En fULLständigt FÅRfärlig blogg – Sida 24 – En sida om livet med ull, får och livet i allmänhet

Februarisol och utomhusarbete

En februaridag lagom kall, med sol som skiner och arbete någorlunda utom räckhåll för nordanvinden är något av det bästa jag vet.
Det är inte bara uppe i norra delarna av Sverige, där ljuset återkommer gradvis och solen stiger över fjälltopparna, som ger ett visst mått av hopp inför den stundande våren.

Trots minusgrader rinner det och porlar i bäcken som går över våra marker. Vid närmare påseende kan man urskilja naturens finurligheter med en blandning av is och rinnande vatten, av multnande växter och fortfarande gröna sådana och av det som naturen redan väckt till liv.

Under en tur runt gården fick vi se prov på naturens fantastiska skeenden. I en granplantering som snart är avverkningsklar har ljuset väckt harsyran till liv. De gröna bladen finns där nere i mossan, färdiga att plocka för att bygga upp C-vitaminförrådet. I bäcken rinner vattnet klart och kallt och lämnar skapelser av is där man minst kan ana det.

Kan du höra porlandet i bäcken?

En bit längre ned har isen släppt från kanterna och ligger som ett tak över det rinnande vattnet.

Ett microperspektiv med istaket och vattenfallet.

Under vår promenad kunde vi planlägga årets utearbete med fortsatt utökning av våra beteshagar. Ännu så länge är det bara urgallrad skog men snart så…

Vi startade med röjningen av skogsgläntan. ett fårstängsel som gjort sitt skall bytas ut i samband med att beteshagen utökas. Alla grenrester från fällda träd skall samlas ihop och läggas på hög för att kunna eldas upp vid tjänlig väderlek dvs minimalt med blåst och gärna lite snö på marken. Om inte Kung Bore tar ett nytt tag får det eldas med försiktighet.
Träd som vinden tagit skall undan från stängsel och skogsvägar för att lämna fri passage.
Vi gjorde vårt bästa med hjälp av Nellie som höll kontroll på både oss och gårdsplanen så att inga obehöriga tog sig fram.

Husbonn’ går knappt att känna igen, påpälsad under allt som krävs för att nordanvinden inte skall komma åt fri hud.

Det bästa med att arbeta tillsammans är att man kan dela upplevelser och ibland ändra inriktning på arbetet, vilket hänt då och då under våra många år tillsammans.

KM bygger på högen

Ibland när man släpar grenar hittar man något som kräver en extra titt under andra förhållanden.

Några döda grenar togs in. På dessa fanns små isklumpar som visade sig bestå av svamp. Svampen behövde tina och torka till för att kunna avslöja sina hemligheter. Grenarna befriades från svamparna som lades i en tom äggkartong som helt lämpligt stod placerad invid vedspisen. Den var tänkt att bli tändmaterial men fick en alternativ användning som förvaring åt mina ”fynd”.

Det får visa sig så småningom vad de små knoppiga svamparna i grenklykorna egentligen är för något.

Här ligger den – grenen som väckte min nyfikenhet.
Titta vid pilen.

Närbild på utväxterna inkapslade i is.

En lite större bit, ca 2 cm på största stället.

Oavsett vad fynden visar sig att vara, eller inte vara, har vi haft en härlig eftermiddag ute medan vi arbetat med att göra skogsgläntan fin och städad.

Vi hoppas på fler vackra dagar med mer natur(liga) upplevelser.

Gammelnorsk Spelsau Del 3

Så är den tredje delen av min ull klar. Den grå delen var betydligt mjukare än den ”vita” mer som den bruna ullen. En del av ullen hade grova täckhår, rejält grova och mycket sträva och långa svarta hår. Dessa avlägsnades innan ullen tesades*.
Grova täckhår är lätta att separera från locken om man fattar tag om spetsen med ena handen och med fingrarna mot handloven på andra handen om klippändan och försiktigt drar i täckhåren. Kvar har man bottenullen som kan kardas. Jag kardade ullen på min kardmaskin, en Louët som är försedd med motordrift.
Det behövdes tre kardomgångar med bortplockning av skräp och de små knutor som kan uppstå i ullen när man kardar lång ull, speciellt ettårsull med lammull som fått växa utan att klippa den första fina ullen.
Den kardade ullen delades i en kontinuerlig längd som sedan kunde sträckas i två omgångar till ett kardband.

Kardbandet spanns på min Joy utväxling 8,5:1 med ett kraftigt indrag för att undvika för mycket snodd. (not. utväxlingen är annorlunda på min spinnrock eftersom den gjorts av KM)
Det färdiga entrådiga garnet lindades upp på handen (Andean Plying)för att tvinnas med en tråd från början och en från slutet av garnet (egentligen ett så kallat halvbackat garn) och tvinnades med samma utväxling.
Garnet härvlades och knöts om och tvättades i en mild tvättlösning, sköljdes, centrifugerades och hängdes upp för tork.
Garnet, ett löst spunnet, tvinnat garn med mycket luft i som passar till grövre tröjor. Tröjor som blir porösa och samlar mycket luft och därmed blir varma att använda när kölden kryper in på kroppen.

Med detta var ullen som medföljde boken om Spelsaufår, en mycket läsvärd bok som varmt kan rekommenderas, färdigspunnen.

Det färdiga garnet

Ullen är spunnen på fyra olika sätt

tesad och nystad ull (det bruna garnet) här
kammad ull (naturvit) här
kardade kamrester (naturvit) här
tesad och kardad ull (grå ull) se ovan

Det mjukaste garnet blev det av metod 1 och 4 vilket bekräftar min tanke om att lång ull med både täckhår och bottenull blir bäst om man spinner den med mindre snodd i både det entrådiga och det tvinnade garnet.

Kamgarn av kammad ull med enbart lite bottenull blir glansig men inte mjuk, slitstark och passar till varpgarn, gobelin- och bildvävnadsgarn.

Kamrester som kardas och spinns blir inte ett slätt garn men ett garn med mycket luft och därmed ett garn att använda till mössor, vantar eller liknande.

Av samma sorts ull från ett och samma får kan man alltså spinna fyra olika sorters garn med åtminstone två användningsområden.

Motsvarande kan vi åstadkomma med ull från våra svenska får t ex Ryafår, Dala Pälsfår, Värmlandsfår, Klövsjöfår med flera. Utseendet på garnet kan variera med fårras men kanske mest med det spinnsätt vi använder för att åstadkomma det garn vi vill ha.

*Tesa är att dela ullen i sidledd, för att åstadkomma ett tunt flor av locken som sedan kan spinnas direkt eller kardas. Andra sätt med liknande resultat är att piska ullen, plocka ullen eller att försiktigt kamma topp och klippända (utan att ta bort bottenullen).

Motsvarande förfarande inom industrin kallas plysning och använder en maskin med metallpiggar som drar isär ullen som filtats genom industriell tvätt som inte är lika skonsam som den tvätt vi gör i mindre skala hemma. Andra sätt som använts i äldre tid är en faktbåge som ser ut som en stråke i större skala och som man slår på för att åstadkomma vibrationer som får ullen att luckras upp.

Gammelnorsk Spelsau del 2

Första försöket med ullen som kom med i paketet från vårt grannland Norge var det tesade och nystade garnet som jag stickade ett prov av i förra inlägget.
Nu har jag kammat den naturvita ullen. De kammade topsen spanns till ett kamgarn, ett garn som passar väl till bildvävar eller liknande.
Ullen har, liksom våra Gutefår, en hel del stickelhår, de korta, svarta, spretiga, styva och irriterande grova märghår som är invävda i ullen, både i bottenull och bland täckhåren. Stickelhåren är märghår/dödhår som på fåret får ullen att bli luftig och på så sätt göra fåret mindre känsligt för väderpåverkan. Trots att en del av stickelhåren försvann under tiden jag kammade och spann och också i tvätten av garnet, så finns en stor mängd kvar och gör garnet mindre behagligt mot kroppen även om spinnsättet gör garnet någorlunda slätt.

Det blev en hel del kamrester som kardades och spanns till ett kardgarn. Kardgarn blir av spinnsättet mindre kompakt och mer luftigt än kamgarn. Garnet blir mjukare eftersom fibrerna som bildar rester vid kamning är både kortare och mer finfibriga än täckhåren.
Garnet spanns med långdrag för att de kortare fibrerna skulle komma till sin rätt och garnet blev efter tvätt ett någorlunda luftigt garn men också detta garn innehåller en hel del stickelhår.

Eftersom mitt paket innehöll tre olika färger har jag valt att bereda de olika färgerna på tre olika sätt.
Av de två sätt som jag hittills använt är det nystade garnet det garn jag skulle kunna tänka mig att använda till en tröja men tidsåtgången är för stor för beredning av ull till ett så stort plagg.
Den tredje färgen är grå. Mina planer för den ullen kommer i nästa del.

PS Det går att klicka på bilderna för att få upp en större variant. På de bilderna syns stickelhåren mycket tydligt.DS

Litteratur och ull

Boksluten avklarade och tiden är återigen disponibel för andra aktiviteter.

Häromdagen fick jag en bok jag beställt. En bok som berör ett intressant ämne som en stor del av mitt skrivande under åren berört mer eller mindre ingående.
Bokens namn är ”Spelsau og samspill” och författare till boken är Annemor Sundbø.
Författarinnan är från Norge och boken är skriven på norska.
Efter att ha bläddrat igenom boken har jag nu gått över till att läsa kapitel för kapitel.
Språket innebär inga större problem även om en del ord har annan betydelse än samma ord på svenska.
Med boken kom en del Spelsauull. Ullen är av gammelnorsk sau alltså den ursprungliga varianten av Spelsau.
Ullen var sköljd och Annemor nämnde också att man kunde bereda den till garn på gammalt vis, ett sätt som vi använt också i Sverige, att dra ut ett förgarn direkt från ullen, ge det en lätt snodd genom att nysta det ett flertal gånger och sticka från detta direkt.
En liten del av ullen var brun. Den blev ett prov på detta sätt. Även om beredningen innebär att ett väsentligt arbetsmoment försvinner kan man med bästa vilja i världen inte anse att arbetssättet innebär någon tidsvinst.
Mitt lilla prov, inte det första jag gjort – ett prov gjordes redan 2003 under en kurs med Lena Hammarlund, stickades till en liten provlapp.
Garnet blir inte helt jämnt när man enbart tesar ullen* och drar den till ett garn vilket också syns på provlappen.
* Att tesa ullen innebär att dela fibrerna sidledes i locken för att sedan kunna dra ut locken till ett förgarn.

Tesad ull dragen till förgarn och ett stickprov

Den medskickade spelsauullen bestod förutom av det bruna provet av en del grå ull och en del naturvit ull med en del grå inslag.
Ullen består, som ull från ursprungsfår, av både täckhår och bottenull men också av märghår i ganska stor omfattning. Som hos våra Gutefår finns märghåren ini ullens lockar vilket gör dem lite svåra att plocka bort innan ullen skall användas.

Märghår

Nästa steg i beredningen av ullen blev att kamma den vita ullen. Kammade gjorde jag med ullkammar av vår egen tillverkning (Ullkammar Maxi med kamstation RF – UKM 981)*. Dessa kammar har lagom avstånd mellan tänder och tandrader för att passa till ull med dubbel ullfäll.
*Bilderna på butikssidan är klickbara i två omgångar för att se bilden förstorad.

Kammen laddad

Kammen vriden till kammningsläge

Kamning av ullen

Dragning till tops ( till vänster syns kamrerster)

Färdiga tops tv, kardade kamrester th.

När man kammar ull får man vara beredd på att det blir en hel del kamrester dvs ull som är för kort att använda till kamgarn.
Kamresterna passar ypperligt att karda till ett kardgarn. Eftersom den kortare ullen består av bottenull som är mer finfibrig än täckhåren blir garnet också ett mjukare och mer behagligt garn som kan användas till plagg som kroppen inte reagerar så hårt på som när det gäller styvare fibrer som täckhår.

Färdigt för att spinna och Annemors bok.

I kväll väntar spånad av kamgarn och kardgarn från den färdigberedda ullen och läsning av ytterligare ett kapitel i boken.