En lång linvarp har, äntligen, nått sitt slut.
Den började för ganska länge sedan som en varp avsedd för breda gångmattor. Mattorna finns för länge sedan hos sina nuvarande ägare, kvar var en bit som med lite anpassning skulle kunna bli två smalare och kortare mattor och därefter göra tjänst i vår hall.
En massa ullgarner och en hel del mindre slattar av dessa var lämpligt material och skulle också kunna ge lite fritt utrymme i mitt garnlager.
En enkel design med enbart färgglada ränder blev resultatet av mina funderingar.
En linvarp skall vävas med ullgarner och ullgarner skall vara tätslagna och täcka varpen med råge. De skall också förses med fin avslutning. Fransar var inget alternativ för oss som har hund så en flätad kant fick det bli.
Orientalisk fläta blir snyggt och hållbart men den tar också tid och sliter på händer och fingrar men orientalisk fläta fick det bli.
En matta av två är flätad och klar, den andra är snart halvfärdig.
Resultatet blir så här:
Matta av restvarp
Två mattor i bredd i vävstolen kräver lite trix i mitten av väven men resultatet blir två exakt likadana mattor som snart är klara att inta sin plats på hallgolvet hos oss.
Precis som titeln säger pågår det konstruktionsarbete eller kanske man idag skulle säga rekonstruktionsarbete.
Den kardmaskin som blev något omändrad för cirka en vecka sedan provändrades återigen. Nej det var inte en ändring tillbaka till ursprunget utan en förändring av monteringen av den motor som kardmaskinen var försedd med om som troligtvis inte fungerat över huvud taget.
Veven plockades bort och och ersattes med ett drivhjul som turligt nog ingick i husbon’ns omfattande ”reservdelslager”.
Likaså monterades ett drivhjul på motorn som också fick en temporär placering på en platta, allt för att motorn skulle kunna placeras på bästa tänkbara läge för att kunna provköra maskinen.
Husbon’ns lager innehöll också en kilrem och även om den var i längsta laget gick det att, med hjälp av denna, provköra maskinen med motor.
Och Heureka, maskinen gick lika säkert och med uträknad utväxling som vår befintliga. Motorn är ännu så länge inte provad under längre tid men maskinen är heller inte tänkt att gå kontinuerligt utan vara en hjälp vid utprovning av färgblandningar eller kardning av ull för provspinning.
Återstår att skaffa en kortare kilrem och montera motorn på lämpligt ställe för att maskinen skall bli så hanterbar som möjligt.
Kardmaskin under omkonstruktion
Så blev också en dag med regn och åska (fast bara i liten skala) till en dag med konstruktivt arbete och samarbete mellan mig och husbon’n. Vi brukar oftast kunna resonera oss fram till en konstruktion som kan accepteras av båda parter, eller om man skall var helt ärlig – av mig, och vårt samarbete har hittills lett till många nyttiga prylar att använda under arbetet med ull.
För den som tagit del av vårt arbete på det mer praktiska sättet, det vill säga gynnat oss och handlat av oss, kan jag med glädje meddela att vår senaste ullkam begåvats med en kamstation. Den finns också nu upplagd i butiken på hemsidan och i webbutiken. Det finns inte ännu ett informations/handhavandeblad att ladda ned som pdf-fil, som det gör för våra andra kammar, men det kommer så småningom.
En liten del av arbetet med ullfärgning har resulterat i några ullflätor. Färgningen har gjorts på två sorters ull och med endast några exemplar av varje färgkombination.
Första försöket tog enorm tid då färgningen försiggick i micron som bara kunde hantera en fläta i taget.
Den andra färgningen gjorde jag i min SaftMaja. Tidsåtgången reducerades med 3/4. Det vill säga själva färgningstiden. Målandet tog nästan lika lång tid men även där rationaliserades arbetet.
”Målade ullflätor”
I lördags kändes omgivningen något trång så vi tog en tur till några närbelägna loppisställen.
På det första vi besökte stod det en – spinnrock!
En grön traditionell spinnrock med en mer isgrön färg än min tidigare ”Ljungbyrock”som går i en varmgrön färgton.
Spinnrockar på loppisar skall testas. Hjulet spårade helt rakt. Inte den minsta tendens till vobbling. Spinnvingen var intakt även om den verkade vara av en betydligt senare datum än själva spinnrocken.
Husbon’n, som diskret höll sig i bakgrunden, sa ” Köp den, den är ju rak och fin” och det var vad vi gjorde.
Den fick följa med hem till de övriga i samlingen.
Efter rengöring och justering och nytt drivband har rocken testats. Spinnvingen går perfekt även om spolen låter när den kommer upp i hastighet och blir mer än halvfull.
Lite olja inuti spinnrocken och fast paraffin på spinnvingens ten gjorde underverk och spinnvingen fick en mer acceptabel ljudnivå.
Utväxlingen, förhållandet mellan spinnvingens rotation och drivhjulet mättes upp till en hel del högre än mina övriga traditionella spinnrockar, 15,5:1 vilket motsvarar högsta utväxlingen på min ”Joy” (som maken tillverkat).
Två spolar har spunnits och skall nu tvinnas samman. Jag tror att detta garn får kabeltvinnas till ett garn som passar bättre för att handstickas. Det entrådiga garnet, spunnet med långdrag, är för tunt att sticka av även som tvåtrådigt.
Lite forskande om spinnrockens ursprung och jag tror att tillverkaren måste vara Lars Hansson från Rångedala om man går efter de svarvade detaljerna på benen och rockmors jungfrur. Säker kan man inte vara men färg, placering av hjulet i hjulhållarna, de svarvade detaljerna talar för detta.
Mitt nya loppisfynd
Vår loppisresa i lördags fortsatte till några ställen till och på ett av dessa fann jag en till SaftMaja – oanvänd – med bruksanvisning och intakt gummislang till avtappningskranen. Så nu kan jag färga två färgkonstellationer samtidigt. Kokplattor finns så det går också att färga utomhus för att minska värmen inomhus.
Tänk vad mycket man kan hitta till en liten penning, saker som andra människor inte behöver och som passar hos oss.
Men för lite utrymme – det har vi gott om.
Återigen en resa med ett kustnära mål.
Avsikten var att hämta ett redskap till min lilla samling av praktiska prylar. Denna gång ett som inte kräver så stor plats när man inte använder det.
Redskapet är en kardmaskin. En begagnad sådan.
Visst har jag en kardmaskin sedan tidigare, en Louët med motor, som jag använt och använder flitigt.
Denna ”nya” maskin var vid hämtningen försedd med en hjälpmotor.
Efter några justeringar är den återigen handdriven med vev men kommer att så småningom förses med en motor likt min andra.
Maskinen är svensktillverkad men är en exakt kopia av Pat Green Carders äldre manuella maskin därför var justeringen och omändringen av drivning inte något större problem.
Maskinen som den såg ut vid hämtningenMaskinen efter ändring
Under förmiddagen idag har maskinen ställts in och naturligtvis också provkörts. Den har testats med världens mest skräpiga värmlandsull, en ull som skulle varit på sophögen om den inte varit superfin att spinna (trots skräp och allt).
Maskinen klarade att få till ett riktigt bra flor.
Det första kardfloret
Efter några justeringar, som är lätta att göra på den här maskinen, skall den få tjänstgöra som maskin för blandning av färgad ull. Min tidigare maskin används bara för natufärgad ull och rengörs noga efter varje färg för att inte ullfloren skall få meleringar som inte är avsiktliga.
En dag avsatt för resa innebär att resten av veckan består av arbete, jag med ull och husbon’n med ullredskap.
Tur att det skall vara lite sämre väder några dagar så man inte blir lockad att tillbringa tiden med annat.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
