Just för tillfället går min vakna tid åt till produktion.
När jag inte finns bland fåren eller bland ullen så tillbringar jag en stor del av dagen vid en av mina vävstolar.
Anledningen är att vi skall medverka vid några event senare under hösten.
Vi ses.
Kommer ni ihåg min kardmaskin. Den där motorn demonterades och fick ändrad plats för att driva maskinen.
Den är färdig och fullt fungerande och motorn driver kardrullarna på egen hand inte enbart som hjälpmotor. Nu kan jag arbeta med båda händerna och får ett mycket fint kardflor av ullen.
|
|
En lång linvarp har, äntligen, nått sitt slut.
Den började för ganska länge sedan som en varp avsedd för breda gångmattor. Mattorna finns för länge sedan hos sina nuvarande ägare, kvar var en bit som med lite anpassning skulle kunna bli två smalare och kortare mattor och därefter göra tjänst i vår hall.
En massa ullgarner och en hel del mindre slattar av dessa var lämpligt material och skulle också kunna ge lite fritt utrymme i mitt garnlager.
En enkel design med enbart färgglada ränder blev resultatet av mina funderingar.
En linvarp skall vävas med ullgarner och ullgarner skall vara tätslagna och täcka varpen med råge. De skall också förses med fin avslutning. Fransar var inget alternativ för oss som har hund så en flätad kant fick det bli.
Orientalisk fläta blir snyggt och hållbart men den tar också tid och sliter på händer och fingrar men orientalisk fläta fick det bli.
En matta av två är flätad och klar, den andra är snart halvfärdig.
Resultatet blir så här:
Två mattor i bredd i vävstolen kräver lite trix i mitten av väven men resultatet blir två exakt likadana mattor som snart är klara att inta sin plats på hallgolvet hos oss.
Precis som titeln säger pågår det konstruktionsarbete eller kanske man idag skulle säga rekonstruktionsarbete.
Den kardmaskin som blev något omändrad för cirka en vecka sedan provändrades återigen. Nej det var inte en ändring tillbaka till ursprunget utan en förändring av monteringen av den motor som kardmaskinen var försedd med om som troligtvis inte fungerat över huvud taget.
Veven plockades bort och och ersattes med ett drivhjul som turligt nog ingick i husbon’ns omfattande ”reservdelslager”.
Likaså monterades ett drivhjul på motorn som också fick en temporär placering på en platta, allt för att motorn skulle kunna placeras på bästa tänkbara läge för att kunna provköra maskinen.
Husbon’ns lager innehöll också en kilrem och även om den var i längsta laget gick det att, med hjälp av denna, provköra maskinen med motor.
Och Heureka, maskinen gick lika säkert och med uträknad utväxling som vår befintliga. Motorn är ännu så länge inte provad under längre tid men maskinen är heller inte tänkt att gå kontinuerligt utan vara en hjälp vid utprovning av färgblandningar eller kardning av ull för provspinning.
Återstår att skaffa en kortare kilrem och montera motorn på lämpligt ställe för att maskinen skall bli så hanterbar som möjligt.
Så blev också en dag med regn och åska (fast bara i liten skala) till en dag med konstruktivt arbete och samarbete mellan mig och husbon’n. Vi brukar oftast kunna resonera oss fram till en konstruktion som kan accepteras av båda parter, eller om man skall var helt ärlig – av mig, och vårt samarbete har hittills lett till många nyttiga prylar att använda under arbetet med ull.
