Tydliga vårtecken har blivit synliga. Tranor flyger mot åkrarna vid sjön. Kanske ett av de par som brukar häcka på en åker i närheten och stannar kvar hela sommaren. De gör inte som de stora streck som stannar enbart för att hämta krafter på sin väg mot norr. Förutom tranor är beteshagarna vid sjöarna i trakten fulla av gäss, både grågäss, sädgäss och vitkindad gås. En enstaka myskand fanns mitt ibland gässen men verkade sakna partner.
Förutom alla fåglar, vars läten får luften att vibrera, har träd och buskar börjat göra sitt bästa för att skapa liv till nästa års växtlighet. Luften fylls av pollen från alla hängen från hassel, al och asp. Ett inte fullt så angenämt tillstånd för alla som liksom mig påverkas av detta. Tur att det finns allergitabletter annars vore alternativet att bli kvar inomhus utan att kunna njuta av ett allt behagligare väder både varmare och mer soligt – i alla fall då och då.
Arbetsmässigt är det planeringstid. En stor del nya ideer skall få sin form, redskapen skall anpassas till dessa ideer vilket involverar såväl husbon’n som husets fru. Arbete både med papper och penna (ja här används fortfarande dessa uråldriga prylar) och datorer i den mån dessa kan underlätta arbetet eller kanske de helt enkelt krävs för att kunna åstadkomma det önskade slutresultatet. Ibland kan de senare göra att huvudets beklädnad blir än mer gråtrist än man trodde var möjligt. I mitt fall gäller det att en programvara, som var tänkt att kunna bli ett bra komplement till ateljens egen hemsida, visat sig så fruktansvärt svårarbetad och med så många brister att det köpet blev en flopp numera ratad och ersatt med en väl fungerande programvara som tyvärr inte kan integreras utan skall ha sin egen adress. Program som inte håller vad de lovar är tidstjuvar av stora mått.
Anpassningen av arbetsredskap tillhör den trevligare delen av arbetet. Sedan en tid har planering pågått för att komplettera vävstolarna med utrustning för att kunna dra på varpen sektioner istället för en hel varp gjord på traditionellt sätt på varpan. Det har nu påbörjats. Min vävstol med dragrustning har kompletterats med lister med borrade hål fastsatta på befintlig varpbom (husbon’ns del av arbetet) . I dessa hål placerades stålbyglar, en otrolig mängd, tillverkade av husfrun på en gigg husbon’n gjort för ändamålet. Nästa del i projektet är att göra en manick som kan hålla ihop en mängd trådar som skall placeras i mellanrummet mellan två byglar på varpbommen. För att tillverka denna har slakt av några gamla vävskedar visat sig nödvändigt.
I en av mina andra vävstolar pågår ett arbete som jag egentligen inte förstår varför jag valt att göra. Den sista lilla delen av föregående varp knyts i med ny varp. Garnet är bomullsgarn 30/2 och antalet trådar är omfattande. Tidsvinst tror jag inte det blir om man jämför med att dra på en helt ny varp, solva och skeda. Tidigare liknande arbete var med bomullsgarn 8/2 vilket gick betydligt smidigare.
Vår innebär också utomhusarbete. Husbon’n har ökat ljusinsläppet i en del av omgivningen d v s tagit ner några träd som växt sig för stora. Dessa blir en del av kommande års värmelager. Träden är delade i lagom stora längder för att passa i klyven, ett arbete som enligt ”di gamle” skall vara avklarat före första maj. En del av husbon’ns tid läggs också i verkstan på saker som skall in i webbutiken t ex bandvävstolar, som är det senaste, och ullkammar som alltid behövs kompletteras. Tillverkningen av det vi säljer är tidskrävande så därför blir tillgången begränsad. Den begränsas också av arbete med husfruns önskemål om saker som behövs vid den tillverkning som rör det mjukare området (det textila), och som nu av vårarbetet på gården.
Hm, det där med att knyta i en ny varp har jag aldrig fått att fungera – men jag har sett det fungera. Praktiserade i Lübeck, för länge sedan, där en av gesällerna knöt i (med bara ena handen!) ny fin silkesvarp, så snabbt att jag inte ens såg vad som hände!
Fungerar gör det men tid tar det. Får ursäkta mig med att det inte är ett rutinarbete som för gesällerna i Lübeck.