tvål – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

English below

Idag har arbetet gått i renlighetens tecken. Här har det tvättats ull. Den här gången är det lockar av finull som tvättats för att kunna bli lämpliga för att kammas. Två rotfruktssäckar med ull placerade i varsin champinjonback och tvättade enligt alla konstens regler. Efter centrifugering skall varje lock separeras och läggas till tork. Några fällar av finull återstår att preparera.

Nu pågår också klippning av årets lamm. Vi tar enbart tillvara ull från sidor och bog resten får gå i komposten. Efter sortering kommer fällarna att läggas upp i butiken. De fällar jag hittills sorterat har mycket fin ull, mjuk och behaglig och ändå stark. Så här långt är jag mycket nöjd. Synd att vi inte hinner använda allt själva när ullen har ”vill-ha-känsla”.

Det är också tvålkokningtid på Gammeldags vis. Den sats vi gör är tänkt att ge ca 10 kilo tvål. Hälften står nu till tork, den andra hälften skall snart hällas upp i en, för ändamålet färdigställd, låda invändigt klädd med vaxat papper för att inte skada trät. Tvålkokning är något som återkommer med jämna eller ojämna mellanrum här hos oss. Dels för att vi vill hålla liv i gammalt hantverk, dels för att tvål gjord på gammalt vis är bättre för huden – om den görs på rätt sätt. Och här görs den enligt alla konstens regler, med råvaror som de användes förr, det som var biprodukter från gårdens slakt av framför allt får men även nöt och gris. Eftersom vi har får använder vi fårtalg som bas i vår tillverkning. Tvålen som görs av fårtalg blir hård, rengör fantastiskt, är behaglig att använda med ett mjukt fint lödder som smeker huden som inte behöver smörjas in efter dusch och tvätt med diverse produkter för att hålla huden mjuk och smidig. Det får man med den handgjorda tvålen gjord av naturliga produkter.

Lite kuriosa: medan jag höll på att hälla upp den första omgången tvål, lyssnade jag på radion som just då hade ett litet reportage om att tillverka egen tvål. En tvålmakare talade bland annat om skyddsutrustning vid tvåltillverkning. Den som sett mig arbeta med tvålen skulle förstått vad hon menade. Under tillverkningen är jag försedd med skyddsglasögon ovanpå de som används annars också, långt plastförkläde, syrabeständiga handskar som räcker till armbågen och fönstret på vid gavel för ångornas skull. Dessutom finns alltid en skål med ättiksvatten stående om olyckan skulle vara framme och jag behöver neutralisera eventuella starkt basiska stänk av tvålmassa på huden. Det skall inte kunna hända något men man skall alltid vara beredd på att det kan göra det. Sagt med Tage Danielssons ord.. ”före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent… ” Så för att vara säker på att det aldrig skall hända så är det bäst att gardera sig och använda skyddsutrustning.

PS. Husbon’n finns som vanligt placerad på säkert ställe, dvs i verksta’n, där han är i full färd med att tillverka fler ullkammar. DS

Today we’ve worked with cleanliness. We’ve washed wool. This time it is locks of swedish fine-wool, washed to be fit for combing. Two vegetable bags with wool, each one placed in a mushroom container and washed according to all rules. After a spin out every lock will be separated and placed to dry. There are some more fleeces to prepare. Fig 1.

It is also time to shear our lambs. We only take care of wool from shoulders and middle back/side to get the best parts of the lambs wool. After skirting and sorting the fleeces, they will be avaliable in the shop. The fleeces I have sorted so far has fine wool, soft and nice to touch but still strong. I’m very pleased so far. It’s a pitty I can’t use all wool myself when the wool has that ”want-it-feeling”. Fig 2.

Now it’s also time to make new soap in the way we do it at Gammeldags (the old way ). We will get about 10 kilo soap (22 pounds). Half of this batch is now put aside to dry and the other half is soon ready to poure into a box, lined with waxed paper in order not to damage the box’s wood. To make soap is something that is repeated with even or uneven intervals. It’s in order to keep old craft alive, and soap, made in an ancient way, is better for the skin – if it’s made in the right way. We make soap by the rules, with commodities used in the old times, the residual-products from the farm’s annual slaughter of sheep, kows and pig. We have sheep, so we use tallow from sheep as our base for making soap. The soap made from sheep’s tallow get hard, cleans amazingly, is good to use with a soft, fine lather, caressing the skin. We do not need any products to moisturize the skin after shower. It comes natural with the handmade soap made from natural ingredients.

As a coincidence: when I was pouring the first batch of soap in the box, I listened to the radio that had a reportage about making your own soap. A soapmaker tolded on protective equipment when making soap. Anyone who has seen me in action would have understand what she ment. When I make soap I use safety glasses over my own glasses, a long plastic apron, acid proof gloves up to the elbows and the window wide open to prevent from harmfull vapors. On top of that I have a bowl with white-vinegar in water if I need to neutrilize splashes of strong alkaline soap. It should not happen but one shall always be prepared for it tohappen. The author Tage Danielsson said…” Before Harrisburg, it was extremely unlikely that what happened in Harrisburg would happen, but as soon as it had happened, the probability rose to no less than 100 percent…” So, to be sure that it’ll never happen it is best to be safe and use protective equipment. Fig 3.

PS. Husband/master is placed in a secure area, aka the workshop, where he is busy making more wool combs. DS

För många år sedan började vi ta vara på allt vi kunde ta vara på från våra får.
En sak man får en hel del av när man slaktar vuxna får är fårtalg.
Fårtalg användes för till talgdankar som fick lysa upp stugorna.
Det här var innan vi fick möjlighet att använda elström.
Talgdankar osar och ljuset från dem blir inte vad vi är vana vid idag.
Inte konstigt att man gick och lade sig när ljuset från den öppna spisen, talgdankar och lysestickor inte räckte för det arbete man hade för händer.

När talgen inte behövdes för att lysa upp stugorna kunde man använda den till tvål. Tvål kokades av lut, framställd från aska av lövträd, och talg. Luten fick man fram genom att hälla vatten över aska. Samma vatten upprepade gånger. För varje gång det hälldes över askan och fick sippra genom ett lager med halm, blev luten starkare och starkare.
Lut och talg kokades sedan samman till en tvål som kunde användas för rengöring av både människor och kläder.
Tvåltillverkning idag är något enklare.
Även om talg används, som hos oss, kompletterar man ofta med oljor av olika slag. Inte heller kokar man samman ingredienserna utan tvålen tillreds med en kallprocess som inte innebär att alla råvaror är kalla men man använder sig inte av kokning.
Det man behöver för att tillverka sin egen tvål är fett av något slag. Vi använder fårtalg, olivolja, kokosolja,mandelolja. Dessutom krävs lut för att sätta igång tvålprocessen.
Idag köper man kaustiksoda som hälls i vatten, istället för att framställa luten själv.
Det är otroligt viktigt att hantera kaustiksoda på rätt sätt. Den är mycket frätande och utan försiktighet kan den ställa till stora skador.

Det är alltid spännande att se om man fått alla ingredienser till den mängd som det skall vara för att tvålen skall bli användbar.
Det är också spännande att se om mängden ingående olivolja gör att processen blir utdragen innan förtvålningen sker.
Det tog längre tid än vanligt eftersom jag använde en del finare olivolja, den så kallade jungfruoljan, och den kan innebära att förtvålningen tar upp till ett dygn.
Tvålmassan var klar efter ca två timmar och kunde hällas upp i kärlet där den skulle få stabiliseras och omvandlas till en härligt doftande tvål.
Den är nu skuren i mindre bitar och skall få stå till sig och torka ca en månad innan den kan användas.

Tvålen i sin form - The soap in the mold — Tvålen i sin form – The soap in the mold

Many years ago we started to take care of everything we could get from our sheep. You get quite a lot of tallow when slaughtering an adult sheep.
In ancient times tallow were used as lamp oil to light up cottages.
This was long before electric light lit our houses.
Tallow smells when used in lamps and the light you get from them is not what we are used to have today. No wonder they went to bed when the light they got from the open fire, tallow lamps and lights sticks was not enough for the work they had to do.
When they didn’t have to use tallow to light up their homes, they could use it to make soap. Soap was made using lye. Lye was made of ash from hardwood. Water was poured over the ash, the same water over and over again. For each time the lye got stronger and stronger.
Lye and tallow was then boiled to a soap to use for cleaning both people and clothes.
Making soap today is more easy.
Even if you use tallow, like we do, you can use different oils and make the soap using a cold process that doesn’t mean the ingredients have to be cold, but you don’t boil it.
What you need to make your own soap is some kind of fat. We use tallow from sheep, olive oil, coconut-oil and almond-oil. Furthermore you must have lye for the saponification to take place. Today you can buy caustic soda and pour it in water to make lye. Caustic soda must be treated the right way to avoid severe damage.
It’s a thrill to se if all ingredients are of the right amount to make the soap useable.
It’s also exiting to see if the amount of olive oil prolong the saponification-process.
My soap took a bit more time because I used virgin oil that can delay saponification up to 24 hours.
My soap was ready to pour in the mold after about two hours.
Today I have cut up the soap in bits to dry and set for about a month before we can use it.

Kategori: tvål

Ren, renare, renast – Clean, cleaner, cleanest

Råvaror i förvandling – Raw materials under change