vävstol – Sida 3 – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Mekanik i praktiskt arbete – Mechanics in practical work

Att arbeta med handvävning är att använda sig av gamla redskap meď ursprung långt tillbaka i tiden. Visst har det tillkommit en hel del praktiska detaljer som både underlättar hantverket och är tidsbesparande. Att solva och skeda en väv med tunna trådar tar tid, är petigt när man använder en tätare sked och risken att det blir fel är överhängande. Jag är nog varken den första eller sista som fått göra om efter att ha provvävt och kunnat konstatera att ett rör är överhoppat eller fått fler trådar än det skulle ha. Ligger felet i ytterkant är det relativt lätt att åtgärda men ett fel mitt i väven kan få den bästa att ge upp – i vart fall för resten av den dagen.

Hittar man då redskap som inte finns i det egna sortimentet skall de inhandlas och provas med förhoppningen att arbetet i framtiden kommer att gå som en dans. Så var det för mig, då när Vävmässan var i Malmö, och jag och maken rest dit bara för att få en härlig stund tillsammans med likasinnade. På mässan fanns en utställare, nästan hemifrån, som sålde ett fantastiskt redskap som skulle göra arbetet med att skeda till en barnlek – trodde jag. Redskapet var en mekanisk skedkrok. Hem och prova och det fantastiska moment jag föreställt mig uteblev! Efter flera misslyckade försök hamnade skedkroken i garnhyllan. Där har den legat tills nu. När jag nu skulle solva den femte väven i min Toika Liisa bestämde jag mig för att försöka igen. Och se – nu fungerade det. Inte ett enda skedfel. Ett solvfel som var lätt åtgärdat och sedan var det bara att provväva.

Mekanisk skedkrok – the automatic reed hook

Hoppas att ni ser skedkroken. Vinkeln är svår att hantera med kameran i ena handen.

Den färdigsolvade och skedade väven provvävdes med det inslag som jag planerat och kasserades direkt då det förtog varpens effekt. Det fick bli ett med mer färg. Nu är väven igång och nu är det bara att väva de planerade fem meter plus prover innan nästa väv skall upp i väven. Den varpen är varpad idag för att färgas till rätt kulör för att sedan vävas upp till livstycken. Men det blir en senare fråga.

Framknuten och klar för provvävning – ready to make the test

To be a handweaver means working with ancient tools. It has of course been some new tools that makes the work more easy and also save time. To heddle and sley the reed takes a lot of time if you use thin threads and it may also go wrong. I’m not the first or the last one to have to start all over again after I have made a first test and noticed an empty dent or an extra thread in another. If this happens near the edge it’s easy to mend but when it happens in the middle you have to rest for a while before starting to make it right.

If you find new tools you don’t have, you just have to buy them and try them with the hope they will make work more easy than ever. I thought I found the ultimate tool in Malmö 1999, hubby and I was there to visit Vävmässan an exhibition for weavers. There was an exhibitor, almost from where we live, selling a fantastic tool which would make sleying the reed so simple – so I thought. The tool was an automatic reed hook. So we went home and I tested the hook and that fantastic moment I imagined completely disappeared. After several failed attempts the hook ended in my yarn shelf where it has been until now. Now I was going to heddle my fifth warp in the Toika Liisa and I decided to try it one more time. And it worked! Not a single fault. One thread in wrong heddle was easy to fix and I could weave to test the yarn I had chosen for weft. It wasn’t the best choise so I changed to another colour. Now I can proceed weaving, five meter and a half for sampling.

I hope you can see the hook on the picture on top. It’s difficult to use the hook and the camera at same time. The picture below show the warp ready for weaving.

Today I have prepared another warp. I will dye it and set it up to weave vests, but thats another story.

Ull i miniformat, ljus björk och färgglad varprumpa.

Året har börjat i högsta hastighet. Under januari började årets lamning med resultatet 25 lamm av våra 13 tackor. Två tackor har ännu inte bidragit till skocken. Tre av tackorna har fått tre lamm vardera och två är duktiga på att fördela matstunderna meda den tredje kommer att få respass till hösten. För henne duger det bara att se till ett av lammen. Tyvärr upptäckte vi inte direkt att hon negligerade två av lammen så dessa var för svaga för att repa sig trots matning. Idag tog vi därför beslutet att skicka dessa till fårhimlen för en behagligare tillvaro. Alltid frustrerande och sorgligt men inte desto mindre en syssla som man inte alltid kan undvika. Övriga lamm är aktiva och väl omhändertagna av sina mammor och passar på att ha lammrace när mammorna äter.

I januari fick jag också möjlighet att få en vävstol till. Inte för att jag behövde en till men vävstolen är mindre skrymmande och ändå med bra kapacitet för delar av mitt sortiment. Det visade sig vara en Toika Liisa med 120 cm invändig bredd. Trots att utrymmet i vårt hus är starkt begränsat, var jag tvungen att montera vävstolen för att kunna provväva. Det blev en väv i bomull och vävlängd ca 7 m. Den har numera vävts ned och fått ge plats för ytterligare en, lite mer färgglad väv, med vävlängd som den tidigare.

Februari har fortsatt i samma fart med planering av och genomförande av dag 1 av årets första kurs i spånad d v s att spinna för hand. Innan ateljen är fullt färdig håller vi till i vår bostad vilket begränsar deltagarantalet. Med färre deltagare är det däremot lättare att ge deltagarna mer intensiv uppmärksamhet än vid större antal. Årets premärdeltagare var intresserade och kom en bra bit på väg till att i framtiden kunna spinna sina egna garner. En kursdag återstår innan de skall stå på egna ben.

Laboration och utvärdering. Én första tanke.

Mitt arbete börjar ofta med en fundering eller en tanke som på något sätt landar i min hjärna, växer och till slut kräver svar.
Så också den här gången.
Ett inköp av ett tweedgarn, ett tillfällighetsköp som inte ger möjlighet till komplettering av garn och med begränsad färgskala, har fått tankarna att snurra runt och fått mig testa olika variationer. Efter mycket tankesnurrande har jag så kommit fram till att en av tankarna skall testas praktiskt.
Vad göra?
Jo, det första som sker är att se över tillgången på lediga vävstolar att använda för testet. Ingen lämplig vävstol är tom. De som finns är för stora för mitt lilla prov eller innehåller redan varp som är tänkt för helt andra arbeten.
Men se vad som står innanför en av vävstolarna! En helt oanvänd vävstol som passar alldeles förträffligt för ett mindre arbete.
För några år sedan fyndade jag en Götavävstol, 60 cm bred, på en second handaffär i vår närhet. Den kostade en hel 50-lapp och jag, som frälst på arbete med trådar av alla slag, kunde inte passera förbi utan att ta med vävstolen hem.
Lite komplettering behövde göras för naturligtvis fanns ingen lagom bred vävsked till hands. Som tur är är det inte långt till ett företag som kan förse även den mest kräsna person med förbrukningsmaterial utan dröjsmål.
Tänk er själva att bo på bara två mils avstånd fågelvägen till det företag som tillhandahåller den vävstol som av vävare är ansedd som vävares/väverskors dröm, dvs AK:s snickeri och att detta företag, förutom sina vävstolar, också kan tillhandahålla nödvändigheter som vävskedar, solv, skyttlar med mera.
Mitt besök (tillsammans med KM) gjorde att det nu går att arbeta i vävstolen i ett försök att göra verklighet av tankarna som snurrat i huvudet och få se om det verkligen håller, det där som verkar så bra på insidan.
Vävstolen är ju som bekant avsedd att fästa vid ett bord eller en list på väggen men en person som gillar och förutsätter flexibla redskap vill inte låsa fast sig i en position så vad göra då?
Man tager vad man haver. I detta fall en enkel arbetsbock i lämplig höjd och simsalabim går vävstolen att flytta dit man vill ha den för tillfället.
Vad vore väl en berättelse utan en bild – så håll till godo med vävstolen, numera försedd med vävsked om än fortfarande inpackad.

Göta klar för arbete

Att väva är livet

Vår resa norrut är över och efter lite arbete har min nya vävstol burits in. Monteringen får vänta ett tag. Vi håller på att ändra om en del hos oss och när omändringen är avslutad skall både denna och min jättevävstol få ny plats.
Vävstolen som hämtades är en 150 bred vävstol med harnesk.
Den blir ett komplement till min vävstol med dragrustning och till min vävstol med skaftväxlare.
Av en ren tillfällighet fick jag syn på annonsen på blocket på min födelsedag för knappt en månad sedan. Det var en annan person som tingat vävstolen men jag stod som reserv. Eftersom den som var först inte kunde hämta som utlovat fick jag förmånen att få köpa den.
Idag var det så dags för hämtning, inom farbart avstånd. Vävstolen var demonterad och vi (läs KM) fick förnämlig hjälp med att bära ut och lasta alla delar på släpkärran för transport hem till oss.
Jag kan garantera att det var en mycket nöjd och belåten kvinna som till sist kunde sätta sig vid kaffebordet och pusta ut.

Egentligen tror jag inte att jag behöver fler vävstolar. Idag har jag fem vävstolar uppmonterade och ytterligare några som inte används just nu, för att inte tala om bandvävstolar och gobelin dito. Men jag hade ingen med harnesk!