Kallt, lågom djup snö, vårsol som värmer trots kylan, då är det dags att förbereda inför kommande års kalla dagar och nätter.
Husbon’n har filat kedjan till motorsågen och fällt ett antal björkar till ved och några småekar som skall bli till stängselstolpar. När han klyver stolparna på längden och vässar ena ändan på dessa faller det på matmors lott att hugga björkklabbarna till ved lagom för att stoppas in i kökets vedspis.
Vi arbetar några timmar per dag med veden och den huggna högen växer sakta men säkert till både på höjden och bredden. När vägen blivit något mer snöfri, skall kärran kopplas på bilen och köras fram för att lastas med den huggna veden som sedan skall staplas upp under tak för torkning.
Nu tänker säkert vän av ordning att ”varför klyver de inte veden med maskin”? Det finns en klyv på gården men eftersom det är kallt går kolven långsamt och trögt. Och sedan skall man ju ha motion och att hugga ved innebär att man både rörelse- och styrketränar samtidigt som man producerar bränsle för vinterns uppvärmning.
Att hugga ved innebär inte bara ett idogt arbete, det kan också innebära en pratstund med husbon’n eller chans att få både husbon’n och husets hund på samma bild.
