Kategori: spetsgarn

Att söka svar

Only Swedish today
Min tidigare nämnda provspinning av spetsgarn är nu avklarad och här kommer ett försök till utvärdering.

Frågan var ju om resultatet blir likvärdigt om man spinner tunt garn på det sätt som Margret Stowe använder, spinna från ullens spets och tvinna rätt av eller om man spinner från ullens klippända och backar garnet innan man tvinnar.

Anledningen till att man skall spinna från spetsen anges vara att ullens ”fjäll” lägger sig när man sedan tvinnar garnet och garnet på så vis blir slätare och visar strukturen bättre på spetsstickningen.
Eftersom jag inte automatiskt accepterar vad någon annan säger är rätt, ville jag se om det sätt jag anser skall ge det slätaste garnet är riktigt eller total felaktigt.

Alltså till verket. Som de flesta vet vid det här laget har jag en förkärlek för vår inhemska ull.Jag anser nämligen att vi i Sverige har tillgång till ull som ger så många olika kvaliteter på garnet att vi inte behöver belasta varken den egna ekonomin  eller vår miljö för att hämta ull från andra länder (läs USA). I mitt lager fanns finull, en beigebrun finfibrig ull som jag önskat göra något speciellt av eftersom den inte platsade i butiken pga sin något egensinniga doft  (baggull).
Ullen tvättades och kammades med mina minikammar så att alla kortare fibrer togs bort. Jag var noga med att hålla ordning på var klippända respektive spets befann sig och drog ut ullen till små tops.
Med minikammar går det inte så fort men resultatet blev mycket bra.

Första provet gjorde jag på mitt sätt. Garnet spanns från klippändan* till ett tunt jämnt garn. Jag spann med ett mellanting av kamgarnsteknik och kardgarnsteknik, drog ut en del ull, lade på  lite snodd och drog ut ytterligare. Jag nämner inget namn på tekniken eftersom det finns lika många namn som definitioner beroende på vem som beskriver den,(troligtvis är det som Amos Alden säger att den tillhör ”allting däremellan”). Titta gärna på mitt tidigare inlägg om definitioner

*  Ullens fjäll, cuticulan, ligger orienterade som takpannor med det översta lagret vid klippändan. Stryker man från klippändan mot ullhårets spets sluts fjällen.

  • Ull: Finull, finkrusig >8 krusningar/3 cm
  • Preparering: Kamning med minikammar
  • Spinnrock: Min Joy
  • Utväxling spinning: 11:1
  • Utväxling tvinning:  11:1
  • Spinnsätt: från klippändan
  • Tvinning: Innan tvinningen backades garnet dvs spolades om till en ny spole för att tvinningen också skulle ske från klippändan.

Andra provet gjorde jag på Margret’s sätt dvs spann från ullspetsen. Jag använde samma spinnrock  med samma utväxling som första provet. Garnet tvinnades direkt från spolen dvs ingen backning av garnet.

  • Ull: Finull, finkrusig >8 krusningar/3 cm
  • Preparering: Kamning med minikammar
  • Spinnrock: Min Joy
  • Utväxling spinning: 11:1
  • Utväxling tvinning:  11:1
  • Spinnsätt: från ullspetsen
  • Tvinning: utan backning

För att ha ytterligare jämförelsematerial spann jag ett tredje prov. Den här gången spann jag från ullspetsen och tvinnade som Judith McKenzie McCuin anger som rätt sätt med att backa garnet  för att göra garnet jämnt.

  • Ull: Finull, finkrusig >8 krusningar/3 cm
  • Preparering: Kamning med minikammar
  • Spinnrock: Min Joy
  • Utväxling spinning: 11:1
  • Utväxling tvinning:  11:1
  • Spinnsätt: från ullspetsen
  • Tvinning: backat garn
Ullproverna är markerade med metodens nummer (tyvärr har bilden fått skuggor av garnet,försök att bortse från dessa)

Vad kom jag då fram till?

  1. Om avsikten är att garnet skall bli jämt och slätt är definitivt min metod det rätta. Tittar man i mikroskop visas ett slätt garn med minimalt med fiberändar som sticker ut. Den var också den lättaste metoden att få garnet tunt. Vid jämförelse mellan de olika metoderna gav metod 1 det tunnaste garnet.
  2. Om man är ute efter ett ”luftigare” garn (mer spretigt om man tittar i mikroskopet) så kan metod 2 fungera bra. Garnet är inte så slätt och känns inte heller slätt.Detta garn hade mest utstickande fiberändar av mina tre prover.Garnet var något tyngre per meter än garnet från prov 1.
  3. Det garn som var näst slätast  i mikroskopet var garnet jag spann med  metod tre. Om det beror på det backade garnet kan jag inte avgöra. Detta garn var det som hade lägst meterantal i förhållande till vikten.

Slutsats: Om jag skall spinna ett slätt spetsgarn som tar fram karaktären i mitt mönster väljer jag metod 1. Den känns också mer välgrundad om man tänker på hur ullhårets fjäll är orienterade och att man genom att spinna på detta sätt dubbelgarderar sig för eventuella protruerande fiberändar.
Om min avsikt är att spinna ett tunt garn med mer luft, där det inte är så noga med att mönstret framträder skarpt kan jag utan tvekan välja vilken som helst av de andra två metoderna.

Not! Eftersom materialet är litet gäller ovanstående bara för min sätt att spinna. En uppföljning med stickning av provlappar är planerad – någon gång.

Garnfunderingar – Thoughts about yarn

English below

Vad har hänt sedan sist?
Guteullen är tvättad och står på funderingshyllan. Skall jag kamma den och spinna till ett tweedgarn? Det är lite lockande samtidigt som jag tvekar. Ullen innehåller delvis en hel del stickelhår som först måste avlägsnas. Men ullen är i övrigt är mycket fin.den får nog stå till sig ett tag till.

Vår nysådda vall har slagits och hässjats. Det är dock tveksamt om den fröfirma som levererat utsädet skall få förnyat förtroende. Vallen som vänts upp tidigare av oss har alltid varit mycket fin men behövde förnyas för att ge större avkastning. Vi bestämde oss för att bland annat så en käringtandsblandning som, när jag pratade med försäljaren, var tvunget att innehålla timotej i massor. När maken sedan skulle beställa var det inte alls nödvändigt med timotej! Alltså blev det käringtandsblandning med lite till (utan timotej).
Vallen dröjde med att gro och tillväxten var tveksam innan vi i juli äntligen kunde slå. Eftersom vi har ett litet lantbruk och väldigt få men användbara maskiner så hässjade vi ”höet”.
I detta fanns nu kardborrar vilket aldrig funnits tidigare trots att vallen brutits många gånger. Kardborrar är en ullproducents värsta fiende så det som återstår är förmodligen att plöja upp igen och så nytt denna gång inte käringtandsblandning.
Tack och lov har vi tillgång till en höproducent  för att köpa in vinterfoder men det var ju inte tanken.

Nåväl våra får har det gott på årets bete som har varit enormt. Tack vare bra temperatur omväxlat med regn i lagom mängder har betet växt till och kunnat betas om och om igen.

Min besvikelse med vallen som inte blev det förväntade har mildrats en del av det fina besök vi fick i onsdags.
En ullvän, tillika spinnerska och spinnrocksfantast hedrade oss med sitt besök.
Vi träffades första gången för nio år sedan då vi ställde ut i Hjo. Året efter gick vi två  spinnkurser för Lena Hammarlund i Skövde och sedan dess har vi pratat om att A skulle komma på besök. Det roliga är att vi bor bara ca tre mil från varandra. Så i onsdags var det äntligen dags att ses på tu man hand hos mig och prata spinning och ull och titta på får. Den eftermiddagen gick tiden fort. Hoppas det inte tar lika många år till innan vi kan träffas på tu man hand igen.

Spinnandet då? Jo jag har spunnit vit alpackaull. Inte avsett för något särskilt ändamål utan bara spunnen för att testa. Cirka tre hekto färdigt, passande till t ex en halsvärmare. Modell finns i huvudet än så länge.

Igår kväll blev det spinntest av spetsgarn spunnet av finull. Mycket finfibrig, kammad med minikammarna, spunnen från klippändan. Avsikten med att spinna från klippändan är att se om resultatet blir annorlunda än  Margaret Stove’s sätt att spinna från ullspetsen. Enligt henne skall ullhårets fjäll spinnas mothårs för att sedan slutas vid tvinningen.
Min fundering är att om man spinner från klippändan  (medhårs = fjällen sluts) och backar garnet (spolar över det på en ny spole) så att tvinningen kan ske från det entrådiga garnets startända (klippändan) så borde fjällen bli dubbelt slutna. Varför då spinna från spetsen?
Resultatet får redovisas vid ett senare tillfälle när jag spunnit färdigt den ull jag plockat fram, backat båda spolarna och tvinnat garnet. Garnet jag spinner är tunt som en sytråd så det kommer att ta tid.
Jag spinner på min Joy med utväxling 11:1 och  med ett halvlångt drag (kardgarnsdrag/semiwoolen).
Och nu skall jag gå och titta i min nya YarnMaker som kom idag.

Min Joy och minikammar   – My Joy and my mini combs
Entrådigt garn på spinnvingen   – The flyer with singels
Det entrådiga garnet  – the singel yarn

What has happened since last time?

The gute wool is washed,and stands on  the reflection shelf. Should I comb it and spin to a tweed yarn? It’s a bit tempting while I still hesitate. The wool contains some quite a few guard hairs that must  be removed. But the wool is otherwise very nice. It’ll probably have to be left aside for a while.

Our newly sown pasture has been cut and hanged. However, it is doubtful whether the company, which supplied the seed, will have renewed confidence. That pasture has always been very nice  but had to be renewed in order to provide greater returns. We decided to include  a  mixture  with Common Bird’s-foot-trefoil that, when I talked to the salesman, had to contain lots of timothy. When my husband then would order it was not necessary with timothy! So it became a Bird’s-foot mix with a little bit more (but without timothy).

The pasture took time  to germinate and the growth was hesitant before July, when we finally could cut the grass. Since we have a small farm, and very few but useful equipment we hanged the hay on a drying rack

In the hay there was now burdocks which have never existed in the past, despite the pasture has been plowed many times. Burdocks is a wool producers worst enemy, so what remains is likely to plow it  again and then again, this time we’ll not use Common-Bird’s foot trefoil mixture.

Thankfully we have access to a hay producer to buy winter feed but that was not the idea.

Well our sheep have a good time. The pastures has been prosperous this year. Thanks to the warm weather,  alternated with rain in just right amount, the grass has grown and been grazed over and over again. 
My disappointment with the pasture, that wasn’t the expected, has eased a bit with  the nice visit we had last Wednesday.

A friend of wool, also  a spinner and spinning enthusiast honored us with her visit.

We first met nine years ago when we attended a craft show in Hjo. The year after we participated in two spinning  classes in Skövde with  Lena Hammarlund  and since then we have talked about  A coming  to  visit us. The funny thing is that we live only about three swedish miles apart. So last Wednesday it was finally time to see each other to talk about wool, spinning wheels and to take a look at my sheep. That afternoon, time passed quickly. Hope it doesn’t pass so many years before we can get to see each other again.

How about my spinning? Well, I have spun some white alpaca. Not intended for any particular purpose just   for testing. About 3/4 a pound , suitable for  a neck warmer. The pattern is in my head so far.
Last night I spun Swedish finewool to make a sample  of lace yarn. Very fine fibers, combed with my  mini combs and spun from the cut end. The intention to spin from the cut end end is to see if the result is different from  Margaret Stove’s  way to spin from the tip of the wool. According to her the wool fiber cuticles spun the ”wrong way” will close when plied together.

My reflection is that if you spin from the clip end ( the cuticles will close) and rewind the yarn ( to a new bobbin) you can ply the yarn from the same end the yarn was spun  (the cut end) and the cuticles will be  doubly sealed. Why  then spin from the tip?

The result may be reported at a later date when I have spun all the wool and plied the yarn. The yarn I spin is thin as a thread so it will take time.

I am spinning on my Joy at ratio 11:1 and  with a medium backward draft (semiwoolen).

Now I will go and have look in my new copy of the magazin YarnMaker which arrived today.