Kontraster – Contrasts

English below

December 2019 – knappt tre veckor kvar till julafton. För några dagar sedan var det snö på marken och rimfrost i träden. Det var lagom kallt och marken frusen så att det var lätt att ta sig fram ďär det tidigare varit lerigt och näst intill omöjligt att gå utan stövlar. Frosten hade gjort de mest fantastiska skapelser – isblommor eller snöstjärnor vilket man nu valde att tolka det som.

Snö på marken – Snow on the ground
och på träden – and on the trees
Frostblommor – Frost stars

Vid promenaden idag var det snöfritt. Regnet hade öst ner under den gångna natten och åkrarna runt omkring var vattentyngda. I ån, som i somras bara bestod av små bäckar, brusade vattnet fram över stenar och klipphällar och bredde ut sig över trädrötter som annars står på torra land. Vid det som tidigare var en vattendriven såg, finns nu bara fundamentet kvar och där stannade vi till och fascinerades av vattnets framfart.

(här skulle det funnits en video över vattnets framfart men det fungerar inte för tillfället)

En annan form av kontrast kan man se vid förändringar inomhus. Dessa kan föranledas av ett påträngande behov av fönsterputs. Om man skall putsa fönster måste man komma fram till fönstret eller i detta fall tre fönster. Dessa fönster finns i det jag kallar lilla vävrummet. Där finns tre av mina minsta vävstolar samt ett omfattande lager av vävredskap och vävgarn.

Vävrummet innan – My studio before

Två dagar senare och efter en omfattande logistisk verksamhet ser samma rum ut så här. Rena fönster, tvättad gardin och bättre ordning.

Vävrummet efteråt – My studio after

December 2019 – barely three weeks left for Christmas Eve. A few days ago there was snow on the ground and hoarfrost in the trees. It was just cold enough and the ground frozen so that it was easy to get to where it was previously muddy and almost impossible to walk without boots. Frost had made the most fantastic creations – ice flowers or snow stars, depending which way we choose to express it.

At our walk today the snow had gone. The rain had been falling the past night and the fields all around were water-heavy. In the river, which in the summer consisted of small streams only, the water rushed over rocks and rocky outcrops and spread over tree roots that otherwise stand on dry land. At what was previously a water-powered saw, now only the foundation remains, we stopped and were fascinated by the progress of the water.

(Here I had planned it to be a video to show how the water flows. Unfortunately it will not work.)

Another form of contrast can be seen in changes indoors. These can be caused by an urgent need for window cleaning. If you want to clean windows, you have to reach the window or in this case three windows. These windows are in what I call “the small weaving room”. There are three of my smallest looms and an extensive stock of weaving tools and weaving yarn.

Two days later and after an extensive logistic operation, the same room looks like this. Clean windows, washed curtains and better order.

På mormors tid – In grandma’s time

English below

Min mormor var, förutom att ha fött tio barn, också handväverska. Vid sidan av alla praktiska bestyr i hemmet med barn och djur, vävde hon åt en lokal förläggare. Det hon vävde var handdukar i gåsögon. De redskap hon använde, vävstolen, varpan, rullar och rullställning, garnvindor med mera, fanns kvar på gården när vi tog över på sent 1980-tal. Vävstolen hade jag fått ta över redan innan i samband med att jag gick vävutbildning i slutet av 1960-talet. Det var min första vävstol, av äldre modell med stock som varpbom, troligen tillverkad av min morfars morbror som var möbelsnickare. Den saknade sträckbom, knäbom och lattor, hade fast sittbänk vilket gjorde att vävstolen stod stilla när man slog hårt och tramporna var fästa vid främre bommen. Den vävstolen var min läromästare. Det var då jag lärde mig hantera och kompensera för det inte helt perfekta som att bommen hade en spricka som gjorde att den inte hade exakt samma omkrets över hela bredden eller att slagbommens hål var rejält slitna.

Till mormors vävstol fanns också vävskedar av äldre typ. Dessa visste jag inte om innan vi tog över gården och kunde gå på upptäcksfärd i det gamla huset. På vinden fanns också en väggfast varpställning med knaggar uppsatta i takstolarna, en stor varpa på över fyra meters omkrets som vid varpning togs ner i rummet och placerades i ett fäste i taket och en varpfot på golvet. Till varpan hörde en spolställning för rullar som till utseendet liknade stora spinnrocksrullar. På dessa spolades garnet upp troligtvis med hjälp av spinnrocken som fanns tidigare i huset.

Vävskedarna är tillverkade med trä- eller vassrör, vilket har jag inte kunnat avgöra, och är betydligt lägre än de jag använde i början av min vävbana. Av de sex gamla vävskedar jag har varierar höjden mellan knappt 8 cm och 9,5 cm. Längden var anpassad till vävstolens slagbom. Skedarnas längd varierar från den kortaste som mäter 67,5 cm och till den längsta som mäter 105 cm. Antal rör/10 cm sträcker sig från 40 till 95.

Några av de gamla vävskedarna – Some of the old reeds

Uträkningen med antal rör är min egen. Det finns en äldre märkning men tiden har gjort den omöjlig att tyda. En av vävskedarna har en indelning som jag uppfattar som indelning i bund. Antal rör mellan de iknutna trådarna är 48, vilket omvandlat till två trådar i rör innebär 96 trådar i ett bund. Talet användes för att räkna ut garnåtgången till en varp.

Indelning i bund – the reed divided in “bund” an old swedish word for an amount of threads in a warp

Mer om indelning av trådar i pasma, bund med mera finns att läsa på www.bergdalaspinnhus.com/artiklar (där man kan hitta en massa intressant) och i “Lanthemmens vävstolar” förf. Gertrud Grenander Nyberg.

En av väskedarna är märkt i båda ändarna med NPAS vilketborde vara tillverkarens märkning. Vem denne NPAS var är okänt för mig.

Under 1990- talets sista år använde jag en av de gamla vävskedarna när jag vävde vilket gick att se på grund av den lilla ojämnhet som blev i den färdiga vävnaden. Nu finns skedarna mer till lyst och som en rest och påminnelse om mormors arbete.

Grandma’ was a mother of ten and also a hand-weaver. Beside all practical daily work with children and animals, she wove goose-eyes towels for a local tissue publisher. The tools she used, the loom, warping-mill, bobbins and bobbin-stand, yarn-winders and more, were found in the old house when we bought the farm in the late 1980s. I allready had gotten the loom when I studied weaving in the late 1960s. This loom was my first one, an ancient type of loom with a log of wood as the warp-beam, and probably made of my grandfathers uncle who was a furniture carpenter. The loom had no back-beam, no knee-beam or lamms, there were a bench attached to the loom wich made the loom stand still when beating in the weft and the treadles were fastened in the front under the bench. This loom was my teacher. I learned how to cope and compensate the not so perfect details such as the log having a crack making the perimeter not the same all across the width or that the holes for hanging the beater were worn due to grandm’as intensive weaving.

Grandma’s loom also had old fashion reeds. I didn’t know those existed before we bought the farm and I could go exploring the old house. In the attic there were warp pegs fasten to the rafters, and a big warping-mill more than 4.6 yards circumference. When grandma’ were going to make a warp she took the warping-mill down to the room och fastened it to the ceiling and a foot on the floor. With the warping-mill there were a bobbin stand with bobbins that look alike large spinning wheel bobbins. To load these bobbins they used the spinning wheel that was in the house.

The reeds are made of wood or reed, I can’t say wich and they are much lower than those I used in the start of my weaving. The hight is between barely 3.1″ to 3.7″. The length were to fit into the looms beater and varies between 2.4 feet and 3.7 feet. The reed size 10/dpi is between 15/16 to 37/38. (se pic 1.)

The calculation of number of spaces is my own. There are older markings but over time they have become unreadable. One of the reeds has threads with even spaces, a division which I perceive as a division into bundles ( in Swedish bund). The number of spaces between the threads is 48, which converted to two threads in every space means 96 threads in a bund. The numbers was used to calculate the yarn supply for a warp.

One of the reeds has markings in both ends, NPAS, wich could be the manufacturers marks. Who this NPAS was I don’t know.

During the last years of 1990s I used one of the old reed when weaving, wich one can see in the small irregularities in the fabric. Now the reeds are more for pleasure and to remind me of my grandmothers work. A grandma I didn’t meet in person. She died when my mother was only 16 years old. But I’ve been told about her weaving and that she was a mild woman that allowed the kids ride carousel on the warping-mill when not in use.

Höst, att samla i ladorna – Autumn/Fall, time to save for winter

English below

Hösten är för många en tid med tecken på förfall. Växter vissnar ner, bladen börjar falla av träden, dagarna blir svalare och kvällarna mörkare igen.

Om man bortser från dessa tecken på att vintern närmar sig är det också överflödets tid, en tid där odlingarna visar om valet av frö var gott och om man förmått att förvalta fröets växtkraft. Odlingslådorna börjar nu gapa tomma, redo för vintervila. Ännu finns det mangold kvar att skörda liksom majrovor och dill. Störbönorna behöver bli något större, sedan kan de läggas i burkar och konserveras på gammalt vis.

Växthuset innehåller fortfarande både tomater, paprika, chili och basilika. Tomaterna vi odlat i år har mestadels varit stora, gula bifftomater som blir bra mixade till tomatkross som kan förgylla vinterns grytor. Paprikorna behöver någon vecka till på sig för att få färg för att sedan hamna hela i lag eller i chutney. Basilika har torkats för att kunna användas till kryddning och det som återstår får bli en rejäl omgång pesto.

En liten del av gårdagens skörd.-A small part of yesterdays harvest

Autumn is for many a time with signs of decay. Plants wither, the leaves begin to fall from the trees, the days become cooler and the evenings darken again.

If you ignore these signs that winter is approaching, it is also the time of abundance, a time when the crops show whether the choice of seed was good and whether one has managed to manage the seed’s vigor. The cultivation boxes now start to empty, ready for winter rest. Still, there is spinach left to harvest as well as turnips and dill. The climber beans need to be slightly bigger, then they can be put in jars and preserved in the old way.

The greenhouse still contains both tomatoes, peppers, chili and basil. The tomatoes we have grown this year have mostly been large, yellow steak tomatoes that will be made into tomato crush that can gild the winter stews. The peppers need a few more weeks to get color and will then end up pickled or as chutney. Basil has been dried to be used for seasoning and what remains can be a large bowl of pesto.
 

Att göra verksamhetens innehåll synligt – to make the content of the business visible

In English below

Den senaste tiden har det varit ganska tyst från oss, förutom några enstaka inlägg på facebook har vi arbetat i det tysta. Arbetet har pågått som vanligt med tillverkning även om vi inte skrikit högt för att övertyga läsare om vår förträfflighet. Så har det blivit ett antal nya kamsatser, främst de med kamstation, men även några utan. Det har tillverkats sländor, både våra turkiska, våra topptyngda men också ett större antal till våra prova-på-paket. Dizar finns nu nya liksom skedkrokar för dig som väver.

En annan del som krävt husfruns (nästan) hela uppmärksamhet är den satsning som vi gör för att separera våra olika delar av verksamheten. Under de senaste 15 åren har vår mjuka sida fått stå tillbaka för den hårdare. Nu har den fått upprättelse, dels genom att den får egen hemsida och butikssida. Husfruns energi har förutom arbete med all administration runt Gammeldags med Gammeldags webbutik, facebooksida, instagram mm, de senaste åren till större del lagts på att göra vävningen och de produkter som produceras på Gammeldags mjuka sida synliga.

Vi är därför glada att kunna presentera hemsidan, https://www.atelje-kajsa.se som visar en del av vad som händer med hanteringen av garn hos oss. Tanken var att kunna lägga en butiksdel kopplad till hemsidan direkt, men de alternativ som var möjliga gav inte önskad framtoning så varför frångå ett koncept som fungerar. Alltså blev det en butik av samma sort som den som finns för Gammeldags webbutik men nu enbart för handvävd textil. Allt handvävt som finns att köpa hittas på sidan https://www.kajsaafgammeldags.se.

Varför sidorna fått namnet Ateljé Kajsa och Kajsa af Gammeldags kan du läsa om om du följer länken/länkarna.

Den textila delen är inget nytt. Det är den del som är starten till vår verksamhet och började för många år sedan. Den har sedan utvecklats mer eller mindre i en mer undanskymd position med undantag av 4-5 år under 2000-talets början då husfrun var engagerad i Hemslöjdsrörelsen och studiecirkelverksamhet med ambitionen att göra fler intresserade av handaslöjd. Sedan dess har energin lagts på egen verksamhet, framför allt design av ergonomiska handredskap för arbete med ull, spinn- och färgkurser i egen regi och design och tillverkning av vävnader.

Vi har under många år deltagit i Ull i Kubik där vi visat och sålt våra redskap. I år tar vi en paus och försöker färdigställa en plats på vår gård där alla vävstolar, garn och vävnader skall få en mer framträdande roll tillsammans våra redskap.

Lately, it has been pretty quiet from us, besides some occasional posts on facebook we have been working in silence. The work has been going on as usual with manufacturing, although we have not shouted out loudly to convince readers of our excellence. So there have been a number of new wool combs, mainly those with comb-holder, but also some without. Spindles have been made, both our Turkish, our high whorl spindles but also a larger number for our beginners kit. We have made more diz’s as well as reedhooks for you who weave.

Another part that has demanded (almost) the farm wifes entire attention is the effort we make to separate our various parts of the business. Over the past 15 years, our soft side have had to stand back for the harder. Now it has been established, partly because it has got its own website and webshop. In addition to working with all administration around Gammeldags, Gammeldag’s web shop, facebook page, instagram, etc., the farm wifes energy has been largely spent on making the weaving and the products produced on Gammeldag’s soft page visible.

We are therefore pleased to be able to present the website, https://www.atelje-kajsa.se, which shows some of what happens to the handling of yarn at us. The idea was to be able to add a store linked to the website directly, but the alternatives that were possible did not give the desired appearance, so why depart from a concept that works. Thus, it became a shop of the same kind as the one available for Gammeldags webshop but now only for handwoven textiles. All handwoven products available for purchase can be found on the page https://www.kajsaafgammeldags.se .

Why we’ve named the pages Ateljé Kajsa (Studio Kajsa) and Kajsa af Gammeldags can be found if you follow the link/links.

The textile part isn’t new. That part was the start of our business and founded many years ago. Since then it has evolved more or less hidden, with the exception of 4-5 years during the beginning of the 21st century when the farm wife was involved in the Handicraft movement and in study-cirkel activity to make more peopel interested in handicraft. Since then the energy has focused on our own business, especially the design of ergonomic hand tools for working with wool, we have had our own spinning and dyeing courses and designed and manufactured tissues.

For many years we have participated in “Ull i Kubik” (“Wool of all kinds” a fair in our neighborhood) where we have shown and sold our tools. This year we take a break and try to complete a place on our farm where all looms, yarns and tissues will have a more prominent role together with our other tools.

Mellan regnskurarna

Sommaren börjar gå mot sitt slut, skolstarten närmar sig och vädrets instabilitet gör att man får ta vara på tillfällena till aktivitet utan risk för att bli genomblöt.

Vädret får lov att vara åtminstone halvklart eller med varierande molnighet när vi planerar en längre promenad. Soligt väder är skönt men kan vara påfrestande om temperaturen samtidigt ligger på tjugofem grader eller mer. Igår var det perfekt vandrarväder och vi startade vår tur utefter en av de stora sjöarna i vår omgivning. De utmärkta vandringslederna som iordningställts av byalaget är ännu inte helt utforskade och vi hade inte bestämt oss för att gå den långa slingan men det blev i slutändan så ändå. En del av vägen hade vi gått tidigare men inte hela. Vägen går dessutom en stor del i vår grannkommun, i en annan region dessutom, men genom ett samarbetsprojekt har detta varit möjligt till glädje för oss alla. Naturen utefter vandringsladen är minst sagt skiftande. Efter att ha gått vid sjökanten går det uppför, inte bara lite uppför utan så mycket uppför att man blir både varm och andtruten.

På höjderna, när vägen går i en tallskog finns det som varit en del av avsikten med vandringen, de stora mulliknande svamparna lämpade att färga garn med, sammetsfotad pluggskivling. De blir med hem!

När vi gått ungefär hälften av vår utmätta sträcka möts vi av den mest fantastiska syn man kan tänka sig. Ett hav av blommande ljung. Förutom den vackra ljuslila färgtonen kan vi också känna doften av honung när insekterna, främst humlor, rör runt bland blommorna. Ljunghonung är otroligt både till färg och smak.

Genom den vackra omgivningen, i en kraftledningsgata går nedstigningen mot sjön. Vid sjökanten hittar vi mängder av pors, återigen en av naturens gåvor till oss som gillar att växtfärga. Vi var väl förberedda. I KM’s ryggsäck fanns två bärkassar av större modell, avsedda att härbärgera en del av det som kom i vår väg. Med hjälp av sekatör och ödmjukt böjda ryggarvar kassarna snart fyllda och vi kunde förnöjda gå tillbaka den sista sträckan av dagens dryga 9 km, sätta oss i bilen och fara tillbaka hem.

“Mularna”upplagda på bricka för torkning.

Hemma återstod arbetet med att klippa Porsen till mindre bitar och lägga till torkning. Torkningen får lov att ske utlagd på tidningar på golvet. Ingen fara för oreda nu när det saknas husdjur i familjen. Väldoften från växterna är magisk.

Pors på tork

Säkerhetstänk

Att se till att man har en bra arbetsmiljö när man arbetar, oavsett vilket arbete man än utför, är av största vikt. Inte minst gäller det när man arbetar med maskiner av olika slag. Eftersom husfrun, i sitt tidigare yrkesliv, arbetat med arbetsmiljöfrågor som konsult knuten till större företag, har säkerhetsfrågan getts stort utrymme i det egna arbetet. Men är oturen framme kan saker och ting utvecklas åt ett håll man har minimal makt att påverka. Så var det i husbon’ns arbete häromdagen. Vid tillverkningen av våra slöjdredskap består en del av arbetet av att såga upp ämnen i olika dimensioner.

Sågen som användes till att såga upp virke i mindre delar består av en stor sågklinga nedsänkt i ett bord där virket förs mot sågklingan i riktning från kroppen på handhavaren. Virket som valts för sågning var tätvuxet och utan synliga defekter, vilket inte innebär att det inte finns. Det virket som skulle sågas hade just en sådan dold defekt som fick sågklingan att hugga och virket att slå tillbaka med full kraft mot husbon’n som stod mycket strategiskt placerad vid sågens kortända. Tilläggas skall att husbon’n har skyddsutrustning i form av ett stort förskinn, inhandlat mitt i djupaste skogarna i sydvästra delen av Småland i husfruns födelsebygd, småföretagarnas centrum Gnosjö.

När virket med full kraft slog tillbaka, var det detta förskinn som räddade den mest centrala delen av husbon’ns kropp från att totalt demoleras. Resultatet av incidenten blev en utbredd blåfärgning som, trots ispåse i handduk för att kyla ner och begränsa skadan, blev en tydlig påminnelse om att man måste vara nogrann med skyddsutrustning och handhavande för att inte råka ut för skador som kan äventyra tillverkningen av detaljer till våra redskap.

Nu några dagar efter incidenten börjar blånaden minska och husbon’ns ädlare delar har återtagit sitt ursprungliga utseende så vitt man via ett ytligt påseende kan bedöma. Slutet gott allting gott.

Genvägar eller senvägar

Alla söker vi väl efter att förenkla eller underlätta vårt arbete. Ibland lyckas vi och kan glädjas åt att våra framsteg, ibland är resultatet gott men tidsvinsten tveksam eller saknas helt.

Varpning är ett sådant moment som skulle må bra av att kunna göras på ett smidigt sätt för att få en jämn och problemfri vävning. Ett sätt skulle kunna vara att efterlikna industrins sätt och varpa i sektioner. För att kunna konstatera om det faktiskt underlättar arbetet måste man prova. Först krävs att man har den utrustning som krävs, alltså måste vävstolens varpbom utrustas med en tillsats för sektionsvarpning. Denna består av fyra lister med borrade hål i två rader. I dessa hål sätts stålbyglar i mitt fall med två centimeters mellanrum. Listerna skruvas fast på varpbommen. För att varpningen skall kunna ske smidigt gäller det att vara noga så att byglarna placeras exakt mitt för varandra.

sektionsvarpbom

Förutom bommen behövs någon form av hållare för de spolar som skall generera den färdiga varpen. För varje sektion med varptrådar som krävs i det två centimeter breda utrymmet måste det finnas en spole som lämpligen placeras i ett spolrack eller annan typ av hållare. Mormors spolställ, förvarat på vinden i gamla gårdshuset, blev en del av installationen.

Spolställ

Samtliga trådar skall samlas till en knappt två centimeter bred varp i en hållare med möjlighet att påverka spänningen av trådarna och sedan är det bara att dra på rätt längd i varje mellanrum på bommen tills hela varpens bredd är kompletterad. Nu är det väl inte “bara”. Det gäller att vara uppmärksam så att alla trådar hamnar där de skall, rätt längd dras på, att skälet blir riktigt och att trådarna klipps av med rätt längd kvar i “svansen”.

Varpning med sektionsvarpbom

Hur är det då med tidsåtgången? Det blir ingen tidsvinst! Att varpa i sektioner går inte snabbare än att varpa en varpfläta eller två. Blir det bättre pådraget? Ja, spänningen på trådarna blir lika i varje sektion förusatt att alla spolar har lika mycket varp. Det krävs lika många spolar som antal varptrådar vilket kräver att man antingen kan spola om varpgarnet till fler spolar eller att man använder samma varpgarn till fler varpar för att motivera inköp av ett större antal spolar av samma material, färg och kvalitet.

Efter varpning, solvning och framknytning kommer så arbetet med att se om bilden i huvudet motsvarar det färdiga resultatet. I detta fall är det en bärsjal att användas för att bära familjens allra nyaste medlem som väntas om någon vecka.

Bärsjal

Vårbestyr

Tydliga vårtecken har blivit synliga. Tranor flyger mot åkrarna vid sjön. Kanske ett av de par som brukar häcka på en åker i närheten och stannar kvar hela sommaren. De gör inte som de stora streck som stannar enbart för att hämta krafter på sin väg mot norr. Förutom tranor är beteshagarna vid sjöarna i trakten fulla av gäss, både grågäss, sädgäss och vitkindad gås. En enstaka myskand fanns mitt ibland gässen men verkade sakna partner.

Förutom alla fåglar, vars läten får luften att vibrera, har träd och buskar börjat göra sitt bästa för att skapa liv till nästa års växtlighet. Luften fylls av pollen från alla hängen från hassel, al och asp. Ett inte fullt så angenämt tillstånd för alla som liksom mig påverkas av detta. Tur att det finns allergitabletter annars vore alternativet att bli kvar inomhus utan att kunna njuta av ett allt behagligare väder både varmare och mer soligt – i alla fall då och då.

Arbetsmässigt är det planeringstid. En stor del nya ideer skall få sin form, redskapen skall anpassas till dessa ideer vilket involverar såväl husbon’n som husets fru. Arbete både med papper och penna (ja här används fortfarande dessa uråldriga prylar) och datorer i den mån dessa kan underlätta arbetet eller kanske de helt enkelt krävs för att kunna åstadkomma det önskade slutresultatet. Ibland kan de senare göra att huvudets beklädnad blir än mer gråtrist än man trodde var möjligt. I mitt fall gäller det att en programvara, som var tänkt att kunna bli ett bra komplement till ateljens egen hemsida, visat sig så fruktansvärt svårarbetad och med så många brister att det köpet blev en flopp numera ratad och ersatt med en väl fungerande programvara som tyvärr inte kan integreras utan skall ha sin egen adress. Program som inte håller vad de lovar är tidstjuvar av stora mått.

Anpassningen av arbetsredskap tillhör den trevligare delen av arbetet. Sedan en tid har planering pågått för att komplettera vävstolarna med utrustning för att kunna dra på varpen sektioner istället för en hel varp gjord på traditionellt sätt på varpan. Det har nu påbörjats. Min vävstol med dragrustning har kompletterats med lister med borrade hål fastsatta på befintlig varpbom (husbon’ns del av arbetet) . I dessa hål placerades stålbyglar, en otrolig mängd, tillverkade av husfrun på en gigg husbon’n gjort för ändamålet. Nästa del i projektet är att göra en manick som kan hålla ihop en mängd trådar som skall placeras i mellanrummet mellan två byglar på varpbommen. För att tillverka denna har slakt av några gamla vävskedar visat sig nödvändigt.

sektionsvarpbom

I en av mina andra vävstolar pågår ett arbete som jag egentligen inte förstår varför jag valt att göra. Den sista lilla delen av föregående varp knyts i med ny varp. Garnet är bomullsgarn 30/2 och antalet trådar är omfattande. Tidsvinst tror jag inte det blir om man jämför med att dra på en helt ny varp, solva och skeda. Tidigare liknande arbete var med bomullsgarn 8/2 vilket gick betydligt smidigare.

iknytning av ny varp

Vår innebär också utomhusarbete. Husbon’n har ökat ljusinsläppet i en del av omgivningen d v s tagit ner några träd som växt sig för stora. Dessa blir en del av kommande års värmelager. Träden är delade i lagom stora längder för att passa i klyven, ett arbete som enligt “di gamle” skall vara avklarat före första maj. En del av husbon’ns tid läggs också i verkstan på saker som skall in i webbutiken t ex bandvävstolar, som är det senaste, och ullkammar som alltid behövs kompletteras. Tillverkningen av det vi säljer är tidskrävande så därför blir tillgången begränsad. Den begränsas också av arbete med husfruns önskemål om saker som behövs vid den tillverkning som rör det mjukare området (det textila), och som nu av vårarbetet på gården.

Tvålkok

Att göra tvål är en syssla som pågått hos oss årligen sedan nästan tjugo år. Tvål kan göras på flera olika sätt och med flera olika råvaror där den ena, av en del, anses bättre än den andra för att åstadkomma en så bra, hudvänlig tvål som möjligt. Någon förespråkar animalt fett andra växtoljor som ingredienser. Den ena tillverkaren anser att den mest hudvänliga tvålen görs av fett från nöt, får och gris, en annan använder enbart oljor som rapsolja, olivolja med flera oljor från växtriket och anser det vara de enda råvaror som kan användas.

Tillverkningsmetoden skiljer sig också åt. Koka tvål kan betyda allt från just det som uttrycket säger att framställa tvål genom att “koka” lut och fett till en fast konsistens, eller att göra tvål med kallprocess följt av att “mogna” tvålen i ugnen till en ren kallprocesstvål. Varmprocesstvål kan också betyda att man framställer tvålen på det sätt man kan läsa om i Seymor’s bibel för självhushållare eller att man efter att ha gjort tvålmassa med en kallprocess färdigställer tvålen genom att “koka” den i gryta på spisen till den fått rätt konsistens eller använder en s k slow cooker för att göra tvålen klar. Kallprocesstvål är troligtvis det mest vanliga sättet att göra tvål i liten skala och också det sätt som tillämpas utav de flesta försäljare av tvålar i Sverige.

Hur är det då med hudvänlighet – beror det på processen eller råvarorna eller kanske båda eller kan man göra hudvänlig tvål oavsett om man utgår från antingen animalt fett eller oljor.

Läser man om tvåltillverkning i stor skala så använder man ofta animalt fett, dels för att detta ses som en överskottsprodukt och priset därmed blir lägre än med växtoljor. Storskaligt tillverkad tvål anses (av en del) inte hudvänlig men samma personer framhåller att äkta tvål skall tillverkas av just animalt fett som ju de stora tvåltillverkarna använder. Tvål av växtoljor, framför allt olivolja framhålls av någon som det finaste som kan användas för huden medan andra anser att tvålen skadar huden och dessutom måste lagras väldigt länge för att mogna dvs få ett pH som inte är skadligt för huden. Tvål, som andra rengöringsmedel bör ha ett pH mellan 8-9 för att fungera. En tvål med pH 7, neutralt, har inte så bra rengörande effekt.

Vid vår tillverkning använder vi det fett som vi får naturligt som restprodukt vid slakt. För vår del är det fårtalg. Fårtalg får vi främst från utslagstackor som samlat på sig lager och som vi inte vill låta gå till spillo. Fårtalg behöver renas innan det går att använda i tvålen, det gör man genom att smälta talgen vid låg värme och hälla upp på burkar för förvaring.

Fårtalg
Smält renad talg

Förutom talg använder vi också växtoljor. Om det nu inte kan helt säkert avgöras vad som är bäst, det animaliska eller det växtbaserade fettet, varför då inte använda det som fungerar bäst till den tvål man vill göra. För vår del använder vi, förutom fårtalg, dessutom olivolja, mandelolja, rapsolja allt efter vilken karaktär vi vill ha på vår tvål. Det brukar inte vara något problem att åstadkomma förtvålning och någon längre lagringstid brukar inte heller behövas. Om tvålen är användbar beror till syvende och sist på att man är noga med ingredienserna, som vägs inte mäts upp, och det slutliga pH-värdet som tvålen fått som färdig. Den tvål som tillverkas hos oss kan vara kallprocessad vilket ger en ljusare tvål som ibland behöver lagras några veckor för att bli som bäst, kallprocessad/ugnsprocessad ger också en relativt ljus tvål som behöver vila en ibland två veckor för att bli tillräckligt hård men som är fullt användbar direkt eller varmprocessad vilket också ger en helt färdig tvål men som tar längre tid med “kokning” för att bli klar. Den varmprocessade tvålen blir mörkare i tonen än den kallprocessade. Framför allt gäller det mjölktvål dvs tvål där man istället för vatten blandar luten med mjölk.

Tvålen skall, när den är färdig, hällas upp i en behållare för att få sin form och kunna delas i lämplig storlek. Husbon’n har tillverkat lagom stora formar som kläs med vaxat papper för att lätt kunna lyfta ur tvålen när den stelnat.

Tvålformar
Tvålformar med vaxat papper
Kokt tvål

Årets tillverkning av tvål omfattar både kallprocesstvål, kallprocess med mogning i ugn samt varmprocesstvål/kokt tvål. Samtliga tvålar har fått ligga till sig någon vecka men var helt säkra redan vid tillverkningen. Någon sort har fått en svag doft, någon har fått en tillsats av årets sista skörd av ringblommor som fått ligga till sig i olja. En sort har en mustig egendoft och färg på grund av mjölkbasen. Alla är bra för huden, ger ett lagom lödder, inte för mycket eller för lite utan precis som det skall vara lagom.

Tillpassning av lagom stora tvålar
En del av årets tvål färdig för användning

Förändring till det bättre

Någon klok person har sagt att det är inte målet som är huvudsaken utan vägen dit.  Jag är nog en person som uppskattar resan eller kanske man hellre skall säga arbetet man måste göra för att komma fram till avsett mål. Den här gången betydde det att renovera min sist inköpta knyppeldyna. Renovering betydde, i alla fall innan jag började, att byta tyget på dynan. Det blev ett lite mer omfattande arbete än vad jag trodde. Tyget som skulle bytas ut höll inne en sönderfallande stoppning av krollsprint, nödtorftigt täckt av gråpapper, som passerat bäst före datum. Resultat blev att arbetsbordet snart var täckt med delar av något som liknade torrt hö. Jag fann mig inför valet att få tag på ny stoppning  och vänta en vecka på leveransen eller använda befintligt “hö” och komplettera med undertyg och vadd som råkade finnas tillgängligt i mitt förråd. Det blev det sista eftersom mitt tålamod inte sträckte sig så långt att det kunde tolerera väntetid. Det tog lite längre tid än önskat men nu är dynan omklädd och har fått skyddstyg i samma färg och två överdragshuvor.

Påklädd till viss del

Yttertyget på plats

En knyppeldyna  bör ha en huva som skydd.

Skyddshuva x 2

Här blev det två, en gammalrosa och en lila. Nu är den tidigare, något slitna knyppeldynan, som en gång tillhört textilkonstnär Märta Rinde-Ramsbäck (enligt säljaren), fullt fungerande och användbar och även om nuvarande ägare inte på långt när kan anses så kvalificerad som tidigare användare, kommer den att kunna fungera som det är tänkt, till att knyppla på.