Paus i arbetet – A pause in work

English in between

Söndagen den 12:e  kom med sol och värme och vi landade i Ramnaparken i god till innan öppningstiden.
Vi placerades med vårt pick och pack nästan vid kyrkoingången. Kan undra om det var en fingervisning från en Högre Makt?
Dagen avlöpte bra med bakgrundsmusik från Riksspelmansstämmans spelemän, varvat med tal under utdelningen av Zornmärken.
Besökare passerade vårt stånd, en del stannade till och handlade och vi fick många trevliga pratstunder med intresserade betraktare.
Förutom våra slöjdredskap, sländor och skinn, visade vi också hur det går till att spinna på långrock. Ett gammalt redskap som inte ses så ofta.
En del bilder togs med vår nya kamera, som vi använt ganska flitigt sedan vi köpte den, några skall också visas här när de är redigerade.

Sunday, the 12th came with sun and warmth and we landed in Ramnaparken well before opening time.
We were placed, with our belongings,  almost at the church entrance. I wonder if there was a hint from  Heaven?
The day passed off well with background music from  
musicians attending the Riksspelmanstämma, interspersed with speeches during the distribution of Zorn tags.
Visitors passed through our booth, some stopped and we had many pleasant chats with interested viewers.
In addition to our craft tools, spindles and skins, we also showed how it is to spin the Great Wheel. An old gear that is not seen as often.
Some images were taken with our new camera, which we’ve used quite frequently since we bought it, some will also appear here as they are edited.

En dag i friska luften tillsammans med likasinnade, en del bekanta från andra liknande arrangemang, sol och värme och en viss skärpt vakenhet, innebär att kommande dagar har känts ganska sega innan kroppen återgått till sitt vanliga tempo.
Så igår var det dags att bryta arbetsdagarna med en runda bland second -hand butikerna i vår omgivning. Inte för att vi behöver något mer att fylla vårt hus med utan för att det är ett trevligt nöje och kan innebära att man hittar precis det där som man inte visste att man behövde.

Och det var precis vad som hände på det första stället vi gick in i. Där stod den, en spinnrock tillverkad av Oskar Persson i Grönared, Hyssna. En make till mina två tidigare.

A day in the fresh air, with like-minded people, some familiar from other similar arrangements, sunshine and a sharpened alertness, means that the days have seemed pretty tough before the body returns to its normal pace.
So yesterday it was time to break the working days with a round from second-hand stores in our environment. Not that we need something more to fill our houses with, but because it is a nice theme and may mean that you will find just the stuff that you never knew you needed.

And that was exactly what happened in the first place we went in. There it stood, a spinning wheel made ​​by Oskar Persson Grönared, Hyssna. spinning wheel similar to my two earlier ones.

Hyssnarockar  tillverkare t v Johannes Persson t h Oskar Persson – Spinning wheels from Hyssna, Sweden

Den ena tillverkad av Oskars far, Johannes, den andra av Oskar själv. Jag tittade på rocken. Som de tidigare tillverkade av Oskar, lite rå i utseendet, med samma typiska bemålning, med ett hjul som roterade så grannt och med tre medföljande spolar. En viss tveksamhet inträdde. Jag behöver ju inte fler spinnrockar. Det finns ett åtskilligt antal i huset alla redan.
Vi gick en vända runt butiken och tittade men inget annat föll oss på läppen. Då säger husbon’n, ta den den är ju OK. Efter en lätt förvånad känsla som snabbt gick över i glädje blev det så att spinnrocken fick följa med oss hem.
Döm om vår förvåning när vi kom hem och kunde konstatera att spinnrocken aldrig spunnits på. Spinnvingen var helt orörd, spolarna inte inslitna och gick så trögt att den tänkta spinnerskan förmodligen aldrig fick rocken att fungera, trampan inte ett endaste dugg sliten och inte heller skruven till rockmor. Det kändes plötsligt helt OK att den blev vår.
I morse tog husbon’n fram filen och gradade av spolarna invändigt. Ett drag var det enda som behövdes.
Skruven till rockmor krävde lite mer omsorg men efter en stund gick det som smort. Haha, en aforism minsann. Alla rörliga delar ”smordes in” med paraffin för att glida lätt mot varann, drivsnöre applicerades och sen var det dags att provspinna.

One made ​​of Oskar’s father, Johannes, the second of Oskar himself. I looked at the spinning wheel. As previously manufactured by Oskar a bit raw in appearance, with the typical paint, with a wheel rotating so nicely and supplied with three bobbins. Some doubt arose. I need not more spinning wheels. There are a considerable number  in the house already.
We went for a spin around the store and looked but found nothing else we wanted Then hubby says, take it it’s very OK. After a slight sense of surprise that quickly went over in joy, we took the spinning wheel  home with us.
Imagine our surprise when we got home and found that the spinning wheel was never spun on. The flyer was completely untouched, the bobbins not worned and went so slowly that the intended spinner probably never got her spinning wheel to work, the treadle had no markes on it  and the screw to move the motherboard wasn’t used either. It suddenly felt completely OK that it was ours.
This morning hubby took the file and burred by the bobbins inside. One draw was all that was needed. The screw to the motherboard required a bit more care but after a while it went like a charm. Haha, an aphorism indeed. All moving parts ”was applied” with paraffin to slide easily against each other, drive cord was applied and then it was time to test spin.
Min ”nya,” obrukade spinnrock.   – My  ”new” not used spinning wheel

Wow! Superbt! Hon går raskt och jämt. Utväxlingen mättes upp till 10,5:1 vilket gör den lite långsammare än Oskar’s och fader Johannes rockar som brukar ligga runt 12:1. Vi har nämligen kunnat konstatera att far och son inte på något vis standardiserat varken spinnvingar eller spolar utan var rock fick sin spinnvinge med spolar passande till denna. En del ser ut att kunna passa sinsemellan men det finns skillnader.
Det vi vet om Perssons är att de förutom träarbete på rockarna också smidde hjulaxlar och spinnvingens pipa/ten. På Grönared fanns nämligen en smedja en bit från boningshuset med verkstaden.
Rockarna från Perssons spreds över landet även om de är vanligast förekommande i Västergötland, Halland Bohuslän och Småland.

Wow! Superb! She walks briskly and evenly. The ratio was measured to 10.5:1, which makes it a bit slower than the spinning wheels Oskar and his father Johannes tended to do, with a ratio around 12:1. We have found that father and son are in no way standardized neither spindle flyers or bobbins, but each spinning wheel got its flyer  and bobbins to fit each other.  Some look like they could fit another, but there are differences.
What we know about Persson is that in addition to wood work on spinning wheels he also forged axles and flyer  spindles. On Grönared there was a forge some distance from the dwelling house with its garage.
Spinning wheels from Persson’s spread all over the country although they are most abundant in Västergötland
Halland, Bohuslän  and Småland.

Ja så var det det här med förvaringen. Men som di gamle sa’ ” finns det hjärterum finns det stjärterum”. Vi skall nog hitta en plats också till denna.
För den som inte förstått det än så gillar jag att spinna på ”snedrockar”. Jag är fortfarande fascinerad över de hantverkare som levde på 1800-1900-talet som med handdrivna svarvar och handredskap (tänk dig det, ingen maskinell utrustning som kunde drivas med elektricitet utan handdrift) kunde åstadkomma dessa avancerade redskap. Ja jag anser att de är avancerade även om man inte som på dagens spinnrockar har ”allt i ett” och kan byta spinntrissa utan att skruva av den befintliga. Tekniken är trots allt densamma och det kunde man redan för 2-300 år sedan. Inget är nytt under solen även om det finns vissa som framhåller det nya framför det gamla.
Det är med spånad som med mycket annat  – ju mer man kan, desto mer inser man hur mycket man har kvar att lära.
Det gör i alla fall mig en smula ödmjuk inför andra människor.

Well, then it was this with storage. But as the old people has told us ” if there is a room in your heart, there is a place to sit”. We should probably find a place also for this one.
For those who not understand it yet, I like to spin on ”saxonys .” I’m still fascinated by the craftsmen who lived in the 1800-1900’s whom with the hand-operated lathes and hand tools (imagine that, no mechanical equipment that could be powered by electricity only hand operation) could produce these advanced tools. Yes I believe they are advanced even if they not, like today’s spinning wheels, has it all in one” and can use another whorl without unscrewing the existing one. The technology is after all the same and it was already possible for 2-300 years ago. Nothing is new under the sun, although there are some who points out the new over the old.
It is with spinning as with much else – the more you know, the more you realize how much you have left to learn.
It sure make me a little humbled by other people.

Jag hittade av en tillfällighet en devis på ett Twitterkonto som fick mig att fundera lite extra. Personen  skrev ungefär så här ” Beblanda dig inte med idioter! De drar ner dig till sin egen nivå och slår dig i huvudet med sina erfarenheter.”
Kan undra hurdan människosyn man har när man författar en sådan devis?
Det fick mig att författa min egen. ” Det finns ingen så liten och obetydlig att han/hon inte kan lära dig något. Bakom den fasad du ser kan det gömma sig en ny Einstein.”
I mitt arbetsliv har jag kommit i kontakt med människor av alla de sorter. Av alla har jag kunnat lära mig något som jag kunnat lägga till mina egna erfarenheter och på så sätt se ytterligare en dimension av min verklighet.

I found by chance a motto on a Twitter account that made me think a little extra. The person wrote something like Don’t mess with idiots! They drag you down to their level and beat you over the head with their experience.
I wonder how you look at other people when writing such a motto?
It made me write my own. There are none so small and insignificant that he / she can not teach you anything. Behind the facade you see, it can hide a new Einstein.
In my working life I have come into contact with people of all kinds. Of all I’ve able to learn me something I could add my own experiences and thus see another dimension of my reality.