Nedanstående tillhör författaren (mig Birgith Lundgren) och får ej kopieras eller användas utan angivande av källan.
Tack för att du respekterar detta!
Eftersom jag är något av en grävande personlighet som traktar efter kunskap och dessutom har skaffat ett nytt program för att kunna arbeta med mina idéer och få dessa i skrift, måste jag skriva om mina funderingar.
Håll till godo och ge mig gärna feed back.
Hur var det egentligen?
Har du någon gång funderat över varför vissa åsikter om hur och varför man skall göra på ett visst sätt poppar upp?
När jag ställs inför påståenden som verkar, för mig, ogrundade går min hjärna igång på högvarv. Jag bara måste undersöka om det finns en orsak till påståendet som jag har missat eller om det med tiden har skett en förvanskning eller omtolkning av hur människor har gjort och hur man bör göra.
Det senaste som fick igång tankarna var att jag fick en förfrågan om våra ullkammar (för den som inte uppmärksammat det tillverkar vi ullkammar för kamning av olika sorters ull) och vilken sort man skulle välja till en viss sorts ull.
Vi tillverkar fyra olika sorters kammar som också har olika material i kammarnas tänder varav den tätare kammens tänder är tillverkade i rostfritt stål.
Frågeställaren avstod köp med en kommentar att de ullkammar hon ville ha måste ha rostfria tänder för att hon skulle kamma otvättad ull.
Att kamma otvättad ull framstår för mig som något som jag inte kan tänka mig av följande orsaker:
- otvättad ull innehåller inte bara lanolin (kallas också ullfett, ullvax mm) utan också svett, smuts, växtrester (om fåret är av det ovarsamma slaget). Kammar man utan att tvätta ullen hamnar detta i kammarna och kan förorena nästa fäll som skall kammas
- smuts samlas i kammarna och kan med tiden påverka materialet i både skaft, huvud och tänder om man inte är extremt noggrann med rengöring.
Nästa fråga som infann sig är då – Hur gjorde man förr och vad säger dagens författare av böcker om ullhantering om tvätt eller inte tvätt?
Alltså blev nästa steg att bege sig till hyllan med ull- och spinnlitteratur. Eftersom min nyfikenhet inte har några gränser när det gäller att fastställa vad som gäller eller gällde, är min hylla välfylld.
Tvätta eller inte tvätta ullen innan kamning
Det man kan läsa i äldre litteratur är att ull oftast tvättades på ena eller andra sättet innan bearbetning.
”Tvätt av ull innan klippning förekom redan i den Mykenska kulturen 500 f Kr.
Den klippta ullen sorterades och rensades från kardborrar mm och tvättades innan den kammades och rullades samman till fluffiga korvar som spanns”.[1]
Kvinnorna arbetade i hemmiljön med hela kedjan från klippning till färdigt plagg.
Den kommersiella tillverkningen sköttes av män som då var specialiserade på ett moment I tillverkningen t ex tvättare, ullkammare, spinnare, vävare osv.
Också i Gamla testamentet talas om tvättning av fåren som ett första steg i produktionen av textilier.
”4:1 How beautiful you are, my darling, How beautiful you are! Your eyes are like doves behind your veil; Your hair is like a flock of goats That have descended from Mount Gilead. 4:2 ”Your teeth are like a flock of newly shorn ewes Which have come up from their washing, All of which bear twins, And not one among them has lost her young. 4:3″Your lips are like a scarlet thread, And your mouth is lovely. Your temples are like a slice of a pomegranate Behind your veil.…
Vers 4:2 Salomos sånger ” Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allesammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.[2]” .
Ullsaxar började användas under Järnåldern, som här i Norden räknas från 500 fKr (Orienten 1100 fKr, 700fKr i Antikens Europa) till Vikingatidens inträde 1050 eKr. Tidigare hade man väntat till ullen lossnade från fåret och kunde plockas eller kammas ur. Nu kunde ullen klippas också vid andra tidpunkter under året.
Det man kan läsa i litteraturen är att ull tvättades innan bearbetning på ena eller andra sättet.
Det äldsta sätt som beskrivits är att tvätta ullen på fåret genom att mota ner fåren i en bäck som dämts upp eller i en annan vattensamling stor nog för fåren att komma ned i. I något fall lät man fåren simma över en flod för att ullen skulle bli ren.
Efter tvätten lät man fåren gå på en ren, grästäckt plats eller på ett väl halmat golv tills ullen torkat och fåren kunde klippas.
Tvättad ull betingade också ett högre pris än den otvättade fram till 1979.[3]
Ull som tvättades på fåret var bekvämare om man endast hanterade små mängder ull
I vår svenska litteratur sägs att ”Om man inte tvättade fåren före klippningen,så brukade man tvätta den omedelbart efter denna och sedan man skilt den åt i olika kvalitetsgrupper. Ullen plockades isär på bredden och lades i korgar. Korgarna fästes vid pålar i klart och rinnande vatten”. Tvättaren stod till midjan i vattnet och plockade och rörde om i ullen för att skölja bort en del av svetten. Efter tvätten torkades ullen i solen.[4] Denna tvättomgång kallades råtvätten.
Om ullen förvarats efter råtvätten plysades den och tvättades ytterligare en gång innan kamningen.[5]
Stig Löfgren[6] anser att frågan om att spinna av tvättad eller otvättad ull beror på föroreningarnas art och på fiberegenskaperna. Han anser att man bör försöka spinna ullen otvättad om den inte innehåller för stor del ullfett som gör det svårt att spinna en jämn tråd. Då kan en lätt tvätt i ljummet vatten föregå spinningen.
Även författare utanför Sveriges gränser talar om ullpreparering innan kardning/kamning.
En av dessa är Allen Fannin[7] som säger ”tvätt är nödvändig för att avlägsna den stora mängden naturlig smuts som finns i ullen och som inte försvunnit vid plockningen”. Han anser att det är lättare att ta bort ullfett och vax om man innan tvätten har plockat ullen (det vi kallar tesa[8]). Han påpekar också att vattnet skall vara varmt för att lösa upp ullfettet. Dock skall inte temperaturen överstiga 120°F (48,9°C).
Anne Field, författare till bland annat ”Spinning Wool beyond the basics” spinner helst otvättad ull och tvättar bara om ullen är för smutsig och riskerar att smutsa ned kardmaskinen eller andra redskap[9] .
Ull avsedd för kamning har oftast mindre mängd ullfett och kräver endast lätt tvätt enligt Nola och Jane Fournier[10] som nämner longwool och crossbread type wool (t ex Leicester, Gotland, Texel, Devon m fl). Det gäller också vår svenska lantras Rya men inte får av allmogeras, t ex ull av Värmlandsfår, som ofta har en stor mängd lanolin som kräver kraftigare tvätt för att avlägsnas.[11]
Alden Amos,mekaniker, spinnrocksmakare och spinnare, talar för att ullen skall tvättas inan den bereds med kardning eller kamning. Istället för det borttagna ullfettet (tillsammans med smuts, svett mm) tillsätts ”spinnolja” för att göra ullen smidig inför kamningen. Alden har, i sin bok[12] , en ingående genomgång av ulltvätt(sid 46-62). Han anser att ”närvaron av ullfett och smuts gör kamningen svår om inte omöjlig” (sid 152).
En annan person känd för sitt stora intresse för ull är Peter Teal[13] och framför allt då för att spinna kamgarn. Han har tittat på vad historien säger om ull och hur man beredde och spann ull förr. Intresset har också utmynnat i tillverkning av ullkammar. I sin bok tar han upp de två olika skolor som finns när det gäller tvättning av ull.
Den ena skolan tar ullen precis som den är, direkt från fåret och lockspinner eller kardar den och spinner. Allt både fett, smuts och lukt bevaras i det spunna garnet.
Den andra skolan avlägsnar ullfettet, smutsen och lukten genom att tvätta ullen innan den spinns.
Peter säger att sättet att hantera ullen otvättad uppkom efter att den kommersiella spinningen för hand upphörde och att spinna för hand övergick till att bli ett (konst)hantverk. Spånad av otvättad ull fördes vidare från generation till generation utan att ursprunget ifrågasattes. Man kunde höra ”Garnet blir så mycket mer elastiskt om man spinner det otvättat”, ”det är mer sparsamt att spinna otvättad ull” eller ”Fällen som behåller sitt naturliga fett är mycket enklare att spinna”, åsikter som fördes fram som odiskutabla sanningar utan att valideras.
Peter är starkt för att tvätta ullen innan den kammas, dels för att den är behagligare att hantera, dels för att ett lager av tvättad ull ger fler möjligheter för spinnerskan/spinnaren att blanda olika sorters ull, dels att den ull man använder har samma karaktär från månad till månad. Sättet att tvätta som han beskriver i boken stämmer inte helt med vad jag anser bland annat att han låter tvättvätskan kallna med ullen i. Ett sådant förfaringssätt kan innebära att smuts återfäster på ullen.[14]
Han menar också att i alla beskrivningar om kamning av ull som överlevt hävdar iakttagare att fibrerna tvättades först.
Förutom en ingående beskrivning av tvätt av ull finns också, i hans bok, beskrivning på de ullkammar som är konstruerade efter äldre modell. Mer om ullkammar senare.
Det finns många författare till spinnböcker som inte tar upp tillvägagångssättet vid tvätt av råull I sina böcker men som nämner att de spinner från tvättad ull.
En nyligen utkommen bok av Beth Smith redogör för tvätt av ull. Sättet liknar det sätt som beskrivits av t ex Alden Amos och till viss del också det som beskrivs av Peter Teal.
Ullkammar konstruktion och användning
Att kamma sin ull var ett sätt att bereda ull och anses ha använts långt innan man började karda ullen.
Från början var det kvinnornas arbete att kamma ullen. Först när garnframställning skulle ske i mer industrialiserad form tog männen över arbetet med att kamma ullen. Kammarna blev då också större i formatet med fler rader tänder och ena kammen monterades I en hållare för att kunna arbeta med den fria kammen med båda händerna.
Ullkammar då och nu
Kammar för kamning av ull har haft olika utseende beroende på vilken ull man avsåg att kamma. Idag talar vi om Viking kammar, Engelska kammar, Minikammar mm. Kammar som förutom olika avstånd mellan tänderna också kan definieras beroende på antal tandrader, längd på tänderna och storleken på kammarna.
Äldre kammar såg något olika ut beroende på i vilket område de använts och avspeglade troligtvis vilken ull man kammade.
Kamning I Norden
Så sägs det att vi här I Norden har använt korta kammar med en rad tänder. Kammens handtag har varit gjort av trä och huvudet har antingen varit av trä eller av järn.
Anledningen till att det har använts denna typ av kammar sägs vara att vi i Norden haft får med dubbel fäll, täckhår och bottenull och denna kammades enklast med enradiga kammar.
Det finns inte mycket skrivet om kamning av ull I Norden men några källor från 1500-1600-talets inventarieförteckningar talar om ”ullkamber ,och togkammar” dvs .ullkammar.[15]
Samma källa talar om ullkammar från Island som kammar med huvud av metall liksom kammarna funna på Färöarna och I Danmark.
[
 |
|
|
| [17] |
Kamning har inte levt kvar i Norden utanför manufakturerna och hur länge man kammade för hand har jag inte hittat någon uppgift om. Kardor fanns att tillgå redan på medeltiden och det talas , i 1500-talets tullböcker, om att kardor importerades,”ofta I dussintal” . I jämförelse med de mer kostsamma kammarna var kanske kardor något som de flesta kunde skaffa sig.
De Nordiska kammarna med sina korta skaft var lämpade för att hålla en i var hand under kamningen.
Ullkam från Hallands Konstmuseums samlingar
HM 2029[18]
Kammar i Tyskland
Kammarna i Tyskland var också handhållna men hade minst två rader tänder som också var vinkelställda, långa och konvergerande (gå in mot varandra).
Engelska kammar
De engelska kammarna hade också långa tänder med ofta tre till fyra rader. Dessa användes med en kam fastsittande och en kam handhållen.
Både tyska och engelska kammar hettades upp före kamningen. Till detta användes ett kärl som värmdes upp. Ovanför eldhärden fanns öppningar I sidorna där kammarna kunde stickas in. Det var alltså enbart tänderna som värmdes. Kan det ha funnits en botten mellan kammarna och elden?[20]
Ytterligare frågor dök upp nu med utgångspunkt från materialval. Vad använde man för material i ullkammar förr?
Vad använder man idag?
Materialet i tänderna
Kammarnas tänder var smidda av järn. De äldsta kammarna har kraftiga tänder om man jämför med dagens kammar.
Järntillverkning startade I Sverige samband med Järnålderns inträdande, på 1000-talet f Kr. Tillverkningen av stål tog fart först under 1800-talet då Bessemermetoden gjorde det billigare att framställa.
Skillnaden mellan järn och stål är att kolhalten i stål är betydligt lägre än i rent framställt järn. Råjärn innehåller ca 4 % kol. Kolhalten reduceras med en metod som kallas färskning. I stål är järnhalten mellan 0,15 -2 % . Järn med mindre än 0,15% kol räknas som smidesjärn och med mer än 2 % som gjutjärn.[21]
Metoden att framställa rostfritt stål startade så sent som 1912 (1913 enligt Sheffield Museum) då Harry Brearly upptäckte att järn-kromlegeringar inte rostade.[22]
Ullkammar tillverkade idag
Vad är det då för material I de kammar som tillverkats I modern tid och och de som tillverkas idag.
Sven T Kjellberg[23] nämner i sin beskrivning om kammar använda under slutet av 1700-talet, ”ullkammen, ett T-format trästycke beklätt med horn varuti de långa kamtänderna av järn voro fastsatta i två eller flera rader. Rostfritt stål tillverkades som nämnts förs efter 1912 alltså användes kammar med järntänder som värmdes.
Om vi tittar på de som beskrivit kammar för egen tillverkning idag, så talar både Alden Amos[24] och Peter Teal[25] att de använder gassvetselektroder. Dessa är inte rostfria.
En del tillverkare bl a i England och USA har angett materialet I tänderna på de kammar de säljer som ”tempered, hardened steel” vilket betyder att det härdade(spröda) stålet värmts en gång till för att bli mjukare. Ett sprött stål håller inte att böjas utan går av.
Dessa tänder är inte att jämställa med rostfritt stål. Bland dessa tillverkare finns bla Wingham Wool Work, Valkyrie Wool Combs, S.t Blaise Combs (polerat stål).
Not.Upplysningarna om material hämtade från tillverkarnas egna hemsidor.
De som använder rostfritt stål i tänderna på sina kammar är företrädesvis de mindre tillverkarna.
Var idén om att använda rostfritt material i ullkammens tänder har uppstått vet jag inte. Kanske är det någon som inte torkat av kammarnas tänder efter användning och innan de lagts till förvaring (viktigt framför allt om man använt vatten för att värma kammarna ) eller förvarat kammarna I ett fuktigt utrymme och kammarnas tänder blivit angripna.
Jag har också hört motivationen att man vill ha kammar med rostfria tänder för att man kammar otvättad ull och för att ullfettet får kammarna att rosta. Det stämmer om ullen är bemängd med smuts, urinämne + ullfett. Ren ull, även ull som inte tvättats innan men där fåren klippts t ex efter regn, innebär ingen fara för kammarna om man torkar av dem efter användning.
Våra ullkammar
Vi har valt att använda material av båda sorterna i de kammar vi tillverkar. Rostfritt, syrafast stål används i de tätare kammarna där det är svårare att komma åt mellan tandraderna för att torka av tänderna. I de övriga har vi inte använt det hittills men kommer att kunna erbjuda båda sorterna inom kort.
Mina egna kammar, som nu är mer än tio år gamla, är inte gjorda i rostfritt material. Inget av mina kampar som inte har rostfria tänder (jag har många) har visat tecken på korrosion / rostangrepp trots att jag, mot min övertygelse, också kammat otvättad ull.
En notering är på sin plats; Rostfritt stål borde egentligen kallas rosttrögt stål för allt stål kan rosta om man inte sköter det.
Rostfritt stål finns av olika kvalitet. Det stål vi använder I våra kammar skall klara saltbemängd kustmiljö, förorenad miljö, klorföreningar i kombination med hög luftfuktighet och relativt hög temperatur.[26]
Referenser
[1] Barber E.W (1985) Women’s work the first 20,000 years. Norton Co, New Yourk, London
[2] Höga Visan 4:2
[3] Ryder M.L (1983)Sheep and Man Gerald Duckworth & Co Ltd. s 691
[4] Anmärkningsvärt eftersom ull sägs skall torka varmt men inte i direkt solljus.
[5] Kjellberg S. T;(1943) Ull och Ylle s 358
[6] Hantverkets bok Textil 1(1939) Kap Garnframställning förf. Stig Löfgren sid 214
[7] Fannin A (1970) Handspinning Art & Technique Litton Educational Publishing sid 135
[8] Förf.anm
[9] Anne Field avled I maj 2013. Hon var spinnerska och väverska och skrev flera böcker om handspinning och vävning bland annat Spinning wool beyond the basics (1995, 2010 rev uppl) Trafalgar Square Books USA
[10] Fournier N och J,(1995) In sheeps clothing sid 49
[11] Förf anm
[12] Amos A(2001) The Alden Amos big book of handspinning , Interweave Press USA
[13] Teal P, (1976, rev ed 2005) Hand Woolcombing and Spinning; Unicorn Books and Crafts,Inc USA
[14] Förf anm
[15] Fataburen (1933) Gustav Adolfs utställningen. Sid 271-
[16] Projekt Runeberg; Fataburen (1933) s 272
[17] Projekt Runeberg; Fataburen (1933) s 273
[18] ej daterad men enligt texten troligen mycket gammal
[19] Projekt Runeberg;Fataburen (1933) s 275
[20] Förf anm
[21] Wikipedia Rostfritt stål.
[22] Wikipedia Rostfritt Stål
[23] Kjellberg.S,T (1938) Ull och Ylle sid
[24] Amos,A (2001) The Alden Amos Big Book of handspinning s 354
[25] Teal.P (1976) rev uppl 2005, Hand Woolcombing and spinning s 24
[26] .http://www.steelex.se/rostfritt.html