English below Efter en veckas indisposition är det full rulle igen. Ulllagret börjar bli komplett. De mesta av ullen är sorterad och tvättad. Återstår lite finull i bruna nyanser. Hemsidan är kompletterad med svart och vit finull. Nästa steg är alpackaull som står på tur för tvättning. Funderar fortfarande på om denna skall kardas samman med någon annan ullsort eller behållas au’ naturell. Ljuvlig”ull” i fawn, rose gray och vitt som passar utmärkt till det där lilla extra. Kommer så småningom. Annat på gång är gammelvirkningskit komplett med garn, mönster och nål för den som vill prova på. Veckan har fyllts med modellframställning och prov av nålar för att få till det allra bästa. Litet spinnande har det också blivit. De sista två hektona av mitt kilo shetlandsull av fin kvalitet är i det närmaste färdigspunnet. Återstår att tvinna ca fyra hekto. De övriga sex är klara för tvätt.
After aweek ofindisposition, it isfull speedagain.My wool stock is almost complete.Most ofthe woolissortedandscoured.Somefinullinbrownhues is left.The websiteiscompletedwithblackandwhitefinull. The nextstepisalpaca wool standingin lineforwashing.Still thinking whether to use it with anotherfibreorretainedau’natural.Luscious”wool”infawn,rosegrayandwhitethat is perfectforthat littleextra.Willshow up eventually. Morein the pipelineis bosnian crochetkits,completewithyarn,patternsandneedlesforthose whowant totry. This week hasbeen filledwithmodelproductionandtestofneedlestogettothe verybest. I’ve also been spinning.The last half pound ofmyShetlandtopsof finequalityarealmostready. What remains is to ply a pound of singels to complete the 1½ pound already spun and plied.
English below Jag är, precis som titeln säger, tillfälligt ur spel. Efter en intensiv period, då jag spunnit med långdrag, sade vänster axel stopp. ”Inte en rörelse till. Nu lägger du ner verksamheten!” Det var inget annat att göra än att lyda. Dagtid fungerade det förutsatt att jag inte försökte lyfta armen. Nattetid var det för dj…. Men det finns en ljusning. Igår kväll kände jag lusten igen att ha något i händerna. Ett par halvfärdiga vantar togs fram ur gömmorna och det fungerade – i alla fall en liten stund. Vid läggdags kom nästa glädjetecken – jag kunde hålla boken och läsa en stund. Att läsa böcker är en av livets nödvändigheter. Jag läser jämt, mycket är facklitteratur men också en hel del skönlitteratur. Den här veckan kom också Vävmagasinet som utvecklats till en klart mycket bättre tidskrift än den varit. Den innehåller idag flera intressanta artiklar som leder till en längtan efter fördjupning. Vävstolarna står för tillfället helt stilla som en följd av axelproblemen och det är inte klokt vad inspirationen och lusten att pröva idéer gör sig påminda när man inte kan.
I’m, just as the title says, temporary eliminated. After beeing intensivly spinning using the longdraw tecnique, my left shoulder said ”No you don’t move no more, shut down the activity!” All I had to do was obey. In the daytime I could manage, provided not trying to lift my arm. In the night it was hell. But I can see the light. Yesterday evening I felt the urge to do something with my hands again. A pair of half done mittens came out of the darkness and it worked – at least for a little while. When I went to bed I realised that it was possible to hold a book and read again. To read books are one of lifes nessecities. I read all the time, much of the books are fact books but I also read quite a lot of fiction. This week I got my example of Vävmagasinet (Scandinavian Weaving Magazine) and I find it much better than before. The magazine have many interesting essays that makes me want to know more in dept. My looms are for the moment quiet due to my shoulder problem and when I can’t move the inspiration och the lust to try new ideas is very obtrusive.
Vad är det hos får som gör dem så fascinerande att föda upp och ha runt om kring sig? Varför väljer man att ha får istället för göra långa lyxiga semester/nöjesresor. Naturligtvis finns det många skilda orsaker till att man omger sig med får.
Vi, husbon’n och jag, matmor, skaffade oss får för att tillfredsställa två delar som av oss sågs som absolut nödvändiga.
vi hade marker som behövde betas av för att undvika att markerna växte igen
matmor ville utveckla vävandet med garn av egen ull istället för köpt
Våra marker är inte ofantliga men även små hemman förbuskas lätt när man inte har djur som håller efter växtligheten. Vi hade tidigare haft häst som skött den saken men när yngsta dottern skulle läsa på annat håll och intresset för ridning byttes mot andra, viktigare intressen såg vi oss tvungna att avveckla vårt hästinnehav.
Alternativet till häst var, i vårt fall, att husbon’n fick tillbringa all ledig tid i skog och mark för att hålla undan det som inte skulle växa där.
Matmor hoppade i samma veva av karriärkarusellen och fick massor av tid att fylla under tiden som hjärncellerna återtog sin ställning som nyfikna, kreativa, utvecklande och användbara medel för en trivsam och stimulerande tillvaro.
En yrkeskurs i handvävning under sent 60-tal fick bilda basen tillsammans med intresset för ull i alla former. Spinnandet av eget garn tog fart och ull från svenska lantrasfår inköptes i parti och minut. Efter att ha spunnit garn av inköpt ull under fyra år väcktes frågan om att ha egna får på gården.
Att kunna lösa både frågan om buskbekämpning och en aldrig sinande tillgång av ull var tanken och det löstes genom inskaffning av ryafår.
Varför ryafår?
Matmors ambition var att producera mattgarn att använda vid vävning av mattor. Den mest lämpade fårsorten som kunde tillgodose det behovet var naturligtvis ryafår.
Vi har fött upp ryafår sedan 2003 då vi startade med tre vita ungtackor som vid köpet var betäckta. Lamm kunde alltså väntas under våren nästkommande år.
Sedan dess har vi haft sju lammkullar, den åttonde står på tur.
Ryafåret tillhör det nordeuropeiska kortsvansade lantrasfåret och har återskapats för att få fram den typ av ull som använts i gamla tiders ryamattor. Som drivande bakom rekonstruktionsarbetet står dels Axel Nilsson, intendent för Nordiska museét och Emma Zorn som i några besättningar i Skattungbyn och på Sollerön fann får som sedan kom att ligga som grund för dagens bevarandearbete.
Året var 1915 då läkaren Carl Mannheimer och hans hustru Maja, med utgångspunkt i sitt intresse för konst och konsthantverk och med hjälp av Axel Nilsson, valde ut ett antal tackor och tog med till sin gård, Tjöstelsröd i Bohuslän. Senare fortsatte makarna Wålstedt arbetet med att bevara ryafåren.
De tackor som vi köpte 2003 av Ivar Andreasson, en av ryafårens förkämpar, var av Tjöstelsrödssläkten.
Ryafåret
Ryafåret är ett medelstort får med förhållandevis korta ben. Ullen skall vara lång, glansig, märgfri och bestå av både bottenull och täckhår och skall ha samma karaktär både på sida och bog. (Ryafåret har inga manhår eller stickelhår som t ex Gutefåret)
Ryafårets ansikte är ullfritt och glansigt och svansen är kort, 15-18 cm och saknar ull, benen är ullfria. Det finns vita, grå, svarta och bruna ryafår. Vi har vita,svarta och bruna.
Ryatackorna är goda mödrar, föder oftast två lamm (flera förekommer). Brunsten är årstidsbunden (undantag finns) d v s den inträder på hösten och lammen föds oftast i mars-maj.
Våra får betar på naturbeten och rör sig också gärna i oländig terräng.
Ullutbytet per år är ca 3 kg varav den finaste ullen klipps på hösten. Vårullen är ofta påverkad av lammning och stallvistelse under vintern, även om våra får kan vistas utomhus året om om de så vill, och tas inte tillvara som ull av spinnkvalitet.
Idag spinner matmor inte bara mattgarn utan även stickgarn och vävgarn av ryafårets ull. Som alltid gäller det att välja rätt ull för olika saker och ryafårets ull kan, genom att den både har bottenull och täckhår, tillgodose de flesta önskemål om styrka, mjukhet och användbarhet. Ett noggrant urval av avelsdjur för att få den bästa ullen och en uppfödning som är inriktad på god ullkvalitet är av största vikt för att ha möjlighet att välja rätt ull för rätt ändamål.
Sedan 2009 har vi också Värmlandsfår. Mer om dessa senare.
English in between
Att välja ut naturfärgad ull för bearbetning till spinnkvalitét kan ha sina sidor. Framför allt svart höstklippt ull kan ha de mest charmiga skiftningar med solblekta toppar som är lätt att falla för.
Choosing naturally coloured wool to use for spinning can be hazardous. Especially black wool sheared in the autumn/fall may show the most charming tints, with sun bleached tips, easy to succumb.
Men se upp! De solblekta topparna kan var spröda och gå av vid bearbetning av ullen t ex vid kardning.
Testa hållbarheten innan du väljer användningsområde för ullen.
But beware! These tips bleached by the sun can be brittle and come off during carding. Try the sustainability before choosing how to use the wool.
En i övrigt helt OK ull kan förstöras av topparna som går av under kardningen och lägger sig som knutor i det färdiga floret.
A wool that’s otherwise OK can be damaged by the broken tips showing up like neps in the carded batt.
Då gäller det att vara hårdhänt. Testa ullen genom att nypa om de blekta topparna och dra av dessa. Släpper toppen lätt är det bara att med tålamod gå igenom hela fällen och ta bort alla blekta toppar eller helt enkelt använda ullen till filtning.
If that happens you have to be hardhanded. Test the wool by taking a firm grip at the bleached tips and try to pull them off. If the tip is easy to remove you have to work through all the wool, remove all the bleached tips or use the wool for feltmaking instead.
Att använda ullen till tovning/filtning går under förutsättning att ullen är av ren lantras utan inblandning av köttrasgener (texel, dorset, oxford down, suffolk m fl). Det vi kallar köttrasull går inte att tova. Däremot kan den typen av ull passa som fyllning i kuddar eller leksaksdjur.Denna ull känns lättast igen på att den snabbt återtar sin ursprungliga form efter att ha kramats ihop inuti handen (det finns undantag).
Notera! Lammets första ull har en s k lammkrok som kan släppa vid kardning, framför allt om man inte klippt lammullen vid ca fyra månaders ålder utan som helårsull.Lammets ull ändrar karaktär när lammet är ca fyra – fem månader.
If you want to use the wool for feltmaking make shure the wool is pure landrace without any genes from crossbread sheeps like texel, dorset, oxford down, suffolk or others whos wool is impossible to felt.That kind of wool can be perfect as stuffing cushions or toys. This wool can be recognised as a wool that bounce back vary quickly when squeesed in the hand (there are exceptions. Note! A lambs first wool has a hook that can be ripped off during carding, especially if the lamb isn’t sheared at the age of four to five months. The lambs wool gets a different nature when the lamb is four to five month.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok