På mormors tid – In grandma’s time

English below

Min mormor var, förutom att ha fött tio barn, också handväverska. Vid sidan av alla praktiska bestyr i hemmet med barn och djur, vävde hon åt en lokal förläggare. Det hon vävde var handdukar i gåsögon. De redskap hon använde, vävstolen, varpan, rullar och rullställning, garnvindor med mera, fanns kvar på gården när vi tog över på sent 1980-tal. Vävstolen hade jag fått ta över redan innan i samband med att jag gick vävutbildning i slutet av 1960-talet. Det var min första vävstol, av äldre modell med stock som varpbom, troligen tillverkad av min morfars morbror som var möbelsnickare. Den saknade sträckbom, knäbom och lattor, hade fast sittbänk vilket gjorde att vävstolen stod stilla när man slog hårt och tramporna var fästa vid främre bommen. Den vävstolen var min läromästare. Det var då jag lärde mig hantera och kompensera för det inte helt perfekta som att bommen hade en spricka som gjorde att den inte hade exakt samma omkrets över hela bredden eller att slagbommens hål var rejält slitna.

Till mormors vävstol fanns också vävskedar av äldre typ. Dessa visste jag inte om innan vi tog över gården och kunde gå på upptäcksfärd i det gamla huset. På vinden fanns också en väggfast varpställning med knaggar uppsatta i takstolarna, en stor varpa på över fyra meters omkrets som vid varpning togs ner i rummet och placerades i ett fäste i taket och en varpfot på golvet. Till varpan hörde en spolställning för rullar som till utseendet liknade stora spinnrocksrullar. På dessa spolades garnet upp troligtvis med hjälp av spinnrocken som fanns tidigare i huset.

Vävskedarna är tillverkade med trä- eller vassrör, vilket har jag inte kunnat avgöra, och är betydligt lägre än de jag använde i början av min vävbana. Av de sex gamla vävskedar jag har varierar höjden mellan knappt 8 cm och 9,5 cm. Längden var anpassad till vävstolens slagbom. Skedarnas längd varierar från den kortaste som mäter 67,5 cm och till den längsta som mäter 105 cm. Antal rör/10 cm sträcker sig från 40 till 95.

Några av de gamla vävskedarna – Some of the old reeds

Uträkningen med antal rör är min egen. Det finns en äldre märkning men tiden har gjort den omöjlig att tyda. En av vävskedarna har en indelning som jag uppfattar som indelning i bund. Antal rör mellan de iknutna trådarna är 48, vilket omvandlat till två trådar i rör innebär 96 trådar i ett bund. Talet användes för att räkna ut garnåtgången till en varp.

Indelning i bund – the reed divided in “bund” an old swedish word for an amount of threads in a warp

Mer om indelning av trådar i pasma, bund med mera finns att läsa på www.bergdalaspinnhus.com/artiklar (där man kan hitta en massa intressant) och i “Lanthemmens vävstolar” förf. Gertrud Grenander Nyberg.

En av väskedarna är märkt i båda ändarna med NPAS vilketborde vara tillverkarens märkning. Vem denne NPAS var är okänt för mig.

Under 1990- talets sista år använde jag en av de gamla vävskedarna när jag vävde vilket gick att se på grund av den lilla ojämnhet som blev i den färdiga vävnaden. Nu finns skedarna mer till lyst och som en rest och påminnelse om mormors arbete.

Grandma’ was a mother of ten and also a hand-weaver. Beside all practical daily work with children and animals, she wove goose-eyes towels for a local tissue publisher. The tools she used, the loom, warping-mill, bobbins and bobbin-stand, yarn-winders and more, were found in the old house when we bought the farm in the late 1980s. I allready had gotten the loom when I studied weaving in the late 1960s. This loom was my first one, an ancient type of loom with a log of wood as the warp-beam, and probably made of my grandfathers uncle who was a furniture carpenter. The loom had no back-beam, no knee-beam or lamms, there were a bench attached to the loom wich made the loom stand still when beating in the weft and the treadles were fastened in the front under the bench. This loom was my teacher. I learned how to cope and compensate the not so perfect details such as the log having a crack making the perimeter not the same all across the width or that the holes for hanging the beater were worn due to grandm’as intensive weaving.

Grandma’s loom also had old fashion reeds. I didn’t know those existed before we bought the farm and I could go exploring the old house. In the attic there were warp pegs fasten to the rafters, and a big warping-mill more than 4.6 yards circumference. When grandma’ were going to make a warp she took the warping-mill down to the room och fastened it to the ceiling and a foot on the floor. With the warping-mill there were a bobbin stand with bobbins that look alike large spinning wheel bobbins. To load these bobbins they used the spinning wheel that was in the house.

The reeds are made of wood or reed, I can’t say wich and they are much lower than those I used in the start of my weaving. The hight is between barely 3.1″ to 3.7″. The length were to fit into the looms beater and varies between 2.4 feet and 3.7 feet. The reed size 10/dpi is between 15/16 to 37/38. (se pic 1.)

The calculation of number of spaces is my own. There are older markings but over time they have become unreadable. One of the reeds has threads with even spaces, a division which I perceive as a division into bundles ( in Swedish bund). The number of spaces between the threads is 48, which converted to two threads in every space means 96 threads in a bund. The numbers was used to calculate the yarn supply for a warp.

One of the reeds has markings in both ends, NPAS, wich could be the manufacturers marks. Who this NPAS was I don’t know.

During the last years of 1990s I used one of the old reed when weaving, wich one can see in the small irregularities in the fabric. Now the reeds are more for pleasure and to remind me of my grandmothers work. A grandma I didn’t meet in person. She died when my mother was only 16 years old. But I’ve been told about her weaving and that she was a mild woman that allowed the kids ride carousel on the warping-mill when not in use.

Höst, att samla i ladorna – Autumn/Fall, time to save for winter

English below

Hösten är för många en tid med tecken på förfall. Växter vissnar ner, bladen börjar falla av träden, dagarna blir svalare och kvällarna mörkare igen.

Om man bortser från dessa tecken på att vintern närmar sig är det också överflödets tid, en tid där odlingarna visar om valet av frö var gott och om man förmått att förvalta fröets växtkraft. Odlingslådorna börjar nu gapa tomma, redo för vintervila. Ännu finns det mangold kvar att skörda liksom majrovor och dill. Störbönorna behöver bli något större, sedan kan de läggas i burkar och konserveras på gammalt vis.

Växthuset innehåller fortfarande både tomater, paprika, chili och basilika. Tomaterna vi odlat i år har mestadels varit stora, gula bifftomater som blir bra mixade till tomatkross som kan förgylla vinterns grytor. Paprikorna behöver någon vecka till på sig för att få färg för att sedan hamna hela i lag eller i chutney. Basilika har torkats för att kunna användas till kryddning och det som återstår får bli en rejäl omgång pesto.

En liten del av gårdagens skörd.-A small part of yesterdays harvest

Autumn is for many a time with signs of decay. Plants wither, the leaves begin to fall from the trees, the days become cooler and the evenings darken again.

If you ignore these signs that winter is approaching, it is also the time of abundance, a time when the crops show whether the choice of seed was good and whether one has managed to manage the seed’s vigor. The cultivation boxes now start to empty, ready for winter rest. Still, there is spinach left to harvest as well as turnips and dill. The climber beans need to be slightly bigger, then they can be put in jars and preserved in the old way.

The greenhouse still contains both tomatoes, peppers, chili and basil. The tomatoes we have grown this year have mostly been large, yellow steak tomatoes that will be made into tomato crush that can gild the winter stews. The peppers need a few more weeks to get color and will then end up pickled or as chutney. Basil has been dried to be used for seasoning and what remains can be a large bowl of pesto.
 

Att göra verksamhetens innehåll synligt – to make the content of the business visible

In English below

Den senaste tiden har det varit ganska tyst från oss, förutom några enstaka inlägg på facebook har vi arbetat i det tysta. Arbetet har pågått som vanligt med tillverkning även om vi inte skrikit högt för att övertyga läsare om vår förträfflighet. Så har det blivit ett antal nya kamsatser, främst de med kamstation, men även några utan. Det har tillverkats sländor, både våra turkiska, våra topptyngda men också ett större antal till våra prova-på-paket. Dizar finns nu nya liksom skedkrokar för dig som väver.

En annan del som krävt husfruns (nästan) hela uppmärksamhet är den satsning som vi gör för att separera våra olika delar av verksamheten. Under de senaste 15 åren har vår mjuka sida fått stå tillbaka för den hårdare. Nu har den fått upprättelse, dels genom att den får egen hemsida och butikssida. Husfruns energi har förutom arbete med all administration runt Gammeldags med Gammeldags webbutik, facebooksida, instagram mm, de senaste åren till större del lagts på att göra vävningen och de produkter som produceras på Gammeldags mjuka sida synliga.

Vi är därför glada att kunna presentera hemsidan, https://www.atelje-kajsa.se som visar en del av vad som händer med hanteringen av garn hos oss. Tanken var att kunna lägga en butiksdel kopplad till hemsidan direkt, men de alternativ som var möjliga gav inte önskad framtoning så varför frångå ett koncept som fungerar. Alltså blev det en butik av samma sort som den som finns för Gammeldags webbutik men nu enbart för handvävd textil. Allt handvävt som finns att köpa hittas på sidan https://www.kajsaafgammeldags.se.

Varför sidorna fått namnet Ateljé Kajsa och Kajsa af Gammeldags kan du läsa om om du följer länken/länkarna.

Den textila delen är inget nytt. Det är den del som är starten till vår verksamhet och började för många år sedan. Den har sedan utvecklats mer eller mindre i en mer undanskymd position med undantag av 4-5 år under 2000-talets början då husfrun var engagerad i Hemslöjdsrörelsen och studiecirkelverksamhet med ambitionen att göra fler intresserade av handaslöjd. Sedan dess har energin lagts på egen verksamhet, framför allt design av ergonomiska handredskap för arbete med ull, spinn- och färgkurser i egen regi och design och tillverkning av vävnader.

Vi har under många år deltagit i Ull i Kubik där vi visat och sålt våra redskap. I år tar vi en paus och försöker färdigställa en plats på vår gård där alla vävstolar, garn och vävnader skall få en mer framträdande roll tillsammans våra redskap.

Lately, it has been pretty quiet from us, besides some occasional posts on facebook we have been working in silence. The work has been going on as usual with manufacturing, although we have not shouted out loudly to convince readers of our excellence. So there have been a number of new wool combs, mainly those with comb-holder, but also some without. Spindles have been made, both our Turkish, our high whorl spindles but also a larger number for our beginners kit. We have made more diz’s as well as reedhooks for you who weave.

Another part that has demanded (almost) the farm wifes entire attention is the effort we make to separate our various parts of the business. Over the past 15 years, our soft side have had to stand back for the harder. Now it has been established, partly because it has got its own website and webshop. In addition to working with all administration around Gammeldags, Gammeldag’s web shop, facebook page, instagram, etc., the farm wifes energy has been largely spent on making the weaving and the products produced on Gammeldag’s soft page visible.

We are therefore pleased to be able to present the website, https://www.atelje-kajsa.se, which shows some of what happens to the handling of yarn at us. The idea was to be able to add a store linked to the website directly, but the alternatives that were possible did not give the desired appearance, so why depart from a concept that works. Thus, it became a shop of the same kind as the one available for Gammeldags webshop but now only for handwoven textiles. All handwoven products available for purchase can be found on the page https://www.kajsaafgammeldags.se .

Why we’ve named the pages Ateljé Kajsa (Studio Kajsa) and Kajsa af Gammeldags can be found if you follow the link/links.

The textile part isn’t new. That part was the start of our business and founded many years ago. Since then it has evolved more or less hidden, with the exception of 4-5 years during the beginning of the 21st century when the farm wife was involved in the Handicraft movement and in study-cirkel activity to make more peopel interested in handicraft. Since then the energy has focused on our own business, especially the design of ergonomic hand tools for working with wool, we have had our own spinning and dyeing courses and designed and manufactured tissues.

For many years we have participated in “Ull i Kubik” (“Wool of all kinds” a fair in our neighborhood) where we have shown and sold our tools. This year we take a break and try to complete a place on our farm where all looms, yarns and tissues will have a more prominent role together with our other tools.

Mellan regnskurarna

Sommaren börjar gå mot sitt slut, skolstarten närmar sig och vädrets instabilitet gör att man får ta vara på tillfällena till aktivitet utan risk för att bli genomblöt.

Vädret får lov att vara åtminstone halvklart eller med varierande molnighet när vi planerar en längre promenad. Soligt väder är skönt men kan vara påfrestande om temperaturen samtidigt ligger på tjugofem grader eller mer. Igår var det perfekt vandrarväder och vi startade vår tur utefter en av de stora sjöarna i vår omgivning. De utmärkta vandringslederna som iordningställts av byalaget är ännu inte helt utforskade och vi hade inte bestämt oss för att gå den långa slingan men det blev i slutändan så ändå. En del av vägen hade vi gått tidigare men inte hela. Vägen går dessutom en stor del i vår grannkommun, i en annan region dessutom, men genom ett samarbetsprojekt har detta varit möjligt till glädje för oss alla. Naturen utefter vandringsladen är minst sagt skiftande. Efter att ha gått vid sjökanten går det uppför, inte bara lite uppför utan så mycket uppför att man blir både varm och andtruten.

På höjderna, när vägen går i en tallskog finns det som varit en del av avsikten med vandringen, de stora mulliknande svamparna lämpade att färga garn med, sammetsfotad pluggskivling. De blir med hem!

När vi gått ungefär hälften av vår utmätta sträcka möts vi av den mest fantastiska syn man kan tänka sig. Ett hav av blommande ljung. Förutom den vackra ljuslila färgtonen kan vi också känna doften av honung när insekterna, främst humlor, rör runt bland blommorna. Ljunghonung är otroligt både till färg och smak.

Genom den vackra omgivningen, i en kraftledningsgata går nedstigningen mot sjön. Vid sjökanten hittar vi mängder av pors, återigen en av naturens gåvor till oss som gillar att växtfärga. Vi var väl förberedda. I KM’s ryggsäck fanns två bärkassar av större modell, avsedda att härbärgera en del av det som kom i vår väg. Med hjälp av sekatör och ödmjukt böjda ryggarvar kassarna snart fyllda och vi kunde förnöjda gå tillbaka den sista sträckan av dagens dryga 9 km, sätta oss i bilen och fara tillbaka hem.

“Mularna”upplagda på bricka för torkning.

Hemma återstod arbetet med att klippa Porsen till mindre bitar och lägga till torkning. Torkningen får lov att ske utlagd på tidningar på golvet. Ingen fara för oreda nu när det saknas husdjur i familjen. Väldoften från växterna är magisk.

Pors på tork

Vårbestyr

Tydliga vårtecken har blivit synliga. Tranor flyger mot åkrarna vid sjön. Kanske ett av de par som brukar häcka på en åker i närheten och stannar kvar hela sommaren. De gör inte som de stora streck som stannar enbart för att hämta krafter på sin väg mot norr. Förutom tranor är beteshagarna vid sjöarna i trakten fulla av gäss, både grågäss, sädgäss och vitkindad gås. En enstaka myskand fanns mitt ibland gässen men verkade sakna partner.

Förutom alla fåglar, vars läten får luften att vibrera, har träd och buskar börjat göra sitt bästa för att skapa liv till nästa års växtlighet. Luften fylls av pollen från alla hängen från hassel, al och asp. Ett inte fullt så angenämt tillstånd för alla som liksom mig påverkas av detta. Tur att det finns allergitabletter annars vore alternativet att bli kvar inomhus utan att kunna njuta av ett allt behagligare väder både varmare och mer soligt – i alla fall då och då.

Arbetsmässigt är det planeringstid. En stor del nya ideer skall få sin form, redskapen skall anpassas till dessa ideer vilket involverar såväl husbon’n som husets fru. Arbete både med papper och penna (ja här används fortfarande dessa uråldriga prylar) och datorer i den mån dessa kan underlätta arbetet eller kanske de helt enkelt krävs för att kunna åstadkomma det önskade slutresultatet. Ibland kan de senare göra att huvudets beklädnad blir än mer gråtrist än man trodde var möjligt. I mitt fall gäller det att en programvara, som var tänkt att kunna bli ett bra komplement till ateljens egen hemsida, visat sig så fruktansvärt svårarbetad och med så många brister att det köpet blev en flopp numera ratad och ersatt med en väl fungerande programvara som tyvärr inte kan integreras utan skall ha sin egen adress. Program som inte håller vad de lovar är tidstjuvar av stora mått.

Anpassningen av arbetsredskap tillhör den trevligare delen av arbetet. Sedan en tid har planering pågått för att komplettera vävstolarna med utrustning för att kunna dra på varpen sektioner istället för en hel varp gjord på traditionellt sätt på varpan. Det har nu påbörjats. Min vävstol med dragrustning har kompletterats med lister med borrade hål fastsatta på befintlig varpbom (husbon’ns del av arbetet) . I dessa hål placerades stålbyglar, en otrolig mängd, tillverkade av husfrun på en gigg husbon’n gjort för ändamålet. Nästa del i projektet är att göra en manick som kan hålla ihop en mängd trådar som skall placeras i mellanrummet mellan två byglar på varpbommen. För att tillverka denna har slakt av några gamla vävskedar visat sig nödvändigt.

sektionsvarpbom

I en av mina andra vävstolar pågår ett arbete som jag egentligen inte förstår varför jag valt att göra. Den sista lilla delen av föregående varp knyts i med ny varp. Garnet är bomullsgarn 30/2 och antalet trådar är omfattande. Tidsvinst tror jag inte det blir om man jämför med att dra på en helt ny varp, solva och skeda. Tidigare liknande arbete var med bomullsgarn 8/2 vilket gick betydligt smidigare.

iknytning av ny varp

Vår innebär också utomhusarbete. Husbon’n har ökat ljusinsläppet i en del av omgivningen d v s tagit ner några träd som växt sig för stora. Dessa blir en del av kommande års värmelager. Träden är delade i lagom stora längder för att passa i klyven, ett arbete som enligt “di gamle” skall vara avklarat före första maj. En del av husbon’ns tid läggs också i verkstan på saker som skall in i webbutiken t ex bandvävstolar, som är det senaste, och ullkammar som alltid behövs kompletteras. Tillverkningen av det vi säljer är tidskrävande så därför blir tillgången begränsad. Den begränsas också av arbete med husfruns önskemål om saker som behövs vid den tillverkning som rör det mjukare området (det textila), och som nu av vårarbetet på gården.

Tvålkok

Att göra tvål är en syssla som pågått hos oss årligen sedan nästan tjugo år. Tvål kan göras på flera olika sätt och med flera olika råvaror där den ena, av en del, anses bättre än den andra för att åstadkomma en så bra, hudvänlig tvål som möjligt. Någon förespråkar animalt fett andra växtoljor som ingredienser. Den ena tillverkaren anser att den mest hudvänliga tvålen görs av fett från nöt, får och gris, en annan använder enbart oljor som rapsolja, olivolja med flera oljor från växtriket och anser det vara de enda råvaror som kan användas.

Tillverkningsmetoden skiljer sig också åt. Koka tvål kan betyda allt från just det som uttrycket säger att framställa tvål genom att “koka” lut och fett till en fast konsistens, eller att göra tvål med kallprocess följt av att “mogna” tvålen i ugnen till en ren kallprocesstvål. Varmprocesstvål kan också betyda att man framställer tvålen på det sätt man kan läsa om i Seymor’s bibel för självhushållare eller att man efter att ha gjort tvålmassa med en kallprocess färdigställer tvålen genom att “koka” den i gryta på spisen till den fått rätt konsistens eller använder en s k slow cooker för att göra tvålen klar. Kallprocesstvål är troligtvis det mest vanliga sättet att göra tvål i liten skala och också det sätt som tillämpas utav de flesta försäljare av tvålar i Sverige.

Hur är det då med hudvänlighet – beror det på processen eller råvarorna eller kanske båda eller kan man göra hudvänlig tvål oavsett om man utgår från antingen animalt fett eller oljor.

Läser man om tvåltillverkning i stor skala så använder man ofta animalt fett, dels för att detta ses som en överskottsprodukt och priset därmed blir lägre än med växtoljor. Storskaligt tillverkad tvål anses (av en del) inte hudvänlig men samma personer framhåller att äkta tvål skall tillverkas av just animalt fett som ju de stora tvåltillverkarna använder. Tvål av växtoljor, framför allt olivolja framhålls av någon som det finaste som kan användas för huden medan andra anser att tvålen skadar huden och dessutom måste lagras väldigt länge för att mogna dvs få ett pH som inte är skadligt för huden. Tvål, som andra rengöringsmedel bör ha ett pH mellan 8-9 för att fungera. En tvål med pH 7, neutralt, har inte så bra rengörande effekt.

Vid vår tillverkning använder vi det fett som vi får naturligt som restprodukt vid slakt. För vår del är det fårtalg. Fårtalg får vi främst från utslagstackor som samlat på sig lager och som vi inte vill låta gå till spillo. Fårtalg behöver renas innan det går att använda i tvålen, det gör man genom att smälta talgen vid låg värme och hälla upp på burkar för förvaring.

Fårtalg
Smält renad talg

Förutom talg använder vi också växtoljor. Om det nu inte kan helt säkert avgöras vad som är bäst, det animaliska eller det växtbaserade fettet, varför då inte använda det som fungerar bäst till den tvål man vill göra. För vår del använder vi, förutom fårtalg, dessutom olivolja, mandelolja, rapsolja allt efter vilken karaktär vi vill ha på vår tvål. Det brukar inte vara något problem att åstadkomma förtvålning och någon längre lagringstid brukar inte heller behövas. Om tvålen är användbar beror till syvende och sist på att man är noga med ingredienserna, som vägs inte mäts upp, och det slutliga pH-värdet som tvålen fått som färdig. Den tvål som tillverkas hos oss kan vara kallprocessad vilket ger en ljusare tvål som ibland behöver lagras några veckor för att bli som bäst, kallprocessad/ugnsprocessad ger också en relativt ljus tvål som behöver vila en ibland två veckor för att bli tillräckligt hård men som är fullt användbar direkt eller varmprocessad vilket också ger en helt färdig tvål men som tar längre tid med “kokning” för att bli klar. Den varmprocessade tvålen blir mörkare i tonen än den kallprocessade. Framför allt gäller det mjölktvål dvs tvål där man istället för vatten blandar luten med mjölk.

Tvålen skall, när den är färdig, hällas upp i en behållare för att få sin form och kunna delas i lämplig storlek. Husbon’n har tillverkat lagom stora formar som kläs med vaxat papper för att lätt kunna lyfta ur tvålen när den stelnat.

Tvålformar
Tvålformar med vaxat papper
Kokt tvål

Årets tillverkning av tvål omfattar både kallprocesstvål, kallprocess med mogning i ugn samt varmprocesstvål/kokt tvål. Samtliga tvålar har fått ligga till sig någon vecka men var helt säkra redan vid tillverkningen. Någon sort har fått en svag doft, någon har fått en tillsats av årets sista skörd av ringblommor som fått ligga till sig i olja. En sort har en mustig egendoft och färg på grund av mjölkbasen. Alla är bra för huden, ger ett lagom lödder, inte för mycket eller för lite utan precis som det skall vara lagom.

Tillpassning av lagom stora tvålar
En del av årets tvål färdig för användning

Att hålla sig uppdaterad

Bäst-före-datum  kan vi se angivet på varor vi köper framför allt när det gäller livsmedel. Att det idag också gäller kommunikationsmedel, datorprogram och också maskinvara får man påtagliga bevis för. Programvara står sig bara en kort tid innan påverkan gör, att det man lagt ned mycket arbete på, måste få en uppfräschning för att motstå hotande angrepp. En del uppdateringar går smärtfritt andra leder till en massa oförutsett arbete för att få programmet att fungera som det var avsett.

En hemsida skall vara företagets ansikte utåt och när den, efter uppdatering, visar tecken på sönderfall eller i alla fall inte beter sig som den gjort innan uppdateringen, ja då sitter man där och undrar var felet uppstod och vad i hela friden man skall göra åt det.

Så var det för mig, som glatt lydde uppmaningen att uppdatera för att förhindra att sidan blev utsatt för angrepp via de säkerhetshål som konstruktören av programvaran upptäckt. Resultatet blev många timmar för att få bort de plötsligt dubblerade sidrubrikerna. Uppdateringen tog bort alla inställningar för hur sidan skulle visas för er besökare. Efter mycket grymtande och flertaliga försök till åtgärder är nu allting nästan som vanligt igen men några fler gråa hår har det säkert blivit. Dessa hade redan tidigare boostats med ekonomiarbete. Bokslut, ett för vart av verksamheterna hos oss, momsredovisning och nu i antågande deklarationerna som inte är så enkla som försäkrats om att de skall vara. Nåja, det är ju till viss del självförvållat. Vill man agera småföretagare får man finna sig i alla svårigheter som undersysselsatta byråkrater förser oss med.

Efter all administration är det skönt att arbeta med mer praktiskt arbete. I en av mina vävstolar sitter handduksväv. Våra frottéhanddukar har börjat att ge upp sin funktion och förpassas en efter en till putstrasor istället för den funktion som de ursprungligen var tänkta för. Som envis återbrukare finns det alltid användning även för det som inte fungerar som avsett. För oss som ytbehandlar de produkter som säljs i webbutiken är utslitna handdukar guld. Vi behöver inte använda våra slantar till trassel utan kan klippa handdukarna i lagom stora bitar och ge dessa ett fungerande slut. Men det kräver att det finns nya handdukar att ta till. Det är en sådan väv som nu sitter i vävstolen.

Handduksväv  – ett av två olika mönster vävda i samma uppsättning

En handduk återstår att väva innan vi har tolv nya handdukar att använda istället för de gamla. Det får bli ett antal nya badhanddukar också när handdukarna är nedklippta. Stora, heltäckande sådana som man kan svepa in sig i efter duschen, vi som inte har supervarmt inne eftersom vi eldar själva och värme under vintern kräver en viss mängd energi  för att bygga upp ett vedförråd under vårvintern. Det är vad vi gör just nu.

Vävstolen med handdukar står vid ett söderfönster. Utanför fönstret växer en ormhassel. I denna har vi  satt upp ett antal talgbollar till våra vänner småfåglarna. Oftast är det Blåmesar, Talgoxar och Nötväckor som sitter i bollarna men ibland får vi finbesök som när en hackspett kommer och tar del av de serverade delikatesserna. Fåglarna brukar vara svåra att fånga på bild men ibland har man tur.

Hackspett på besök

 

 

Grindsystem

English below

Ett av höstens arbeten när man har får är att förbereda fårstallet för vintern. Vi har en gammal byggnad för fåren, en byggnad som inte är anpassad till modern hantering eller maskinell sådan. Det gäller alltså att bruka handkraft för att gödsla ut permanentbädden inför den nya “stallperioden”. Vinterhanteringen av våra får sker på fårens villkor. Med andra ord  fåren kan tillbringa sin tid som de önskar, inom- eller utomhus. Vårt grindsystem består av grindar och utfodringsdel tillverkad av gårdens smed, också kallad husbon’n eller KM. Grindar av järn måste underhållas med ny färg åtminstone vart annat år. I år är ett sådant år. Som tur är kan vi hålla till inomhus med målning vilket gör att grindarna torkar betydligt fortare än om vi skulle gjort det i fårstallet.

Målning av grindar till utfodringsränna – Painting gates for sheep feeding

Del av lilla foderrännan – Part of the small feeding lane

Förutom målning av grindar skall väggar kalkas om för att göra det lite ljusare och mer hygieniskt för våra tackor. Det arbetet har utförts av KM som efter att väggarna torkat nu kan montera utfodringsrännorna. Snart är stallet återigen brukbart som vinterbostad, i uppfräschat skick om än inte nyskick. Mormors och morfars djurstall kan bevaras ytterligare en tid innan tidens tands påverkan kräver en annan bostad för våra får.

One thing to do in the fall is to make the sheep house ready for winter. Our sheep barn is an old building not suitable for modern machine handling. We have to use hand power to remove  manure for next winter. The management of the sheep during the winter is under the conditions of the sheep. In other words our sheep can use their time as they wish, inside or outside the sheep’s barn. Our gating  and feeding partare made by the farms blacksmith, aka master or DH. Gates of iron has to be painted every two years. This year is a painting year. Fortunately we can take the gates indoors for painting and drying, and the gates dry more quickly than if we have had to do it in the barn.

Except for painting gates the walls are going to be chalked to make the barn a little lighter and more hygienic to our ewes. That work has been done by DH who, after the walls have dried, can mount the feed slots. The sheep’s barn is soon usable as winter residence, in refreshed condition, if not in new condition. Grandmother’s and grandfather’s  house for their animals, can be saved for a time, before time has come for us to build a new home for our sheep.


	

Ett äpple om dagen…

Äpplen  är en lycka att ha tillgång till. På gården finns fortfarande kvar träd som planterades av mina morföräldrar. En del av träden som fanns när vi tog över gården har försvunnit. Ett par har fallit under någon av de stormar som härjat på landets västsida, något har drabbats  av röta och fallit för sågen och några stod för nära huset med risk för påverkan på husets utsida eller grund.  Kvar finns några träd bland annat ett Halländskt Brunnsäpple, ett äpple som passar utmärkt som matäpple. Hos oss får det lov att fylla årets behov av äpplemos.

Förra året fick vi enormt mycket äpplen på det trädet, i år var det mer måttliga mängder. Ett träd som inte ofta ger helt mogna äpplen hos oss är Cox Pomona.  De två sistå åren har också detta träd gett mogna äpplen som också dessa fått ingå i moskoket.

Äpplemos på vårt sätt är ett passerat mos. Äpplena delas och kärnas ur och delas sedan i skivor. Vi skalar inga äpplen utan skalen får vara med och ger också en del av sin färg till det färdiga moset. Äppleskivorna ångas i Saftmajan till en “nästan färdig” konsistens och passeras sedan med hjälp av köksmaskinens tillsats.

Äppleskivor färdiga för ångning. –

 

Passering pågår.

Även om maskinen för en del oväsen är jag tacksam för att det går fort och relativt enkelt.

Det färdiga resultatet blev ett antal burkar som skall förgylla  vår frukostgröt eller flingorna och beräknas räcka för vinterns behov. – och lite till.

Färdigt att hälla upp

Två dagar anslogs till äpplena. Resultatet blev ett tjugotalet burkar som skall förvaras i gamla husets fantastiska matkällare.

 

Herre på täppan – King of the hill

English below

Årets herrmaffia rör sig i samlad tropp i hagen. Kanske rädda att bli separerade från varandra en gång till. Mammorna fick eget bete för några veckor sedan och går nu tillsammans med sina döttrar i det fall de hade några. Precis som små barn intar ungbaggarna gärna den högsta positionen för att få en överblick. Kanske ser de på utsikten över det vackra landskapet i dalgången nedanför vår gård eller kanske är det ett sätt att utöva dominans, att bli betraktad som gruppens överhuvud. Oavsett vilket ger det matmor en strålande tillfällighet att betrakta ullen på de enskilda lammen. I år har vi ull av en betydlig mer finfibrig kvalitet med en hel del mer krus än de brukar ha. Så är det ju en ej planerad betäckning som resulterade i korsningar av både värmlandsfår och ryafår. Några har ull som ren rya medan andra har fått en ny typ av ull som inte verkar helt fel. Färgerna har också fördelats mellan svart, brunt och vitt med en individ som har ull med bruna toppar men som verkar bli grå så småningom. Fascinerande vad bristande uppmärksamhet och senfärdighet kan få för resultat. Klippning av lammullen är förestående och sedan kommer det att finnas råull av lamm till salu.

The ram lambs of this year moves over the pastures in a well gathered troup, . Maybe they are afraid of beeing separated once again. The mothers have got there own pastures a couple of weeks ago and are now grazing   with their doughters, if they has one. Just like small kids ram lambs climb the highest position to get an overwiew of the surroundings. Maybe they take a look att the beautiful landscape in the valley below our farm or maybe it’s a way to be the dominant, to be seen as the head of the group. No matter what, the farm’s wife get a brilliant opportunity to look at the wool on  the individual lamb. This year the wool is of a finer quality, with more  crimp than usual. It was an unplanned mating and resulted in crossbreeds of both Wermland sheep and Rya sheep. Some has wool like pure-bred Rya while others has got a new type of wool. The colours are split between black, brown and white with one individual with wool that has brown tip but the wool  likely becomes gray in a while. It is fascinating that lack of attention and some inactivity can get a result like this. We will clip our lambs and there will be lambs wool for sale.