Only in Swedish today
Fredagen – dagen före allhelgonahelgen, den stora gravsmyckningsdagen i Sverige. Också vi, KM och jag, for stora rundan för att göra fint på våra nära och käras sista viloplats.
Även om man, som jag, anser att den platsen är bara för den världsliga, förgängliga delen av en person är det ett sätt att komma ihåg och ge en positiv tanke till de som varit här på jorden före oss. De är ju trots allt en anledning till att vi all finns.
Våra anhöriga är något spridda även om sträckan inte är alltför lång och betungande att ta sig.
Det är fascinerande att se mängden besökare på våra kyrkogårdar så här dagen innan den stora helgen. Vi var absolut inte ensamma om att göra fint på gravarna. En ständig ström av gående och bilar for runt och lade kransar och satte ljuslyktor till glädje för övriga besökare och de själar som samlats på platsen.
I vårt fall betyder besöken på kyrkogårdarna också att med stålborste och vatten ta bort den mossa och de lavar som gör allt för att ta över alla springor och också förinta namnen på dem vi vill komma ihåg.
Efter finputsning kan vi så lägga på granris och våra handgjorda kransar med dekorationer från vår plats på jorden som vi tillverkat de senaste femton åren. Alla med material från naturen och vår gård och helt utan konstgjorda dekorationer.
I år var stommarna av långhalm klädda med granris och dekorationer av röda grenar från buskar, blad av mahonia, fröställningar från kardvädd och stora öppna tallkottar.
Dessa kransar står sig gott i jämförelse med färdigköpta kransar och de ’är dessutom gjorda med tanke på och omtanke om våra kära anhöriga.
Innan vi lämnade kyrkogårdarna tände vi också ett ljus att lysa upp höstmörkret under de kommande helgdagarna.