Boksluten avklarade och tiden är återigen disponibel för andra aktiviteter.
Häromdagen fick jag en bok jag beställt. En bok som berör ett intressant ämne som en stor del av mitt skrivande under åren berört mer eller mindre ingående.
Bokens namn är ”Spelsau og samspill” och författare till boken är Annemor Sundbø.
Författarinnan är från Norge och boken är skriven på norska.
Efter att ha bläddrat igenom boken har jag nu gått över till att läsa kapitel för kapitel.
Språket innebär inga större problem även om en del ord har annan betydelse än samma ord på svenska.
Med boken kom en del Spelsauull. Ullen är av gammelnorsk sau alltså den ursprungliga varianten av Spelsau.
Ullen var sköljd och Annemor nämnde också att man kunde bereda den till garn på gammalt vis, ett sätt som vi använt också i Sverige, att dra ut ett förgarn direkt från ullen, ge det en lätt snodd genom att nysta det ett flertal gånger och sticka från detta direkt.
En liten del av ullen var brun. Den blev ett prov på detta sätt. Även om beredningen innebär att ett väsentligt arbetsmoment försvinner kan man med bästa vilja i världen inte anse att arbetssättet innebär någon tidsvinst.
Mitt lilla prov, inte det första jag gjort – ett prov gjordes redan 2003 under en kurs med Lena Hammarlund, stickades till en liten provlapp.
Garnet blir inte helt jämnt när man enbart tesar ullen* och drar den till ett garn vilket också syns på provlappen.
* Att tesa ullen innebär att dela fibrerna sidledes i locken för att sedan kunna dra ut locken till ett förgarn.
 |
| Tesad ull dragen till förgarn och ett stickprov |
Den medskickade spelsauullen bestod förutom av det bruna provet av en del grå ull och en del naturvit ull med en del grå inslag.
Ullen består, som ull från ursprungsfår, av både täckhår och bottenull men också av märghår i ganska stor omfattning. Som hos våra Gutefår finns märghåren ini ullens lockar vilket gör dem lite svåra att plocka bort innan ullen skall användas.
 |
| Märghår |
Nästa steg i beredningen av ullen blev att kamma den vita ullen. Kammade gjorde jag med ullkammar av vår egen tillverkning (Ullkammar Maxi med kamstation RF – UKM 981)*. Dessa kammar har lagom avstånd mellan tänder och tandrader för att passa till ull med dubbel ullfäll.
*Bilderna på butikssidan är klickbara i två omgångar för att se bilden förstorad.
 |
| Kammen laddad |
 |
| Kammen vriden till kammningsläge |
 |
| Kamning av ullen |
 |
| Dragning till tops ( till vänster syns kamrerster) |
 |
| Färdiga tops tv, kardade kamrester th. |
När man kammar ull får man vara beredd på att det blir en hel del kamrester dvs ull som är för kort att använda till kamgarn.
Kamresterna passar ypperligt att karda till ett kardgarn. Eftersom den kortare ullen består av bottenull som är mer finfibrig än täckhåren blir garnet också ett mjukare och mer behagligt garn som kan användas till plagg som kroppen inte reagerar så hårt på som när det gäller styvare fibrer som täckhår.
 |
| Färdigt för att spinna och Annemors bok. |
I kväll väntar spånad av kamgarn och kardgarn från den färdigberedda ullen och läsning av ytterligare ett kapitel i boken.