En fULLständigt FÅRfärlig blogg – Sida 23 – En sida om livet med ull, får och livet i allmänhet

Aprilväder, doft av vår och styrketräning

En övergång från det fina vårvädret med temperatur över tio grader har inträtt. Sedan ett par dagar är det risk för regn, hagelskurar, åska och snö.
För att förekomma eventuellt vitt nedfall blev det bråda dagar med skottkärran fullastad med naturmaterial för återfyllnad intill de sidor av huset som inte återfått materialet efter omläggningen av dränering.
Att lasta singel från en hög i nedförbacke går förhållandevis lätt, att köra fullastad kärra på en obefintlig gång är något svårare. Det svåraste är att tippa skottkärran så att materialet hamnar där det är avsett att hamna men efter en del trixande så är det återfyllt upp till den nivå som är tänkt. Ovanpå skall det hamna dräneringsgrus och stenmjöl som underlag för de stenar som skall läggas intill huset när grunden är målad och klar.
Under alla år vi varit bosatta på gården har vi inte kommit fram till vilken färg grunden skall ha – alltså har den tidigare bestrukits med kalkfärg. Nu äntligen har vi kommit så långt att grunden skall målas. Valet har slutligen fallit på KC-färg- en färg som går att måla även på cementytor och som ger en yta som liknar kalkslamfärgens yta. Nyansen är dessvärre inte bestämd. Men det kommer.

Grus, grus, grus…

Att arbeta utomhus under våren gör att man kan känna alla vårens dofter på riktigt nära håll. I skogsdungen som gränsar till våra ägor växer Tibast. En, tyvärr, giftig art med ett skirt rosa utseende och en helt fantastisk doft. Doften konkurrerar med doften från grannens Balsampoppel som doftar minst lika gott. När vindriktningen är gynnsam blir vår utemiljö så härligt aromatisk och den korta tiden innan vårgrönskan övergår från det skira till det mer genuint gröna, njuter jag i fulla mått av doft och fägring från naturens under.

Tibast

När naturen övergår från njutbar, om även lite kall och blåsig, till ett väder som inte kan bestämma sig för om det skall vara uppehåll eller vräka på med alla vederstyggligheter, då är det bra att ta till inomhusarbete. Ett sådant är att renovera fönster. Skrapa färg, kitta fönsterrutor där kittet har sedan länge passerat bäst före datum och slutligen måla fönsterbågar är ett återkommande arbete för att bevara huset i bästa status.
Som tur är kan vi ta ur en fönsterbåge i taget och ersätta med en reservbåge under tiden arbetet pågår.
Fönsterkitt är en känslig fråga. Det kitt som består av syntetiskt material är inte gångbart hos oss. Det skall vara riktigt linoljekitt. Köpt linoljebaserat kitt i s.k sprutförpackningar är oerhört svårt att få ur förpackningen och om man lyckas återstår problemet med att med svaga kvinnohänder lyckas trycka fram det i lagom dos utan att resultatet blir ej godkänt. Återstår att införskaffa råmaterialet, pulvriserad krita och linolja. Att som tidigare gå till färgaffären och få tag i råvaror går bra när det gäller linoljan men när det gäller krita förslår inte deras miniförpackningar långt. Alltså återstår en resa till närmaste byggnadsvårdsbutik för att få tag i krita i storförpackning.
25 kilo kan tyckas vara mycket men har man många fönster så går det åt en del del och krita som förvaras torrt kan förvaras länge. En dos kitt lagom till ett fönster kräver ca 5-7 dl krita och linolja som arbetas in efter behov. Vi använder kallpressad rå linolja. Det kitt som blir resultatet av denna blandning får ligga till sig över natt och sedan är det bara att kitta det förberedda fönstret och måla fönsterbågen.
Det tar tid för ett fönster som målas med linoljefärg att torka men resultatet blir bra och väl värt arbetet. Att sedan kunna sätta i det färdiga fönstret i sin båge och raskt ge sig i kast med nästa ger tillfredsställelse som bara kan fås när man använt naturmaterial och eget arbete.

Fönster innan skrapning, kittning och målning

Det här beskriver till största delen mitt arbete just nu. Husbon’n river stängsel och flyttar jord för att sätta växter på ny plats. Stängslet skall flyttas för att ge plats åt den trädgårdsmöbel som vi oftast knappast hinner få ut och desto mindre använda med någon reda. Nu är det tänkt att den skall få en ny plats med utsikt över den vackra dalgång vi bor vid.
Husbon’n är ju, som bekant, annars mest upptagen med att göra de slöjdredskap som vi tillhandahåller i vår webbutik. Ett ständigt pågående arbete som så fort någon del är klar och kan placeras i butiken når någon hugad spekulant och ger upphov till nytt arbete för att åstadkomma fler av samma sort. När inte kundens önskemål gör sig gällande är husfrun en mästare på att komma med nya önskemål. Som tur är är husbon’n, oftast, en godsint och tålmodig själ som efterkommer ställda behov och tillbringar tiden i sitt trärike. Tack för det käre husbon’n, vän och make sedan lång tid.

PS. Den som sökt länge efter våra Maxi ullkammar – det finns några par efter senaste uppdatering av butiken.DS

Tweedprov, vårkänslor och överraskningar

For my readers from outside Sweden I’ve added a Google Translator.

Mitt tygprov är nu tvättat, valkat och pressat. Samtliga tre prov blev godkända men provet med tweedgarnet i både varp och inslag fyllde bättre än det handspunna inslaget. Mitt handspunna garn var spunnet med kort drag och ”blommade inte upp” tillräckligt för att valkas ihop med varpen.
När jag sätter upp varp för att väva tyget som garnet är tänkt till blir det troligtvis med tweedgarnet som både varp och inslag.

Tygprovet vävdes i förskjutet fiskbensmönster. I mitt planerade tyg kommer jag troligtvis att använda en annan teknik, vilken återstår att se.

Tygprov – varp och väft av tweedgarn längst fram

Våren innebär att naturen tar fart och börjar att visa upp vad den förmår. Våren kan man se också inomhus. I år har återigen orkidérna satt blomstänglar med massor av blommor. En orkidé, när den kom till oss var den blå, nu har den återerövrat sin ursprungsfärg som var vit. Minst lika vacker som den var i blått är den nu i vitt.

En vit orkidé
.

När blommorna börjat öppna sig på den vita orkidén kom nästa med sin stängel

En plommonfärgad variant

Ännu en oanad överraskning blev det när två stycken liljeväxter, Clivia miniata eller Mönjelilja satte knopp och dessa utvecklades till en stängel med flera klockor. De har tidigare försökt att blomma men inte lyckats få stängeln över bladfästet. Nu blev vi dubbelt försedda med blommor i två krukor.

Clivia miniata

Ytterligare en överraskning blev det när vi kom ut i fårhuset på morgonen. En liten individ, vid första anblicken en katt, stod mitt emellan tackorna. Vid närmare påseende visade sig katten vara ett alldeles nyfött lamm! Vi som bestämt oss för att inte ha några lamm i år. Tydligen hade en av tackorna bestämt sig för att ta saken i egna händer och smitit över till baggarna utan att vi märkt detta. Resultatet blev en alldeles bedårande liten individ, brun med vita tecken och av blandras. Blandras innebär i detta fallet att lammet har en Värmlandstacka som mor och en Ryabagge som far.

Så gick det med det beslutet att inte ha lamm i år!

Trots allt är vi tacksamma för lammet, ett bagglamm, som vid kontroll visade sig väga 4 kilo och som är ett nyfiket lamm orädd även för stora människor med kamera i handen.

Några bilder fick det bli.

Som synes så vill fler tackor vara med och ta hand om den lille.

Provvävning i Göta

Mitt arbete med att provväva ett tweedtyg är nu avslutat. Förutom att väva tyget har jag också haft möjlighet att utvärdera Göta som provvävstol.
Jag har tidigare enbart vävt i Fia som är en ”storasyster” till Göta med kassetter som sätts i en golvstående ställning. Kursdeltagarna på kursen där Fia fanns var inte överdrivet förtjusta över att väva i Fia, kanske till en del beroende på att man för varje gång man skulle väva var man tvungen att hämta fram sin kassett och placera den i ställningen och dessutom skulle man ansluta tramporna. För den inte helt vana väverskan/vävaren var detta ett moment som inte sågs med förtjusning.
Att väva i Göta är inte en allt igenom upplyftande historia heller. Vävstolen är liten och kan fällas ihop men den blir också instabil och känns en aning leksaksaktig.
Min Göta blev en aning förändrad innan jag gjorde min provvävning. Bland annat blev den försedd med lattor och tramporna fick öglor för att underlätta knytningen av tramporna.
En liten vävstol kan vara svår att komma till för att klara upp- och nedknytning. Så inte denna som inte har så mycket delar som kommer i vägen för arbetet. Lattorna utgjorde en del till slutupplevelsen. Dubbeltrampning har aldrig varit min favorit även om det är ett alternativ till en nedknytning med flera skaft till varje trampa eller användandet av lattor.
En annan nackdel, som jag trots allt inte besvärades så speciellt av vid vävning av tweed som skall beredas, är att tillslaget i en så liten och klen vävstol blir mycket begränsat och även om jag efter massor av års vävning har lärt mig att knycken är viktigare än kraften bakom slaget så tycker jag inte att Göta passar för tätslagna vävar.

Göta med lattor

Min väv solvades i ett brutet fiskbensmönster med tät randning och alternativ solvning i växlingen för att få ett mönster som passade mig.

Varpen innehåller fem nyanser skiftande mellan beigebrun, gråbrun, brun, grå och rosa. Samtliga garner melerade.

Varpningen skedde på enklast tänkbara sätt med användning av varpställningen jag använder när jag varpar till korta band.

Göta med varpen framknuten

Jag provade med tre olika inslag

dels samma inslag som varpen men i den beigebruna färgen
ett handspunnet entrådigt garn med gråton, något tunnare än varpgarnet
ett handspunnet oblekt garn också något tunnare än varpen.

Varpen som jag satte upp mätte endast två meter och efter framknytning och efsingar räknats bort blir den sammanlagda vävräckan ca 1,5 meter.

Tanken är att de olika färgerna skall klippas isär i två delar vardera, den ena delen tvättas och valkas lätt medan den andra behålls naturell.

Vävprov innan beredning

Känslan i väven skiljer sig en del i de olika delarna. Delen med inslag samma som varpen är sträv och betydligt vassare i känslan än delarna med mina handspunna garner.

Mönstret, den brutna fiskbensvarianten, syns tydligast med det ljusaste inslaget där kypertlinjerna syns bäst.

Maken gillar den mörkaste varianten och jag vacklar mellan varpgarnsinslaget och det ljusaste.

Nu återstår beredningen och sen kan man avgöra vilken del som kommer att få bli tyg. Tanken är också att göra ytterligare prov i en annan teknik där det vackra garnet kommer mer till sin rätt. Vilken det blir är inte helt klart ännu. En sak är säker – det blir provväv i en av mina golvvävstolar. Jag har ett antal att välja mellan.

Laboration och utvärdering. Én första tanke.

Mitt arbete börjar ofta med en fundering eller en tanke som på något sätt landar i min hjärna, växer och till slut kräver svar.
Så också den här gången.
Ett inköp av ett tweedgarn, ett tillfällighetsköp som inte ger möjlighet till komplettering av garn och med begränsad färgskala, har fått tankarna att snurra runt och fått mig testa olika variationer. Efter mycket tankesnurrande har jag så kommit fram till att en av tankarna skall testas praktiskt.
Vad göra?
Jo, det första som sker är att se över tillgången på lediga vävstolar att använda för testet. Ingen lämplig vävstol är tom. De som finns är för stora för mitt lilla prov eller innehåller redan varp som är tänkt för helt andra arbeten.
Men se vad som står innanför en av vävstolarna! En helt oanvänd vävstol som passar alldeles förträffligt för ett mindre arbete.
För några år sedan fyndade jag en Götavävstol, 60 cm bred, på en second handaffär i vår närhet. Den kostade en hel 50-lapp och jag, som frälst på arbete med trådar av alla slag, kunde inte passera förbi utan att ta med vävstolen hem.
Lite komplettering behövde göras för naturligtvis fanns ingen lagom bred vävsked till hands. Som tur är är det inte långt till ett företag som kan förse även den mest kräsna person med förbrukningsmaterial utan dröjsmål.
Tänk er själva att bo på bara två mils avstånd fågelvägen till det företag som tillhandahåller den vävstol som av vävare är ansedd som vävares/väverskors dröm, dvs AK:s snickeri och att detta företag, förutom sina vävstolar, också kan tillhandahålla nödvändigheter som vävskedar, solv, skyttlar med mera.
Mitt besök (tillsammans med KM) gjorde att det nu går att arbeta i vävstolen i ett försök att göra verklighet av tankarna som snurrat i huvudet och få se om det verkligen håller, det där som verkar så bra på insidan.
Vävstolen är ju som bekant avsedd att fästa vid ett bord eller en list på väggen men en person som gillar och förutsätter flexibla redskap vill inte låsa fast sig i en position så vad göra då?
Man tager vad man haver. I detta fall en enkel arbetsbock i lämplig höjd och simsalabim går vävstolen att flytta dit man vill ha den för tillfället.
Vad vore väl en berättelse utan en bild – så håll till godo med vävstolen, numera försedd med vävsked om än fortfarande inpackad.

Göta klar för arbete