Spår

Vi lämnar spår efter oss vart vi än rör oss. En del spår är avsiktliga andra inte. En del spår väljer vi aktivt själva, andra finns utan att vi medverkar till dem eller kan påverka förekomsten. Idag handlar spåren om omvärldens sätt att hantera ett scenario som vi inte i vår vildaste fantasi kunde tro skulle hända i vår livstid – Corona. När denna farsot började spridas över världen, tidigt under 2020, var vi inte beredda på den inverkan det skulle få på vårt liv, våra relationer eller vårt handlingssätt. Vårt liv har förändrats på många sätt. Tillhör man riskgrupp blev man automatiskt utestängd, blockerad, från aktivt liv under nästan ett år. All kontakt med omvärlden fick ske via sociala media, inga kontakter med familj eller bekanta som inte tillhörde det egna hushållet var “tillåtna” vilket innebar att inte kunna träffa barn och barnbarn, som för vår del, finns utspridda över hela södra Sverige.

Inköp fick ske via beställning via nätet, och vad vi har använt nätet. Vi har beställt mat som sedan har kunnat hämtas på valfritt ställe, i små skåp, ibland fanns den tillgänglig i andra fall fick vi vänta femton minuter medan personalen plockade in den i skåpen. Att handla via nätet är till viss del praktiskt, till viss del inte eftersom de varor man i vanliga fall kan bedöma på plats, nu väljs av någon annan utan samma preferenser som mig. Det har fungerat men blivit avsevärt dyrare.

Förutom maten har vi handlat allt vi behövt över internet. Eftersom vi de senaste åren arbetat med att iordningställa en arbetslokal, tidigare använt för hantering av ullen från våra får, har vi haft möjlighet till meningsfull sysselsättning även under pandemin. En del gånger har vi varit tvungna att ge oss ut utanför bostaden för att få hem bland annat en del material för att kunna färdigställa utrymmet eller under senare delen av 2020, införskaffa en del behövlig inredning. En del av detta har kunna handlats på nätauktioner för att enbart hämtas upp.

Mitt i allt arbete gick vår varmvattenberedare sönder. En liten fläck i kanten som noterades den ena dagen blev till en sifon den andra dagen med vatten som formligen sprutade ut över tvättstugans inredning och golv. Innan husbon’n hann att stänga vattentillförseln och börja tömma beredaren på ett mer ordnat sätt fick vi torka vatten som runnit ut på golvet. My-y-y-cket vatten! Vi diskade för hand i cirka en vecka innan nästa varmvattenberedare kunde installeras och vi fick varmvatten igen. Det första vi gjorde var att ta var sin dusch. En mycket njutbar sådan.

Den gamla varmvattenberedaren

Så kom vi då till början av 2021 då all el var monterad, lokalen försedd med värme och inredningen monterad och det som var tänkt att finnas i lokalen skulle få hitta sin plats. Hyllor (inköpta på nätauktion för en otroligt billig peng) fylldes med vävgarner av framför allt ull i olika kvalitéter, butiksdiskens skiva oljades in – många gånger- för att bli tålig, en del av de slöjdredskap och DIY-kit plockades in i hyllor och korgar för att stå färdigt när/om kontakten med våra kunder kan bli som tidigare och vi kan tillåta besök och handel på plats.

Efter att garnet fått plats i hyllorna kom turen till några stora vävstolar. En av dessa hade tidigare haft sin plats i det kombinerade kontoret, skärrummet, förvaringsrummet och vävrummet. Trångt, men med tiden har vi blivit riktigt bra på att gå sidledes i stället för rakt fram och det har fungerat. Den andra vävstolen är en harneskvävstol som tidigare stått till allmän beskådan för besökare i vårt vardagsrum. Hopplockad, på den enda plats som inte inkräktade på vårt personliga utrymme (om man är mycket tolerant och har visioner för framtiden) men måste tett sig väldigt underligt för människor som vågat sig fram till detta par som inrett sitt hem så märkligt. Utrymmet som var så väl dimensionerat för vår hantering av ull, är nu väl utnyttjat även om jag fortfarande har några vävstolar som inte fått plats här eller på annan plats i vårt lilla hus.

Vy från entrén

Kvar på kontoret blev en plats för packning av order, återställd plats på skärbordet och obeskuren kontorsplats. Och fortfarande finns det fyra vävstolar kvar på annan plats i huset.

Packbord

Nu väntar vi på utlovad vaccination mot Covid-19, om vi nu kommer fram innan alla icke riskgrupper, kommunchefer, politiker och deras anhöriga snikit till sig all tillgänglig vaccin och innan smittan nått oss trots försiktighet, munskydd och isolering.

Den som spar han har – waste not, want not

English in between

Det är ett tag sedan som jag letade i mina gömmor efter garn att sticka tröjor av. De senaste åren har det varit handspunnet som gäller, men i mormors fars gamla kista finns en samling värd att använda.

Jag ansåg mig i stort behov av ytterligare en tröja, en senapsgul sådan. I mina gömmor visste jag att jag någonstans, någon gång hade köpt på mig ett lager av garn. Kunde det fortfarande finnas kvar?

För cirka 30 år sedan fanns, några mil från oss, en garnfirma med garn i riktig ull. Att betänka var att det var betydligt vanligare att då sticka i syntetgarner eller blandningar med syntet. Företaget i vår närhet var under avveckling på grund av dålig lönsamhet. Det här var tiden mellan två hantverksboomar. Alla satsade på personlig utveckling i stället för att lägga den dyrbara tiden på handarbete. Inför nedläggningen gick jag loss ordentligt och köpte flera kilo av Sandnes Fritidsgarn i 100% ull i olika nyanser av dämpade toner av senapsgul, tegel och rost. Vad har återigen blivit populärt om inte senapsgul, tegel och rost. Ett annat av mina fynd var Jacobsdals garn Mac Mohair i “senapsgult”. Mina sparade garner kommer nu, efter mer än trettio år, väl till pass.

Första projektet blev en tröja i mohair. Tänk er ett mohairgarn bestående av 67 % mohair, 28 % ull och 5 % polyamid att jämföra med dagens mohairgarn från icke nämnd garnfirma där sammansättningen är 40 % acryl, 30 % mohair och 30 % polyamid. Tröjan blev luftig och passar bra under en tunnare jacka, att använda vid våra promenader på landet där vi bor. Modellen har växt fram ur mitt huvud med rätstickade kanter och muscher på oket som enda dekoration förutom träknapparna som husbon’n gjort.

It’s been a while since I searched in my hiding places for yarn to knit sweaters from. In recent years, I have used my hand-spun yarn, but in Grandma’s father’s old coffin there is a collection worth using.

I felt in great need of another sweater, a mustard yellow one. In my hiding places I knew that sometimes I had bought myself a stock of yarn. Could it still be there?

About 30 years ago, a few miles from us, there was a yarn company with yarn in real wool. To consider was that it was much more common to then knit in man made yarns or mixtures with synthetic. The company in our vicinity was being wound up due to poor profitability. This was the time between two craft booms. Everyone invested in personal development instead of spending the precious time on needlework. Before the closure, I bought several kilos of Sandnes Fritidsgarn in 100% wool in different shades of muted tones of mustard yellow, brick and rust. What has become popular again if not mustard yellow, brick and rust. Another of my finds was Jacobsdal’s yarn Mac Mohair also in “mustard yellow”. My saved yarns now, after more than thirty years, come in handy.

The first project was a sweater in mohair. Imagine a mohair yarn consisting of 67% mohair, 28% wool and 5% polyamide to compare with today’s mohair yarns from an unnamed yarn company where the composition is 40% acrylic, 30% mohair and 30% polyamide. The sweater became airy and fits well under a thinner jacket, during our walks in the country where we live. The model has grown out of my head with garter stitch edges and musches on the yoke as the only decoration besides wooden buttons made by hubby.

Tröja i mohair – sweater in mohair yarn
Närbild på okets muscher – close-up of the yoke pattern

Nästa projekt är en tröja till husbon’n i Sandnes Fritidsgarn i rostfärg. Bakstycke och ftamstycke är stickade, Nu återstår ärmar och kragstånd. Husbon’n vill ha en tröja som liknar den jag stickade när sonen gick i fyran eller kanske var det femman och som användes under en lägervecka med sonens klass. Tröjan blev blöt under en roddtur, där kära maken “råkade” hamna i vattnet. Sagda tröja skulle sedan torkas i torkskåp på låg värme vilket husbon’n hade snappat upp av husmors information om ullprodukter. Inte visste han att klassens glada flickor hängde in sina kläder tätt, tätt i torkskåpet, vred upp värmen på full effekt och gick därifrån utan en tanke på husbon’s älskade tröja. Tröjan blev sig aldrig lik igen och husbon’n har upprepade gånger, lyriskt omtalat denna tröja som under lägerveckan antog en ny, mycket mindre form och gick till de sälla jaktmarkerna dvs textilåtervinningen.

The next project is a sweater for hubby, in Sandnes Fritidsgarn, in rusty red color. Back and front are knitted, sleeves and a collar remains. Hubby wants a sweater that is similar to the one I knitted when our son was in middle scool and that hubby used during a camp week with our sons class. The sweater got wet during a rowing trip, where the dear husband “happened” to end up in the water. The said sweater would then be dried in a drying cabinet on low heat, which hubby had intercepted from the housewife’s information about wool products. Little did he know that a bunch of happy girls, hung their clothes tightly, tightly in the drying cabinet, turned up the heat to full effect and left without a thought of hubby’s beloved sweater. The sweater never became the same again and hubby has repeatedly, lyrically referred to this sweater which, during the camp week, assumed a new, much smaller form and went to the rare hunting grounds, ie the textile recycling.

Det mer än trettio år gamla garnet (färgen är något mer åt rost) – The moore than thirty year old yarn (the colour is more rusty)

Eftersom ersättningtröjan inte kommit till presenterbart skick ännu, blir det en bild på garnet, det välsignade, som säkerligen var betydligt billigare än dagens motsvarighet och som klarat lagring så många år.

Since the replacement sweater has not yet reached a presentable condition, it will be a picture of the yarn, the blessed one, which was certainly significantly cheaper than today’s equivalent and which has lasted storage for so many years.

Skördetid – Harvest time

English in between

Tiden går fort. Sommaren har passerat vilket känns inte minst på att vi har fått sätta på elementen i vår bostad. De har stått på 12 grader under hela perioden från maj till oktober, nu var det dags att höja några grader för att få ett drägligt inneklimat i den del vi vistas mest. Också våra odlingar behöver göras i ordning inför vintern. De sista tomaterna och paprikorna har skördats, kryddor har tagits tillvara och bönstänglarna har fått bli kvitt de senast mognade bönorna och ställningen för störbönor är numera enbart en ställning. Det enda som återstår är grönkål och persilja som får bli kvar på plats så länge som möjligt.

Time flies. The summer has passed, which feels not least that we have had to put on the elements in our home. They have been at 12 degrees Celsius throughout the period from May to October, now it was time to raise a few degrees to get a tolerable indoor climate in the part where we stay the most. Our crops also need to be prepared for the winter. The last tomatoes and peppers have been harvested, spices have been taken care of and the bean stalks have had to get rid of the last ripe beans and the stand for runnerbeans is now only a stand. The only thing left is kale and parsley, which must remain in place for as long as possible.

En del av årets tomater för både tomatkross och som ättomater – A small part of this years tomatoes, for both crushed tomatoes an for eating.
Förvällda bönor redo för att konserveras – Pre-cooked beans to be canned
Purpurbönor som tyvärr inte behåller sin färg efter upphettning – Purple beans that unfortunately do not retain their color after heating
Konserveringsgryta på spisplatta (glaskeramikhäll utbytt mot induktionshäll som inte accepterar aluminiumkastruller) – Preservation pot on hob (glass-ceramic hob replaced with induction hob that does not accept aluminum pots)

Efter att under ett antal år inte odlat potatis, har vi i år både odlat och skördat tillräckligt för vårt behov. En annan rotfrukt som inte heller har varit standard är jordärtskockor som av tre inköpta knölar gett tiofalt tillbaka. De har inte bara gett skörd utan dessutom varit dekorativa med sina gula blommor. I år har jordärtskockorna dessutom fått vara solskydd för våra två nysatta vinstockar, så kallade staketdruvor, som fått komplettera våra befintliga stockar. De gamla skall nu beskäras tillbaka kraftigt eftersom de i år tillåtits breda ut sig till glädje för allehanda fåglar som kunnat gömma sig i bladverket och kalasa på våra blå druvor. Vinstockarna har i höst också fått en helt fantastisk färg.

After not growing potatoes for a number of years, this year we have both grown and harvested enough for our needs. Another root fruit that has not been standard either, is Jerusalem artichokes, which have been given back tenfold by three purchased tubers. They have not only given a harvest but also been decorative with their yellow flowers. This year, the Jerusalem artichokes have also been given sun protection for our two newly planted vines, so-called fence grapes, which have been allowed to complement our existing vine plants. The old ones will now be cut back sharply because this year they have been allowed to spread to the delight of all kinds of birds that have been able to hide in the foliage and feast on our blue grapes. This autumn, the vines also got an absolutely fantastic color.

Blommande jordärtskockor- Jerusalem artichoke flowers
Husbon’n i färd med att ta upp jordärtskockor – Hubby harvesting Jerusalem artichokes
Våra äldsta vinstockar som är ca 25 år – our oldest grape vine about 25 years of age

Att ta vara på skörden kan man göra på olika sätt, dels frysa in och förvara i frysbox, dels göra som i äldre tider, konservera i glas. Det senare sättet är mer praktiskt för vår del då vi i det gamla huset på gården har en matkällare där temperaturen inte ens under varmaste delen av sommaren överstiger 10 grader. I år, till skillnad mot föregående år, har vi dessutom fått en helt fantastisk skörd av äpplen på vårt gamla träd med Halländska Brunnsäpplen. Äpplen som transformerade numera står i burkar i källaren i form av äpplemos till morgongröten.

Taking care of the harvest can be done in different ways, partly frozen and stored in a freezer box, partly as in older times, preserved in glass. The latter way is more practical for us as we, in the old house on the farm, have a food cellar where the temperature does not exceed 10 degrees Celsius even during the hottest part of the summer. This year, unlike last year, we have also had an absolutely fantastic harvest of apples on our old tree with Halländska Brunnsäpplen ( “Halland” is a county in western Sweden and “Brunn” is a Well, approximately Apples growing at a Well in Halland). Apples that have transformed, now stand in jars in the cellar in the form of apple puree for the morning porridge.

Äpplen skurna i klyftor (husmors arbete) som skall ångas – Sliced apples (to be done by the house wife) to be steamed
!:e maskinskötare vid kvarnen – 1:st operator
Färdigt äpplemos till frukostgröten – Complete applesauce for breakfast porridge

Skurdag

Sommar, varmt väder och uppehåll innebär tvätt av trasmattor. När jag var liten skurade mamma mattor vid ån där det var gott om vatten att skölja mattorna i efter såpskurandet. Då fanns det grönsåpa i fast form inte den blaskiga, flytande såpa som finns idag. Då kunde man ta en klick såpa ur burken där såpan förvarades, stryka ut den på en bit av mattan och sedan skura längs med mattans inslag. Idag känns det som att åtgången på såpa är mycket större än då eftersom den redan är uppblandad med vatten.

Årets mattvätt fick ske på gården hos oss. Två stora rostfria baljor fylldes delvis med vatten, en avpassad läm lades över var balja, mattorna blötlades en stund – en matta i var balja. Efter en stund kunde det något slitsamma skurandet påbörjas, först mattans ena sida sedan den andra. Tre mattor skurades, sköljdes i balja och dessutom med vattenslangen, fick rinna av genom att rullas hårt och ställas på högkant i skuggan en stund.

Mattvätt i baljor

Husbon’n deltog på sin kant med att förbereda för avancerad torkning genom att klippa häcken. Måbärshäcken är lagom bred och tillräckligt lång för att rymma två gångmattor och en bredare matta.

Torkställning

Efter avslutat arbete, som en varm dag genererar massor av energi i form av värme och som kroppen gjorde sitt bästa för att kyla av (svettigt), kunde vi tillsammans beskåda vårt verk, häcklippning och mattvätt, och glädja oss åt fräscha mattor att placera på golven igen.

Sätta pris

Skriver ner mina funderingar om prissättning med viss risk att sticka huvudet i rävsaxen och göra några förgrymmade.

Som väverska och också utövare av annat hantverk kan det vara svårt att sätta pris på sina produkter. Det är alltid en avvägning mellan att få en vara att vara attraktiv i en kontext där det finns många som är/ anser sig kapabla att själva åstadkomma samma/liknande produkt, – (om det finns en tillgänglig beskrivning som helst omfattar en materialnota, beskrivning av vilka redskap som använts och dessutom en färdig design att använda), och att ge arbetet, som läggs ned innan varan är färdig för försäljning, sitt rätta värde.

Ett sätt att försöka ge en rättvis bild av det som alltid blir en subjektiv uppfattning är att göra en noggrann beskrivning av alla delmoment som ingår innan varan är färdig.

Min beskrivning är vad jag har kommit fram till. En som ägnat tid åt att beskriva detta tidigare är Åsa Martinsson, handväverska som arbetar på Gotland och som har mångårig erfarenhet av beställningsarbeten framför allt kyrkotextil.

Så här har mitt senaste projekt sett ut.

Det startar alltid med en idé i mitt huvud. När idén har kommit så långt att det går att få ned den på papper har det gått allt från några timmar till flera veckor ibland också månader innan den är gripbar. När den här idén tog form som skiss på ett papper behövde den utvecklas till en någorlunda hanterbar bild. Rutpapper är bra att använda. Det är oftast på ett vanligt A4-block som idén först skrivs ned.

Vävnotan är en del som tar sin tid. Vilket garn, vilka färg eller färger som skall användas, vilken vävsked och vad som skall tillverkas är bastankar som måste bli konkreta riktlinjer innan det verkliga arbetet kan starta.

Tidsåtgången kan vara som nedanstående.

Aktiviteth
Idé utveckling7
Varpning (flera färger med upprepade färgbyten)6
Förskedning3
Pådragning12
Solvning i mönstersolv (över tusen trådar)28
Solvning i bottensolv10
Skedning 3
Framknytning1
Uppknytning av mönsterskaft5,5
Sammanlagd tid innan provvävning75,5
Förberedelser innan vävning i damastvästol

Ovanstående lista är tiden innan vävningen kunde påbörjas. Följande är vävning av två stycken separata delar med olika mönster men samma mönstersolvning. Dragnoterna är olika och tiden för utveckling av dragnota nr 2 tillkommer .

Vävning prov3
Vävning variant 1 30
montering variant 14
dragnota variant 2 inkl prov5
Vävning variant 224
montering variant 24
Tvätt, strykning, fotografering4
Sammanlagd tid vävning och montering74
Tidsåtgång för vävning och montering

Till detta kommer kostnad för material i detta fall GOTS-certifierad bomull och bambuviskos. Kostnad 2200 SEK (kostnaden varierar något beroende på var man köper sitt vävmaterial). Slutsats; material + ca 150 timmar arbetstid är det pris som i slutändan skall delas på ovanstående produkter ( två stycken knytsjalar ca 5,5 m vardera efter tvätt och montering).

Vad värderar du din tid till? Alternativt vad är din timlön om du arbetar som avlönad person?

Räkna gärna ut kostnaden med din faktiska eller önskade lön. Summan du får fram är det som skall delas på två objekt i detta fall.

Kaizen

Ett begrepp som förekommer inom företagsvärlden är Kaizen – ständiga förbättringar. Det är användbart också i det lilla, att förändra, förbättra och utveckla sig själv och sin verksamhet är viktigt. Allt blir inte som man tänkt sig, då är det bara att ta nya tag. Annat blir precis så bra som det var tänkt och arbetet flyter lätt och smidigt. Min partner i utvecklingsarbetet är KM, min livspartner, som (gärna) lyssnar till mina ideer och som dessutom är en fena på att hitta kluriga lösningar för utförandet av desamma.

Det senaste projektet uppstod när äldsta barnbarnet hade önskemål om en tunnare bärsjal till sommaren. Efter en del funderande blev beslutet att väva en sjal i damast. Att väva damast startar alltid med ett rutblock och blyrtspenna. Först när mönstret är färdigritat flyttar jag över till datorn och lägger in det i mitt vävprogram för att få fram dragnota och solvnota. Jag skulle definitivt kunna använda min kladd men det är mer praktiskt att kunna skriva ut några kopior, dels för att ha vid arbetet dels att spara i pärm.

Start på projektet

Sedan återstår att välja garn till varp och inslag och att varpa, denna gång en flerfärgad varp med ett enfärgat ljusare inslag.

Varpen klar

Det blev problem med varpens många färgbyten som medförde att sektionsvarpbommen blev opraktisk att använda. Det var den bommen som var försedd med förlängning. Vävstolen är försedd med två garnbommar men bara en har förlängning. Efter samtal med KM kom vi fram till att modifiera vävstolen (igen) denna gång med en förlängning som kunde härbärgera båda bommarna med samma avstånd till mönsterskaften.

Utseende innan förändring

Efter KM’s arbete ser västolen ut så här.

Vävstol med förlängning och början på varp

Tunn varp innebär många stygn och många lod för att tynga varpen. Loden jag hade sedan tidigare fick kompletteras med 100 nya av samma sort. För att räcka till fick jag också ta till ett antal lod sydda av tyg och fyllda med sand som jag gjorde för många år sedan och som är betydligt tystare än metalloden.

Solvning i mönstersolv

Att sätta upp en vävstol för damast tar tid. Alla trådar skall solvas två gånger. Eftersom jag valt att sätta alla solv på ett skaft för att solva skall dessa senare fördelas i rätt ordning på mönsterskaften. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och styrka i armarna. Loden för denna uppsättning väger 17 kilo. Nu återstår att solva färdigt och knyta fram innan mönstret kan provvävas och skärskådas för att se om resultatet blev som det var tänkt.

Själv är bäste dräng

För en vecka sedan tog jag ett drastisk beslut – att lita på mitt eget omdöme. Bakgrunden är mitt kjoltyg till sockendräkten. Som ni kanske kommer ihåg har jag inte tillgång till vävnota till någon av delarna, varken livstycke, kjol eller förkläde. När jag beslutade mig för att väva tygerna till min dräkt fick jag lov att titta på en dräkt som en i gruppen som tog fram dräkten på 1970- 80-talet hade. Någon vävnota fanns inte men jag både tog foton med måttstock och räknade varptrådar. Som extra säkerhet ringde jag dessutom den person som angavs som cirkelledare för gruppen som arbetade fram dräkten. Hennes svar angående val av vävsked stämde inte med det antal varptrådar som jag fick fram vid min analys men, förmodligen en kvinnlig egenskap, jag litade inte på min egen förmåga utan varpade det antal varptrådar som skulle bli resultatet av den vävsked som cirkelledaren angav att man använt.

Efter att ha provvävt med olika garner var jag till slut tvungen att erkänna att man skall lita på sitt eget omdöme. Att detta innebar att hälften av varptrådarna skulle avlägsnas, helst utan att behöva solva om resterande varp, det var ju ett mindre problem jämfört med att inte ha litat på sig själv. Ett lite bökigt problem dock men fullt genomförbart. Efter genomförd förändring och ytterligare en provvävning är jag nu på gång.

Kjoltyg

När kroppen kräver utevistelse och solen dessutom lyser efter en natt med 6 minusgrader, då passar det att ta tag i trädgården och klippa ur våra korallkorneller som börjar inkräkta på gången till ateljén. Korallkornellerna har en fantastisk växtkraft och tar alla tillfällen att bilda avläggare för att säkra sin fortsatta överlevnad. Vi drog och slet upp de nya skotten, klippte ur de grenar som kunde tänkas att i en snar framtid göra liknande rotslagningsförsök och släpade grenarna till husbon’ns nya “leksak”, en kompostkvarn.

Husbon’n i arbete

Resultatet från kvarnen är vårt nya täckmateral till gångar och land för att minska världens tråkigaste arbete – att rensa ogräs.

Vårsysslor och snö

Februari och ljuset har återkommit och gjort dagarna längre både på morgonen och kvällen. Med ljuset kommer tankarna på odlingar och planeringen tar fart. Årets fröer har beställts och också kommit. Nästa fas är att plocka fram odlingstillbehör och göra i ordning för den tidigaste frösådden av de plantor som behöver längst tid på sig för att bli färdiga för utplantering i växthusen.

Frösådden börjar med tillverkning av papperskrukor. En “mall” har tillverkats av husbon’n för många år sedan och används varje vår. Tidningspapper står gratistidningen för. Den är lagom bred för att klippa remsor tvärs över och en remsa blir lagom för en kruka.

Kruktillverkning

Naturen kan också vara nyckfull. För en dag sedan, vid vår dagliga promenad, gladdes vi av en backe full med Snöklockor. De höll sina huvuden sedesamt böjda i mossan vid den gamla stugan tillhörande ortens hembygdsförening.

Snöklockor

Idag vaknade vi till ymnigt snöfall som, i alla fall tillfälligt gjorde världen omkring oss vit för att senare på dagen övergå i ösregn.

Snö

Som tur är finns det aktiviteter att göra även inomhus. Det är bokslutstid och vävstolen med kjoltyg väntar på en fortsättning sedan mitt tyg avsett för mina skyttelkorgar nu är färdigvävt, nerklippt och tvättat. Tillklippning och sömnad återstår.

Korgtyg

En småföretagares liv

English in between

När man arbetar och lever ett liv som småföretagare kan dagen innehålla många olika moment. Starten på arbetet börjar när husbon’n har serverat frukost (på sängen) vilket han gör varje dag, en lisa för en extremt morgontrött person. Det är också skönt att forsätta med en stunds läsning. Morgonlitteraturen kan antingen vara en fortsättning på den skönlitterära bok som måste till för att husmor skall kunna få sin skönhetssömn ( tack biblioteket för dessa) eller en av de otaliga fackböcker som hamnar hos oss. De senare köps in efter tips i redan inköpta böckers referenslista eller tips från personer som har liknande verksamhet som vår. Under tiden de penetreras in i minsta detalj finns de på bordet i sängens omedelbara närhet. Eftersom kunskaperna till största delen inhämtas efter arbetsdagens slut måste de finnas nära till hands.

When working and living a life as a small business holder the day can include many different moments. The day begins when hubby has served breakfast ( in bed) wich he does every day, perfect for a person extremely tired in the morning. It’s also nice to continue the day with some minutes reading. The litterature may be a continuation of the fiction book, necessary for the housewife to get her beauty sleep (thank you library for those) or one of the numerous non-fiction books we buy after paying attention to the references in books we already have or being hinted at by people with the same interest. Meanwhile, they are on the table in the immediate vicinity of the bed ready to be read.

Sängbibliotek – Bed library

Väl uppe tar nästa moment sin start. I de fall husbon’n har färdigställt några av de redskap som tillverkas hos oss skall dessa märkas och ytbehandlas. Det är husmors uppgift liksom uppdatering av webbutiken.

When I got up next moment starts. If hubby has finished some of the tools we make, I have to mark them with our logo, finish the surfaces and update the webshop.

Redskap färdiga för ytbehandling – Tools ready for finishing

Det är dessutom tid för bokslut och momsredovisning. Två verksamheter skall redovisas (också en uppgift som faller på husmor). Även om all redovisning sker i anslutning till händelserna skall de sammanställas och redovisas. Vår verksamhet är liten vilket innebär att sammanställningen sker en gång om året.

In addition, it is time for financial statements and VAT reporting. Two businesses must be reported (also a task that falls on the housewife). Although all reporting is done in connection with the events, they must be compiled and reported. Our business is small, which means that compilation takes place once a year.

När alla “måsten” avklarats kan det verkliga arbetet börja, alltså arbetet inom det mjuka hantverket. Mitt arbete “bara för nöjes skull” är färdigt. Inspirerad av senaste numret av Väv, där Marie Ekstedt Bjersing delade med sig av ett mönster på påsar satte jag upp en väv i min Göta. Jag kunde som vanligt inte nöja mig med den färdiga vävnotan utan ändrade efter mina förutsättningar och behov. Annat garn, vävsked, storlek och trampordning. Det färdiga resultatet är nu tvättat och manglat, vänt ut och in och dubblerat, struket för att bli smidigare. En söm i kanten på öppningen för band gör att bandet kan hållas på plats.

When all the “must” has been clarified, the real work can begin, that is, the work within the soft craft. My work “just for fun” is complete. Inspired by the latest issue of Weave Magazine, where Marie Ekstedt Bjersing shared a pattern on bags, I set up a weave in my Göta loom. As usual, I could not accept the weaving note made by Marie, but changed according to my conditions and needs. Other yarn, reed, size and treadling. The finished result is now washed and mangled, turned in and out and doubled, ironed to be smoother. A seam at the edge for the band opening, allows theband to be held in place.

Vävd påse – Woven bag

En handvävd påse måste ha ett handvävt band. Ett lagom smalt band i tunt garn. Efter att ha beslutat att väva bandet i en bandgrind även om jag föredrar att använda min lilla bandvävstol, gjordes ett mönster med bottentrådar och mönstertrådar. Inspirerad av Strömsö’s band med randig kant och hjärtan, varpades ett lagom långt band med hjärtan av ett annat slag. Bandet blir färdigt knappt 8 mm brett, lagom för att kunna dras genom öppningen. Varje påse får två band trätt ett från var sida.

A hand-woven bag must have a hand-woven band. A fairly narrow band in thin yarn. After deciding to weave the band in a back strap inkle loom even though I prefer to use my little inkle loom, a pattern was made with bottom threads and pattern threads. Inspired by Strömsö’s band with striped border and hearts, a fairly long band with hearts of another kind was warped. The band is finished just under 8 mm wide, just enough to be pulled through the opening. Each bag gets two bands, pulled one from each side.

Hjärteband – Heart band

När varpan ändå var framme varpades också till ett tyg som skall användas att klä korgar avsedda att härbärgera mina skyttlar. Varpen är i två färger och skall vävas rutig i tuskaft med ett mönsterinslag i annan färg i varje ruta. Varpen blir ca 6 meter och skall räcka till fem korgar. Mönstret ritades upp i ett vävprogram för att kunna leka lite med solv- och trampnota och för att få en bild av hur det färdiga tyget kan tänkas bli. Vävprogrammet har jag haft i tjugo år och kan användas också för vävnotor till damast. Varpen sattes upp i vävstolen med dubbla varpbommar. Den övre varpbommen dras på som vanligt medan den nedre är en sektionsvarpbom som också har en förlängning för att användas när jag väver damast.

When the warping mill was still there, I also made a warp to a fabric, to be used to dress baskets, intended to accommodate my shuttles. The warp is in two colors and is to be woven in a checkered pattern with a different colored pattern thread in each box. The warp will be about 6 meters and will be enough for five baskets. The pattern was drawn in a weaving program, to be able to play a bit with the heddles and treadling notes and to get a picture of how the finished fabric can look like. I have had the weaving program for twenty years and it can also be used for weaving notes for damask. The warp was set up in the loom with double warp beams. The upper warp beam is used as a normal beam, while the lower one is a sectional warp beam prolonged to be used when weaving damask.

Dubbla varpbommar – Double warp beam

Pådragningen sker med hjälp av min knekt, en enkel anordning som har besparat husbon’n mycket elände. Knekten gör att varpen kan dras på utan hjälp av extra händer och pådragningen blir otroligt jämn. Solvning och skedning sker i ett moment med skeden fäst vid främre skaftet. Här använder jag mitt andra oumbärliga redskap, den automatiska skedkroken. Tack till den konstruktör som gjort den. Den gör att jag kan lita till min hörsel i stället för att anstränga ögonen för att se skedmellanrummen.

The beaming on is done with the help of my warping trapeze a simple device that has saved hubby a lot of misery. The trapeze allows the warp to be sleyed without the help of extra hands and is incredibly smooth. Heddling and threading threads in the reed takes place in one step with the reed attached to the front shaft. Here I use my other indispensable tool, the automatic reed hook. I owe many thanks to the designer who made it. It allows me to trust my hearing instead of straining my eyes to see the reed openings.

Mekanisk skedkrok – automatic reed hook

Varpen är pådragen, solvad, skedad, framknuten och provvävd. Nu är det vanlig körsträcka som ibland kan bli lite tjatig. Nästa väv är redan planerad. Den kommer att bli i ull.

The warp is beamed, the heddles are threaded, so is the reed, the warp is knotted and a sample is woven. Now it is the usual mileage which can sometimes get a little tedious. The next weave is already planned. It will be in wool.

Provvävt – woven sample

Varje dag, i alla fall de dagar som inte regnet öser ned, skall vi också hinna med den dagliga promenaden. Trots att det bara är februari är det plusgrader och vid huskanten har snödroppar tittat fram.

Every day, at least the days that the rain does not pour down, we also have to catch up with the daily walk. Even though it is only February, it is plus degrees C and snow drops is shown beside the house.

Snödroppar – Snow drops

Några kilometer från oss flödar ån av vatten som brusar fram. Dånet från ån kan, vid tjänlig väderlek, höras hem till oss.

A few kilometers from us, the water flows down the river. In good weather, the roar can be heard at our home.

Brusande å – effervescent stream

Den tillgången på vatten skulle jag gärna haft i anslutning till oss. Tänk vilken möjlighet till naturlig tovning/valkning av vävt ulltyg det skulle innebära. Nu får vi bara beundra den naturkraft som naturen står till buds med.

I would love to have that much water at our farm. Imagin the possibility to fulling/walking/waulking woven wool fabric. Now we can only look at the amazing force of nature.

För nöjes skull – Just för fun

English below

I samband med städningen av lilla vävrummet kom lusten till ett projekt bara för nöjes skull. Ingen vävstol ledig. Men vänta, vad är det som står gömd bakom en av de andra vävstolarna – ensam och glömd? Göta finns ju ledig! Var får jag plats med henne? Platsen blev bordsändan på vårt, mycket användbara, köksbord. Vi får helt enkelt flytta in ett steg om vi vill göra annat än arbeta vid bordet. Vid vårt köksbord, tillverkat av oss för mer än fyrtio år sedan, som genomlevt förändring av benen (enbart estetiskt), fått ny skiva då den gamla tagit stryk av tidigare arbete vid bordet och som använts under familjens skiftande storlek från sex till numera två personer, finns plats för både det ena och det andra.

En varp varpades och drogs på vävstolen, solvades och knöts fram. För att få vävstolen i maximalt trim byttes alla snören ut mot nya från Texsolv. KM var behjälplig med tillverkning av två nya trampor och ny trampinfästning för dessa och nu är också denna lilla vävstol mer användbar vid hastigt påkommen lust att göra något som inte ingått i planeringen.

Göta på plats vid bordsändan – Göta at the end of our table
Nya solv – new heddles
Nästan färdigt för vävning – almost ready for weaving
Valt garn – choosen yarn for weft

Till sist blev det provvävning. Passade på under tiden två nya surdegslimpor bakade i ugnen.

Provvävt – First sampler

When cleaning the small weaving room, I got a desire for a project only for pleasure. No loom available. But wait, what is hidden behind one of the other looms – alone and forgotten? The Göta is free! Where can I place her? The place became the table end of our, very usable, kitchen table. We simply have to move one step if we want to do anything but work at the table. At our kitchen table, made by us more than forty years ago, which legs has undergone a change (only aesthetically), received a new table-top as the old one had some scratches from previous work at the table and used under the family’s changing size, from six to now two people, there is room for various things.

A warp was made and wound on the back beam of the loom, every yarn end was threaded through a heddle eye and the reed and tied to the front beam. To get the loom in maximum trim, all the cords were replaced with new ones from Texsolv. KM assisted in the manufacture of two new treddles and a new attachment for these, and now this little loom is also more useful if I get an urgent desire to do something that is not included in the planning.

Finally I maid a test. Meanwhile, two new sourdough loaves baked in the oven.