Provvävning i Göta

Mitt arbete med att provväva ett tweedtyg är nu avslutat. Förutom att väva tyget har jag också haft möjlighet att utvärdera Göta som provvävstol.
Jag har tidigare enbart vävt i Fia som är en “storasyster” till Göta med kassetter som sätts i en golvstående ställning. Kursdeltagarna på kursen där Fia fanns var inte överdrivet förtjusta över att väva  i Fia, kanske till en del beroende på att man för varje gång man skulle väva var man tvungen att hämta fram sin kassett och placera den i ställningen och dessutom skulle man ansluta tramporna. För den inte helt vana väverskan/vävaren var detta ett moment som inte sågs med förtjusning.
Att väva i Göta är inte en allt igenom upplyftande historia heller. Vävstolen är liten och kan fällas ihop men den blir också instabil och känns en aning leksaksaktig.
Min Göta blev en aning förändrad innan jag gjorde min provvävning. Bland annat blev den försedd med lattor och tramporna fick öglor för att underlätta knytningen av tramporna.
En liten vävstol kan vara svår att komma till för att klara upp- och nedknytning. Så inte denna som inte har så mycket delar som kommer i vägen för arbetet. Lattorna utgjorde en del till slutupplevelsen. Dubbeltrampning har aldrig varit min favorit även om det är ett alternativ till en nedknytning med flera skaft till varje trampa eller användandet av lattor.
En annan nackdel, som jag trots allt inte besvärades så speciellt av vid vävning av tweed som skall beredas, är att tillslaget i en så liten och klen vävstol blir mycket begränsat och även om jag efter massor av års vävning har lärt mig att knycken är viktigare än kraften bakom slaget så tycker jag inte att Göta passar för tätslagna vävar.

gotavavlattor
Göta med lattor
Min väv solvades i ett brutet fiskbensmönster med tät randning och alternativ solvning i växlingen för att få ett mönster som passade mig.
Varpen innehåller fem nyanser skiftande mellan beigebrun, gråbrun, brun, grå och rosa. Samtliga garner melerade.
varpgarntweed
Varpningen skedde på enklast tänkbara sätt med användning av varpställningen jag använder när jag varpar till korta band.
varpning

varpskal

gotavav
Göta med varpen framknuten
Jag provade med tre olika inslag
  • dels samma inslag som varpen men i  den beigebruna färgen
  • ett handspunnet entrådigt garn med gråton, något tunnare än varpgarnet
  • ett handspunnet oblekt garn också något tunnare än varpen.
Varpen som jag satte upp mätte endast två meter och efter framknytning och efsingar räknats bort blir den sammanlagda vävräckan ca 1,5 meter.
Tanken är att de olika färgerna skall klippas isär i två delar vardera, den ena delen tvättas och valkas lätt medan den andra behålls  naturell.
tweedco
Vävprov innan beredning

Känslan i väven skiljer sig en del i de olika delarna. Delen med inslag samma som varpen är sträv och betydligt vassare i känslan än delarna med mina handspunna garner.

Mönstret, den brutna fiskbensvarianten, syns tydligast med det ljusaste inslaget där kypertlinjerna syns bäst.
Maken gillar den mörkaste varianten och jag vacklar mellan varpgarnsinslaget och det ljusaste.
Nu återstår beredningen och sen kan man avgöra vilken del som kommer att få bli tyg. Tanken är också att göra ytterligare prov i en annan teknik där det vackra garnet kommer mer till sin rätt. Vilken det blir är inte helt klart ännu. En sak är säker – det blir provväv i en av mina golvvävstolar. Jag har ett antal att välja mellan.

 

Gör om – gör rätt

Även om man vet att saker och ting skall göras på rätt sätt för att fungera är det inte alltid man gör så.
Jag håller på att sticka en tröja i handspunnet garn av Värmlandsfår.
Tröjan som är naturfärgad är tänkt att förses med ett mönsterstickat ok. För detta behövs garn med avvikande färg för att över huvud taget synas.
Sagt och gjort – här skulle färgas.
Garnet var tvättat innan stickningen av tröjan påbörjades men som många vet har Värmlandsfår ull med högt lanolininnehåll och behöver en kraftig tvätt med reducering av lanolinet till ett minimum.
I min enfald så ansåg jag att en extra tvätt inte behövdes utan påbörjade färgning av garnet.
Det färdiga garnet hade precis de färger som jag avsåg. Nu återstod bara tvätt av garnet och sedan skulle här stickas ok med mönster.
Ha – trodde jag.
Om man inte vet det så innebär färgning av garn där lanolinet inte tvättats ur att färgen inte biter.
Föreställ er hur det kan se ut med färgat garn som fäller.
Det blå garnet blev nästan färglöst igen vid tvätten. Det var färgat på ett gråmelerat garn som blev -just det gråmelerat med en liiiten ton av blått knappt skönjbar.
Mitt gröna garn tappade färgen till hälften, det krappröda blev svagt orangefärgat, inte alls den djupa färg som det hade innan tvätten.
Det gula blev ett blaskigt färgat ljust citrongult.

Alltså!  Gör om gör rätt.

Garnet tvättades, som jag för det mesta brukar göra när huvudet är med, med ulltvättmedel tillsatt med en tesked ammoniak.
Garn som skall färgas behöver inte torka efter tvätten så ny färgning vidtog nu på rätt sätt.
Jag färgar i gryta så varje härva som skulle färgas om fick ett bad som sakta höjdes till rätt färgtemperatur, 90 grader, och färgades färdigt under 45 minuter till 1 timma. Tillsatser i färgbadet ättika och medel för att förhindra alltför snabb pådragning av färgen för att ge ett jämnare färgresultat.
Färgbad där garnet tagit till sig all färg kan återanvändas med tillsats av lite mer ättika och utjämnande medel.
Det färdigfärgade garnet lyftes ur och placerades i durkslag för att rinna av och kallna innan tvätt av det färdiga nu avsvalnade garnet.
Detta garn behöll sin färg i tvätten!

Garnet efter två färgningar. Till höger de ursprungliga färgerna
Garnet efter två färgningar. Till höger de ursprungliga färgerna

Nu finns det numera dubbelfärgade garnet redo för att stickas till ett ok på min tröja. Nu återstår att komponera mönstret. Ett arbete som kräver eftertanke – bearbetning i tankarna – innan det kommer till handling. Som inspiration har jag Felicity Fords bok.

bok
Under tiden inspirationen manifesteras i ett mönster, spinner jag provgarner av olika slags ull och med olika tekniker. Kanske kommer bilderna av detta att så småningom hamna under respektive ullsort i webbutiken.

Garnfärgning och möbelbestyr

Only  in Swedish today
Nu är det bråda tider. Julen står för dörren och familjen är stor och utspridd. Till jul brukar vi försöka att träffas alla på ett ställe. Ett ställe som roterar bland oss i familjen.
I vår familj har julen blivit barnens speciella högtid. Vi vuxna har det mesta vi behöver och vill ha så allt krut läggs på barnen.
Att få använda egenproducerat material till att förfärdiga barnklappar är en lycka. Fast jag förstår inte varför allt blir så sent igångsatt med tidsbrist som följd.

Ullen som är en ständigt pågående syssla här hos oss har fått ta paus. Det mesta är sorterat och tvättat men en del återstår så att säga på rot.
En del handspunnet garn har plockats fram ur lagret och färgats in för användning nu till jul. Igår kväll satt jag i favoritfåtöljen och nystade det färgade garnet. Jag har alla möjliga snabbgående redskap till mitt förfogande men jag gillar att använda ett ursprungligt, tystgående sådant –  en av mina nystepinnar. Nystan skall också vara vackra att se på där de ligger och väntar på sin tur i korgen bredvid min stol.
Så här ser de ut den här gången.

Handspunnen, färgad och nystad finull.

Ett annat pågående projekt är att skrapa bort färg på en “rokoko”-stol. Den har varit brunmålad med så tjock färg att de handskurna dekorationerna nästan försvunnit under alla färglager.
Att skrapa färg är ett otroligt grannlaga och sent arbete. Stolen har många skrymslen och vrår tillsammans med skåror, blad  och druvklasar som får skrapas oerhört försiktigt för att inte få repor.
Hur den slutgiltiga ytbehandlingen skall bli är inte beslutat ännu. Dessa gamla stolar var ju ofta bemålade till skillnad från nytillverkade kopior men nu är det ju så att vi har en av nyare datum också som är betsad.
Troligen finns det gott om tid att fatta beslut eftersom händerna far illa av sickelstålet och skrapjärnen och det inte är stora områden som blir klara varje gång.
Grundarbetet på stolen är mycket gott även om en tidigare ägare har gjort en ny, icke tidstypisk, stoppning som troligen får vara kvar eftersom den fungerar som den är.

Vårt nytillskott och mitt renoveringsobjekt med ryggen mot kameran

 Att vi älskar att adoptera äldre möbler kan man se på vårt senaste nytillskott. Vi har slängt ut vårt matsalsbord med stolar (blev bara en upplagsplats för halvfärdiga vävalster, mönster mm) och istället skaffat en gammal chiffonjé. En viss ommöblering krävdes men nu finns utrymme för gäster både i sittgrupp och bädd och också utrymme för surfning.
Vi slipper alltså att varje gång vi skall kolla upp något på nätet, förflytta oss till något annat av de tre plan som finns i huset.
Tillbaka till dagens arbete som kommer att försiggå i fårhuset. Resultatet blir mer att ta hand om av det som ligger mig alla varmast om hjärtat (efter husbon´n så klart) – ullen.