lamm – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Ull i miniformat, ljus björk och färgglad varprumpa.

Året har börjat i högsta hastighet. Under januari började årets lamning med resultatet 25 lamm av våra 13 tackor. Två tackor har ännu inte bidragit till skocken. Tre av tackorna har fått tre lamm vardera och två är duktiga på att fördela matstunderna meda den tredje kommer att få respass till hösten. För henne duger det bara att se till ett av lammen. Tyvärr upptäckte vi inte direkt att hon negligerade två av lammen så dessa var för svaga för att repa sig trots matning. Idag tog vi därför beslutet att skicka dessa till fårhimlen för en behagligare tillvaro. Alltid frustrerande och sorgligt men inte desto mindre en syssla som man inte alltid kan undvika. Övriga lamm är aktiva och väl omhändertagna av sina mammor och passar på att ha lammrace när mammorna äter.

I januari fick jag också möjlighet att få en vävstol till. Inte för att jag behövde en till men vävstolen är mindre skrymmande och ändå med bra kapacitet för delar av mitt sortiment. Det visade sig vara en Toika Liisa med 120 cm invändig bredd. Trots att utrymmet i vårt hus är starkt begränsat, var jag tvungen att montera vävstolen för att kunna provväva. Det blev en väv i bomull och vävlängd ca 7 m. Den har numera vävts ned och fått ge plats för ytterligare en, lite mer färgglad väv, med vävlängd som den tidigare.

Februari har fortsatt i samma fart med planering av och genomförande av dag 1 av årets första kurs i spånad d v s att spinna för hand. Innan ateljen är fullt färdig håller vi till i vår bostad vilket begränsar deltagarantalet. Med färre deltagare är det däremot lättare att ge deltagarna mer intensiv uppmärksamhet än vid större antal. Årets premärdeltagare var intresserade och kom en bra bit på väg till att i framtiden kunna spinna sina egna garner. En kursdag återstår innan de skall stå på egna ben.

Tweedprov, vårkänslor och överraskningar

For my readers from outside Sweden I’ve added a Google Translator.

Mitt tygprov är nu tvättat, valkat och pressat. Samtliga tre prov blev godkända men provet med tweedgarnet i både varp och inslag fyllde bättre än det handspunna inslaget. Mitt handspunna garn var spunnet med kort drag och ”blommade inte upp” tillräckligt för att valkas ihop med varpen.
När jag sätter upp varp för att väva tyget som garnet är tänkt till blir det troligtvis med tweedgarnet som både varp och inslag.

Tygprovet vävdes i förskjutet fiskbensmönster. I mitt planerade tyg kommer jag troligtvis att använda en annan teknik, vilken återstår att se.

Tygprov – varp och väft av tweedgarn längst fram

Våren innebär att naturen tar fart och börjar att visa upp vad den förmår. Våren kan man se också inomhus. I år har återigen orkidérna satt blomstänglar med massor av blommor. En orkidé, när den kom till oss var den blå, nu har den återerövrat sin ursprungsfärg som var vit. Minst lika vacker som den var i blått är den nu i vitt.

En vit orkidé
.

När blommorna börjat öppna sig på den vita orkidén kom nästa med sin stängel

En plommonfärgad variant

Ännu en oanad överraskning blev det när två stycken liljeväxter, Clivia miniata eller Mönjelilja satte knopp och dessa utvecklades till en stängel med flera klockor. De har tidigare försökt att blomma men inte lyckats få stängeln över bladfästet. Nu blev vi dubbelt försedda med blommor i två krukor.

Clivia miniata

Ytterligare en överraskning blev det när vi kom ut i fårhuset på morgonen. En liten individ, vid första anblicken en katt, stod mitt emellan tackorna. Vid närmare påseende visade sig katten vara ett alldeles nyfött lamm! Vi som bestämt oss för att inte ha några lamm i år. Tydligen hade en av tackorna bestämt sig för att ta saken i egna händer och smitit över till baggarna utan att vi märkt detta. Resultatet blev en alldeles bedårande liten individ, brun med vita tecken och av blandras. Blandras innebär i detta fallet att lammet har en Värmlandstacka som mor och en Ryabagge som far.

Så gick det med det beslutet att inte ha lamm i år!

Trots allt är vi tacksamma för lammet, ett bagglamm, som vid kontroll visade sig väga 4 kilo och som är ett nyfiket lamm orädd även för stora människor med kamera i handen.

Några bilder fick det bli.

Som synes så vill fler tackor vara med och ta hand om den lille.

Svarta, bruna, vita – Black, brown,white

English in between

Skaran av lamm har vuxit. Värmlandstackorna har lammat färdigt.
Resultatet blev fem lamm, ett bagglamm och fyra tacklamm, mörkbruna, chokladbruna och en gråbrun.
Och alla Värmlandsmammor kan nu hålla ordning på sina lamm med hjälp av en viss förhöjd ljudintensitet.
Ökade ljud kan också höras när husbon’n tagit ner grenar med löv till gruppen.
Alla låter sig väl smaka.

The crowd of lamb has increased. All of the Värmland ewes have lambed .
We got five lambs, a ram -amb and four ewe lambs, dark brown, chocolate brown and greyish-brown
All Värmland mothers can now keep track of their lambs by means of a certain elevated sound intensity.
Increased noise could also be heard when hubby took down the branches with leaves to the group.

Godis för får – Yummy for sheep

Hos Ryatackorna har fyra lammat med nio lamm som resultat. Här är ställningen tre bagglamm och sex tacklamm.
Färgerna är svart och vitt, en del tvåfärgade svart-vita och några enfärgade vita.
Samtliga är ursöta.
De största av dessa är nu drygt fjorton dagar och har börjat lämna mamma för egna utflykter. De yngsta är bara tre dagar och fick följa mamma till betet för första gången igår.
Samtliga tackor och lamm tas in på natten med tanke på att vi har lo i trakterna.

Four of th Rya ewes has lambed with nine lambs as a result. We’ve got three ram lambs and six ewe lambs so far.
The colors are black and white, some two-tone black and white and some plain white.
They are all adorable.
The largest of these are now more than fourteen days and have begun to leave mom for excursions. The youngest is only three days and had to follow mom to the pasture for the first time yesterday.
All ewes and lambs can sleep inside during the night, given that we have lynx in the area.

Daniellas trillingar (svart-vita) Daniellas triplets ( black-white)

Fillipas flickor – Fillipas girls

Man bara måste njuta av de små. De är så mysiga.
När vi inte njuter av lammen pågår det kardning. Nelson, vår ena katt, tyckte ullkorgen passade alldeles utmärkt att krypa ner i. En stund fick han göra det – innan kardrullarna blev för många för bordskanten.

You just have to enjoy the small. They are so cozy.
When we are not enjoying the lambs I’m carding wool. Nelson,one of our cats , thought my wool basket fit perfectly to curl up in. He was allowed to – before the rolags became too many for the table.

Nelson i ullkorgen – Nelson in the wool-basket

Ullen är av Rutger vår Klövsjöbagge. Den är separerad i en grå och en vit del. Just nu spinner jag den vita.
Hans ull avförsta klippningen är redan spunnen. Denna omgången är tänkt att tillsammans med den förra bli till en tröja till matmor.

The wool is from Rutger our Klövsjö ram. It is separated in a gray and a white part. Right now I spin the white.
His wool from the first shearing is already spun. This part is supposed to work with the former part becoming a sweater for mistress.

Halva dagen tillbringas i vävstolen. Mattor till köket är påbörjade i den tolv meter långa varpen som solvats, skedats och knutits fram igår. Idag gjordes den första halvmetern, inspirerad av de Åländska mattornas randning men i egen tappning. Som vanligt blir det mer färg än jag tänkt från början. Måste vara några dolda gener som kommer fram när jag skall färgsätta.

Half the day is spent at the loom. Rag rugs for the kitchen is started. The twelve-meter-long warp was prepared, heddled, and tied up yesterday. Today was the first half a meter made, inspired by the Åland mats striping but with mistress own twist. As usual there is more color than originally intended. Must be some hidden genes that come up when I choose colours.


Påbörjad matta – The start of the Rug for my kitchen

Mattor liknande de Åländska har också vävts i vårt område men då av principen ”man tager vad man haver”.

Rag rugs like the Åland has also been woven in our area but then with the principle of ”take what you have .”

Försvinnande fina lamm

Only in Swedish today about ewes giving birth to lambs.

Ni har väl inte tröttnat på lammbilder för här kommer några till.

Den första bilden är av Huldra och hennes lilla tacklamm Jytte. Jytte har en försvinnande egenhet. När hon är trött kryper hon in i foderhäcken och lägger sig att sova, väl utom räckhåll för de andra tackorna men också för Huldra som blir helt förtvivlad och vänder sig mot huset och bräker. Hennes bräkande är inte dåligt. Det är som hon vill påkalla vår uppmärksamhet för att få hjälp att hitta lammet igen.

Huldra, som var betäckt för första gången, bar på två lamm men det sista lammet som föddes var dödfött. Detta tacklamm överlevde förlossningen och vägde 3,5 kg. Både Huldra och hennes kavaljer Jacob är Värmlandsfår.

Nästa mamma födde sina två lamm igår morse. Två tacklamm varav ett vitt och ett svart. Mamma är Filippa, en Ryatacka och pappa är Rutger, en Klövsjöbagge. Filippa klarade sina två utan besvär och är en duktig mamma.

En timma senare var vår ungtacka, Ida, beredd att föda. Det är första gången jag sett en tacka som gjorde försök att, innan det egna lammet föddes, ta till sig ett av de tidigare födda lammen i tron att det var hennes eget. Övriga tackor med lamm fick gå ut och Ida vara själv för att i lugn och ro få sköta det viktigaste, att föda ett lamm, ett tacklamm, som får heta Jessie. På bilden har Jessie en del av fostersäcken kvar. Ida är också ett Värmlandsfår och pappa är också här Jacob.

Jag känner samma lycka varje år när lammen föds. Trots massor av pollen som gör tillvaron en aning begränsad, i alla fall när det gäller utomhusvistelse, kan jag inte motstå att tillbringa en hel del tid hos tackorna och lammen.
Och kan ni tänka er, vi står på plus när det gäller tacklamm. Sex tacklamm och tre bagglamm hittills. Men det kan ändra sig. Det är fortfarande tio tackar till som skall lamma.