emma – Sida 4 – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Gammelnorsk Spelsau del 2

Första försöket med ullen som kom med i paketet från vårt grannland Norge var det tesade och nystade garnet som jag stickade ett prov av i förra inlägget.
Nu har jag kammat den naturvita ullen. De kammade topsen spanns till ett kamgarn, ett garn som passar väl till bildvävar eller liknande.
Ullen har, liksom våra Gutefår, en hel del stickelhår, de korta, svarta, spretiga, styva och irriterande grova märghår som är invävda i ullen, både i bottenull och bland täckhåren. Stickelhåren är märghår/dödhår som på fåret får ullen att bli luftig och på så sätt göra fåret mindre känsligt för väderpåverkan. Trots att en del av stickelhåren försvann under tiden jag kammade och spann och också i tvätten av garnet, så finns en stor mängd kvar och gör garnet mindre behagligt mot kroppen även om spinnsättet gör garnet någorlunda slätt.

Det blev en hel del kamrester som kardades och spanns till ett kardgarn. Kardgarn blir av spinnsättet mindre kompakt och mer luftigt än kamgarn. Garnet blir mjukare eftersom fibrerna som bildar rester vid kamning är både kortare och mer finfibriga än täckhåren.
Garnet spanns med långdrag för att de kortare fibrerna skulle komma till sin rätt och garnet blev efter tvätt ett någorlunda luftigt garn men också detta garn innehåller en hel del stickelhår.

Eftersom mitt paket innehöll tre olika färger har jag valt att bereda de olika färgerna på tre olika sätt.
Av de två sätt som jag hittills använt är det nystade garnet det garn jag skulle kunna tänka mig att använda till en tröja men tidsåtgången är för stor för beredning av ull till ett så stort plagg.
Den tredje färgen är grå. Mina planer för den ullen kommer i nästa del.

PS Det går att klicka på bilderna för att få upp en större variant. På de bilderna syns stickelhåren mycket tydligt.DS

Litteratur och ull

Boksluten avklarade och tiden är återigen disponibel för andra aktiviteter.

Häromdagen fick jag en bok jag beställt. En bok som berör ett intressant ämne som en stor del av mitt skrivande under åren berört mer eller mindre ingående.
Bokens namn är ”Spelsau og samspill” och författare till boken är Annemor Sundbø.
Författarinnan är från Norge och boken är skriven på norska.
Efter att ha bläddrat igenom boken har jag nu gått över till att läsa kapitel för kapitel.
Språket innebär inga större problem även om en del ord har annan betydelse än samma ord på svenska.
Med boken kom en del Spelsauull. Ullen är av gammelnorsk sau alltså den ursprungliga varianten av Spelsau.
Ullen var sköljd och Annemor nämnde också att man kunde bereda den till garn på gammalt vis, ett sätt som vi använt också i Sverige, att dra ut ett förgarn direkt från ullen, ge det en lätt snodd genom att nysta det ett flertal gånger och sticka från detta direkt.
En liten del av ullen var brun. Den blev ett prov på detta sätt. Även om beredningen innebär att ett väsentligt arbetsmoment försvinner kan man med bästa vilja i världen inte anse att arbetssättet innebär någon tidsvinst.
Mitt lilla prov, inte det första jag gjort – ett prov gjordes redan 2003 under en kurs med Lena Hammarlund, stickades till en liten provlapp.
Garnet blir inte helt jämnt när man enbart tesar ullen* och drar den till ett garn vilket också syns på provlappen.
* Att tesa ullen innebär att dela fibrerna sidledes i locken för att sedan kunna dra ut locken till ett förgarn.

Tesad ull dragen till förgarn och ett stickprov

Den medskickade spelsauullen bestod förutom av det bruna provet av en del grå ull och en del naturvit ull med en del grå inslag.
Ullen består, som ull från ursprungsfår, av både täckhår och bottenull men också av märghår i ganska stor omfattning. Som hos våra Gutefår finns märghåren ini ullens lockar vilket gör dem lite svåra att plocka bort innan ullen skall användas.

Märghår

Nästa steg i beredningen av ullen blev att kamma den vita ullen. Kammade gjorde jag med ullkammar av vår egen tillverkning (Ullkammar Maxi med kamstation RF – UKM 981)*. Dessa kammar har lagom avstånd mellan tänder och tandrader för att passa till ull med dubbel ullfäll.
*Bilderna på butikssidan är klickbara i två omgångar för att se bilden förstorad.

Kammen laddad

Kammen vriden till kammningsläge

Kamning av ullen

Dragning till tops ( till vänster syns kamrerster)

Färdiga tops tv, kardade kamrester th.

När man kammar ull får man vara beredd på att det blir en hel del kamrester dvs ull som är för kort att använda till kamgarn.
Kamresterna passar ypperligt att karda till ett kardgarn. Eftersom den kortare ullen består av bottenull som är mer finfibrig än täckhåren blir garnet också ett mjukare och mer behagligt garn som kan användas till plagg som kroppen inte reagerar så hårt på som när det gäller styvare fibrer som täckhår.

Färdigt för att spinna och Annemors bok.

I kväll väntar spånad av kamgarn och kardgarn från den färdigberedda ullen och läsning av ytterligare ett kapitel i boken.

Att väva är livet

Vår resa norrut är över och efter lite arbete har min nya vävstol burits in. Monteringen får vänta ett tag. Vi håller på att ändra om en del hos oss och när omändringen är avslutad skall både denna och min jättevävstol få ny plats.
Vävstolen som hämtades är en 150 bred vävstol med harnesk.
Den blir ett komplement till min vävstol med dragrustning och till min vävstol med skaftväxlare.
Av en ren tillfällighet fick jag syn på annonsen på blocket på min födelsedag för knappt en månad sedan. Det var en annan person som tingat vävstolen men jag stod som reserv. Eftersom den som var först inte kunde hämta som utlovat fick jag förmånen att få köpa den.
Idag var det så dags för hämtning, inom farbart avstånd. Vävstolen var demonterad och vi (läs KM) fick förnämlig hjälp med att bära ut och lasta alla delar på släpkärran för transport hem till oss.
Jag kan garantera att det var en mycket nöjd och belåten kvinna som till sist kunde sätta sig vid kaffebordet och pusta ut.

Egentligen tror jag inte att jag behöver fler vävstolar. Idag har jag fem vävstolar uppmonterade och ytterligare några som inte används just nu, för att inte tala om bandvävstolar och gobelin dito. Men jag hade ingen med harnesk!

Nytt år med ny utrustning

Det är lördagen den 2 januari 2016.
Vi sitter i bilen på väg en bit uppför västkusten för att hämta hem en ny ”innevånare” – en efterlängtad sådan.
Vad det är får vara en hemlighet tills den är vederbörligen införlivad med familjen och på plats hos oss.
Som tur är är väglaget bra än så länge trots att temperaturen sjunkit under nollan.
Vinden är en en aning bitande men i bilen är det varmt och skönt. Melodikrysset ger en viss förströelse under resan även om koncentrationen inte är på topp. Tankar far fram och tillbaka och förväntningarna är höga inför vårt första möte.
Det är något skakigt att använda plattan i bilen så fortsatt skrivande får vänta.