Garn – resultat med olika förberedning – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Under någon vecka har mitt huvud varit fullt av frågor om det förarbete man lägger ned på ullen verkligen ger det resultat man tror.

Anledningen till mitt huvudbry var ett påstående av en ullande vän om att en viss form av förberedning av ull genom kardning kunde resultera i ett garn där alla fiberfjäll låg åt samma håll.
Som undersökande och ifrågasättande natur kan ett sådant påstående inte accepteras utan inträngande skärskådning och bevis för att så är fallet.

Alltså till verket.

För min undersökning användes ull med tydlig stapelbilding. I det här fallet blev det Jämtlandsull. Ullen var tvättad med bibehållen lockstruktur.

Lockarna färgades i spetsen med ullfärg. Min tanke var att kunna avgöra vad som hände när ullen kardades.
Tanken var god men gav inget tydligt besked på var toppen hamnade i kardfloret.

Ullen kardades på två sätt

kardning på traditionellt sätt med vändningar av ullen med bibehållen handfattning
kardning med växling av kardor mellan händerna

Varant 1 är kardning där man, genom hantering av ullen från karda till karda utan att byta hand, ser till att ullen blir väl genomkardad. Metoden innebär en minimal förändring av lockens läge och skiftar inte från växling till växling. Dvs att lockens klippända kommer att behålla sin position någorlunda. En viss sammanblandning sker pga kardans rörelse och ullens fjäll som hakar i varandra.
Floret lossades från kardan efter jämnt antal växlingar (borde med ovanstående resonemang inte påverka var klippända eller spets befinner sig i kardfloret) och kardfloret rullades ihop från kortsida till kortsida.

Rullen drogs sedan ut från ”klippändan”?, till ett band som rullades ihop från slutändan(spetsändan?) till ett fågelbo.

Detta band spanns med kort drag från ”klippändan” och om ullvännens påstående stämde skulle detta resultera i att man fick ett garn med alla (de flesta) fibrernas fjäll vända åt ett och samma håll.

Kardad ull rullad från kortsida till kortsida

Variant 2 innebär att man kardar ullen, men i stället för att hantera ullen mellan kardorna, växlar dessa från hand till hand. Kardningen gjordes med jämt antal byten och kardfloret lossades från kardorna och rullades ihop från kortsida till kortsida men med en viss förskjutning i höjdledd. Jfr rulla ihop en strut. Rullen drogs ut från tänkt klippända till ett kardband, precis som i ovanstående variant 1.

Kardbandet spanns också detta från ”klippändan” . Samma korta drag användes och förväntat resultat skulle bli det samma som i variant 1 dvs att garnet skulle ha alla fjäll vända åt ett och samma håll.

Kardning, kardflor variant 2 och variant 1

En undersökning är inget värd utan kontrollförsök. Min undersökning kompletterades därför med fyra ytterligare försök.

Kontrollförsök:

Kammad ull, kammad med Minikammar, utdraget till en tops och spunnet med kort drag från klippändan (med fjällen). Med tops kan man vara säker på fiberriktningen om man monterat lockarna rätt på kammen.
Kammad ull, kammad med våra MiniMidiRF-kammar som är tätare än minikammarna. Den utdragna topsen spanns med kort drag från ”klippändan” (med fjällen).
Spinna från lock. Denna variant spanns direkt från locken utan förberedande kamning eller kardning. Locken tesades (drogs isär) i sidledd och spanns från klippändan. Spinnsättet, som i de tidigare försöken, kort drag.
Spinna från lock. Också spunnen från lock utan kardning eller kamning. Locken tesades som ovan och spanns med kort drag men denna gången från spetsen.

Variant 3 och 4 saknar bilder på tillvägagångssättet.

Att se och känna riktningen på fjällen hos en ull-lock eller i en tops eller kardband gör man enkelt genom att hålla locken löst mellan pekfinger och tumme. Rör tummen fram och tillbaka över locken så kommer rörelsen att gå mot lockens spets = med fjällen som ligger riktade mot spetsen.
Ett annat sätt, som gäller garn, är att använda vårt känsligaste instrument och föra garnet mot läpparna. Fjällens riktning/fiberriktning går ofta att känna väldigt påtagligt. Man kan också använda fingrarna och dra utefter garnets yta.

Resultatet
Med utgångspunkt i förutsättningarna dvs i ullvännens påstående, borde resultatet bli att man med kardning och hantering av ullen på ett visst sätt få fibrernas fjäll riktade i en och samma riktning. Garnet skulle därmed få en tydlig fiberriktning som kunde användas för att kunna använda garnet i t ex stickmaskin.
Mina resultat visade inte på en enhetlig fiberriktning annat än i mina försök med kammad ull eller ull spunnen från lock.
I båda de kardade proverna varierade fjällens riktning med påföljd att jag inte kan godta min väns påstående.

Slutsats: vill man spinna ett garn med klar fiberriktning, där alla fibrer har fjällen riktade åt samma håll skall man använda ullkammar

eller spinna från lock.

Att det finns olika åsikter om hur man förbereder, spinner och färdigställer sin ull är något som tillför många olika dimensioner till handspinningen. Att inte godta alla påståenden kan tillföra kunskaper och erfarenheter som tillsammans kan hjälpa till att berika spinnkonsten.

Olika synpunkter och åsikter förekommer inte bara bland spinnerskor i min närhet, också de mer tongivande i världen har svårt att enas om hur man tar hand om sin ull, spinner sitt garn och de egenskaper som man får fram.
För mig är kunskaper och fakta av stor betydelse. I Sverige finns dålig tillgång på fakta men god tillgång på åsikter om hur saker är eller borde vara.
Se min miniundersökning som ett litet gruskorn i en grushög. Mitt korn (sätt att tänka, värdera och dra slutsatser) kanske kan inspirera andra att titta noga på och värdera både det talade och det skrivna.