I spånadens tecken

Ni som känner mig vet säkert att jag har en faibless för gamla spinnrockar. Inte spinnrockar som är vrak utan helt användbara men gamla spinnrockar, kanske gjorda av en känd spinnrocksdrejare ibland även av okända sådana.
Jag har många gånger fått höra att gamla spinnrockar saknar möjligheter att spinna det garn man vill ha och lika många gånger har jag protesterat och sagt att det beror inte på spinnrocken utan helt och hållet på spinnerskans kunskaper.
Trots detta upprepas det som ses som en sanning gång på gång.
Nya spinnrockars företräden framhålls som det mest fantastiska och sägs ha en så fantastisk utveckling från de där stenåldersvarianterna.
Vad är det då som de moderna spinnrockarna sägs kunna åstadkomma som de gamla inte kunde.
Jo, de sägs kunna:

  •  spinna alla sorters garn, både tunt och tjockt, eftersom de har olika utväxling inbyggda genom flera spår på spinntrissorna.
  • de har två trampor, i alla fall kan man få de flesta med två.
  • det går fortare att trampa med två trampor
  • de har spinnvingar med flyttbara krokar istället för fasta
  • de har större spolar än de gamla

Det enda som är en förbättring, som jag ser det, är de större spolarna.

Att spinnrockarna med två trampor skulle ses som en fördel håller jag inte med om. I mitt arbete som ergonom, med arbetsmiljö och arbetsställningar som huvudsaklig arbetsuppgift, vill jag hävda att alla låsta arbetsställningar förr eller senare leder till belastningsskador. Två trampor leder automatiskt till en låst arbetsställning som man inte behöver ha med en gammaldags spinnrock med en stor trampa.
Denna stora trampa tillåter att man trampar med båda fötterna men också att man kan ändra arbetsställning och sitta i många olika positioner.
Att det går fortare när man trampar med två trampor är fel. Hjulet kan gå ett varv med en trampa och med två trampor går det också ett varv men med två tramptag. Energivinst? Nej inte alls.

Även äldre spinnrockar hade på vissa håll en flyttbar glidande krok. Inte alla men det var fullt möjligt att också tidigare tillverka spinnvingar med flyttbar ”krok”. Det var mer en fråga om varje spinnrocksmakares tycke och smak än brist på möjlighet eller kunskap.
Många gamla spinnrockar var försedda med flera spinnvingar med olika storlekar på drivtrissorna och spolarna för att passa för den tidens spånad av olika typer av garn. Idag har man samlat dessa drivtrissor i en trissa med flera spår. En förbättring? Ja om man inte har så stor erfarenhet  så är man hjälpt av dessa. En erfaren spinnerska kan moderera sitt spinnande och också med en utväxling åstadkomma olika typer av garn.
Spolarnas storlek kan ses som en förbättring och kan också vara det eftersom de rymmer en större mängd garn. En nackdel är att en stor spole, efterhand som den fylls, påverkar indraget som måste justeras.Ett litet problem men …

En sak som kan vara bra på nyare spinnrockar är att pipan oftast har en större diameter än äldre spinnrockar. En klar fördel om man skall spinna tjockare garn eller art yarn. Även ovana spinnerskor kan ha nytta av  en större pipa som är mer förlåtande för ojämnheter i garnet.

Nu tänker vän av ordning ” Det är ju lätt att säga att det går att spinna olika garner på en gammal spinnrock men vi har inte sett några bevis. Prata går ju men sen.”
Därför har jag naturligtvis spunnet garn på min spinnrock av äldre modell med en spinntrissa som har utväxling 10:1.
Jag har använt värmlandsull, klippt som helårsull, tvärt emot vad jag brukar göra. Den är kardad på maskin och varje flor är delad i

  1. remsor på längden för att spinna ett garn med kort drag (kamgarn)
  2. remsor  tvärs över floret som rullats till kardrullar och spunnits med långdrag från rullens sida (kardgarn)

För att jämföra de olika dragens inverkan på storlek och utseende på garnet spanns fyra olika garn med varje sätt.
Här är resultatet.

 På bilden finns också den spinnrock jag använt.

Det är alltid roligt att få lov att förmedla de kunskaper man tillskansat sig under årens gång därför brukar jag ha spinnkurser vid några tillfällen varje år.
Mina kurser har jag i mitt hem vilket innebär att det är få elever vid varje kurs. Dagarna brukar vara intensiva och kursdeltagarna brukar se ganska trötta ut när kurserna avslutas.
Det som fascinerar mig är hur idoga de är och så mycket de lär sig under de två heldagar som kursen pågår.
För några dagar sedan släppte jag iväg ytterligare några elever som nu får testa sina vingar på egen hand.
Många olika spinnrockar har passerat hos mig under kurstillfällena och alla har lärt sig hantera sin sorts spinnrock på det sätt som spinnrockens förutsättningar tillåter men också provat på andra typer av spinnrockar.
I en del fall har det lett till inköp av en annan spinnrock i andra fall behålls den befintliga spinnrocken som arbetsredskap.
Oavsett vilket, vet jag att några spinnerskor till har kunnat ta till sig spinnandets fantastiska möjligheter och i sin tur går ut och inspirerar andra.

Förberedelse av ull för spånad av kamgarn

Träning i att spinna långdrag

Avslutad kurs innebär att också jag behöver några dagar för att komma upp i tempo igen.
Ett bra sätt är att sortera och tvätta ull och att packa den färdiga ullen för en kommande transport till karderiet. Jag har nämligen beslutat att överlåta detta arbete för att i stället kunna syssla med annan skapande verksamhet. Jag är förutom spinnerska också väverska med egen design. Mina vävstolar har fått stå tillbaka när jag har kardat ull men nu skall min energi delas mellan spinnrockar och vävstolar.

Svisch – och så var hösten förbi – Whoosh – and that was fall

English in between 

Har ni tänkt på hur fort tiden går när man är engagerad i något man tycker mycket om att göra och allt det där som man inte måste men borde får komma i andra hand.
Det har jag känt den sista månaden.
Jag har tänkt att skriva, varje dag, men dagen har gått och något annat har tagit den tiden som var avsedd för skrivandet.
Nu har jag äntligen funnit ro att koncentrera mig och sätta mig bekvämt tillrätta framför skärmen för att dokumentera september och oktobers aktiviteter.

Slutet av september bestod bland annat av att göra i ordning en vävstol till äldsta barnbarnet i yngsta dotterns kull. Detta barn är så intresserat av hantverk att det vore synd att inte se till att understödja hennes intresse och med positiv förstärkning se till att det blir ett intresse för livet.
Det var tänkt att hon skulle få en något större golvvävstol, men genom ett byte med äldsta dottern, som fick en Glimåkra med 100 cm invändig bredd fick vi en bord/golvvävstol ”LillStina” istället. Den vävstolen har en  mer passande storlek för en nioåring.
Innan den kunde överlämnas till barnbarnet fick den en ordentlig genomgång med ytbehandling och uppsättning av en varp passande för många olika experiment, det bästa för att inte minimera en nioårings kreativitet.

Att vävstolen var till belåtenhet var tydligt.

Have you thought about how fast time goes when you’re involved in something you really like to do and all the things that you do not have to do but should have done  come second.
That’s the way I’ve felt the last month.
I’ve been meaning to write every day, but the day has gone and something else has taken the time, which was designed for writing.
Now I’ve finally found peace to concentrate and sit comfortably in front of the screen to document September and October activities.

End of September, which included the making of the order of a loom to our eldest grandchild in the youngest daughter’s litter. This child is so interested in the craft that it would be a shame not to see to support her interest and positive reinforcement to ensure that there is a lifelong interest.
It was thought that she would get a slightly larger floor loom, but by chance we could give our eldest daughter a Glimåkra with 100 cm internal width, and she had a table / floor loom ”LillStina” which we could have. The loom has a more suitable size for a nine year old girl.
Before it could be forwarded to the grandchild it got a thorough  surface refreshment  and  a warp suitable for many different experiments, it is best not to minimize a nine year old girls creativity.
That the loom was to the satisfaction was evident.

September innebar också start på höstens första spinnkurs för nybörjare. I vanliga fall brukar kursen omfatta två heldagar men denna kurs delades upp på fyra halvdagar istället.
Det är alltid inspirerande att ha kurser och få ge vidare en del av de kunskaper som samlats under tiden man utövat sitt hantverk.
Det är också spännande att se de enskilda kursdeltagarnas utveckling och den glädje de upplever när det hittar nyckeln till spinnandets hemligheter.
Deltagarna tar med sina egna spinnrockar som kan vara av de mest skiftande modeller. Det är ju dessa spinnrockar som är tänkta att användas för att åstadkomma det hett eftertraktade egenspunna garnet att använda till diverse stickprojekt och då är de dessa som de måste lära sig på. Det ges också tillfälle att gå igenom och justera inställningen av spinnrocken för att den skall arbeta så smidigt som det bara går.

Nästa kurs startar i november. Då som två kursdagar som blir lite mer komprimerade men med samma innehåll.
Eftersom kursdagarna ligger med fjorton dagars mellanrum ger det deltagarna tid att bearbeta och tillämpa sina nyvunna kunskaper på hemmaplan .

September also marked the start of the autumn’s first spin course for beginners. Normally the course include two full days, but this course was divided into four half-day instead.
It is always inspiring to have courses and to be able to  pass on some of the knowledge gained during the time you practiced your craft.
It is also exciting to see the individual students’ development and the joy they experience when they find the key to spin by hand.
Participants bring their own spinning wheels that can be of the most varied models. It’s that  spinning wheels that are supposed to be used to achieve the coveted own spun yarn to use for various knitting projects and then it is these  they must use to learn on. It is also given the opportunity to review and adjust the spinning wheel to make it work as smoothly as it can.
The next course starts in november. Then as two training days, which will be a bit more compressed, but with the same content.
As the course days is  fourteen days apart, the participants have time to process and apply their newly acquired skills at home.

Vad vore en höst utan något för sinnet. Vi brukar göra små upptäcksresor i vår omgivning. Eftersom vi har djur blir det för det mesta dagstripper. Så också i år. I gränstrakterna till Småland ligger en gammal kvarn med ett enormt vattenhjul. Kvarnen var i gamla tider en  så kallad  tullkvarn vilket innebar att av varje säck malt mjöl skulle mjölnaren ha en kappe mjöl för sitt arbete. En kappe motsvarade ca 4,58 l mjöl.
Gammalsjö Tullkvarn  var i bruk fram till 1942 då den hårda vintern förstörde kvarnhjulet. Kvarnen har restaurerats och står idag öppen för besökare.

What would a fall, but for the mind. We usually make small journeys of discovery in our environment. Since we have animals, it is mostly day trips. So also this year. In the border regions to Småland is an old mill with a huge waterwheel. The mill was in ancient times known as a duty grinder which meant that each bag of malt flour miller would have a peck flour for their work. A peck equivalent to about 4.58 liters of flour.
Gammalsjö Customs mill was in use until 1942 when the harsh winter destroyed the mill wheel. The mill has been restored and is now open to visitors.

Förändringar – Improvements

English below

Kommer ni ihåg mitt spinnrocksfynd av Shetlandsmodell?
Nu har spinnrocken testats en längre tid. Bland annat har det spunnits alpackagarn av olika kvaliteter och under tiden har matmor också noterat och initierat några förändringar för att spinnrocken skall kunna ge mer.
Bland annat har fler spolar tillverkats. Husbon’n är en fena på att tillverka spolar och det har blivit tre nya som komplement till den enda som medföljde spinnrocken.
Fler spolar kräver förvaring alltså har spinnrocken fått hållare för förvaring av spolar.
Trampan hade en annorlunda infästning som vid längre användning innebar tryck under matmors trampfot. Husbon’n tillfrågades och en ny trampa tillverkades och fästes in på det sätt som är brukligt.
Ännu återstår att göra en förlängning till den vänstra svarvade delen som idag inte har någon funktion. Förlängningen med hål, avsedd för ett tvärstag, skall kunna fungera som hållare för ett linfäste.
Totalt sett är jag nöjd med spinnrocken som efter 35 års outnyttjade resurser har  fått ett liv som det spinnredskap den trots allt är avsedd att vara.

Min senaste spinn-DVD med JMM ”Spinning luxury fibers”är en stor besvikelse. Faktadelen är mycket  vinklad och  resten av innehållet ger inte mig mycket om spinnteknik. Den handlar mest om att blanda olika sorters fibrer och man noterar tydligt på hennes sätt att gå in på olika avsnitt var hennes kompetens brister.
Dessutom klarar jag inte av mer än korta snuttar av hennes röst utan att somna.  Tummen ner, trots att leveransen inte tog mer än fyra veckor den här gången.

Efter förbättring (t v)  – After improvement (left)

Do you remember my spinning wheel that looked like a Shetland spinney? 
Now the spinning -wheel has been tested for a long time. Among other things, I have spun alpaca yarn of different qualities and in the meantime I also noticed and initiated some changes to the spinning-wheel to make it more sufficient.
Among other things, more bobbins has been manufactured. Hubby is a master of making bobbins and I’ve got three new ones as complement to the only one that came with the spinning-wheel.
More bobins requires storage, therefore hubby made me a  holder, to store bobbins.
The treadle had a different attachment that during long operations make misuss treadle-foot to protest. Hubby was approached, and a new treadle was manufactured and fastened in an ordinary manner.
What remains is to make an extension to the left turned part, that today has no function. The extension will have a hole, designed for a track rod to hold a distaff for flax.
Overall I am satisfied with the spinning-wheel that after 35 years of unused resources has got a new life as a tool for handspinning , that’s after all what it’s meant to be.

My latest spinDVD JMM Spinning luxury fiber is a big disappointment. Facts section is very biased and the rest of the content does not give me a lot about spinning technology. It is mostly about the mixing of different fibers and you can clearly see, on her way to enter the different sections, where her skill gaps.

Furthermore, I can’t manage no more than short snippets of her voice without falling asleep. Thumbs down, although the delivery took no more than four weeks this time.

Med smak av Shetland

Only  in Swedish today.
Ingen som läser min blogg har väl kunnat undgå att märka mitt intresse för spinnrockar. Framför allt olika modeller och konstruktioner av spinnrockar som tillverkats av spinnrocksmakare i vårt land.
Några av dessa tillverkare har jag lyckats utröna namnet på andra är fortfarande anonyma.
Ibland går det att se en koppling till en viss del av Sverige, ibland leder modellen tankarna även utanför landets gränser.
Som alltid är frågan om ursprung långt tillbaka i tiden oklar. Vad som är hönan och vad som är ägget, vad som kom först influenser från Skandinavien eller till.
Våra förfäder, nordmännens,  irrfärder har fört fårraser bland annat till Skottland och Island, varför inte ett vidare kulturellt utbyte, där även spinnredskap och redskap för ull använt samma ”vandringsvägar” från och tillbaka till vårt land.
Häromdagen, för ungefär en vecka sedan, föll min blick på en spinnrock av en modell som inte fanns i min ”samling”. En liten, upprättstående spinnrock av Shetlandstyp, gjord av en man från Varaslätten , men aldrig använd som spinnredskap. Den användes som blompiedestal tills den inte längre ansågs ha någon plats.
Den blev min för en överkomlig summa och hämtades till sin nya tillvaro i fredags.

Spinnvinge och drivning fungerade men spolen satt fast. Fram med rundfil och smärgelduk och till verket.
Spinnvingens ten polerades av , spolens innanmäte filades med rundfil och efter fem minuters arbete roterade rullen fritt på tenen.
Ett drivsnöre knöts på och spinnrocken, som är dubbeldriven, kunde testas för första gången.
För att vara tillverkad på 1970-talet och använd enbart som blompiedestal, fungerade spinnrocken utan anmärkning. Lite fett i drivhjulets nav och läderfett till trampans och spinnvingens läderanslutningar för att ta bort knirkandet kommer att göra susen.

Ursprungsmodellen är troligen hämtad från Shetlandsöarna. Liz Lovick med bloggen  Northern Lace skrev, i mars 2010, om en spinnrock hon fått som gåva. Bilden på den spinnrocken är väldigt lik mitt nytillskott även om Liz rock är gjord i halv skala. Utväxlingen på min spinnrock är, trots litet drivhjul, inte så illa. Ratio 8:1 dvs spinnvingens trissa roterar 8 gånger på ett tramptag, vilket motsvarar att spinna ett ordinärt stickgarn. Nu återstår bara det roliga – att premiärspinna. Kanske garn av ull från ett av mina värmlandsfår.