Gårdagen bjöd på hyfsat väder och gårdens folk passade på att göra en insats för vår natur. Tidigare generationer av gårdsfolk använde en hel del tråd för att hägna in marken med avsikt att hålla gårdens djur innanför gränsen. Trådsorten fungerade säkert avskräckande eftersom den var försedd med kraftiga hullingar med en tendens att fastna i både djurpäls och människoskinn om man vågade sig på äventyret att ta sig över eller under densamma.
Ja, som du säkert redan gissat handlar det om taggtråd. Taggtråd ingår inte i vårt sätt att stängsla eftersom vi har får och har stängslat med fårnät. Taggtråden har heller inte varit i bruk sedan vi tog över ansvaret för gården. Vi har plockat ihop massor under årens lopp men ändå hittar vi tråd som kommer fram när vi röjer eller bara tar en promenad och råkar få syn på några rostiga bitar som tittar fram ur marken. Att dra rostig taggtråd som genom tidens inverkan blivit omedgörlig, går av om man drar för hårt och som inte går att rulla ihop utan stora ansträngningar ger i alla fall en viss tillfredsställelse. Nu kan både skogens djur och vi människor röra oss i skogen utan att riskera sår av taggtrådsrester med blodförgiftning som följd. Nu har släpkärran lastats med både tråd och annat som tjänat ut och inte på något sätt kan återanvändas mer. Nu skall skrotfirman få ta hand om allt.
När vi gick i skogen lyste det plötsligt klart turkos i mossan. Ett ägg ca 2 cm långt och helt intakt låg på mossbädden. Kan det vara en inkräktare som behövt större plats i boet och kastat ut ägget? Något svar får vi inte. Händelser som sådana finns inte att läsa om på sociala medier utan förblir en av skogens hemligheter.
