Att se till att man har en bra arbetsmiljö när man arbetar, oavsett vilket arbete man än utför, är av största vikt. Inte minst gäller det när man arbetar med maskiner av olika slag. Eftersom husfrun, i sitt tidigare yrkesliv, arbetat med arbetsmiljöfrågor som konsult knuten till större företag, har säkerhetsfrågan getts stort utrymme i det egna arbetet. Men är oturen framme kan saker och ting utvecklas åt ett håll man har minimal makt att påverka. Så var det i husbon’ns arbete häromdagen. Vid tillverkningen av våra slöjdredskap består en del av arbetet av att såga upp ämnen i olika dimensioner.
Sågen som användes till att såga upp virke i mindre delar består av en stor sågklinga nedsänkt i ett bord där virket förs mot sågklingan i riktning från kroppen på handhavaren. Virket som valts för sågning var tätvuxet och utan synliga defekter, vilket inte innebär att det inte finns. Det virket som skulle sågas hade just en sådan dold defekt som fick sågklingan att hugga och virket att slå tillbaka med full kraft mot husbon’n som stod mycket strategiskt placerad vid sågens kortända. Tilläggas skall att husbon’n har skyddsutrustning i form av ett stort förskinn, inhandlat mitt i djupaste skogarna i sydvästra delen av Småland i husfruns födelsebygd, småföretagarnas centrum Gnosjö.
När virket med full kraft slog tillbaka, var det detta förskinn som räddade den mest centrala delen av husbon’ns kropp från att totalt demoleras. Resultatet av incidenten blev en utbredd blåfärgning som, trots ispåse i handduk för att kyla ner och begränsa skadan, blev en tydlig påminnelse om att man måste vara nogrann med skyddsutrustning och handhavande för att inte råka ut för skador som kan äventyra tillverkningen av detaljer till våra redskap.
Nu några dagar efter incidenten börjar blånaden minska och husbon’ns ädlare delar har återtagit sitt ursprungliga utseende så vitt man via ett ytligt påseende kan bedöma. Slutet gott allting gott.