En februaridag lagom kall, med sol som skiner och arbete någorlunda utom räckhåll för nordanvinden är något av det bästa jag vet.
Det är inte bara uppe i norra delarna av Sverige, där ljuset återkommer gradvis och solen stiger över fjälltopparna, som ger ett visst mått av hopp inför den stundande våren.
Trots minusgrader rinner det och porlar i bäcken som går över våra marker. Vid närmare påseende kan man urskilja naturens finurligheter med en blandning av is och rinnande vatten, av multnande växter och fortfarande gröna sådana och av det som naturen redan väckt till liv.
Under en tur runt gården fick vi se prov på naturens fantastiska skeenden. I en granplantering som snart är avverkningsklar har ljuset väckt harsyran till liv. De gröna bladen finns där nere i mossan, färdiga att plocka för att bygga upp C-vitaminförrådet. I bäcken rinner vattnet klart och kallt och lämnar skapelser av is där man minst kan ana det.
 |
| Kan du höra porlandet i bäcken? |
En bit längre ned har isen släppt från kanterna och ligger som ett tak över det rinnande vattnet.
 |
| Ett microperspektiv med istaket och vattenfallet. |
Under vår promenad kunde vi planlägga årets utearbete med fortsatt utökning av våra beteshagar. Ännu så länge är det bara urgallrad skog men snart så…
Vi startade med röjningen av skogsgläntan. ett fårstängsel som gjort sitt skall bytas ut i samband med att beteshagen utökas. Alla grenrester från fällda träd skall samlas ihop och läggas på hög för att kunna eldas upp vid tjänlig väderlek dvs minimalt med blåst och gärna lite snö på marken. Om inte Kung Bore tar ett nytt tag får det eldas med försiktighet.
Träd som vinden tagit skall undan från stängsel och skogsvägar för att lämna fri passage.
Vi gjorde vårt bästa med hjälp av Nellie som höll kontroll på både oss och gårdsplanen så att inga obehöriga tog sig fram.
Träd som vinden tagit skall undan från stängsel och skogsvägar för att lämna fri passage.
Vi gjorde vårt bästa med hjälp av Nellie som höll kontroll på både oss och gårdsplanen så att inga obehöriga tog sig fram.
Husbonn’ går knappt att känna igen, påpälsad under allt som krävs för att nordanvinden inte skall komma åt fri hud.
Det bästa med att arbeta tillsammans är att man kan dela upplevelser och ibland ändra inriktning på arbetet, vilket hänt då och då under våra många år tillsammans.
 |
| KM bygger på högen |
Ibland när man släpar grenar hittar man något som kräver en extra titt under andra förhållanden.
Några döda grenar togs in. På dessa fanns små isklumpar som visade sig bestå av svamp. Svampen behövde tina och torka till för att kunna avslöja sina hemligheter. Grenarna befriades från svamparna som lades i en tom äggkartong som helt lämpligt stod placerad invid vedspisen. Den var tänkt att bli tändmaterial men fick en alternativ användning som förvaring åt mina ”fynd”.
Det får visa sig så småningom vad de små knoppiga svamparna i grenklykorna egentligen är för något.
 |
| Här ligger den – grenen som väckte min nyfikenhet. Titta vid pilen. |
 |
| Närbild på utväxterna inkapslade i is. |
 |
| En lite större bit, ca 2 cm på största stället. |
Oavsett vad fynden visar sig att vara, eller inte vara, har vi haft en härlig eftermiddag ute medan vi arbetat med att göra skogsgläntan fin och städad.
Vi hoppas på fler vackra dagar med mer natur(liga) upplevelser.