emma – Sida 3 – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Provvävning i Göta

Mitt arbete med att provväva ett tweedtyg är nu avslutat. Förutom att väva tyget har jag också haft möjlighet att utvärdera Göta som provvävstol.
Jag har tidigare enbart vävt i Fia som är en ”storasyster” till Göta med kassetter som sätts i en golvstående ställning. Kursdeltagarna på kursen där Fia fanns var inte överdrivet förtjusta över att väva i Fia, kanske till en del beroende på att man för varje gång man skulle väva var man tvungen att hämta fram sin kassett och placera den i ställningen och dessutom skulle man ansluta tramporna. För den inte helt vana väverskan/vävaren var detta ett moment som inte sågs med förtjusning.
Att väva i Göta är inte en allt igenom upplyftande historia heller. Vävstolen är liten och kan fällas ihop men den blir också instabil och känns en aning leksaksaktig.
Min Göta blev en aning förändrad innan jag gjorde min provvävning. Bland annat blev den försedd med lattor och tramporna fick öglor för att underlätta knytningen av tramporna.
En liten vävstol kan vara svår att komma till för att klara upp- och nedknytning. Så inte denna som inte har så mycket delar som kommer i vägen för arbetet. Lattorna utgjorde en del till slutupplevelsen. Dubbeltrampning har aldrig varit min favorit även om det är ett alternativ till en nedknytning med flera skaft till varje trampa eller användandet av lattor.
En annan nackdel, som jag trots allt inte besvärades så speciellt av vid vävning av tweed som skall beredas, är att tillslaget i en så liten och klen vävstol blir mycket begränsat och även om jag efter massor av års vävning har lärt mig att knycken är viktigare än kraften bakom slaget så tycker jag inte att Göta passar för tätslagna vävar.

Göta med lattor

Min väv solvades i ett brutet fiskbensmönster med tät randning och alternativ solvning i växlingen för att få ett mönster som passade mig.

Varpen innehåller fem nyanser skiftande mellan beigebrun, gråbrun, brun, grå och rosa. Samtliga garner melerade.

Varpningen skedde på enklast tänkbara sätt med användning av varpställningen jag använder när jag varpar till korta band.

Göta med varpen framknuten

Jag provade med tre olika inslag

dels samma inslag som varpen men i den beigebruna färgen
ett handspunnet entrådigt garn med gråton, något tunnare än varpgarnet
ett handspunnet oblekt garn också något tunnare än varpen.

Varpen som jag satte upp mätte endast två meter och efter framknytning och efsingar räknats bort blir den sammanlagda vävräckan ca 1,5 meter.

Tanken är att de olika färgerna skall klippas isär i två delar vardera, den ena delen tvättas och valkas lätt medan den andra behålls naturell.

Vävprov innan beredning

Känslan i väven skiljer sig en del i de olika delarna. Delen med inslag samma som varpen är sträv och betydligt vassare i känslan än delarna med mina handspunna garner.

Mönstret, den brutna fiskbensvarianten, syns tydligast med det ljusaste inslaget där kypertlinjerna syns bäst.

Maken gillar den mörkaste varianten och jag vacklar mellan varpgarnsinslaget och det ljusaste.

Nu återstår beredningen och sen kan man avgöra vilken del som kommer att få bli tyg. Tanken är också att göra ytterligare prov i en annan teknik där det vackra garnet kommer mer till sin rätt. Vilken det blir är inte helt klart ännu. En sak är säker – det blir provväv i en av mina golvvävstolar. Jag har ett antal att välja mellan.

Laboration och utvärdering. Én första tanke.

Mitt arbete börjar ofta med en fundering eller en tanke som på något sätt landar i min hjärna, växer och till slut kräver svar.
Så också den här gången.
Ett inköp av ett tweedgarn, ett tillfällighetsköp som inte ger möjlighet till komplettering av garn och med begränsad färgskala, har fått tankarna att snurra runt och fått mig testa olika variationer. Efter mycket tankesnurrande har jag så kommit fram till att en av tankarna skall testas praktiskt.
Vad göra?
Jo, det första som sker är att se över tillgången på lediga vävstolar att använda för testet. Ingen lämplig vävstol är tom. De som finns är för stora för mitt lilla prov eller innehåller redan varp som är tänkt för helt andra arbeten.
Men se vad som står innanför en av vävstolarna! En helt oanvänd vävstol som passar alldeles förträffligt för ett mindre arbete.
För några år sedan fyndade jag en Götavävstol, 60 cm bred, på en second handaffär i vår närhet. Den kostade en hel 50-lapp och jag, som frälst på arbete med trådar av alla slag, kunde inte passera förbi utan att ta med vävstolen hem.
Lite komplettering behövde göras för naturligtvis fanns ingen lagom bred vävsked till hands. Som tur är är det inte långt till ett företag som kan förse även den mest kräsna person med förbrukningsmaterial utan dröjsmål.
Tänk er själva att bo på bara två mils avstånd fågelvägen till det företag som tillhandahåller den vävstol som av vävare är ansedd som vävares/väverskors dröm, dvs AK:s snickeri och att detta företag, förutom sina vävstolar, också kan tillhandahålla nödvändigheter som vävskedar, solv, skyttlar med mera.
Mitt besök (tillsammans med KM) gjorde att det nu går att arbeta i vävstolen i ett försök att göra verklighet av tankarna som snurrat i huvudet och få se om det verkligen håller, det där som verkar så bra på insidan.
Vävstolen är ju som bekant avsedd att fästa vid ett bord eller en list på väggen men en person som gillar och förutsätter flexibla redskap vill inte låsa fast sig i en position så vad göra då?
Man tager vad man haver. I detta fall en enkel arbetsbock i lämplig höjd och simsalabim går vävstolen att flytta dit man vill ha den för tillfället.
Vad vore väl en berättelse utan en bild – så håll till godo med vävstolen, numera försedd med vävsked om än fortfarande inpackad.

Göta klar för arbete

Februarisol och utomhusarbete

En februaridag lagom kall, med sol som skiner och arbete någorlunda utom räckhåll för nordanvinden är något av det bästa jag vet.
Det är inte bara uppe i norra delarna av Sverige, där ljuset återkommer gradvis och solen stiger över fjälltopparna, som ger ett visst mått av hopp inför den stundande våren.

Trots minusgrader rinner det och porlar i bäcken som går över våra marker. Vid närmare påseende kan man urskilja naturens finurligheter med en blandning av is och rinnande vatten, av multnande växter och fortfarande gröna sådana och av det som naturen redan väckt till liv.

Under en tur runt gården fick vi se prov på naturens fantastiska skeenden. I en granplantering som snart är avverkningsklar har ljuset väckt harsyran till liv. De gröna bladen finns där nere i mossan, färdiga att plocka för att bygga upp C-vitaminförrådet. I bäcken rinner vattnet klart och kallt och lämnar skapelser av is där man minst kan ana det.

Kan du höra porlandet i bäcken?

En bit längre ned har isen släppt från kanterna och ligger som ett tak över det rinnande vattnet.

Ett microperspektiv med istaket och vattenfallet.

Under vår promenad kunde vi planlägga årets utearbete med fortsatt utökning av våra beteshagar. Ännu så länge är det bara urgallrad skog men snart så…

Vi startade med röjningen av skogsgläntan. ett fårstängsel som gjort sitt skall bytas ut i samband med att beteshagen utökas. Alla grenrester från fällda träd skall samlas ihop och läggas på hög för att kunna eldas upp vid tjänlig väderlek dvs minimalt med blåst och gärna lite snö på marken. Om inte Kung Bore tar ett nytt tag får det eldas med försiktighet.
Träd som vinden tagit skall undan från stängsel och skogsvägar för att lämna fri passage.
Vi gjorde vårt bästa med hjälp av Nellie som höll kontroll på både oss och gårdsplanen så att inga obehöriga tog sig fram.

Husbonn’ går knappt att känna igen, påpälsad under allt som krävs för att nordanvinden inte skall komma åt fri hud.

Det bästa med att arbeta tillsammans är att man kan dela upplevelser och ibland ändra inriktning på arbetet, vilket hänt då och då under våra många år tillsammans.

KM bygger på högen

Ibland när man släpar grenar hittar man något som kräver en extra titt under andra förhållanden.

Några döda grenar togs in. På dessa fanns små isklumpar som visade sig bestå av svamp. Svampen behövde tina och torka till för att kunna avslöja sina hemligheter. Grenarna befriades från svamparna som lades i en tom äggkartong som helt lämpligt stod placerad invid vedspisen. Den var tänkt att bli tändmaterial men fick en alternativ användning som förvaring åt mina ”fynd”.

Det får visa sig så småningom vad de små knoppiga svamparna i grenklykorna egentligen är för något.

Här ligger den – grenen som väckte min nyfikenhet.
Titta vid pilen.

Närbild på utväxterna inkapslade i is.

En lite större bit, ca 2 cm på största stället.

Oavsett vad fynden visar sig att vara, eller inte vara, har vi haft en härlig eftermiddag ute medan vi arbetat med att göra skogsgläntan fin och städad.

Vi hoppas på fler vackra dagar med mer natur(liga) upplevelser.

Gammelnorsk Spelsau Del 3

Så är den tredje delen av min ull klar. Den grå delen var betydligt mjukare än den ”vita” mer som den bruna ullen. En del av ullen hade grova täckhår, rejält grova och mycket sträva och långa svarta hår. Dessa avlägsnades innan ullen tesades*.
Grova täckhår är lätta att separera från locken om man fattar tag om spetsen med ena handen och med fingrarna mot handloven på andra handen om klippändan och försiktigt drar i täckhåren. Kvar har man bottenullen som kan kardas. Jag kardade ullen på min kardmaskin, en Louët som är försedd med motordrift.
Det behövdes tre kardomgångar med bortplockning av skräp och de små knutor som kan uppstå i ullen när man kardar lång ull, speciellt ettårsull med lammull som fått växa utan att klippa den första fina ullen.
Den kardade ullen delades i en kontinuerlig längd som sedan kunde sträckas i två omgångar till ett kardband.

Kardbandet spanns på min Joy utväxling 8,5:1 med ett kraftigt indrag för att undvika för mycket snodd. (not. utväxlingen är annorlunda på min spinnrock eftersom den gjorts av KM)
Det färdiga entrådiga garnet lindades upp på handen (Andean Plying)för att tvinnas med en tråd från början och en från slutet av garnet (egentligen ett så kallat halvbackat garn) och tvinnades med samma utväxling.
Garnet härvlades och knöts om och tvättades i en mild tvättlösning, sköljdes, centrifugerades och hängdes upp för tork.
Garnet, ett löst spunnet, tvinnat garn med mycket luft i som passar till grövre tröjor. Tröjor som blir porösa och samlar mycket luft och därmed blir varma att använda när kölden kryper in på kroppen.

Med detta var ullen som medföljde boken om Spelsaufår, en mycket läsvärd bok som varmt kan rekommenderas, färdigspunnen.

Det färdiga garnet

Ullen är spunnen på fyra olika sätt

tesad och nystad ull (det bruna garnet) här
kammad ull (naturvit) här
kardade kamrester (naturvit) här
tesad och kardad ull (grå ull) se ovan

Det mjukaste garnet blev det av metod 1 och 4 vilket bekräftar min tanke om att lång ull med både täckhår och bottenull blir bäst om man spinner den med mindre snodd i både det entrådiga och det tvinnade garnet.

Kamgarn av kammad ull med enbart lite bottenull blir glansig men inte mjuk, slitstark och passar till varpgarn, gobelin- och bildvävnadsgarn.

Kamrester som kardas och spinns blir inte ett slätt garn men ett garn med mycket luft och därmed ett garn att använda till mössor, vantar eller liknande.

Av samma sorts ull från ett och samma får kan man alltså spinna fyra olika sorters garn med åtminstone två användningsområden.

Motsvarande kan vi åstadkomma med ull från våra svenska får t ex Ryafår, Dala Pälsfår, Värmlandsfår, Klövsjöfår med flera. Utseendet på garnet kan variera med fårras men kanske mest med det spinnsätt vi använder för att åstadkomma det garn vi vill ha.

*Tesa är att dela ullen i sidledd, för att åstadkomma ett tunt flor av locken som sedan kan spinnas direkt eller kardas. Andra sätt med liknande resultat är att piska ullen, plocka ullen eller att försiktigt kamma topp och klippända (utan att ta bort bottenullen).

Motsvarande förfarande inom industrin kallas plysning och använder en maskin med metallpiggar som drar isär ullen som filtats genom industriell tvätt som inte är lika skonsam som den tvätt vi gör i mindre skala hemma. Andra sätt som använts i äldre tid är en faktbåge som ser ut som en stråke i större skala och som man slår på för att åstadkomma vibrationer som får ullen att luckras upp.