Vilka kammar skall jag använda…..

Only in Swedish about combing wool.

Ullkammar är för många en dyr investering. Inte alla har möjlighet, eller lust, att skaffa sig flera olika sorters ullkammar.
Finns det kammar som klarar flera olika typer av ull eller måste man hålla sig till en sorts ull med de kammar man köpt?
Blir det bättre kammat med en viss storlek på kammen i förhållande till ullens grovlek och längd?

Det kan bli många frågor och utan vägledning står man ibland vilsen och riskerar att välja fel.
För mig som arbetar med ull i olika former har det varit naturligt att prova genom att designa och låta KM tillverka kammar i olika storlek och utförande. De som har passerat en omfattande prövning och blivit godkända för vidare tillverkning har till slut fått ta plats i webbutiken.

Men om jag nu inte kan någonting om ull och inte har tillräckliga kunskaper för att välja själv, vilka kammar skall jag då välja?

För att hjälpa dig som är tveksam har jag valt att testa våra kammar med olika ull. Idag är det lammull av finull-/gobelängtyp.
Ullen är tvättad i varmt vatten (inte hett) med en tesked ammoniak för att de smutsiga topparna skall bli mer tilltalande att kamma.
Jag tvättar alltid ullen innan kamning av hänsyn till mina redskap som jag vill skall hålla länge och dessutom hålla sig fräscha inför nästa omgång ull som skall kammas. Jag vill inte heller arbeta närgånget med ull som kan innehålla både det ena och det andra (även om det inte är vanligt med smitta som följer med ull  kan det hända).

Ullen för detta prov är locktvättad vilket gör det lättare att fästa ullen på kammarna.ullinnankamningco

Längden varierar mellan 7 och >10 cm och lockarna är olika tjocka beroende på var på fåret ullen har vuxit.

De kammar jag använt är Gammeldags

  • Minikammar
  • MiniMidi med kamstation
  • Maxi med kamstation

Minikammar är små dubbelradiga kammar som hålls i händerna. Den ena kammen laddas till ½ eller 2/3 med ull. Ullen sätts över kamspetsarna med klippändan så nära kanten som möjligt och ullen kammas

mini2co
När ullen är genomkammad dras ett band från kammen.
topsmini
och rullas till ett fågelbo

kammadminikammarco

MiniMidi kammar med kamstation är våra tätaste kammar. Dessa har också en kamstation där en kam kan placeras fast. Kammen fästs med tänderna mot taket. Den andel ull som kan kammas är något större än den som kammas med Minikammarna. Förfarandet är likvärdigt men en kam förs i sidled med början i ullens topp in mot kammen.

minimidi2co

När all ull finns i den rörliga kammen förs den tillbaka genom att kammen dras uppifrån och ned över den stationära kammen.

minimidi1co

minimidi3co

När ullen är färdigkammad dras ullen till en spets och dras från kammen med hjälp av små drag från sida till sida.

kammadminimidico

Det färdiga bandet – topsen – rullas till ett fågelbo som med MiniMidikammarna blir större än den från Minikammarna.

Maxikammarna har en kamstation där den ena kammen sätts fast och ullen fästs med kammen i upprätt läge. När ullen skall kammas vrids kammen 1/4 varv till sidläge och den fria kammen kammar uppifrån och ned. När all ullen finns i den fria kammen vänds den fasta kammen med tänderna uppåt och ullen förs på genom att den fria kammen förs uppifrån och ned så att ullen förs tillbaka till den stationära kammen.

maxi1co
Kammen i kamningsläge

Kammen i dragläge

Det kammade bandet rullas om handen

kammadmaxico

Ullen som kammades fick ett likvärdigt utseende med samtliga tre kamsorter. Den enda skillnaden blev mängden ull som kunde kammas samtidigt.

kammadull2co
kammadgruppco
På bilden visas ullen som kammades med våra tre olika kamvarianter. Till höger i bild visas ull kammad med en kamkarda.

För jämförelse kammades också en del lockar med en kamkarda. En del av den kammade ullen drogs till ett ullband men detta blev inte så homogent som de som drogs direkt från kammen.

Vid all ullkamning blir det kamrester. Dessa rester blir olika stora beroende på hur väl kammarna arbetar. De rester som bildades kardades med fina kardor till kardrullar.

kardadullco

Slutsats: Den ull jag valt att arbeta med kammas med lika gott resultat i samtliga Gammeldags kammar. Det var endast mängden ull som kunde kammas som varierade. All ull, oavsett kamsort, kammades två gånger och kamresterna togs tillvara för att kardas. Som jämförelse kammades också lockar med kamkarda. Resultatet av kamning med kamkarda är sämre att dra till ullband/tops  och lämpar sig bättre att spinnas från vikningen (from the fold).

Resa med ändrat resmål

Only in Swedish today

Häromdagen tänkte vi utnyttja det molniga vädret som uppstod efter morgonens regnskurar.
Avsikten var att bege oss till det stora varuhuset några mil från oss. Prognosen talade om fortsatt molnigt väder och låg temperatur vilket var noga eftersom vi avsåg ett gemensamt besök KM och jag, med vår hund som bilvakt.
Av detta blev inget.
När vi kom fram till resans mål tittade solen fram ur molnen, temperaturen steg raskt och ingen skuggig plats att ställa bilen på.
Det blev att snabbt tänka om. På hemvägen finns ett trevligt resmål som vi brukar besöka vart och vartannat år, så i stället för varuhuset blev det Äskhults by. För er som inte är bekanta med våra omgivningar är den en gammal by som bevarats i sitt ursprungliga skick och där det bedrivs lantbruk på gammalt vis.

askhultsby

Under sommaren finns det också ofta hantverkare på plats som visar sin tillverkning i det hus där det också finns en kaffestuga.
De gamla husen visar hur man levde förr med inredning och redskap som tillhörde den tiden.
Är man som jag intresserad av gamla redskap, kanske framför allt redskap för mjuk slöjd, tittar man lite extra noga på vävstolen, bandvävstolen och spinnrocken i en av husen.

Spinnrocken som stod i en av stugorna. Ursprung okänt men säkert en lokal tillverkare.
Spinnrocken som stod i en av stugorna. Ursprung okänt men säkert en lokal tillverkare.

I huset där man kunde lösa inträde fanns också en bekant från min tid som ordförande i ett Hemslöjdsgille. Där satt nämligen Bror, en trä och näverslöjdare med tillverkning av bland annat näverburkar med hög kvalitét. Bror var representerad på Nordiska museét för några år sedan.

Just när vi besökte Äskhult var Bror sysselsatt med att tälja krokar.
Annars fortsätter livet som tidigare med skrapning, tvätt och målning. Norrgaveln har fått ny fin färg och inte heller den här gången kunde jag undvika att se ut som det var jag som var målad inte väggen.
Från målning dagtid till spånad kvällstid. Efter bouclégarnet spinner jag nu ett annat garn, tre trådar som skall samsas i ett crepegarn i färg.

Shetlandsull
Shetlandsull
Det gäller att utmana sitt sinne och välja hej vilt och se vad det möjligtvis kan bli av detta försök.
Det är den lilla, sladdbundna madamen som får stå till tjänst. Hon gör ett bra arbete och även om jag inte använder hela hennes kapacitet så blir resultatet till belåtenhet.

Färg nr 1
Färg nr 1

Det är inte bra att slappna av helt från det vardagliga arbetet. En ny utmaning kom när jag fick erbjudandet att uppgradera min Windows 7 till nya Windows 10. Visst sa jag, utmaningar skall man ha. Det kan inte vara värre än Windows 8 som jag avstod från efter all negativ publicitet det programmet fått.

En utmaning visade det sig bli ändå. Helt nytt utseende och möjligheter att föra över bilder, dokument mm mellan mobiltelefon, surfplatta och dator och lagra allt på ett och samma ställe. Smart! Om det inte vore för att det är stört möjligt att spara i något av mina gamla program, som jag alltid gjort tidigare, utan att ha tänkt till innan och loggat in som administratör.
Då gäller det alltså att ta skeden i vacker hand och spara där windows vill att man skall spara, trots att jag inte är så lätt att tvingas till att göra som andra vill, utan gärna har egna idéer och åsikter om var det fungerar bäst att lägga filerna.
Nåja, det kommer säkert att fungera till belåtenhet så småningom.
Som en liten slutkläm på dagens irrfärder har jag gjort i ordning färg för färgning av ullflätor. Det gäller att passa på och göra slabbjobb utomhus när det går. I morgon blir det blandat arbete med en del husjobb och en del färgning – om inte vädret bestämmer annorlunda.
Vi ses!.

Kardmaskin – Hur gick det sedan?

Kommer ni ihåg min kardmaskin. Den där motorn demonterades och fick ändrad plats för att driva maskinen.
Den är färdig och fullt fungerande och motorn driver kardrullarna på egen hand inte enbart som hjälpmotor. Nu kan jag arbeta med båda händerna och får ett mycket fint kardflor av ullen.

Kardmaskin - motordriven
Kardmaskin – motordriven
Kardad ull av DalaPälsfår
Kardad ull av DalaPälsfår

 

Att gå till grunden – saxade upplevelser ur verkligheten

Nu händer det mycket på vår plats på jorden.
Det är uppgrävt runt huset. Vårt hus är byggt med gamla metoder på gammalt sätt och en del av dessa blir ganska påtagliga. Idag lägger man till exempel inte ett hus med delen av sockeln på berget utan man ser till att alla hörn ligger fritt med bra utrymme på lämplig nivå för dräneringsrör.
Efter att ha grävt om vid ett antal tillfällen utan att kunna komma till rätta med dräneringen står gropen öppen igen. Det påminner lite om den sketch som handlade om gatukontoret i en viss stad där män inom samma familj ärvde ”hålet” efter sina fäder.
Nu skall vi i alla fall få ett slut på vätan från berget så hålet är öppet och bergknalten som bromsar dräneringen skall borras och spräckas för att röret skall gå fritt.

I samma stund väntar vi på att det skall installeras fiber för anslutning av våra datorer med förhoppningsvis både snabbare och säkrare anslutning till Internet. Så då har husbon´n grävt en kanal från huset och mot trädgårdsgränsen för att lägga fiberkabeln i. På samma ställe som den övriga grävningen? Nej- inte då. Ett nytt hål naturligtvis.

Dessutom har vi fått hjälp med grävning på husets baksida. Husbon’n har fyllt jämna år och inte önskat sig prylar utan hjälp med grävning. Sonen anammade önskemålet och kom med en minigrävare och tillbringade flera timmar med att forsla undan matjord och sten. En insats som sparade våra ryggar och vår tid. Tack vår hjälpsamme son för ditt arbete.

Nästan som när sonen var liten - dock en viss storleksskillnad på redskap och son.
Nästan som när sonen var liten – dock en viss storleksskillnad på redskap och son.

Våra lamm har vuxit till sig och är nu små snabba individer, åtminstone när inte mamma har uppsikt. Våra trillingar får fortfarande viss hjälp med födointaget men nu bara två gånger per dag.

För säkerhets skull väger vi lammen för att se hur viktkurvan förändras och samtliga, kan meddelas, växer tillräckligt.
Ullen på de små är ljuvlig. Vit, glansig och så olika som ull på tio små individer kan vara. Den ullen blir inte arbetsmaterial än på ett tag men mödrarnas och de tackor som inte varit betäckta i år skall få ny kostym – det vill säga bli klippta.
Den här tiden på året är risken att den nya ullen börjar tränga undan vinterullen men än så länge har inte detta skett.
Våra Värmlandstackor är först ut. Fyra av fem har klippts och ullen är, trots stallperiod och vandring mellan ute och inne under vintern, ren och skräpfri. Som vanligt hos en som kan välja och vraka och bara ta vara på den bästa ullen, klipper jag rygg och sida och lägger i finsäcken. När den ullen är klippt börjar sovringen. Den allra finaste ullen av det som återstår får följa med ner i säcken, resten ratas och kommer att hamna i komposten och tillföra jorden näring istället för att bara slängas.

Här är  det Ida som blir klippt
Här är det Ida som blir klippt

Efter att under flera år klippt med maskinsax har vi övergått till handsax. En riktigt bra handsax, lagom för lite mindre händer, har vi köpt in två stycken av. Våra saxar kommer från LG-produkter och kan verkligen rekommenderas. Klippningen är numera tyst, drar ingen elektricitet och risken för klippskador på får och klippare är minimerad till nästan noll. Med handsaxen är det också lättare att undvika dubbelklipp. En ullälskares/spinnares mardröm som förstör den bästa ull.

Ida’s ull är i stort sett likvärdig över hela kroppen med relativt fina fibrer med krus mitt emellan gobelinull och finull.

Klippningen av våra får kan

Idas ull. Värmlandsull av det bästa slaget.
Idas ull. Värmlandsull av det bästa slaget.

inte jämföras med fårklippare som har det som yrke. Vi tar god tid på oss och hinner att samtidigt sortera ullen, undvika dubbelklipp och också att gosa med fåren under klippningen. Det gör att vi hinner uppfatta eventuella problem innan dessa blir för stora och kontakten med våra får blir också tätare.

När man inte är sysselsatt med fårklippning eller butiks-/leveransarbete eller delger andra de kunskaper som förvärvats under tiden med får och ull, sätter jag mig gärna ner med  ull och spinnrock  för att koppla av eller göra nytta med att provspinna den ull som vi tillhandahåller i butiken.
Igår kväll passade jag på att provspinna en för mig ny ullsort som fanns med i mitt överfulla paket jag beskrev tidigare.
Jag spann fyra olika varianter av ullen från Manx Loaghtanfåret. Ett får med fyra eller mer horn, med en ull där fibergrovleken är ca 30 micron och fiberlängden ca 10 cm. En otroligt läspunnen och trevlig ull både spunnen tunt och lite grövre. Joy’s fyra utväxlingar togs tillvara tillsammans med spinnsätten kort drag framåt, långdrag, spinna från vikt lock (from the fold), samtliga tvinnade med lagom snodd. Det fjärde garnet spanns och tvinnades med kedjetvinning (Navaho-tvinning). Alla fyra tvättades idag och hänger nu på tork.

Garn av Manx Loaghtanfår
Garn av Manx Loaghtanfår

För att veta hur en ullsort skall spinnas gäller det att gå till grunden med sina försök. Dessa olika garner som spanns som prov är, enligt mitt tycke och smak, fullt möjliga att användas och trivas med både som tunnt garn med mycket snodd och mjukt, poröst garn till tröjor mm likaväl som till ett lite tjockare, fastare garn för slitvaror. Nu återstår bara att låta garnet torka och göra provkort tillsammans med provhärvorna och lägga det till samlingen.

Lamm och ull

Långfredag. En av årets helger med flera dagar ledigt.
Påsk innebär att många äter lammstek – förhoppningsvis svensk lammstek av lamm uppfödda och slaktade i Sverige.
Svenska lamm slaktade lagom till påsk är en senare tillkommen företeelse. Våra svenska lantraser har årstidsbunden brunst och lammar under våren vilket innebär att för att kunna servera lamm på påskbordet måste man importera lamm eller använda sig av fårraser som brunstar året om.
Våra får tillhör svensk lantras och tackorna  lammar på våren . Lammen växer å andra sidan långsammare än de lamm som föds upp till slakt (köttras) och blir därför slaktmogna först på vårsidan nästkommande år.
Eftersom vi inte säljer lamm till slakt utan tar vara på vårt kött för eget bruk är vi inte beroende av efterfrågan från varken slakteri eller konsument.
Vår matsedel omfattar därför mycket naturbeteskött, vårt pålägg är gjort på gården av gårdens produkter. Dessutom får vi både ull och så småningom också fällar att värma våra frusna kroppar med av våra får.

Nu i vår har vi begåvats med tio stycken nya ullproducenter. Tio stycken vita ullbollar som hoppar och skuttar till glädje för oss som får lov att titta på dem när de leker.
Två av tackorna har fått trillingar och behöver mer foder och går därför tillsammans med sina små.

Gisela med sina tre - två bagglamm och ett tacklamm.
Gisela med sina tre – två bagglamm och ett tacklamm.

 

Hella med trillingar - två tacklamm och ett bagglamm.
Hella med trillingar – två tacklamm och ett bagglamm.

Så små de är kan man se att lammen har fått olika ullanlag. Några har kort krusig ull med mjuk underull  andra har fått en kraftigare ull med mindre krus. Tyvärr är det nästan omöjligt att säga hur ullen blir efter första klippningen som sker vid ca fem månaders ålder. Precis som hos människan kan ullen ändra karaktär från lammull till ullen hos det vuxna fåret.

Vi klipper våra tackor två gånger om året, vår och höst. Den finaste ullen får vi på hösten när tackor och lamm fått beta det gröna gräset och också fått del av sly och ris som växer i skogskanten invid våra beteshagar. Efter klippning, sortering och tvättning av ull är vårt lager av ull välfyllt.
Detta till trots köper vi också in ull både från svenska småproducenter och färdigprocessad ull, kardband och tops,  från företag i Europa.
Efter att ha lagt en beställning hos ett europeiskt företag, en beställning som landade på drygt 27 kilo, väntade jag med spänning på leveransen. Paketets väg går att följa via fraktbolaget och mitt paket anlände till Sverige i början på förra veckan och for sedan med lastbil ned till Postens terminal för leverans med lantbrevbärare till oss. I måndags fick jag ett samtal från en stressad posttjänsteman som talade om att paketet hade spruckit när lantbrevbäraren skulle lasta det för leverans till mig, att paketet inte fått plats i lådan utan tio kilo fått packas över i en säck. Båda kollina skulle komma till mig nästkommande dag i stället.
Paketen levererades med en del i paketet och resten vid sidan av i säcken. Allt fanns med utom mitt kvitto.
Det var emellertid inget problem när jag kontaktade leverantören som skickade ett nytt kvitto med vändande e-post.

Det demolerade paketet - vältejpat för att hålla fram till min dörr.
Det demolerade paketet – vältejpat för att hålla fram till min dörr.

Dagen efter packades ullen in i ”butiken” och som alltid när man skall packa upp eller in i hyllorna visar de sig vara alldeles för små och för få.

En liten del av den nykomna ullen
En liten del av den nykomna ullen
Nu börjar det roliga arbetet att göra ullen presentabel.
Samma dag som ullen levererades pågick en fortsättningskurs i att ta hand om ull och att utveckla spånadskonsten. Att ha kurser innebär att man får hålla sina kunskaper levande och också ifrågasätta och vidareutveckla tekniker och undervisningssätt.
Det blev en trevlig dag som, som alltid, känns alltför kort för det man vill gå igenom och förmedla vidare till intresserade spinnerskor.
Till sist en blommig bild. En av flera som KM fick på sin födelsedag.
blombukett
Glad Påsk!
Ät mycket svenskt lamm, sill och kanske flytande tillbehör. Njut!

Långfibrig ull och påträngande fotoförsök – Long fiber Rya wool and intrusive photographic experiments

English in between

 
Efter kursen med Alan W har mitt intresse för ull, om möjligt, ytterligare stegrats.
Alans föreläsning innebar en bekräftelse på mina kunskaper och framför allt att mina påståenden inte är tagna ur luften vilket man ibland kan tro när de fakta man hänvisar till så effektivt gömmer sig bland läst litteratur, artiklar mm.
Det blir också allt viktigare att kunna praktiskt visa fibrer och fiberförändringar när man förädlar ull med olika ej dokumenterade metoder.
Påståenden är bra och praktisk erfarenhet också men vetenskapliga fakta och bevis är bättre.
Så för att utveckla mina kunskaper och också kunna visa det som kan verka oförståeligt för den oinvigde har vår kamera kompletterats med en del extra utrustning bland annat en fjärrutlösare och en extra ljuskälla för att kunna fotografera genom mikroskopet.
En anslutning för kamera till mikroskop har också monterats.
Avsikten med denna extrautrustning är ett försök att kunna dokumentera och visa hur ullens fibrer ser ut.
När man sysslar med fåravel använder man sin syn och känsel vid urval av får för avel på bästa ull. Att dessutom kunna studera ullen i mikroskop gör det möjligt att se och undvika avel på får med tendens till utveckling av märghår. En ull med märghår är inte önskvärd om man skall använda ullen till stickgarner.
I mikroskop är det dessutom möjligt att kunna se inblandning av fibrer i avvikande färg till exempel svarta eller bruna fibrer i vit ull.
Det kan verka onödigt att bry sig om färgade fibrer i vit ull men ett stickgarn med enstaka färgade fibrer kan innebära en smutsfärgad fläck i det färdiga plagget, en fläck som dessutom inte är möjlig att tvätta bort.
Dessutom kan man i mikroskopet se sammansättning av olika fibrer i olika sorters ull dvs om ullen består av enbart bottenull, bottenull och täckhår, eller ull med enbart täckhårskaraktär.
Till exempel kan man i mikroskop konstatera att grå ull består av svarta och vita fibrer och att Gotlandsull har fibrer både av täckhårskaraktär och bottenullskaraktär.
Mina försök med kamera i kombination med mikroskop är i ett inledande skede men det innebär en viss tillfredsställelse att ta foton och dessutom visa dessa på bild. Det återstår mycket innan alla inställningar klaffar och alla mikroskopets och kamerans möjligheter och begränsningar kan tas i beaktande men en bit på väg är vi.

 Gotlandsull  täckhår och bottenull  - Wool from Gotland Sheep  guard hairs and underwool
Gotlandsull  täckhår och bottenull  – Wool from Gotland Sheep  guard hairs and underwool
After the day with Alan W  my interest in wool has, if possible, further escalated.
Alan’s lecture meant a confirmation of my knowledge and, above all, that my claims are not taken out of the air as we sometimes believe when the facts are referred to as effectively hiding among the reading of literature , articles and more.
It also becomes increasingly important to be able to practically demonstrate fibers and fiber changes when one refines wool with various undocumented methods.
Assertions are good and practical experience too,  but scientific facts and evidence are better.
So in order to develop my skills and also be able to show what can seem incomprehensible to the uninitiated, our camera has been supplemented with some additional equipment including a remote trigger and an additional light source, to be able to photograph through the microscope.
A connection for the camera to microscope has also been adapted.
The intent of this option is an attempt to document and demonstrate how the wool fibers looks.
When engaged in sheep breeding , you use vision and touch in the selection of sheep for breeding the best wool. To also be able to study the wool under a microscope makes it possible to see and avoid the breeding of sheep with a tendency to develop medullated fibers also called kemp. A wool with kemp is not desirable if one is to use the wool for knitting yarns.
Under a microscope, it is possible to see the involvement of fibers of different color such as black or brown fibers in white wool.
It may seem unnecessary to bother with colored fibers in white wool but a knitting yarn with single colored fibers may pose a dirt- colored spot in the finished garment, a spot that is not possible to wash off.
In addition,in the microscope, you can see the composition of various fibers in different kinds of wool that is, if the wool is composed of entirely under-wool , under-wool and guard hair or wool with only guard hairs .
For example , one can microscopically observe that gray wool consists of black and white fibers and Gotland wool has fibers of both  guard hair  and under-wool .
My experiments with camera combined with a microscope is at a preliminary stage, but it involves a certain satisfaction to take photos and be able to display those image. Much remains before all settings flaps and all microscope and camera capabilities and limitations can be taken into account, but part of the way we are.
 
Från fiber i mikroskop till fiber som helt klart kan ses med blotta ögat. Vår bagge som gått och går med tackorna som skulle betäckas har fått behålla sin ull. Allt för att inte ta bort den lukt som tackorna uppskattar så högt. Men nu har tiden kommit för demaskering. Albert är klippt och hans ull är sorterad och tvättad.
Ullen har, under betäckningstiden, blivit lång. Den har också sedan alla tackorna betäckts tappat sin typiska bagglukt och är nu lång, vit och väldoftande.
Tvätten har gjorts med tanke på att den skall kunna kammas. Lockarna placerades, med viss svårighet i rotfruktssäckar. Dessa lades sedan i championbackar för att inte röras runt för mycket.
Blötläggning ca 12 timmar i kallt vatten, följt att tvätt i handvarmt vatten med lite ulltvättmedel och ½ tsk ammoniak i. Efter sköljning i handvarmt vatten rullades säckarna ihop från kortsidan och placerades i min centrifug.
Alla lockarna separerades försiktigt och placerades i trådbackar, vid sidan av ett element för att torka.
Resultatet av tvätten kan ni se på bilderna. Ullen är mellan 35 och 38 cm lång.
Sortering av ull - Sorting wool
Sortering av ull – Sorting wool
Ryalockar innan tvätt  - Locks of Rya wool before scouring
Ryalockar innan tvätt – Locks of Rya wool before scouring
Det färdiga resultatet   - The result after scouring
Det färdiga resultatet – The result after scouring
From fiber seen in the microscope to fiber which can clearly be seen with the naked eye. Our ram that has gone and goes with the ewes that would breed has retained its wool. Anything to not remove the odor that the ewes appreciate so high. But now the time has come for unmasking. Albert was shorn and his wool has been  sorted and scoured.
Wool has, during the breeding season, become long. It has also, since all the ewes mated, lost its typical odor and is now long, white and fragrant.
The scouring has been made in view of it to be combed. The locks were placed, with some difficulty, in vegetablesacks. These were then placed in mushrooms baskets, not to be messed around too much.
The wool was soaked for about 12 hours in cold water, followed by a wash in lukewarm water with a bit of wool detergent and ½ teaspoon ammonia in. After rinsing in lukewarm water,  the bags were rolled up from the short side and placed in my centrifuge.
All locks were carefully separated and placed in wire baskets, at the side of an heater to dry.
The results of the scouring you can see in the pictures. The wool is about 14 inches long.

Sol och värme =ulltork

När det är varmt måste man passa på och tvätta ull. Ullen torkar på ett par timmar och kan läggas in i papperskassar och förvaras länge, bra mycket längre än ull med ullfettet kvar.

Så fram med baljor, fyll med vatten, lägg i ullen placerad i rotfruktssäckar, lagom mycket i varje och vänta en halvtimme.
Nu kan ullen tas upp och sköljas i flera vatten tills vattnet är klart. In till centrifugen och ut på gården igen.
Ullen lägger jag upp på torknät, en bit upp från marken. Torknäten gör att luften kommer åt både under och från ovansidan.
Under torktiden plockar jag i ullen för att alla sidor skall få del av den varma solen.

Ull placerad på torknät.
Det är bra att plocka i  ullen under tiden den torkar.

Det som inte får plats på torknäten torkar i trådbackar på upp-och-nedvända baljor.

Det här tvätt av en fäll av Ryafår som är en av alla fällar som tvättats innan transporten går till karderiet.

Ull, ull och nästan bara ull.

Sorteringen och tvätten av den klippta ullen pågår (fortfarande). Den sista fällen av de vita tackorna är nu på sorteringsbordet och ullen som har sorterats tidigare är också tvättad.
Vårens klippning har bjudit på många trevliga upplevelser. Bland annat har  några fällar kunnat sorteras och locktvättas. Vårens ull är också extra fin och mjuk till viss del säkerligen beroende på att vi inte betäckt några tackor i höstas eftersom förra årets lammning blev mycket sen. Ingen av fjolårslammen har hunnit bli ett år än.
I år, egentligen nästa år, har vi tänkt att vår lamning skall ske några månader tidigare. Vår önskan är att lammen föds i mars allra senast i början på april.
Så går det när man köper en bagge som var sent född och behövde äta upp sig innan  betäckningen men
lammen efter nämnda bagge har blivit fina och ullen är både lång och mer finfibrig än ryaullen brukar vara.

Lång lammull klippt för första gången

 När ullen är lång och skall tvättas som lock får man anpassa tvättningen. Jag har ett tag använt nätpåsar som också visade sig fungera också för locktvätt.

Ullen placerad i nätpåse

Det gäller att inte lägga i för mycket ull i påsen. Påsen placerades sedan i en av de mycket användbara champinjonbackarna.

Ullpåse placerad i champinjonback.

Backen sätts ned i en balja som rymmer två backar på höjden. Baljan är fylld med knappt handvarmt  vatten utan tillsatser. Min ull får vila i badet över natt och sköljs sedan i nytt vatten. Om ullen skall färgas tvättas ullen i ytterligare ett vatten med tillsats av knappt en tesked hårschampo, billigaste sorten, och ett stänk ammoniak som löser kvarvarande smuts och ullvax. Efter tio minuter upp till en halvtimme kan ullen sköljas i nya vattenbad tills vattnet är rent.
Ullpåsarna rullas ihop från långsidan och centrifugeras i tvättmaskinen och kan sen tas upp, vecklas upp och ullen läggas i en ny back, en brödback den här gången, för att torka.

Kasserad brödback passar bra för ullockar.

Ullen på bilden var rejält lång och kunde inte sträckas ut till hel längd.
Längden var tvunget att mätas och dokumenteras för att få trovärdighet.

Lång ull. De längsta lockarna mättes till 44 cm.

Hur långt 44 cm är måste visas med jämförelsematerial.

Ullstapel i verkligheten.

Sedan kunde den roligaste delen av arbetet med ullen ta vid.
För att kunna se hur ullen är beskaffad, se om den innehåller märgfibrer eller färgade fibrer (i den vita ullen) har vi införskaffat ett mikroskop. Mikroskopet är av äldre datum men fullt fungerande och förstorar med de objektiv som finns från ca 20 ggr upp till 600 ggr. Planer finns på att komplettera med ytterligare ett objektiv för att få förstoring till max 1500 ggr.
En komplettering är redan gjord, ett mätokular med kalibreringsenhet som gör att en enskild ullfiber kan mätas.
Dessutom kan jag numera kontrollera mätresultatet med en micrometer som mäter micron.
Det är otroligt spännande att få bekräftat det som man med erfarenhet kan urskilja med hjälp av känsel och syn.
Ullen på ovanstående bilder är finfibrig.Den finaste nackullen är endast 9-11 micron, medan ullen generellt (prover tagna på flera ställen i fällen)  från denna ettåring (snart) har en finlek/grovlek på hos bottenullen på 17 micron och hos täckhåren 24 micron.
En ull med både täckhår och bottenull av den finleken är otrolig och att dessutom kunna få det svart på vitt är så spännande.
Också ullen av våra tackor har visat sig vara mycket fin i år.med bottenull mellan 24-28 micron och täckhår ca 38 micron.
Jag är helnöjd.
Jag har också hunnit med att provspinna några lockar från nackullen hos lammullen. Jag spinner från locken utan kamning eller kardning och resultatet blir supertunt.Kanske kommer en bild så småningom på resultatet.Jag spinner på min Joy med utväxling 16:1.  Skall mäta total längd och vikt när halsullen är färdigspunnen.
Att spinna är rogivande och sådant man orkar också när kroppen är trött och huvudet behöver syssla med andra ting. Lika givande är att fatta en bok, ny eller gammal, som med sitt innehåll förmår att engagera och inspirera till nya tankar och projekt. Jag läser med glädje facklitteratur som handlar om får, ull, spånad med mera.

Igår hade vi besök på gården. Vår nya besättningsveterinär var hos oss och tog MV-prover. Dessa prover skall tas med ca 3 års mellanrum för att man skall få behålla sin status som MV-fri. Maedi Visna är en obotlig sjukdom som man i Sverige försöker att utrota genom att fårägare finns med i ett program med provtagningar under tre år för att få status som MV-fri. Vi har varit med från början och provtagningen i år var uppföljning för att åter bekräfta att våra får är friska och kan säljas till andra med fårägare med samma status.
Att vi har ny besättningsveterinär beror på att vår tidigare uppnått en ålder av mer än åttio år och förtjänar att få litet ledigt.
Vår nya veterinär har dessutom bosatt sig i vår by och skall arbeta med lantbruksdjur vilket inte är helt vanligt.  Besöket blev en positiv upplevelse för oss om än inte helt för fåren som blev tappade på en del av sitt blod.
Förhoppningsvis kommer svaren snabbt och är positiva för oss (dvs ingen påvisad sjukdom).

Vår, vår vår

Äntligen har temperaturen stigit med plusgrader också på natten.

Ett säkert vårtecken är när röken lägger sig tungt över gården. Nej, det är inte vi som drivs av eldningshysteri så fort temperaturen kliver över nollstrecket, men vi får del av de närboendes vårkänslor.

Rökläggning

En inte helt positiv känsla eftersom röken går in i vårt hus och matmors överkänsliga luftsystem reagerar med andningsproblem.

Våren medför också att de flesta inomhusprojekt delvis läggs på is. Min hundtröja t ex som kommit så här långt men nu får vila ett tag medan nytt arbetsmaterial frigörs från våra ullproducenter, dvs vi klipper får.

Hundgarnströjan med vita ränder i alpacka

Mina bokstavsband är färdiga. Trots att jag inte gillar att sitta fastspänd vid brickväven, så har banden vävts färdigt. Spännen är införskaffade och nu återstår montering. Roligt arbete. Få se vad de tänkta användarna tycker om resultatet.

Brickvävda band

Så till denna veckas begivenheter. Vi klipper får. Med det milda vädret kan vi placera vår klippbänk utomhus och de första som klipps är våra fjolårslamm som nu hunnit bli nästan ett år och inte klippts tidigare.
Vi alternerar vid klippbänken, husbon’n och matmor, för att skona kroppen och för att kunna omedelbart sortera ullen och tvätta densamma.
Med det fina vädret går det fort att få torrt ullen.

Ett ”klipptält” med klippstol och klippare  
Klippstolen med fastsättning av fåret

 När husbon’n klippte passade matmor på att filma.

Klipparbetet  innebär fortsatt arbete med sortering och tvätt och det slutliga resultatet blir en helt fantastisk ull som så småningom skall spinnas till mitt favoritgarn.

En fjärdedel av Jolantas ull.

Och så är det igång igen. Cirkeln är sluten och allt börjar om på nytt.

Nytt år, nya tag, ny ull – a new year, new efforts, new wool

English in between

Vi har redan passerat det nya årets början, rentav kommit till det nya årets första månads sista del. Och vad har hänt sedan det gamla årets slut?
En hårslitande period med inventering, och bokslut. Dessa årligen återkommande företeelser som alltid känns lika plötsligt påkomna och lika främmande.
Det har gått en vecka sedan den senaste ansträngningen som i år blev extra tidig. Och allt är skatteverkets fel som i början av förra året aviserade att nu – nu skulle minsann inte momsen deklareras i självdeklarationen utan i en särskild momsdeklaration som skulle lämnas in i februari. Under  resans gång har så vårt kära skatteverk ändrat sig och detta skall inte träda i kraft förrän under innevarande räkenskapsår, dvs 2013.
Lurad!
Men trots allt ganska nöjd att allt är avklarat redan i mitten på januari och bara att lämna in senast den andra maj.

The new year has started, we have even reached  the last part of the new year’s first month. And what has happened since the previous year? 
A hair-wearing period with inventory, and accounts. These annual events that always feels as sudden onset and equally alien. 
It has been a week since this last effort which this year was extra early. And everything is  due to the Tax Authority that early last year announced that now – now would certainly not VAT  be declared in the tax return, but in a special VAT return wich  would be submitted in February. Along the way our dear Tax Authoroty  changed their mind and this will not take place until the current financial year, ie the 2013th 
Tricked! 
But after all, I’m quite happy that everything is done already in the middle of January and only to submit later on May 2

Nu kan alltså årets arbete påbörjas i lugn och ro, utan störande moment som deklarationer och andra irritationsmoment.
I december anlände en stor försändelse från vårt västra grannland, Danmark, som kräver en del arbete. Naturligtvis är det ull. Ull av en särskild sort som jag en gång trodde att jag aldrig skulle ens tänka på att hantera ännu mindre köpa in.
Det som startade detta var min obändiga nyfikenhet efter att ha uppmärksammats på att fåret med denna ull nyligen börjat att finnas i avel så nära oss.
Vad är det för ull jag bara var tvungen att prova?
Säckarna innehöll många kilo ull av Kerry Hill fåret. Ett engelskt får med ull som används till stickgarn, vävgarn till filtar och till mattgarn.
Nu när jag börjat sortera och tvätta ullen har jag sett fällar av olika grovlek. Bland den den mjukaste är ullen från lammen. Ullen liknar inget jag spunnit tidigare. Den är kompakt, krusig, har sprong dvs är mycket elastisk och är vit.
Fåren som bär ullen ser ut så här:

 Now, this year’s  work can begin in  peace and quiet, without distractions like declarations and other annoyances. 
In december a big shipment from our western neighbor, Denmark, arrived. A huge parcel which will keep me buissy. Of course, it is wool. Wool of a particular variety that I once thought I would never even think of dealing with even less purchasing. 
What started this was my indomitable curiosity after being alerted that the sheep with this wool recently begun to be breeded so close to us. 
What kind of  wool is it I just had to try ? 
The bags contained many kilograms of wool from the Kerry Hill sheep. An English breed with wool used for knitting yarn, weaving yarn for blankets and carpet yarns. 
When I started to sort and wash the wool, I have seen wool of various courseness from the softest wool from the lambs. The wool is like nothing I spun earlier. It is compact, crisp, has Sprong, that is very elastic and white. 
The sheep carrying the wool looks like this:

och några lockar av ullen ser ut så här;
and some locks looks like this;

Under sortering kan man inte tro att ullen blir vit när den är tvättad. Sorterar gör jag i tre olika kvaliteter en lammull, en tackull mjuk och en tackull som är något ”grövre”.

When you are sorting the wool you can’t se that the wool will be white when washed. I sort the wool in three different qualities, one with lamb’s wool, one with soft ewe’s wool and one a little coarser.

Efter att ha tvättat ullen löst i backar som sänkts i vatten har jag övergått till att placera ullen i nätsäckar för grönsaker. Lätt att lyfta i och ur tvättbaljan och lätt att skölja och centrifugera.

After scoaring the wool placed in plastic crates lowered into the water I now use net-sacks (for vegetables). Easy to put into and out of the washtub and to spin.

Första omgången ull, ca en sjättedel, är sorterad och en tredjedel av denna är tvättad och ligger på tork på mitt superbra galler över vedspisen.
Ullen kommer så småningom att finnas till salu i butiken.

The first part of the wool, one-sixth, is sorted and one-third is scoured and put to dry on my super grate over the wood stove.
Soon you’ll find the wool in our webshop.

Mer som hänt är att jag kunnat komplettera mitt bibliotek med böcker som jag tidigare fått låna på biblioteket.
Det är fantastiskt att kunna ha egna böcker av denna dignitet att bläddraoch läsa i. Vad det är jag köpt? Bland andra Textil I och II i halvfranska band (så fina), Ull och Ylle i ylleband och Sheep and Man i nyutgåva.
På bilden finns de nyinköpta tillsammans med några som tidigare finns i mitt bibliotek med ”måste ha- böcker”. Böckerna är i tyngsta laget för läsning i sängen men de finns placerade på nattygsbordet tillsammans med ”The Fleece and Fiber Source Book” och andra måste-ha-nära-sängen  böcker.
Böcker är en fantastisk källa till kunskap och jag känner mig rik som kan ha ett omfattande bibliotek.

 

What’s more? I’ve supplemented my own library with some books I’ve  earlier have had to borrow at the library.

It is fantastic to have my own books, so precious, to browse and read. What I bought? For exampel Textil I and II ( at the rear right)), Ull och Ylle (Wool and Woolen at the rear left) and Ryder’s Sheep and Man (a new edition, at the front left).
The books weigh too much to read in bed but are on the nightstand together whith Deb Robson’s ”The Fleece and Fiber Source Book and some other must-have-near-my-bed books.
Books are mans most fantastic source of wisdom and I feel rich to have an extensive library.