Ryafår – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Med Ryafåret i fokus

När månaden maj just fått sin början, inte ännu lik maj i visan om Maja men trots allt en del sol, ställde vi färden mot västra Sveriges utpost.
Vägen till målet gick utefter kusten, över vatten och in på en liten slingrande väg. innan vi slutligen hamnade hos dagens värdpar på Hasslebacken.
Vi anlände som de första gästerna och möttes av mannen i huset och gårdens hjälpreda, en livlig Border collie.

Gårdens BorderCollie som till sin fötvivlan inte fick delta fullt ut i sammankomsten

Gården ligger naturskönt på en liten höjd med ett mycket charmigt inhus, byggt med utgångspunkt från ett äldre litet hus och påbyggt i omgångar av dagens värdpar. Vid uppfarten ligger också fårhuset med dess hyresgäster, Ryafåren, som är en anledning till dagens sammankomst.
Vi hinner också med en titt runt gården och beskådar bland annat en damm som idag hyser både flodkräfta och karp.

Fåren, som kan röra sig fritt mellan ute och inne, kommer fram. Tackorna med sina lamm ser besökarna som en möjlighet att det kanske vankas extra godis och vill gärna hälsa på oss besökare.


En blivande fårvallare. Valp 3 månader gammal.

Resultatet av fårägandet kan också beskådas inne i huset där värdfrun har sin vävstol som producerat vävnader av ullen, klippt från fåren och spunnen till garn.

Besöket på gården var en del i Ryaklubbens södra regions medlemsträff. Efter att alla deltagarna samlats och avnjutit förmiddagskaffe, begav vi oss till Aja på Manu Factus för att titta på och få berättat om Aja´s arbete med den stora kardmaskinen hon installerat i en del av båthallen vid Allmags brygga.


Aja i sin nyligen inredda lokal

Hon berättade om hur det går till att få sin ull kardad hos henne och hur hon vill att ullen skall se ut när den lämnas för kardning.

Aja och några av besökarna med inlämnad ull vid det stora kardverket.


Ullsorteringsramar

Besöket gav en bra inblick i ullens väg från råull till kardflor med Aja som en inspirerande guide.

Efter besöket gick färden tillbaka till Hasslebacken och en fantastisk buffé med gårdens produkter i högsätet dukades fram. Vi lät oss alla väl smaka.
Mätta både till kropp och själ diskuterades för Ryaklubben aktuella frågor med fokus på fåravel och medlemsfrågor.
En fin dag avslutades med hemresa och med tankar om dagen och framtiden med våra Ryafår och deras fantastiska ull.

”Ull i kubik¨

Only Swedish about a wool exhibition

Söndagen den 14 oktober 2012 samlades en grupp ullintresserade människor runt temat Ull och Får
– på längden och tvären .

Det var andra gången utställningen genomfördes och platsen var, liksom föregående år, Getteröns Naturum i Varberg.

www.ullikubik.se

Hela andra våning upptogs av montrar där femton utställare ställt upp och visade upp sina produkter – allt från ull till garn, skinn och färdiga kläder.
I bottenplan pågick föreläsningar av Öströ Fårfarm, Ull i väst och Kerstin Paradis Gustafsson.

Otroligt nog så deltog tre utställare som samtliga är uppfödare av Ryafår.

Från vä Gertrud, Rya Gård, i mitten Annette , Hamra Gård och till hö Birgith , Hyltorna Gård och Gammeldags

Tillsammans med övriga uställare fick vi träffa många trevliga människor som trots det inte alltför inbjudande vädret sökt sig till Naturum för att uppleva ull i alla dess former.

I vår monter fanns både skinn, fälltäcken, ull och inte minst våra slöjdredskap som tilldrog sig intresse.
En spinnrock fanns också med för att visa det gamla hantverket i modern tappning.
Trots den strida ström av besökare som passerade hoppas jag att vi kunde förmedla något av den känsla vi har för ullen och för de fantastiska djur som bär den åt oss.

Vi ses väl nästa år?

I fårets tecken – All about sheep

English in between

Ny helg på ingående. Nästan en vecka sedan förra helgens aktiviteter som startade på lördagen med en resa till Vilske Kleva och en fårmönstringskurs som hölls hos Annika och Ulf i deras stora fårhus. Gården har Ryafår och Dala Pälsfår samt korsningar med köttras.

New weekend at depth. Almost a week ago last weekend’s activities began on Saturday with a trip to Vilske Kleva and sheep muster course held at Annika and Ulf ’s farm in their large sheep-pen. The farm has Ryafår and Dala Pälsfår and crosses for meet.

Vi träffades kl 11.00 för att lära oss att mönstra Ryafår.
Efter en genomgång av Carin Tidén om vad som ingår i mönstringen, gick vi till praktisk handling.
En mönstringsfålla var iordningställd med vågstation där fåren kunde fixeras för att ge möjlighet att bedöma kroppskonstitution och ull.

We met at 11:00 am to learn to sign Ryafår.
After a review of Carin Tidén about what is included in the inspection, we went into action.
A inspection pen was prepared with weighing station where the sheep could be fixed to provide the opportunity to assess body composition and wool.

En hjälpreda fanns på plats. Gårdens Border Collie såg till att alla vägda och mönstrade får kom in i rätt fålla. När hon inte arbetade tog hon tillfället i akt och såg till att få en dubbeldos av kel och klappar av deltagarna.

A helper was in place. The farm Border Collie made sure all weighted and visited sheep entered the correct fold. When she’s not working, she took the opportunity and made sure to get a double dose of cuddles and pats of the participants.

Efter instruktioner och lite inombords, varm ärtsoppa, hembakt bröd och en fantastiskt god fårkorv, var det dags för egen träning.

After instructions and some food , hot pea soup, homemade bread and a delicious sheep sausage, it was time for us to train on our own.

Här pågår ullmönstring under överinseende av Carin.

Here underway wool muster under the supervision of Carin.

FÅRrlig kärlek

Only Swedish today

Vad är det hos får som gör dem så fascinerande att föda upp och ha runt om kring sig? Varför väljer man att ha får istället för göra långa lyxiga semester/nöjesresor. Naturligtvis finns det många skilda orsaker till att man omger sig med får.
Vi, husbon’n och jag, matmor, skaffade oss får för att tillfredsställa två delar som av oss sågs som absolut nödvändiga.

vi hade marker som behövde betas av för att undvika att markerna växte igen
matmor ville utveckla vävandet med garn av egen ull istället för köpt

Våra marker är inte ofantliga men även små hemman förbuskas lätt när man inte har djur som håller efter växtligheten. Vi hade tidigare haft häst som skött den saken men när yngsta dottern skulle läsa på annat håll och intresset för ridning byttes mot andra, viktigare intressen såg vi oss tvungna att avveckla vårt hästinnehav.
Alternativet till häst var, i vårt fall, att husbon’n fick tillbringa all ledig tid i skog och mark för att hålla undan det som inte skulle växa där.

Matmor hoppade i samma veva av karriärkarusellen och fick massor av tid att fylla under tiden som hjärncellerna återtog sin ställning som nyfikna, kreativa, utvecklande och användbara medel för en trivsam och stimulerande tillvaro.
En yrkeskurs i handvävning under sent 60-tal fick bilda basen tillsammans med intresset för ull i alla former. Spinnandet av eget garn tog fart och ull från svenska lantrasfår inköptes i parti och minut. Efter att ha spunnit garn av inköpt ull under fyra år väcktes frågan om att ha egna får på gården.
Att kunna lösa både frågan om buskbekämpning och en aldrig sinande tillgång av ull var tanken och det löstes genom inskaffning av ryafår.

Varför ryafår?
Matmors ambition var att producera mattgarn att använda vid vävning av mattor. Den mest lämpade fårsorten som kunde tillgodose det behovet var naturligtvis ryafår.
Vi har fött upp ryafår sedan 2003 då vi startade med tre vita ungtackor som vid köpet var betäckta. Lamm kunde alltså väntas under våren nästkommande år.
Sedan dess har vi haft sju lammkullar, den åttonde står på tur.

Ryafåret tillhör det nordeuropeiska kortsvansade lantrasfåret och har återskapats för att få fram den typ av ull som använts i gamla tiders ryamattor. Som drivande bakom rekonstruktionsarbetet står dels Axel Nilsson, intendent för Nordiska museét och Emma Zorn som i några besättningar i Skattungbyn och på Sollerön fann får som sedan kom att ligga som grund för dagens bevarandearbete.
Året var 1915 då läkaren Carl Mannheimer och hans hustru Maja, med utgångspunkt i sitt intresse för konst och konsthantverk och med hjälp av Axel Nilsson, valde ut ett antal tackor och tog med till sin gård, Tjöstelsröd i Bohuslän. Senare fortsatte makarna Wålstedt arbetet med att bevara ryafåren.

De tackor som vi köpte 2003 av Ivar Andreasson, en av ryafårens förkämpar, var av Tjöstelsrödssläkten.

Ryafåret
Ryafåret är ett medelstort får med förhållandevis korta ben. Ullen skall vara lång, glansig, märgfri och bestå av både bottenull och täckhår och skall ha samma karaktär både på sida och bog. (Ryafåret har inga manhår eller stickelhår som t ex Gutefåret)
Ryafårets ansikte är ullfritt och glansigt och svansen är kort, 15-18 cm och saknar ull, benen är ullfria. Det finns vita, grå, svarta och bruna ryafår. Vi har vita,svarta och bruna.

Ryatackorna är goda mödrar, föder oftast två lamm (flera förekommer). Brunsten är årstidsbunden (undantag finns) d v s den inträder på hösten och lammen föds oftast i mars-maj.

Våra får betar på naturbeten och rör sig också gärna i oländig terräng.
Ullutbytet per år är ca 3 kg varav den finaste ullen klipps på hösten. Vårullen är ofta påverkad av lammning och stallvistelse under vintern, även om våra får kan vistas utomhus året om om de så vill, och tas inte tillvara som ull av spinnkvalitet.
Idag spinner matmor inte bara mattgarn utan även stickgarn och vävgarn av ryafårets ull. Som alltid gäller det att välja rätt ull för olika saker och ryafårets ull kan, genom att den både har bottenull och täckhår, tillgodose de flesta önskemål om styrka, mjukhet och användbarhet. Ett noggrant urval av avelsdjur för att få den bästa ullen och en uppfödning som är inriktad på god ullkvalitet är av största vikt för att ha möjlighet att välja rätt ull för rätt ändamål.
Sedan 2009 har vi också Värmlandsfår. Mer om dessa senare.