Bara en till – Just one more

English below

Efter att ha haft en något tight arbetsvecka bestämde vi oss igår för att riktigt slå oss lösa och ta en tur till de loppisar som valt att ha öppet under lördagen.
Vi satte klockan att ringa för att säkert komma upp i tid. Efter utfodring av djur, dusch mm satte vi oss i bilen för en fyrtiofem minuters resa. Under våra loppisresor har vi ingen ambition att hitta något. Hyllor, skåp och övrigt utrymme är minst sagt välfyllt allaredan.

Första stället bjöd på skugga för bilen, vår hund finns alltid med oss och finns det ingen skugga blir det inget besök, en regnskur och massor av folk i bygdegården där loppisen hölls.
På några dukar vid podiet låg en pryl, inte okänd och det finns ett par alla redan, men denna hade fler möjligheter.

1. Varpsticka – warping paddle

En varpsticka med plats för 66 trådar. Inte illa. Min mormors varpsticka hade inte lika många hål. Hon varpade till handdukar med varpgarnet uppspolat på rullar som sattes i en rullstol med plats för många rullar. Varpan var en som fästes mellan golv och tak i huset de bodde och min mor har talat om att syskonen i familjen åkte på varpan när den var tom men uppställd för arbete. Den varpan och spolställningen blev mina första redskap för att kunna varpa själv.
Idag har jag en modern varpa som KM har gjort till mig.

På samma ställe köpte vi också en kafferostare för vedspisen. Vi tillhör dem som aldrig skulle komma på tanken att göra oss av med vår vedspis. Under hela den kalla årstiden tillför den värme och dessutom lagar vi all mat på den.
En klammerapparat blev nästa fynd. Den är av samma modell som den man ser i blomsterhandeln. Vi har redan en men en reserv är alltid bra att ha.
Innan vi lämnade för att åka vidare hittade maken en bok som väckte nostalgiska tankar om en gång för länge sedan. Författaren var Sven Hassel som skrev om att vara soldat i krig. Han lyckades trots det mindre trevliga ämnet att få både maken och mig att skratta mitt i allt eländet. Den fick följa med hem.
Alla våra fynd kostade tillsammans som en maskinspunnen garnhärva på ett hekto. Garnnördar förstår jämförelsepriset.

Ett par ställen till fick ett snabbt besök som inte ledde till mer uttag ur kontantkassan.

På det sista stället vi stannade innan vi vände bilens nos mot hemmet, fastnade jag direkt på andra våningens ena halva. Efter en snabb blick på stolar, soffor, bord och mattor stod hon där, i ensamt majestät framför ett fönster, sorgligt intrasslad men inte värre än att det gick att med lite lirkande få henne fri och rörlig igen. Jag tror att hon blev glad över uppmärksamheten och över att få komma tillsammans med likasinnade hos oss. Hennes enda sällskap hittills var en härvel som hade svårt att hålla styr på alla sina delar.
Ni har säkerligen förstått att denna något äldre dam är en spinnrock. När hon väl blivit uttrasslad visade det sig att hennes hjul är välformat och rakt, Trampan gnisslar lite men inte värre än att en dutt med smörjande effekt skulle avhjälpa gnisslet.
Damen är välklädd. Förutom spinnvinge har hon ett linfäste och rullen, tyvärr bara en, var klädd i grovt spunnen lintråd.
Priset var nästan oöverkomligt lågt. Jag betalade hela 45 kronor för henne.
Väl hemma visade det sig att hon har en exakt kopia av min “Finskerocks” spinnvinge och de spolarna passar också till den nyas. Spinnvingen var dessutom märkt med Toikas märke. Jag tror däremot att spinnrocken är tillverkad av en helt annan person. På rockens undersida står det nämligen K. C.n  Hasselfors 1976.
Är det någon som känner till att det fanns någon i Hasselfors under den tiden som tillverkade spinnrockar får ni gärna höra av er med en kommentar till mig.
Den nya bekanten fick en rengöring och uppsmörjning, förseddes med nytt drivsnöre och rullen fick ett startsnöre av ullgarn som mina spolar brukar få.
En ny spinnrock bara måste man testa. Att provspinna säger betydligt mer om en spinnrocks kapacitet och hur bekväm den faktiskt är att spinna på. Med sitt stora tunga hjul går den otroligt lätt att trampa. Utväxlingen kan jag inte heller klaga på 13,5:1 dvs att spinnvingen hinner snurra tretton och ett halvt varv medan stora hjulet snurrar ett.
Har ni hunnit bli nyfikna på min nya spinnrock? Här kommer hon i egen hög person eller hur man nu säger om en träkonstruktion.

2. Spinnrocken och linslusen Nelly - the spinning wheel and our Border Collie Nelly
2. Spinnrocken och linslusen Nelly – the spinning wheel and our Border Collie Nelly

Ullen som användes för provspinning var grå shetlandsull, den sista resten av ett tidigare inköpt parti. Ett nytt parti har tagit dess plats. Damen är lättspunnen. Här syns det första resultatet.

3. Det först spunna garnet – the first spun yarn

After a weeks hard work we, hubby and I, decided to take a day off, visiting a couple second hand shops that are open this Saturday. We  put the alarn clock to ring to get up in time. After feeding our sheep, taking a shower and so on we sat in our car for a fortyfive minutes trip. We have no ambition to find a special thing  when we take our second hand trips. Our shelves, cupboards and rooms are so to say already filled up.
First place offered shade for the car, a shower of rain and lots of people. We always bring our dog, is there no shadow there will be no visit. 
On a couple of tabelcloths there was a thing, not unknown and I have a pair of them already, but this one had more opportunities.  pic 1
A warping paddle for 66 threads. Not bad. My grandmothers warping paddle did not have so many holes. She made warps for towels and hade the warp yarn on bobbins in a bobbin frame that could hold a lot of them. The warping-reel was of a kind attached to the floor and the ceiling in the house where they lived and my mother have told me that she and her siblings took a ride on the warping-reel when empty. That warping-reel was my first tool to enable me to make a warp myself. Today I have a modern warping-reel made by DH.

At the same place we bought an old coffee roaster for our wood stove. We would never even think of taking out our wood stove. During winter it makes us warm and we cook all our meals on it.
A stapler was the next bargain. This model you can find in flower shops. We already have one but an extra one is good to have.
Before leaving, DH found a book that reminded us of times long ago. The author, Sven Hassel, wrote about how to be a soldier. He managed to make this not so nice subject a bit funny and absurd. We bought it too.
We got all our finds for a total of what a skein of machine spun yarn would cost. Yarn geeks understand the comparison.

We visited some more places but did not reduce our cash.
The last place we visited before going home, I emidiately got stuck on first floor.. After a quick glance at chairs, sofas, tables and carpets there she was, in solitude at the window, sad entangled but not more than  we could get her free and flexible again.  I think she was glad of the attention, and to come together with like-minded with us. Her only companion so far had been a yarn reel  that had difficulties controlling  it’s parts.
You have of cource already guessed that this elderly lady is a spinning wheel. When she got rid of  the clutter we could see that her drive wheel was straight, the pedal squeaks a little but  could be good with a little lubrication.
The lady is well dressed. Beside the flyer she has  a distaff for flax or wool but only one bobbin. The price was almost prohibitively low. I paid 45 SEK (about  5$) to get her.
When home I could see that one of my spinning wheels have same sort of flyer that this new one has and the bobbin fits both flyers. The name on the flyer says it’s a Toika but the spinning wheel is probably made by another person. Under the breast is a name K.C.n Hasselfors 1976.
If someone knows of a person in Hasselfors during that period making spinning wheels, please let me know. 
After cleaning and lubricating all parts, the wheel got a new drive-band and the bobbin got a start string.
When you get a new spinning wheel you have to make a test. A test let you know more of the capacity and how well it spins. With the heavy wheel it is unbeleively easy to tread. The ratio is 13,5:1  that means when the flyer spins 13,5 laps the drive wheel makes one.
Have you got curious to see my spinning wheel? Here she is. pic. 2.
The wool i used to spin a sample was grey shetland wool, the remainder of a previously purchased batch. A new batch is taken its place. 
The lady is easy-spun. Here is the first result. pic.3.

Svisch – och så var hösten förbi – Whoosh – and that was fall

English in between 

Har ni tänkt på hur fort tiden går när man är engagerad i något man tycker mycket om att göra och allt det där som man inte måste men borde får komma i andra hand.
Det har jag känt den sista månaden.
Jag har tänkt att skriva, varje dag, men dagen har gått och något annat har tagit den tiden som var avsedd för skrivandet.
Nu har jag äntligen funnit ro att koncentrera mig och sätta mig bekvämt tillrätta framför skärmen för att dokumentera september och oktobers aktiviteter.

Slutet av september bestod bland annat av att göra i ordning en vävstol till äldsta barnbarnet i yngsta dotterns kull. Detta barn är så intresserat av hantverk att det vore synd att inte se till att understödja hennes intresse och med positiv förstärkning se till att det blir ett intresse för livet.
Det var tänkt att hon skulle få en något större golvvävstol, men genom ett byte med äldsta dottern, som fick en Glimåkra med 100 cm invändig bredd fick vi en bord/golvvävstol “LillStina” istället. Den vävstolen har en  mer passande storlek för en nioåring.
Innan den kunde överlämnas till barnbarnet fick den en ordentlig genomgång med ytbehandling och uppsättning av en varp passande för många olika experiment, det bästa för att inte minimera en nioårings kreativitet.

Att vävstolen var till belåtenhet var tydligt.

Have you thought about how fast time goes when you’re involved in something you really like to do and all the things that you do not have to do but should have done  come second.
That’s the way I’ve felt the last month.
I’ve been meaning to write every day, but the day has gone and something else has taken the time, which was designed for writing.
Now I’ve finally found peace to concentrate and sit comfortably in front of the screen to document September and October activities.

End of September, which included the making of the order of a loom to our eldest grandchild in the youngest daughter’s litter. This child is so interested in the craft that it would be a shame not to see to support her interest and positive reinforcement to ensure that there is a lifelong interest.
It was thought that she would get a slightly larger floor loom, but by chance we could give our eldest daughter a Glimåkra with 100 cm internal width, and she had a table / floor loom “LillStina” which we could have. The loom has a more suitable size for a nine year old girl.
Before it could be forwarded to the grandchild it got a thorough  surface refreshment  and  a warp suitable for many different experiments, it is best not to minimize a nine year old girls creativity.
That the loom was to the satisfaction was evident.

September innebar också start på höstens första spinnkurs för nybörjare. I vanliga fall brukar kursen omfatta två heldagar men denna kurs delades upp på fyra halvdagar istället.
Det är alltid inspirerande att ha kurser och få ge vidare en del av de kunskaper som samlats under tiden man utövat sitt hantverk.
Det är också spännande att se de enskilda kursdeltagarnas utveckling och den glädje de upplever när det hittar nyckeln till spinnandets hemligheter.
Deltagarna tar med sina egna spinnrockar som kan vara av de mest skiftande modeller. Det är ju dessa spinnrockar som är tänkta att användas för att åstadkomma det hett eftertraktade egenspunna garnet att använda till diverse stickprojekt och då är de dessa som de måste lära sig på. Det ges också tillfälle att gå igenom och justera inställningen av spinnrocken för att den skall arbeta så smidigt som det bara går.

Nästa kurs startar i november. Då som två kursdagar som blir lite mer komprimerade men med samma innehåll.
Eftersom kursdagarna ligger med fjorton dagars mellanrum ger det deltagarna tid att bearbeta och tillämpa sina nyvunna kunskaper på hemmaplan .

September also marked the start of the autumn’s first spin course for beginners. Normally the course include two full days, but this course was divided into four half-day instead.
It is always inspiring to have courses and to be able to  pass on some of the knowledge gained during the time you practiced your craft.
It is also exciting to see the individual students’ development and the joy they experience when they find the key to spin by hand.
Participants bring their own spinning wheels that can be of the most varied models. It’s that  spinning wheels that are supposed to be used to achieve the coveted own spun yarn to use for various knitting projects and then it is these  they must use to learn on. It is also given the opportunity to review and adjust the spinning wheel to make it work as smoothly as it can.
The next course starts in november. Then as two training days, which will be a bit more compressed, but with the same content.
As the course days is  fourteen days apart, the participants have time to process and apply their newly acquired skills at home.

Vad vore en höst utan något för sinnet. Vi brukar göra små upptäcksresor i vår omgivning. Eftersom vi har djur blir det för det mesta dagstripper. Så också i år. I gränstrakterna till Småland ligger en gammal kvarn med ett enormt vattenhjul. Kvarnen var i gamla tider en  så kallad  tullkvarn vilket innebar att av varje säck malt mjöl skulle mjölnaren ha en kappe mjöl för sitt arbete. En kappe motsvarade ca 4,58 l mjöl.
Gammalsjö Tullkvarn  var i bruk fram till 1942 då den hårda vintern förstörde kvarnhjulet. Kvarnen har restaurerats och står idag öppen för besökare.

What would a fall, but for the mind. We usually make small journeys of discovery in our environment. Since we have animals, it is mostly day trips. So also this year. In the border regions to Småland is an old mill with a huge waterwheel. The mill was in ancient times known as a duty grinder which meant that each bag of malt flour miller would have a peck flour for their work. A peck equivalent to about 4.58 liters of flour.
Gammalsjö Customs mill was in use until 1942 when the harsh winter destroyed the mill wheel. The mill has been restored and is now open to visitors.

Förändringar – Improvements

English below

Kommer ni ihåg mitt spinnrocksfynd av Shetlandsmodell?
Nu har spinnrocken testats en längre tid. Bland annat har det spunnits alpackagarn av olika kvaliteter och under tiden har matmor också noterat och initierat några förändringar för att spinnrocken skall kunna ge mer.
Bland annat har fler spolar tillverkats. Husbon’n är en fena på att tillverka spolar och det har blivit tre nya som komplement till den enda som medföljde spinnrocken.
Fler spolar kräver förvaring alltså har spinnrocken fått hållare för förvaring av spolar.
Trampan hade en annorlunda infästning som vid längre användning innebar tryck under matmors trampfot. Husbon’n tillfrågades och en ny trampa tillverkades och fästes in på det sätt som är brukligt.
Ännu återstår att göra en förlängning till den vänstra svarvade delen som idag inte har någon funktion. Förlängningen med hål, avsedd för ett tvärstag, skall kunna fungera som hållare för ett linfäste.
Totalt sett är jag nöjd med spinnrocken som efter 35 års outnyttjade resurser har  fått ett liv som det spinnredskap den trots allt är avsedd att vara.

Min senaste spinn-DVD med JMM “Spinning luxury fibers”är en stor besvikelse. Faktadelen är mycket  vinklad och  resten av innehållet ger inte mig mycket om spinnteknik. Den handlar mest om att blanda olika sorters fibrer och man noterar tydligt på hennes sätt att gå in på olika avsnitt var hennes kompetens brister.
Dessutom klarar jag inte av mer än korta snuttar av hennes röst utan att somna.  Tummen ner, trots att leveransen inte tog mer än fyra veckor den här gången.

Efter förbättring (t v)  – After improvement (left)

Do you remember my spinning wheel that looked like a Shetland spinney? 
Now the spinning -wheel has been tested for a long time. Among other things, I have spun alpaca yarn of different qualities and in the meantime I also noticed and initiated some changes to the spinning-wheel to make it more sufficient.
Among other things, more bobbins has been manufactured. Hubby is a master of making bobbins and I’ve got three new ones as complement to the only one that came with the spinning-wheel.
More bobins requires storage, therefore hubby made me a  holder, to store bobbins.
The treadle had a different attachment that during long operations make misuss treadle-foot to protest. Hubby was approached, and a new treadle was manufactured and fastened in an ordinary manner.
What remains is to make an extension to the left turned part, that today has no function. The extension will have a hole, designed for a track rod to hold a distaff for flax.
Overall I am satisfied with the spinning-wheel that after 35 years of unused resources has got a new life as a tool for handspinning , that’s after all what it’s meant to be.

My latest spinDVD JMM Spinning luxury fiber is a big disappointment. Facts section is very biased and the rest of the content does not give me a lot about spinning technology. It is mostly about the mixing of different fibers and you can clearly see, on her way to enter the different sections, where her skill gaps.

Furthermore, I can’t manage no more than short snippets of her voice without falling asleep. Thumbs down, although the delivery took no more than four weeks this time.