Är man för ivrig så får man snart en påtaglig påminnelse om att kroppen är ett redskap som bör respekteras. Utan förvarning – en intensiv, förlamande smärta – som tillintetgjorde alla försök att ens fundera på något annat än stillasittande. Inte väva eller på annat sätt använda muskulaturen, bara att tänka var en ansträngning. Men nu har jag skådat ljuset igen. Med lämpliga åtgärder har det värsta lagt sig och livet har börjat te sig ljusare igen och funderingar på nästa projekt tar form allt fastare.
Det som finns i min planering är en fortsättning på nuvarande projekt som beatår av olika varianter på bärsjalar. Hittills har det blivit fyra varianter och en femte variant som är varpad och klar att sätta upp.
En fortsättning är planering för att väva tyger till vår bygdedräkt. Den rekonstruerades av ett antal kvinnor i bygden för snart fyrtio år sedan. Få av dessa finns kvar i livet och några mer försök att föra det vidare har inte gjorts. Min tanke är att det skall finnas möjlighet att få tag i material för fortsatt tillverkning för den som så önskar. Jag har fått möjlighet att fotografera och dokumentera en dräkt och har börjat leta efter material. Ett problem är att kvaliteter och färger som fanns då är borttagna ur sortimentet, företagen som levererade då har lagt ned och vilket material eller teknik som användes, har fallit i glömska eller blivit undangömt eftersom ingen efterfrågat det. Det är tur att man till en del kan både analysera vävar, ta fram ersättningsgarn och färga detsamma. Tidigare har jag vävt upp tyg till livstycket som tillhör dräkten från min födelsebygd och tanken är att komplettera med fler delar också till denna.
bild från Hemslöjden Jönköping