte minst gäller det när man arbetar med maskiner av olika slag. Eftersom husfrun, i sitt tidigare yrkesliv, arbetat med arbetsmiljöfrågor som konsult knuten till större företag, har säkerhetsfrågan getts stort utrymme i det egna arbetet. Men är oturen framme kan saker och ting utvecklas åt ett håll man har minimal makt att påverka. Så var det i husbon’ns arbete häromdagen. Vid tillverkningen av våra slöjdredskap består en del av arbetet av att såga upp ämnen i olika dimensioner.

Sågen som användes till att såga upp virke i mindre delar består av en stor sågklinga nedsänkt i ett bord där virket förs mot sågklingan i riktning från kroppen på handhavaren. Virket som valts för sågning var tätvuxet och utan synliga defekter, vilket inte innebär att det inte finns. Det virket som skulle sågas hade just en sådan dold defekt som fick sågklingan att hugga och virket att slå tillbaka med full kraft mot husbon’n som stod mycket strategiskt placerad vid sågens kortända. Tilläggas skall att husbon’n har skyddsutrustning i form av ett stort förskinn, inhandlat mitt i djupaste skogarna i sydvästra delen av Småland i husfruns födelsebygd, småföretagarnas centrum Gnosjö.

När virket med full kraft slog tillbaka, var det detta förskinn som räddade den mest centrala delen av husbon’ns kropp från att totalt demoleras. Resultatet av incidenten blev en utbredd blåfärgning som, trots ispåse i handduk för att kyla ner och begränsa skadan, blev en tydlig påminnelse om att man måste vara nogrann med skyddsutrustning och handhavande för att inte råka ut för skador som kan äventyra tillverkningen av detaljer till våra redskap.

Nu några dagar efter incidenten börjar blånaden minska och husbon’ns ädlare delar har återtagit sitt ursprungliga utseende så vitt man via ett ytligt påseende kan bedöma. Slutet gott allting gott.