English below
För knappt en vecka sedan skulle KM och jag ta en promenad i skogen där vi tidigare hittat sammetsfotad pluggskivling.
Nu bar det sig inte bättre än att svampskogen var tom på svamp, både den eftertraktade och annan. Att det inte skulle finnas så mycket kunde vi förstå med den långa värmeperiod som vi har varit lyckliga nog att ha haft i sommar, men att det skulle vara helt tomt trodde vi inte.
Något mer än lite besvikna gav vi oss hemåt igen i sakta mak.
Vid en å, inte långt ifrån oss, där det för länge sedan funnits en såg och där man när jag var liten kunde tvätta sina mattor och där vattnet nu brusade fram i glatt porlande, fick vi se en vit luddig hög.
Med fiberblicken påkopplad kan man inte bara åka förbi.
Ett rop till maken som körde bilen fick honom att stanna och backa tillbaka för att titta på underligheten och se vad det var som låg där en bit ifrån vägen.
Det vita visade sig vara ull. Inte fårull utan mjuk, vit, mycket kortare ull – ca 3-4 cm långa fibrer av något jag tolkade som kaninull. Ingen lukt förutom en lukt som från animalier.
Med en ulltokigs feberartade rörelser plockades ullen upp. Här skulle inget spinnbart förfaras. Några rester blev kvar men man skall inte vara sniken när det gäller gåvor från ovan.
Grannen som med sin traktor körde förbi till sin senaste gallringsplats (skog), måtte ha tittat förundrat på den tokiga kvinna som nedhukad vid vägen samlade ihop något vad det nu var.
Vi återtog färden mot hemmet – ett hundratal meter till – vad var det som låg i diket på andra sidan vägen?
Mer vitt! Kunde det möjligen vara…?
Ja tänk där låg en liten klick till av detta underbara.
Väl hemma plockade jag fram min lilla gröna (vårt tillskott till sländvärlden – en turkisk slända i miniformat).
Den väger bara ca 15 gram och passar kort, finfibrig ull. Ingen kardning som tar tid utan spinna från tott med lite mer snodd för att binda de korta fibrerna. Två färdiga nystan blev det med sammanlagt 35 gram vitt entrådigt som från sina nystan tvinnades till tvåtrådigt garn på min skammelrock.
Idag har jag tvättat garnet som nu har torkat. Garnet blir nog lagom till ett par lyxiga pulsvärmare.
Så mjukt och inte ett dugg stickigt.
 |
| Alldeles nytvättat garn – Just freshly washed yarn |
 |
| En närbild på mitt garn av hitte”ull”. – A closeup of my yarn from the found ”wool ” |
Mm, så det kan bli när man inte hittar den svamp som skulle användas till färgning utan i stället gör fiberfynd vid vägkanten.
Hösten är en härlig tid!
Less than a week ago KM and I would take a walk in the woods where we had previously found the velvet -footed plug mushrooms .
Now we found the mushroom forest empty of mushrooms, both sought after and another. After the long hot summer we did not expected it to be many, but we did not thought it to be completely empty.
More than a little disappointed we leisurely went back towards home .At a creek, not far from us, where it long ago been a saw driven by the stream and where one, when I was a kid, could wash their rag rugs and where the water now surged forward in smooth rippling, we saw a white fuzzy high.
With fiber gaze turned on, you can not just go by.A shout to hubby, who was driving the car, got him stop and back up to watch the strange device and see what it was lying at some distance from the road.The white proved to be wool . Not wool from a sheep, but a soft, white, much shorter wool – about 3-4 cm long fibers of something I interpreted as rabit wool. No odor besides an light smell of an animal product.With the mooves from a wool-nerd – I picked up the wool. No spinnable wool should be left aside . Some residue remained but one should not be greedy when it comes to gifts from heaven.
The neighbor on his tractor, drove past to reach his recent thinning area ( forest ). He must have looked in wonder at the mad woman kneeling beside the road gathering something whatever it was .
We resumed the journey to home – a hundred meters more – what was that in the ditch on the other side of the road?More white! Could it possibly be …?Yes imagine – there was a small amount more of this wonderful wool.Once home, I picked up my little green spindle (our contribution to the world of spindles – a small Turkish spindle). It only weighs about 15 grams and fits short, fine wool. No carding – but spin from the lock with a little more twist to bind the short fibers. The singles from to spindles became a total of 35 grams of yarn. I plied it directly on my Norwegian style spinning wheel..
Today I washed the yarn which has now dried up. The yarn will be enough for a pair of luxurious wrist warmers .So soft and not at all scratchy .
Mm, so it can be when you can not find the mushroms that would be used for colouring yarn but instead makes fiber bargain at the roadside.
Autumn is a lovely time !