Trä av skiftande slag

Det händer en hel del även om Sverige inte helt har återgått till tidigare status. Så har ateljén nu utökats med ytterligare en vävstol. Platsen räckte till (nätt och jämt) och tillfället dök upp så det gällde att slå till. Nytillskottet hämtades en bit ovanför Borås, dit husbon’n och undertecknad tog en tur med bil och släpkärra. Vi börjar så smått bli vana vid den sortens resor men ändå är det lätt att glömma en del av väsentligheter för att underlätta resan för främlingen. Det löste sig tack vara att främlingens tidigare värdfolk var väl försedda med stora pappkartonger.

Hemma vidtog det vanliga när en nykomling skall introduceras till befintliga vänner. En tvätt med såpvatten för att förbereda för planerat arbete och ett besök hos närbelägna AK.s Snickeri för att komplettera skönheten från en 8:a till en 12:a. Kompletteringen fick hämtas nästkommande dag så monteringen påbörjades för att färdigställas efter hämtningen av de nya delarna.

Nu står hon där, på plats bland de andra, med sin 150 cm bredd och kompletterad till en 12-skaftare, en Cyrusvävstol från AK.s tillverkad 1981 enligt det nummer som finns på vävstolen och i mycket gott skick trots tidigare användning. Hon är tänkt att få starta lätt med badhanddukar och handdukar i lin. Mönstret är konstruerat och färdigt, 5 skaft och 7 trampor, garnet finns i mina garnhyllor redo att varpas. Inte än men snart när mitt klänningstyg är färdigvävt i en av de andra vävstolarna.

Den nya damen på plats.
Klänningstyg på gång.

Förutom vävar i plural finns fler redskap i mitt huvud, men nu i litet mindre skala än dessa mina mastodonter till vävstolar (det finns även en tredje vävstol med harnesk i ateljén). Inspirerad av Kerstin Neumüller och hennes täljda bandskedar finns nu trästycken, späntkniv och täljknivar på plats på vårt allt-i-allo-bord det vill säga vårt köksbord. Plats finns det eftersom vi nu bara är två vid bordet, inte sex som när det begav sig. Träarbeten är i vanliga fall husbon’ns arbete. Det som gör att han mer eller mindre bor i sin verkstad, med vissa undantag för att ta hand om gårdsarbetet som annars riskerar att få gården att verka, bokstavligen, igengrodd. Sedan vi slutat med fåren växer det massor och det kräver sin man att hålla slyet under kontroll.

Redskap för träbearbetning och förstadier till bandskedar

Så det är alltså mina fingrar som är utsatta för knivens skarpa delar, och de är vassa det har både fingrar och naglar fått erfara. Skadorna är dock inte så stora att jag behövt använda förbandsutrustning. Jag har tidigare gjort några bandskedar på egen hand men de flesta jag har har gjorts av Åke Erlandsson från Kind som bland annat sålt sina alster på Vävkompaniet i Borås. Även några inte så fina men ändå användbara bandskedar i olika storlekar finns i mina korgar.

Det lockande med att göra fler bandskedar är att man kan göra den utsmyckning man vill ha på dessa små praktiska saker. Jag började med att apa efter som man gör för att lära sig, så här har gjorts gummor i olika format, inte alls så fina som Kerstins men det gör inget för dessa är enbart mina. Björk var startmaterialet och det blev några stycken, men snart infann sig frågan – hur blir det att tälja i andra material? Svaret är att äppelträ är hårt!!! Det blir fina snitt när man väl karvat sig igenom och fått en skåra men det går långsamt. Jag har inte provat att skära i färskt äppelträ, kanske det går lättare.

Åppelträ, hårt att skära i. Knivarna är en ny kniv och min fars lilla Morakniv med ett mycket bättre skaft som ligger bra i handen ( med rött skaft).

Eneträ är lurigt. Det kan se lättskuret ut men det kan finnas små grenämnen som gör att fibrerna plötsligt inte går rakt utan gör en avstickare som man inte räknat med. Splinten kan också vara väldigt lös och då kan stycket gå i bitar.

Eneträ med en svaghet som inte syntes innan.

Jag har några träslag till att prova innan jag återgår till mitt huvudsakliga intresse, till exempel päronträ och sälg. Det är roligt och intressant att arbeta i trä även om det aldrig kommer att bli min huvudsakliga kärlek men när det kan användas till att väva band, som jag är fascinerad av, då finns det en glädje också i detta.

För dig som är intresserad av Kerstin Neumüllers bandskedar finns en artikel i Hemslöjd nr 4 2020. Kerstin finns också på Instagram där hon heter @dearcarvingdiary

Spår

Vi lämnar spår efter oss vart vi än rör oss. En del spår är avsiktliga andra inte. En del spår väljer vi aktivt själva, andra finns utan att vi medverkar till dem eller kan påverka förekomsten. Idag handlar spåren om omvärldens sätt att hantera ett scenario som vi inte i vår vildaste fantasi kunde tro skulle hända i vår livstid – Corona. När denna farsot började spridas över världen, tidigt under 2020, var vi inte beredda på den inverkan det skulle få på vårt liv, våra relationer eller vårt handlingssätt. Vårt liv har förändrats på många sätt. Tillhör man riskgrupp blev man automatiskt utestängd, blockerad, från aktivt liv under nästan ett år. All kontakt med omvärlden fick ske via sociala media, inga kontakter med familj eller bekanta som inte tillhörde det egna hushållet var “tillåtna” vilket innebar att inte kunna träffa barn och barnbarn, som för vår del, finns utspridda över hela södra Sverige.

Inköp fick ske via beställning via nätet, och vad vi har använt nätet. Vi har beställt mat som sedan har kunnat hämtas på valfritt ställe, i små skåp, ibland fanns den tillgänglig i andra fall fick vi vänta femton minuter medan personalen plockade in den i skåpen. Att handla via nätet är till viss del praktiskt, till viss del inte eftersom de varor man i vanliga fall kan bedöma på plats, nu väljs av någon annan utan samma preferenser som mig. Det har fungerat men blivit avsevärt dyrare.

Förutom maten har vi handlat allt vi behövt över internet. Eftersom vi de senaste åren arbetat med att iordningställa en arbetslokal, tidigare använt för hantering av ullen från våra får, har vi haft möjlighet till meningsfull sysselsättning även under pandemin. En del gånger har vi varit tvungna att ge oss ut utanför bostaden för att få hem bland annat en del material för att kunna färdigställa utrymmet eller under senare delen av 2020, införskaffa en del behövlig inredning. En del av detta har kunna handlats på nätauktioner för att enbart hämtas upp.

Mitt i allt arbete gick vår varmvattenberedare sönder. En liten fläck i kanten som noterades den ena dagen blev till en sifon den andra dagen med vatten som formligen sprutade ut över tvättstugans inredning och golv. Innan husbon’n hann att stänga vattentillförseln och börja tömma beredaren på ett mer ordnat sätt fick vi torka vatten som runnit ut på golvet. My-y-y-cket vatten! Vi diskade för hand i cirka en vecka innan nästa varmvattenberedare kunde installeras och vi fick varmvatten igen. Det första vi gjorde var att ta var sin dusch. En mycket njutbar sådan.

Den gamla varmvattenberedaren

Så kom vi då till början av 2021 då all el var monterad, lokalen försedd med värme och inredningen monterad och det som var tänkt att finnas i lokalen skulle få hitta sin plats. Hyllor (inköpta på nätauktion för en otroligt billig peng) fylldes med vävgarner av framför allt ull i olika kvalitéter, butiksdiskens skiva oljades in – många gånger- för att bli tålig, en del av de slöjdredskap och DIY-kit plockades in i hyllor och korgar för att stå färdigt när/om kontakten med våra kunder kan bli som tidigare och vi kan tillåta besök och handel på plats.

Efter att garnet fått plats i hyllorna kom turen till några stora vävstolar. En av dessa hade tidigare haft sin plats i det kombinerade kontoret, skärrummet, förvaringsrummet och vävrummet. Trångt, men med tiden har vi blivit riktigt bra på att gå sidledes i stället för rakt fram och det har fungerat. Den andra vävstolen är en harneskvävstol som tidigare stått till allmän beskådan för besökare i vårt vardagsrum. Hopplockad, på den enda plats som inte inkräktade på vårt personliga utrymme (om man är mycket tolerant och har visioner för framtiden) men måste tett sig väldigt underligt för människor som vågat sig fram till detta par som inrett sitt hem så märkligt. Utrymmet som var så väl dimensionerat för vår hantering av ull, är nu väl utnyttjat även om jag fortfarande har några vävstolar som inte fått plats här eller på annan plats i vårt lilla hus.

Vy från entrén

Kvar på kontoret blev en plats för packning av order, återställd plats på skärbordet och obeskuren kontorsplats. Och fortfarande finns det fyra vävstolar kvar på annan plats i huset.

Packbord

Nu väntar vi på utlovad vaccination mot Covid-19, om vi nu kommer fram innan alla icke riskgrupper, kommunchefer, politiker och deras anhöriga snikit till sig all tillgänglig vaccin och innan smittan nått oss trots försiktighet, munskydd och isolering.

Den som spar han har – waste not, want not

English in between

Det är ett tag sedan som jag letade i mina gömmor efter garn att sticka tröjor av. De senaste åren har det varit handspunnet som gäller, men i mormors fars gamla kista finns en samling värd att använda.

Jag ansåg mig i stort behov av ytterligare en tröja, en senapsgul sådan. I mina gömmor visste jag att jag någonstans, någon gång hade köpt på mig ett lager av garn. Kunde det fortfarande finnas kvar?

För cirka 30 år sedan fanns, några mil från oss, en garnfirma med garn i riktig ull. Att betänka var att det var betydligt vanligare att då sticka i syntetgarner eller blandningar med syntet. Företaget i vår närhet var under avveckling på grund av dålig lönsamhet. Det här var tiden mellan två hantverksboomar. Alla satsade på personlig utveckling i stället för att lägga den dyrbara tiden på handarbete. Inför nedläggningen gick jag loss ordentligt och köpte flera kilo av Sandnes Fritidsgarn i 100% ull i olika nyanser av dämpade toner av senapsgul, tegel och rost. Vad har återigen blivit populärt om inte senapsgul, tegel och rost. Ett annat av mina fynd var Jacobsdals garn Mac Mohair i “senapsgult”. Mina sparade garner kommer nu, efter mer än trettio år, väl till pass.

Första projektet blev en tröja i mohair. Tänk er ett mohairgarn bestående av 67 % mohair, 28 % ull och 5 % polyamid att jämföra med dagens mohairgarn från icke nämnd garnfirma där sammansättningen är 40 % acryl, 30 % mohair och 30 % polyamid. Tröjan blev luftig och passar bra under en tunnare jacka, att använda vid våra promenader på landet där vi bor. Modellen har växt fram ur mitt huvud med rätstickade kanter och muscher på oket som enda dekoration förutom träknapparna som husbon’n gjort.

It’s been a while since I searched in my hiding places for yarn to knit sweaters from. In recent years, I have used my hand-spun yarn, but in Grandma’s father’s old coffin there is a collection worth using.

I felt in great need of another sweater, a mustard yellow one. In my hiding places I knew that sometimes I had bought myself a stock of yarn. Could it still be there?

About 30 years ago, a few miles from us, there was a yarn company with yarn in real wool. To consider was that it was much more common to then knit in man made yarns or mixtures with synthetic. The company in our vicinity was being wound up due to poor profitability. This was the time between two craft booms. Everyone invested in personal development instead of spending the precious time on needlework. Before the closure, I bought several kilos of Sandnes Fritidsgarn in 100% wool in different shades of muted tones of mustard yellow, brick and rust. What has become popular again if not mustard yellow, brick and rust. Another of my finds was Jacobsdal’s yarn Mac Mohair also in “mustard yellow”. My saved yarns now, after more than thirty years, come in handy.

The first project was a sweater in mohair. Imagine a mohair yarn consisting of 67% mohair, 28% wool and 5% polyamide to compare with today’s mohair yarns from an unnamed yarn company where the composition is 40% acrylic, 30% mohair and 30% polyamide. The sweater became airy and fits well under a thinner jacket, during our walks in the country where we live. The model has grown out of my head with garter stitch edges and musches on the yoke as the only decoration besides wooden buttons made by hubby.

Tröja i mohair – sweater in mohair yarn
Närbild på okets muscher – close-up of the yoke pattern

Nästa projekt är en tröja till husbon’n i Sandnes Fritidsgarn i rostfärg. Bakstycke och ftamstycke är stickade, Nu återstår ärmar och kragstånd. Husbon’n vill ha en tröja som liknar den jag stickade när sonen gick i fyran eller kanske var det femman och som användes under en lägervecka med sonens klass. Tröjan blev blöt under en roddtur, där kära maken “råkade” hamna i vattnet. Sagda tröja skulle sedan torkas i torkskåp på låg värme vilket husbon’n hade snappat upp av husmors information om ullprodukter. Inte visste han att klassens glada flickor hängde in sina kläder tätt, tätt i torkskåpet, vred upp värmen på full effekt och gick därifrån utan en tanke på husbon’s älskade tröja. Tröjan blev sig aldrig lik igen och husbon’n har upprepade gånger, lyriskt omtalat denna tröja som under lägerveckan antog en ny, mycket mindre form och gick till de sälla jaktmarkerna dvs textilåtervinningen.

The next project is a sweater for hubby, in Sandnes Fritidsgarn, in rusty red color. Back and front are knitted, sleeves and a collar remains. Hubby wants a sweater that is similar to the one I knitted when our son was in middle scool and that hubby used during a camp week with our sons class. The sweater got wet during a rowing trip, where the dear husband “happened” to end up in the water. The said sweater would then be dried in a drying cabinet on low heat, which hubby had intercepted from the housewife’s information about wool products. Little did he know that a bunch of happy girls, hung their clothes tightly, tightly in the drying cabinet, turned up the heat to full effect and left without a thought of hubby’s beloved sweater. The sweater never became the same again and hubby has repeatedly, lyrically referred to this sweater which, during the camp week, assumed a new, much smaller form and went to the rare hunting grounds, ie the textile recycling.

Det mer än trettio år gamla garnet (färgen är något mer åt rost) – The moore than thirty year old yarn (the colour is more rusty)

Eftersom ersättningtröjan inte kommit till presenterbart skick ännu, blir det en bild på garnet, det välsignade, som säkerligen var betydligt billigare än dagens motsvarighet och som klarat lagring så många år.

Since the replacement sweater has not yet reached a presentable condition, it will be a picture of the yarn, the blessed one, which was certainly significantly cheaper than today’s equivalent and which has lasted storage for so many years.

Skördetid – Harvest time

English in between

Tiden går fort. Sommaren har passerat vilket känns inte minst på att vi har fått sätta på elementen i vår bostad. De har stått på 12 grader under hela perioden från maj till oktober, nu var det dags att höja några grader för att få ett drägligt inneklimat i den del vi vistas mest. Också våra odlingar behöver göras i ordning inför vintern. De sista tomaterna och paprikorna har skördats, kryddor har tagits tillvara och bönstänglarna har fått bli kvitt de senast mognade bönorna och ställningen för störbönor är numera enbart en ställning. Det enda som återstår är grönkål och persilja som får bli kvar på plats så länge som möjligt.

Time flies. The summer has passed, which feels not least that we have had to put on the elements in our home. They have been at 12 degrees Celsius throughout the period from May to October, now it was time to raise a few degrees to get a tolerable indoor climate in the part where we stay the most. Our crops also need to be prepared for the winter. The last tomatoes and peppers have been harvested, spices have been taken care of and the bean stalks have had to get rid of the last ripe beans and the stand for runnerbeans is now only a stand. The only thing left is kale and parsley, which must remain in place for as long as possible.

En del av årets tomater för både tomatkross och som ättomater – A small part of this years tomatoes, for both crushed tomatoes an for eating.
Förvällda bönor redo för att konserveras – Pre-cooked beans to be canned
Purpurbönor som tyvärr inte behåller sin färg efter upphettning – Purple beans that unfortunately do not retain their color after heating
Konserveringsgryta på spisplatta (glaskeramikhäll utbytt mot induktionshäll som inte accepterar aluminiumkastruller) – Preservation pot on hob (glass-ceramic hob replaced with induction hob that does not accept aluminum pots)

Efter att under ett antal år inte odlat potatis, har vi i år både odlat och skördat tillräckligt för vårt behov. En annan rotfrukt som inte heller har varit standard är jordärtskockor som av tre inköpta knölar gett tiofalt tillbaka. De har inte bara gett skörd utan dessutom varit dekorativa med sina gula blommor. I år har jordärtskockorna dessutom fått vara solskydd för våra två nysatta vinstockar, så kallade staketdruvor, som fått komplettera våra befintliga stockar. De gamla skall nu beskäras tillbaka kraftigt eftersom de i år tillåtits breda ut sig till glädje för allehanda fåglar som kunnat gömma sig i bladverket och kalasa på våra blå druvor. Vinstockarna har i höst också fått en helt fantastisk färg.

After not growing potatoes for a number of years, this year we have both grown and harvested enough for our needs. Another root fruit that has not been standard either, is Jerusalem artichokes, which have been given back tenfold by three purchased tubers. They have not only given a harvest but also been decorative with their yellow flowers. This year, the Jerusalem artichokes have also been given sun protection for our two newly planted vines, so-called fence grapes, which have been allowed to complement our existing vine plants. The old ones will now be cut back sharply because this year they have been allowed to spread to the delight of all kinds of birds that have been able to hide in the foliage and feast on our blue grapes. This autumn, the vines also got an absolutely fantastic color.

Blommande jordärtskockor- Jerusalem artichoke flowers
Husbon’n i färd med att ta upp jordärtskockor – Hubby harvesting Jerusalem artichokes
Våra äldsta vinstockar som är ca 25 år – our oldest grape vine about 25 years of age

Att ta vara på skörden kan man göra på olika sätt, dels frysa in och förvara i frysbox, dels göra som i äldre tider, konservera i glas. Det senare sättet är mer praktiskt för vår del då vi i det gamla huset på gården har en matkällare där temperaturen inte ens under varmaste delen av sommaren överstiger 10 grader. I år, till skillnad mot föregående år, har vi dessutom fått en helt fantastisk skörd av äpplen på vårt gamla träd med Halländska Brunnsäpplen. Äpplen som transformerade numera står i burkar i källaren i form av äpplemos till morgongröten.

Taking care of the harvest can be done in different ways, partly frozen and stored in a freezer box, partly as in older times, preserved in glass. The latter way is more practical for us as we, in the old house on the farm, have a food cellar where the temperature does not exceed 10 degrees Celsius even during the hottest part of the summer. This year, unlike last year, we have also had an absolutely fantastic harvest of apples on our old tree with Halländska Brunnsäpplen ( “Halland” is a county in western Sweden and “Brunn” is a Well, approximately Apples growing at a Well in Halland). Apples that have transformed, now stand in jars in the cellar in the form of apple puree for the morning porridge.

Äpplen skurna i klyftor (husmors arbete) som skall ångas – Sliced apples (to be done by the house wife) to be steamed
!:e maskinskötare vid kvarnen – 1:st operator
Färdigt äpplemos till frukostgröten – Complete applesauce for breakfast porridge

Skurdag

Sommar, varmt väder och uppehåll innebär tvätt av trasmattor. När jag var liten skurade mamma mattor vid ån där det var gott om vatten att skölja mattorna i efter såpskurandet. Då fanns det grönsåpa i fast form inte den blaskiga, flytande såpa som finns idag. Då kunde man ta en klick såpa ur burken där såpan förvarades, stryka ut den på en bit av mattan och sedan skura längs med mattans inslag. Idag känns det som att åtgången på såpa är mycket större än då eftersom den redan är uppblandad med vatten.

Årets mattvätt fick ske på gården hos oss. Två stora rostfria baljor fylldes delvis med vatten, en avpassad läm lades över var balja, mattorna blötlades en stund – en matta i var balja. Efter en stund kunde det något slitsamma skurandet påbörjas, först mattans ena sida sedan den andra. Tre mattor skurades, sköljdes i balja och dessutom med vattenslangen, fick rinna av genom att rullas hårt och ställas på högkant i skuggan en stund.

Mattvätt i baljor

Husbon’n deltog på sin kant med att förbereda för avancerad torkning genom att klippa häcken. Måbärshäcken är lagom bred och tillräckligt lång för att rymma två gångmattor och en bredare matta.

Torkställning

Efter avslutat arbete, som en varm dag genererar massor av energi i form av värme och som kroppen gjorde sitt bästa för att kyla av (svettigt), kunde vi tillsammans beskåda vårt verk, häcklippning och mattvätt, och glädja oss åt fräscha mattor att placera på golven igen.

En småföretagares liv

English in between

När man arbetar och lever ett liv som småföretagare kan dagen innehålla många olika moment. Starten på arbetet börjar när husbon’n har serverat frukost (på sängen) vilket han gör varje dag, en lisa för en extremt morgontrött person. Det är också skönt att forsätta med en stunds läsning. Morgonlitteraturen kan antingen vara en fortsättning på den skönlitterära bok som måste till för att husmor skall kunna få sin skönhetssömn ( tack biblioteket för dessa) eller en av de otaliga fackböcker som hamnar hos oss. De senare köps in efter tips i redan inköpta böckers referenslista eller tips från personer som har liknande verksamhet som vår. Under tiden de penetreras in i minsta detalj finns de på bordet i sängens omedelbara närhet. Eftersom kunskaperna till största delen inhämtas efter arbetsdagens slut måste de finnas nära till hands.

When working and living a life as a small business holder the day can include many different moments. The day begins when hubby has served breakfast ( in bed) wich he does every day, perfect for a person extremely tired in the morning. It’s also nice to continue the day with some minutes reading. The litterature may be a continuation of the fiction book, necessary for the housewife to get her beauty sleep (thank you library for those) or one of the numerous non-fiction books we buy after paying attention to the references in books we already have or being hinted at by people with the same interest. Meanwhile, they are on the table in the immediate vicinity of the bed ready to be read.

Sängbibliotek – Bed library

Väl uppe tar nästa moment sin start. I de fall husbon’n har färdigställt några av de redskap som tillverkas hos oss skall dessa märkas och ytbehandlas. Det är husmors uppgift liksom uppdatering av webbutiken.

When I got up next moment starts. If hubby has finished some of the tools we make, I have to mark them with our logo, finish the surfaces and update the webshop.

Redskap färdiga för ytbehandling – Tools ready for finishing

Det är dessutom tid för bokslut och momsredovisning. Två verksamheter skall redovisas (också en uppgift som faller på husmor). Även om all redovisning sker i anslutning till händelserna skall de sammanställas och redovisas. Vår verksamhet är liten vilket innebär att sammanställningen sker en gång om året.

In addition, it is time for financial statements and VAT reporting. Two businesses must be reported (also a task that falls on the housewife). Although all reporting is done in connection with the events, they must be compiled and reported. Our business is small, which means that compilation takes place once a year.

När alla “måsten” avklarats kan det verkliga arbetet börja, alltså arbetet inom det mjuka hantverket. Mitt arbete “bara för nöjes skull” är färdigt. Inspirerad av senaste numret av Väv, där Marie Ekstedt Bjersing delade med sig av ett mönster på påsar satte jag upp en väv i min Göta. Jag kunde som vanligt inte nöja mig med den färdiga vävnotan utan ändrade efter mina förutsättningar och behov. Annat garn, vävsked, storlek och trampordning. Det färdiga resultatet är nu tvättat och manglat, vänt ut och in och dubblerat, struket för att bli smidigare. En söm i kanten på öppningen för band gör att bandet kan hållas på plats.

When all the “must” has been clarified, the real work can begin, that is, the work within the soft craft. My work “just for fun” is complete. Inspired by the latest issue of Weave Magazine, where Marie Ekstedt Bjersing shared a pattern on bags, I set up a weave in my Göta loom. As usual, I could not accept the weaving note made by Marie, but changed according to my conditions and needs. Other yarn, reed, size and treadling. The finished result is now washed and mangled, turned in and out and doubled, ironed to be smoother. A seam at the edge for the band opening, allows theband to be held in place.

Vävd påse – Woven bag

En handvävd påse måste ha ett handvävt band. Ett lagom smalt band i tunt garn. Efter att ha beslutat att väva bandet i en bandgrind även om jag föredrar att använda min lilla bandvävstol, gjordes ett mönster med bottentrådar och mönstertrådar. Inspirerad av Strömsö’s band med randig kant och hjärtan, varpades ett lagom långt band med hjärtan av ett annat slag. Bandet blir färdigt knappt 8 mm brett, lagom för att kunna dras genom öppningen. Varje påse får två band trätt ett från var sida.

A hand-woven bag must have a hand-woven band. A fairly narrow band in thin yarn. After deciding to weave the band in a back strap inkle loom even though I prefer to use my little inkle loom, a pattern was made with bottom threads and pattern threads. Inspired by Strömsö’s band with striped border and hearts, a fairly long band with hearts of another kind was warped. The band is finished just under 8 mm wide, just enough to be pulled through the opening. Each bag gets two bands, pulled one from each side.

Hjärteband – Heart band

När varpan ändå var framme varpades också till ett tyg som skall användas att klä korgar avsedda att härbärgera mina skyttlar. Varpen är i två färger och skall vävas rutig i tuskaft med ett mönsterinslag i annan färg i varje ruta. Varpen blir ca 6 meter och skall räcka till fem korgar. Mönstret ritades upp i ett vävprogram för att kunna leka lite med solv- och trampnota och för att få en bild av hur det färdiga tyget kan tänkas bli. Vävprogrammet har jag haft i tjugo år och kan användas också för vävnotor till damast. Varpen sattes upp i vävstolen med dubbla varpbommar. Den övre varpbommen dras på som vanligt medan den nedre är en sektionsvarpbom som också har en förlängning för att användas när jag väver damast.

When the warping mill was still there, I also made a warp to a fabric, to be used to dress baskets, intended to accommodate my shuttles. The warp is in two colors and is to be woven in a checkered pattern with a different colored pattern thread in each box. The warp will be about 6 meters and will be enough for five baskets. The pattern was drawn in a weaving program, to be able to play a bit with the heddles and treadling notes and to get a picture of how the finished fabric can look like. I have had the weaving program for twenty years and it can also be used for weaving notes for damask. The warp was set up in the loom with double warp beams. The upper warp beam is used as a normal beam, while the lower one is a sectional warp beam prolonged to be used when weaving damask.

Dubbla varpbommar – Double warp beam

Pådragningen sker med hjälp av min knekt, en enkel anordning som har besparat husbon’n mycket elände. Knekten gör att varpen kan dras på utan hjälp av extra händer och pådragningen blir otroligt jämn. Solvning och skedning sker i ett moment med skeden fäst vid främre skaftet. Här använder jag mitt andra oumbärliga redskap, den automatiska skedkroken. Tack till den konstruktör som gjort den. Den gör att jag kan lita till min hörsel i stället för att anstränga ögonen för att se skedmellanrummen.

The beaming on is done with the help of my warping trapeze a simple device that has saved hubby a lot of misery. The trapeze allows the warp to be sleyed without the help of extra hands and is incredibly smooth. Heddling and threading threads in the reed takes place in one step with the reed attached to the front shaft. Here I use my other indispensable tool, the automatic reed hook. I owe many thanks to the designer who made it. It allows me to trust my hearing instead of straining my eyes to see the reed openings.

Mekanisk skedkrok – automatic reed hook

Varpen är pådragen, solvad, skedad, framknuten och provvävd. Nu är det vanlig körsträcka som ibland kan bli lite tjatig. Nästa väv är redan planerad. Den kommer att bli i ull.

The warp is beamed, the heddles are threaded, so is the reed, the warp is knotted and a sample is woven. Now it is the usual mileage which can sometimes get a little tedious. The next weave is already planned. It will be in wool.

Provvävt – woven sample

Varje dag, i alla fall de dagar som inte regnet öser ned, skall vi också hinna med den dagliga promenaden. Trots att det bara är februari är det plusgrader och vid huskanten har snödroppar tittat fram.

Every day, at least the days that the rain does not pour down, we also have to catch up with the daily walk. Even though it is only February, it is plus degrees C and snow drops is shown beside the house.

Snödroppar – Snow drops

Några kilometer från oss flödar ån av vatten som brusar fram. Dånet från ån kan, vid tjänlig väderlek, höras hem till oss.

A few kilometers from us, the water flows down the river. In good weather, the roar can be heard at our home.

Brusande å – effervescent stream

Den tillgången på vatten skulle jag gärna haft i anslutning till oss. Tänk vilken möjlighet till naturlig tovning/valkning av vävt ulltyg det skulle innebära. Nu får vi bara beundra den naturkraft som naturen står till buds med.

I would love to have that much water at our farm. Imagin the possibility to fulling/walking/waulking woven wool fabric. Now we can only look at the amazing force of nature.

Kontraster – Contrasts

English below

December 2019 – knappt tre veckor kvar till julafton. För några dagar sedan var det snö på marken och rimfrost i träden. Det var lagom kallt och marken frusen så att det var lätt att ta sig fram ďär det tidigare varit lerigt och näst intill omöjligt att gå utan stövlar. Frosten hade gjort de mest fantastiska skapelser – isblommor eller snöstjärnor vilket man nu valde att tolka det som.

Snö på marken – Snow on the ground
och på träden – and on the trees
Frostblommor – Frost stars

Vid promenaden idag var det snöfritt. Regnet hade öst ner under den gångna natten och åkrarna runt omkring var vattentyngda. I ån, som i somras bara bestod av små bäckar, brusade vattnet fram över stenar och klipphällar och bredde ut sig över trädrötter som annars står på torra land. Vid det som tidigare var en vattendriven såg, finns nu bara fundamentet kvar och där stannade vi till och fascinerades av vattnets framfart.

En annan form av kontrast kan man se vid förändringar inomhus. Dessa kan föranledas av ett påträngande behov av fönsterputs. Om man skall putsa fönster måste man komma fram till fönstret eller i detta fall tre fönster. Dessa fönster finns i det jag kallar lilla vävrummet. Där finns tre av mina minsta vävstolar samt ett omfattande lager av vävredskap och vävgarn.

Vävrummet innan – My studio before

Två dagar senare och efter en omfattande logistisk verksamhet ser samma rum ut så här. Rena fönster, tvättad gardin och bättre ordning.

Vävrummet efteråt – My studio after

December 2019 – barely three weeks left for Christmas Eve. A few days ago there was snow on the ground and hoarfrost in the trees. It was just cold enough and the ground frozen so that it was easy to get to where it was previously muddy and almost impossible to walk without boots. Frost had made the most fantastic creations – ice flowers or snow stars, depending which way we choose to express it.

At our walk today the snow had gone. The rain had been falling the past night and the fields all around were water-heavy. In the river, which in the summer consisted of small streams only, the water rushed over rocks and rocky outcrops and spread over tree roots that otherwise stand on dry land. At what was previously a water-powered saw, now only the foundation remains, we stopped and were fascinated by the progress of the water.

Another form of contrast can be seen in changes indoors. These can be caused by an urgent need for window cleaning. If you want to clean windows, you have to reach the window or in this case three windows. These windows are in what I call “the small weaving room”. There are three of my smallest looms and an extensive stock of weaving tools and weaving yarn.

Two days later and after an extensive logistic operation, the same room looks like this. Clean windows, washed curtains and better order.

På mormors tid – In grandma’s time

English below

Min mormor var, förutom att ha fött tio barn, också handväverska. Vid sidan av alla praktiska bestyr i hemmet med barn och djur, vävde hon åt en lokal förläggare. Det hon vävde var handdukar i gåsögon. De redskap hon använde, vävstolen, varpan, rullar och rullställning, garnvindor med mera, fanns kvar på gården när vi tog över på sent 1980-tal. Vävstolen hade jag fått ta över redan innan i samband med att jag gick vävutbildning i slutet av 1960-talet. Det var min första vävstol, av äldre modell med stock som varpbom, troligen tillverkad av min morfars morbror som var möbelsnickare. Den saknade sträckbom, knäbom och lattor, hade fast sittbänk vilket gjorde att vävstolen stod stilla när man slog hårt och tramporna var fästa vid främre bommen. Den vävstolen var min läromästare. Det var då jag lärde mig hantera och kompensera för det inte helt perfekta som att bommen hade en spricka som gjorde att den inte hade exakt samma omkrets över hela bredden eller att slagbommens hål var rejält slitna.

Till mormors vävstol fanns också vävskedar av äldre typ. Dessa visste jag inte om innan vi tog över gården och kunde gå på upptäcksfärd i det gamla huset. På vinden fanns också en väggfast varpställning med knaggar uppsatta i takstolarna, en stor varpa på över fyra meters omkrets som vid varpning togs ner i rummet och placerades i ett fäste i taket och en varpfot på golvet. Till varpan hörde en spolställning för rullar som till utseendet liknade stora spinnrocksrullar. På dessa spolades garnet upp troligtvis med hjälp av spinnrocken som fanns tidigare i huset.

Vävskedarna är tillverkade med trä- eller vassrör, vilket har jag inte kunnat avgöra, och är betydligt lägre än de jag använde i början av min vävbana. Av de sex gamla vävskedar jag har varierar höjden mellan knappt 8 cm och 9,5 cm. Längden var anpassad till vävstolens slagbom. Skedarnas längd varierar från den kortaste som mäter 67,5 cm och till den längsta som mäter 105 cm. Antal rör/10 cm sträcker sig från 40 till 95.

Några av de gamla vävskedarna – Some of the old reeds

Uträkningen med antal rör är min egen. Det finns en äldre märkning men tiden har gjort den omöjlig att tyda. En av vävskedarna har en indelning som jag uppfattar som indelning i bund. Antal rör mellan de iknutna trådarna är 48, vilket omvandlat till två trådar i rör innebär 96 trådar i ett bund. Talet användes för att räkna ut garnåtgången till en varp.

Indelning i bund – the reed divided in “bund” an old swedish word for an amount of threads in a warp

Mer om indelning av trådar i pasma, bund med mera finns att läsa på www.bergdalaspinnhus.com/artiklar (där man kan hitta en massa intressant) och i “Lanthemmens vävstolar” förf. Gertrud Grenander Nyberg.

En av väskedarna är märkt i båda ändarna med NPAS vilketborde vara tillverkarens märkning. Vem denne NPAS var är okänt för mig.

Under 1990- talets sista år använde jag en av de gamla vävskedarna när jag vävde vilket gick att se på grund av den lilla ojämnhet som blev i den färdiga vävnaden. Nu finns skedarna mer till lyst och som en rest och påminnelse om mormors arbete.

Grandma’ was a mother of ten and also a hand-weaver. Beside all practical daily work with children and animals, she wove goose-eyes towels for a local tissue publisher. The tools she used, the loom, warping-mill, bobbins and bobbin-stand, yarn-winders and more, were found in the old house when we bought the farm in the late 1980s. I allready had gotten the loom when I studied weaving in the late 1960s. This loom was my first one, an ancient type of loom with a log of wood as the warp-beam, and probably made of my grandfathers uncle who was a furniture carpenter. The loom had no back-beam, no knee-beam or lamms, there were a bench attached to the loom wich made the loom stand still when beating in the weft and the treadles were fastened in the front under the bench. This loom was my teacher. I learned how to cope and compensate the not so perfect details such as the log having a crack making the perimeter not the same all across the width or that the holes for hanging the beater were worn due to grandm’as intensive weaving.

Grandma’s loom also had old fashion reeds. I didn’t know those existed before we bought the farm and I could go exploring the old house. In the attic there were warp pegs fasten to the rafters, and a big warping-mill more than 4.6 yards circumference. When grandma’ were going to make a warp she took the warping-mill down to the room och fastened it to the ceiling and a foot on the floor. With the warping-mill there were a bobbin stand with bobbins that look alike large spinning wheel bobbins. To load these bobbins they used the spinning wheel that was in the house.

The reeds are made of wood or reed, I can’t say wich and they are much lower than those I used in the start of my weaving. The hight is between barely 3.1″ to 3.7″. The length were to fit into the looms beater and varies between 2.4 feet and 3.7 feet. The reed size 10/dpi is between 15/16 to 37/38. (se pic 1.)

The calculation of number of spaces is my own. There are older markings but over time they have become unreadable. One of the reeds has threads with even spaces, a division which I perceive as a division into bundles ( in Swedish bund). The number of spaces between the threads is 48, which converted to two threads in every space means 96 threads in a bund. The numbers was used to calculate the yarn supply for a warp.

One of the reeds has markings in both ends, NPAS, wich could be the manufacturers marks. Who this NPAS was I don’t know.

During the last years of 1990s I used one of the old reed when weaving, wich one can see in the small irregularities in the fabric. Now the reeds are more for pleasure and to remind me of my grandmothers work. A grandma I didn’t meet in person. She died when my mother was only 16 years old. But I’ve been told about her weaving and that she was a mild woman that allowed the kids ride carousel on the warping-mill when not in use.

Höst, att samla i ladorna – Autumn/Fall, time to save for winter

English below

Hösten är för många en tid med tecken på förfall. Växter vissnar ner, bladen börjar falla av träden, dagarna blir svalare och kvällarna mörkare igen.

Om man bortser från dessa tecken på att vintern närmar sig är det också överflödets tid, en tid där odlingarna visar om valet av frö var gott och om man förmått att förvalta fröets växtkraft. Odlingslådorna börjar nu gapa tomma, redo för vintervila. Ännu finns det mangold kvar att skörda liksom majrovor och dill. Störbönorna behöver bli något större, sedan kan de läggas i burkar och konserveras på gammalt vis.

Växthuset innehåller fortfarande både tomater, paprika, chili och basilika. Tomaterna vi odlat i år har mestadels varit stora, gula bifftomater som blir bra mixade till tomatkross som kan förgylla vinterns grytor. Paprikorna behöver någon vecka till på sig för att få färg för att sedan hamna hela i lag eller i chutney. Basilika har torkats för att kunna användas till kryddning och det som återstår får bli en rejäl omgång pesto.

En liten del av gårdagens skörd.-A small part of yesterdays harvest

Autumn is for many a time with signs of decay. Plants wither, the leaves begin to fall from the trees, the days become cooler and the evenings darken again.

If you ignore these signs that winter is approaching, it is also the time of abundance, a time when the crops show whether the choice of seed was good and whether one has managed to manage the seed’s vigor. The cultivation boxes now start to empty, ready for winter rest. Still, there is spinach left to harvest as well as turnips and dill. The climber beans need to be slightly bigger, then they can be put in jars and preserved in the old way.

The greenhouse still contains both tomatoes, peppers, chili and basil. The tomatoes we have grown this year have mostly been large, yellow steak tomatoes that will be made into tomato crush that can gild the winter stews. The peppers need a few more weeks to get color and will then end up pickled or as chutney. Basil has been dried to be used for seasoning and what remains can be a large bowl of pesto.
 

Att göra verksamhetens innehåll synligt – to make the content of the business visible

In English below

Den senaste tiden har det varit ganska tyst från oss, förutom några enstaka inlägg på facebook har vi arbetat i det tysta. Arbetet har pågått som vanligt med tillverkning även om vi inte skrikit högt för att övertyga läsare om vår förträfflighet. Så har det blivit ett antal nya kamsatser, främst de med kamstation, men även några utan. Det har tillverkats sländor, både våra turkiska, våra topptyngda men också ett större antal till våra prova-på-paket. Dizar finns nu nya liksom skedkrokar för dig som väver.

En annan del som krävt husfruns (nästan) hela uppmärksamhet är den satsning som vi gör för att separera våra olika delar av verksamheten. Under de senaste 15 åren har vår mjuka sida fått stå tillbaka för den hårdare. Nu har den fått upprättelse, dels genom att den får egen hemsida och butikssida. Husfruns energi har förutom arbete med all administration runt Gammeldags med Gammeldags webbutik, facebooksida, instagram mm, de senaste åren till större del lagts på att göra vävningen och de produkter som produceras på Gammeldags mjuka sida synliga.

Vi är därför glada att kunna presentera hemsidan, https://www.atelje-kajsa.se som visar en del av vad som händer med hanteringen av garn hos oss. Tanken var att kunna lägga en butiksdel kopplad till hemsidan direkt, men de alternativ som var möjliga gav inte önskad framtoning så varför frångå ett koncept som fungerar. Alltså blev det en butik av samma sort som den som finns för Gammeldags webbutik men nu enbart för handvävd textil. Allt handvävt som finns att köpa hittas på sidan https://www.kajsaafgammeldags.se.

Varför sidorna fått namnet Ateljé Kajsa och Kajsa af Gammeldags kan du läsa om om du följer länken/länkarna.

Den textila delen är inget nytt. Det är den del som är starten till vår verksamhet och började för många år sedan. Den har sedan utvecklats mer eller mindre i en mer undanskymd position med undantag av 4-5 år under 2000-talets början då husfrun var engagerad i Hemslöjdsrörelsen och studiecirkelverksamhet med ambitionen att göra fler intresserade av handaslöjd. Sedan dess har energin lagts på egen verksamhet, framför allt design av ergonomiska handredskap för arbete med ull, spinn- och färgkurser i egen regi och design och tillverkning av vävnader.

Vi har under många år deltagit i Ull i Kubik där vi visat och sålt våra redskap. I år tar vi en paus och försöker färdigställa en plats på vår gård där alla vävstolar, garn och vävnader skall få en mer framträdande roll tillsammans våra redskap.

Lately, it has been pretty quiet from us, besides some occasional posts on facebook we have been working in silence. The work has been going on as usual with manufacturing, although we have not shouted out loudly to convince readers of our excellence. So there have been a number of new wool combs, mainly those with comb-holder, but also some without. Spindles have been made, both our Turkish, our high whorl spindles but also a larger number for our beginners kit. We have made more diz’s as well as reedhooks for you who weave.

Another part that has demanded (almost) the farm wifes entire attention is the effort we make to separate our various parts of the business. Over the past 15 years, our soft side have had to stand back for the harder. Now it has been established, partly because it has got its own website and webshop. In addition to working with all administration around Gammeldags, Gammeldag’s web shop, facebook page, instagram, etc., the farm wifes energy has been largely spent on making the weaving and the products produced on Gammeldag’s soft page visible.

We are therefore pleased to be able to present the website, https://www.atelje-kajsa.se, which shows some of what happens to the handling of yarn at us. The idea was to be able to add a store linked to the website directly, but the alternatives that were possible did not give the desired appearance, so why depart from a concept that works. Thus, it became a shop of the same kind as the one available for Gammeldags webshop but now only for handwoven textiles. All handwoven products available for purchase can be found on the page https://www.kajsaafgammeldags.se .

Why we’ve named the pages Ateljé Kajsa (Studio Kajsa) and Kajsa af Gammeldags can be found if you follow the link/links.

The textile part isn’t new. That part was the start of our business and founded many years ago. Since then it has evolved more or less hidden, with the exception of 4-5 years during the beginning of the 21st century when the farm wife was involved in the Handicraft movement and in study-cirkel activity to make more peopel interested in handicraft. Since then the energy has focused on our own business, especially the design of ergonomic hand tools for working with wool, we have had our own spinning and dyeing courses and designed and manufactured tissues.

For many years we have participated in “Ull i Kubik” (“Wool of all kinds” a fair in our neighborhood) where we have shown and sold our tools. This year we take a break and try to complete a place on our farm where all looms, yarns and tissues will have a more prominent role together with our other tools.