ull – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Vilka kammar skall jag använda…..

Only in Swedish about combing wool.

Ullkammar är för många en dyr investering. Inte alla har möjlighet, eller lust, att skaffa sig flera olika sorters ullkammar.
Finns det kammar som klarar flera olika typer av ull eller måste man hålla sig till en sorts ull med de kammar man köpt?
Blir det bättre kammat med en viss storlek på kammen i förhållande till ullens grovlek och längd?

Det kan bli många frågor och utan vägledning står man ibland vilsen och riskerar att välja fel.
För mig som arbetar med ull i olika former har det varit naturligt att prova genom att designa och låta KM tillverka kammar i olika storlek och utförande. De som har passerat en omfattande prövning och blivit godkända för vidare tillverkning har till slut fått ta plats i webbutiken.

Men om jag nu inte kan någonting om ull och inte har tillräckliga kunskaper för att välja själv, vilka kammar skall jag då välja?

För att hjälpa dig som är tveksam har jag valt att testa våra kammar med olika ull. Idag är det lammull av finull-/gobelängtyp.
Ullen är tvättad i varmt vatten (inte hett) med en tesked ammoniak för att de smutsiga topparna skall bli mer tilltalande att kamma.
Jag tvättar alltid ullen innan kamning av hänsyn till mina redskap som jag vill skall hålla länge och dessutom hålla sig fräscha inför nästa omgång ull som skall kammas. Jag vill inte heller arbeta närgånget med ull som kan innehålla både det ena och det andra (även om det inte är vanligt med smitta som följer med ull kan det hända).

Ullen för detta prov är locktvättad vilket gör det lättare att fästa ullen på kammarna.

Längden varierar mellan 7 och >10 cm och lockarna är olika tjocka beroende på var på fåret ullen har vuxit.

De kammar jag använt är Gammeldags

Minikammar
MiniMidi med kamstation
Maxi med kamstation

Minikammar är små dubbelradiga kammar som hålls i händerna. Den ena kammen laddas till ½ eller 2/3 med ull. Ullen sätts över kamspetsarna med klippändan så nära kanten som möjligt och ullen kammas

kammadminikammarco — och rullas till ett fågelbo

MiniMidi kammar med kamstation är våra tätaste kammar. Dessa har också en kamstation där en kam kan placeras fast. Kammen fästs med tänderna mot taket. Den andel ull som kan kammas är något större än den som kammas med Minikammarna. Förfarandet är likvärdigt men en kam förs i sidled med början i ullens topp in mot kammen.

När all ull finns i den rörliga kammen förs den tillbaka genom att kammen dras uppifrån och ned över den stationära kammen.

När ullen är färdigkammad dras ullen till en spets och dras från kammen med hjälp av små drag från sida till sida.

kammadminimidico

Det färdiga bandet – topsen – rullas till ett fågelbo som med MiniMidikammarna blir större än den från Minikammarna.

Maxikammarna har en kamstation där den ena kammen sätts fast och ullen fästs med kammen i upprätt läge. När ullen skall kammas vrids kammen 1/4 varv till sidläge och den fria kammen kammar uppifrån och ned. När all ullen finns i den fria kammen vänds den fasta kammen med tänderna uppåt och ullen förs på genom att den fria kammen förs uppifrån och ned så att ullen förs tillbaka till den stationära kammen.

Kammen i kamningsläge

Kammen i dragläge

Det kammade bandet rullas om handen

kammadmaxico

Ullen som kammades fick ett likvärdigt utseende med samtliga tre kamsorter. Den enda skillnaden blev mängden ull som kunde kammas samtidigt.

På bilden visas ullen som kammades med våra tre olika kamvarianter. Till höger i bild visas ull kammad med en kamkarda.

För jämförelse kammades också en del lockar med en kamkarda. En del av den kammade ullen drogs till ett ullband men detta blev inte så homogent som de som drogs direkt från kammen.

Vid all ullkamning blir det kamrester. Dessa rester blir olika stora beroende på hur väl kammarna arbetar. De rester som bildades kardades med fina kardor till kardrullar.

Slutsats: Den ull jag valt att arbeta med kammas med lika gott resultat i samtliga Gammeldags kammar. Det var endast mängden ull som kunde kammas som varierade. All ull, oavsett kamsort, kammades två gånger och kamresterna togs tillvara för att kardas. Som jämförelse kammades också lockar med kamkarda. Resultatet av kamning med kamkarda är sämre att dra till ullband/tops och lämpar sig bättre att spinnas från vikningen (from the fold).

Resa med ändrat resmål

Only in Swedish today

Häromdagen tänkte vi utnyttja det molniga vädret som uppstod efter morgonens regnskurar.
Avsikten var att bege oss till det stora varuhuset några mil från oss. Prognosen talade om fortsatt molnigt väder och låg temperatur vilket var noga eftersom vi avsåg ett gemensamt besök KM och jag, med vår hund som bilvakt.
Av detta blev inget.
När vi kom fram till resans mål tittade solen fram ur molnen, temperaturen steg raskt och ingen skuggig plats att ställa bilen på.
Det blev att snabbt tänka om. På hemvägen finns ett trevligt resmål som vi brukar besöka vart och vartannat år, så i stället för varuhuset blev det Äskhults by. För er som inte är bekanta med våra omgivningar är den en gammal by som bevarats i sitt ursprungliga skick och där det bedrivs lantbruk på gammalt vis.

Under sommaren finns det också ofta hantverkare på plats som visar sin tillverkning i det hus där det också finns en kaffestuga.
De gamla husen visar hur man levde förr med inredning och redskap som tillhörde den tiden.
Är man som jag intresserad av gamla redskap, kanske framför allt redskap för mjuk slöjd, tittar man lite extra noga på vävstolen, bandvävstolen och spinnrocken i en av husen.

Spinnrocken som stod i en av stugorna. Ursprung okänt men säkert en lokal tillverkare.

I huset där man kunde lösa inträde fanns också en bekant från min tid som ordförande i ett Hemslöjdsgille. Där satt nämligen Bror, en trä och näverslöjdare med tillverkning av bland annat näverburkar med hög kvalitét. Bror var representerad på Nordiska museét för några år sedan.

Om Bror kan man läsa här.

Just när vi besökte Äskhult var Bror sysselsatt med att tälja krokar.

Annars fortsätter livet som tidigare med skrapning, tvätt och målning. Norrgaveln har fått ny fin färg och inte heller den här gången kunde jag undvika att se ut som det var jag som var målad inte väggen.

Från målning dagtid till spånad kvällstid. Efter bouclégarnet spinner jag nu ett annat garn, tre trådar som skall samsas i ett crepegarn i färg.

Det gäller att utmana sitt sinne och välja hej vilt och se vad det möjligtvis kan bli av detta försök.

Det är den lilla, sladdbundna madamen som får stå till tjänst. Hon gör ett bra arbete och även om jag inte använder hela hennes kapacitet så blir resultatet till belåtenhet.

Det är inte bra att slappna av helt från det vardagliga arbetet. En ny utmaning kom när jag fick erbjudandet att uppgradera min Windows 7 till nya Windows 10. Visst sa jag, utmaningar skall man ha. Det kan inte vara värre än Windows 8 som jag avstod från efter all negativ publicitet det programmet fått.

En utmaning visade det sig bli ändå. Helt nytt utseende och möjligheter att föra över bilder, dokument mm mellan mobiltelefon, surfplatta och dator och lagra allt på ett och samma ställe. Smart! Om det inte vore för att det är stört möjligt att spara i något av mina gamla program, som jag alltid gjort tidigare, utan att ha tänkt till innan och loggat in som administratör.

Då gäller det alltså att ta skeden i vacker hand och spara där windows vill att man skall spara, trots att jag inte är så lätt att tvingas till att göra som andra vill, utan gärna har egna idéer och åsikter om var det fungerar bäst att lägga filerna.

Nåja, det kommer säkert att fungera till belåtenhet så småningom.

Som en liten slutkläm på dagens irrfärder har jag gjort i ordning färg för färgning av ullflätor. Det gäller att passa på och göra slabbjobb utomhus när det går. I morgon blir det blandat arbete med en del husjobb och en del färgning – om inte vädret bestämmer annorlunda.

Vi ses!.

Kardmaskin – Hur gick det sedan?

Kommer ni ihåg min kardmaskin. Den där motorn demonterades och fick ändrad plats för att driva maskinen.
Den är färdig och fullt fungerande och motorn driver kardrullarna på egen hand inte enbart som hjälpmotor. Nu kan jag arbeta med båda händerna och får ett mycket fint kardflor av ullen.

Kardmaskin - motordriven — Kardmaskin – motordriven

Att gå till grunden – saxade upplevelser ur verkligheten

Nu händer det mycket på vår plats på jorden.
Det är uppgrävt runt huset. Vårt hus är byggt med gamla metoder på gammalt sätt och en del av dessa blir ganska påtagliga. Idag lägger man till exempel inte ett hus med delen av sockeln på berget utan man ser till att alla hörn ligger fritt med bra utrymme på lämplig nivå för dräneringsrör.
Efter att ha grävt om vid ett antal tillfällen utan att kunna komma till rätta med dräneringen står gropen öppen igen. Det påminner lite om den sketch som handlade om gatukontoret i en viss stad där män inom samma familj ärvde ”hålet” efter sina fäder.
Nu skall vi i alla fall få ett slut på vätan från berget så hålet är öppet och bergknalten som bromsar dräneringen skall borras och spräckas för att röret skall gå fritt.

I samma stund väntar vi på att det skall installeras fiber för anslutning av våra datorer med förhoppningsvis både snabbare och säkrare anslutning till Internet. Så då har husbon´n grävt en kanal från huset och mot trädgårdsgränsen för att lägga fiberkabeln i. På samma ställe som den övriga grävningen? Nej- inte då. Ett nytt hål naturligtvis.

Dessutom har vi fått hjälp med grävning på husets baksida. Husbon’n har fyllt jämna år och inte önskat sig prylar utan hjälp med grävning. Sonen anammade önskemålet och kom med en minigrävare och tillbringade flera timmar med att forsla undan matjord och sten. En insats som sparade våra ryggar och vår tid. Tack vår hjälpsamme son för ditt arbete.

Nästan som när sonen var liten - dock en viss storleksskillnad på redskap och son. — Nästan som när sonen var liten – dock en viss storleksskillnad på redskap och son.

Våra lamm har vuxit till sig och är nu små snabba individer, åtminstone när inte mamma har uppsikt. Våra trillingar får fortfarande viss hjälp med födointaget men nu bara två gånger per dag.

För säkerhets skull väger vi lammen för att se hur viktkurvan förändras och samtliga, kan meddelas, växer tillräckligt.
Ullen på de små är ljuvlig. Vit, glansig och så olika som ull på tio små individer kan vara. Den ullen blir inte arbetsmaterial än på ett tag men mödrarnas och de tackor som inte varit betäckta i år skall få ny kostym – det vill säga bli klippta.
Den här tiden på året är risken att den nya ullen börjar tränga undan vinterullen men än så länge har inte detta skett.
Våra Värmlandstackor är först ut. Fyra av fem har klippts och ullen är, trots stallperiod och vandring mellan ute och inne under vintern, ren och skräpfri. Som vanligt hos en som kan välja och vraka och bara ta vara på den bästa ullen, klipper jag rygg och sida och lägger i finsäcken. När den ullen är klippt börjar sovringen. Den allra finaste ullen av det som återstår får följa med ner i säcken, resten ratas och kommer att hamna i komposten och tillföra jorden näring istället för att bara slängas.

Efter att under flera år klippt med maskinsax har vi övergått till handsax. En riktigt bra handsax, lagom för lite mindre händer, har vi köpt in två stycken av. Våra saxar kommer från LG-produkter och kan verkligen rekommenderas. Klippningen är numera tyst, drar ingen elektricitet och risken för klippskador på får och klippare är minimerad till nästan noll. Med handsaxen är det också lättare att undvika dubbelklipp. En ullälskares/spinnares mardröm som förstör den bästa ull.

Ida’s ull är i stort sett likvärdig över hela kroppen med relativt fina fibrer med krus mitt emellan gobelinull och finull.

Klippningen av våra får kan

Idas ull. Värmlandsull av det bästa slaget.

inte jämföras med fårklippare som har det som yrke. Vi tar god tid på oss och hinner att samtidigt sortera ullen, undvika dubbelklipp och också att gosa med fåren under klippningen. Det gör att vi hinner uppfatta eventuella problem innan dessa blir för stora och kontakten med våra får blir också tätare.

När man inte är sysselsatt med fårklippning eller butiks-/leveransarbete eller delger andra de kunskaper som förvärvats under tiden med får och ull, sätter jag mig gärna ner med ull och spinnrock för att koppla av eller göra nytta med att provspinna den ull som vi tillhandahåller i butiken.
Igår kväll passade jag på att provspinna en för mig ny ullsort som fanns med i mitt överfulla paket jag beskrev tidigare.
Jag spann fyra olika varianter av ullen från Manx Loaghtanfåret. Ett får med fyra eller mer horn, med en ull där fibergrovleken är ca 30 micron och fiberlängden ca 10 cm. En otroligt läspunnen och trevlig ull både spunnen tunt och lite grövre. Joy’s fyra utväxlingar togs tillvara tillsammans med spinnsätten kort drag framåt, långdrag, spinna från vikt lock (from the fold), samtliga tvinnade med lagom snodd. Det fjärde garnet spanns och tvinnades med kedjetvinning (Navaho-tvinning). Alla fyra tvättades idag och hänger nu på tork.

För att veta hur en ullsort skall spinnas gäller det att gå till grunden med sina försök. Dessa olika garner som spanns som prov är, enligt mitt tycke och smak, fullt möjliga att användas och trivas med både som tunnt garn med mycket snodd och mjukt, poröst garn till tröjor mm likaväl som till ett lite tjockare, fastare garn för slitvaror. Nu återstår bara att låta garnet torka och göra provkort tillsammans med provhärvorna och lägga det till samlingen.