En sak som vi aldrig kan få för mycket av är handdukar. Så därför har jag satt upp och vävt handdukar. Varp och inslag hämtades i garnhyllan för att decimera det som inte kan anses som mitt favoritgarn, cottolin. Visserligen är blandningen bomull-lin ett bra sugande material och visst river det så där lagom i skinnet för en naturlig peeling men.. Garnet är inte och kommer nog aldrig att bli mitt favoritgarn. Tekniken jag använt till handdukarna är sållväv på tre partier med ren tuskaft emellan och med tuskaft i kanten. Totalt åtta skaft och åtta trampor med 8 X 8 snören för att knyta upp trampor till kontramarschen. Min vävstol har försetts med trampor med metallten för snören och ringar vilket jag tycker fungerar mycket bra för att få rena skäl.
Varpen varpades, drogs på, solvades och knöts fram. Alla snören till trampor var redan klara eftersom allt sådant sker medan det går att röra sig någorlunda i vävstolens innanmäte.
We can never have too much towels. That’s why I have made a warp for towels. I got the yarn from my yarn-shelves to use up the cotton-linen yarn, which is not my favorite yarn. Allthough the yarn absorb water good and it scrub the skin for a natural peeling but… The yarn isn’t and will never be my favorite yarn. I sat up my warp to weave a three block M’s and O’s with plain weave between and in the edge. In total eight shaft and eight treadels equals 8 x 8 = 64 treadle cords for the countermarch. My loom has treadles with a metal tin and cord with rings wich I think is a good set up to get a clean shed.
The warp was made, beamed, the heddles were threaded and the warp was tyed on. All treadle cords were allready done when one can move inside the loom.
Trampuppknytning – treadle tie-up
Varpen var avsedd för tolv handdukar samt provväv. Med lite tur kan det bli tretton handdukar. Det blev det inte. Efter nedklippning konstaterades att ett trampsnöre släppt med påföljd att en handduk hade ett genomgående fel och en ytterligare hade en del av längden med samma fel. Att trampsnöret släppt kan tillskrivas en ”tvåbening” (proppen som skall förankra snöret i trampans hål) som inte spretade tillräckligt med benen med påföljd att den släppte. Felet kunde inte ses utan ingående granskning vilket var efter nedklippning. Sensmoral; kontrollera alltid baksidan regelbundet med hjälp av spegel! Nu är det ju inte så att jag ger mig så lätt. Gissa vem som sitter och drar om alla trådar som blev fel? Undertecknad så klart!
The warp was made for twelve towels and a sample. If I have some luck it may be thirteen towels. It wasn’t. After cut off I realised that a treadle cord has lost tension and thatone towel had an error all through the towel and a part of one more has the same error. A treadle cord with its anchor peg was lost. The error was unable to see without using a mirror to controll the backside of the weaving. Sense morality; Do allways control the backside of your weaving using a mirror! I don’t give up easily. Guess who’s replacing all the error threads? I!
År 2021 är slut och 2022 har både påbörjats och avancerat till årets andra månad. Om några dagar går vi in i mars månad. Vad kommer denna månad att låta oss uppleva? För bara någon dag sedan har en av Europas ledare fått storhetsvansinne och bestämt sig för att invadera ett fritt, självstyrande land bara för att…. . Argumenten är som komna ur en vilsen själs förvirrade, av förföljelsemani drabbade hjärna som med övertygelsen om sin egen överlägsenhet och storhet tar sig friheten att kränka ett annat lands suveränitet. Jag vill säga som en man i det kränkta landet sa ” skit på dig P, far åt h-e” .
Nog om detta. Vi återgår till det som rubriken avser, 2021 och vad som hänt hos oss vad gäller vårt arbete med trä och textil. Efter att just ha avslutat redovisning med bokslut, skatt och egen sammanställning av årets resultat, har vi återigen kommit till frågan om vi skall fortsätta att tillverka slöjdredskap för försäljning till andra eller övergå till att enbart tillfredsställa våra egna behov. Ser man krasst ekonomiskt på saken skall vi inte fortsätta. Med ökande kostnader för att driva företaget, skyhöga elkostnader, höjda drivmedelskostnader och samtidigt stigande kostnader för produkter vi själva behöver för att kunna ge er kunder en bra service, måste vi öka våra intäkter. Frågan är hur? Medan vi försöker få svar på den frågan fortsätter vi i invanda spår, om än i ett tempo som passar oss. Eftersom all vår tillverkning sker hos oss, utan anställda, så kan vi inte massproducera i snabb takt. Det är inte heller avsikten utan det vi gör skall vara nöjsamt och ske i den takt vi tycker om. Vi försöker också alternera mellan produkterna som för tillfället görs för att därför inte få tomt i hyllorna. Jag kan säga att där är vi inte! När vi lägger in produkter tar det inte lång tid innan det återigen gapar tomt på den plats vi nyss hade fullt. Men alltså – det är tillfredsställande att det vi började med för mer än tjugo år sedan, där vi bara ville dela med oss av vad vi gjorde, fortfarande uppskattas av er kunder. Tack för det!
I det som jag nu kallar för min ateljé finns två vävstolar kvar. Vävstolen där mitt klänningstyg gjordes färdigt, läs mer här, och som förbättrats i många steg men ändå inte var helt bra, fick lämna plats för den nyinköpta. En handduksväv sattes upp med badhanddukar och handdukar i våffelväv. Badhanddukarna, fyra stycken, vävdes på hela bredden medan varpen delades och handdukarna vävdes sida vid sida.
Handduksväven
Handdukarna vävdes med fåll i betydligt tunnare garn än handduksväven, men visade sig vid närmare påseende bli för bubbligt när de fållades. Fållen klipptes helt enkelt bort och fåll gjordes i våffelväven istället. Det drog inte ihop sig lika mycket som väven föe övrigt vid tvätt, men blev bättre än tuskaftsväv till fåll.
Färdiga handdukar
I början på november utökades familjen med ytterligare ett barn, en liten pojke. Pojkens mamma som är mamma till ytterligare ett barn, har tidigare burit i bärsjal och nytt barn innebär ny bärsjal eller hur? Ny varp sattes upp i samma vävstol som tidigare härbärjerade handduksvarpen. Vävstolen kompletterades också med ytterligare utrustning – ett ryckverk. För Öxabäcks vävstolar innebär det en helt ny slagbom med tillhörande skyttel. Jag kompletterade med ytterligare en skyttel och ett antal spolpipor. Som tur är passar också mina pirns som jag använder till mina Schachtskyttlar. Med ett ryckverk gäller det sedan att få in rytmen och lagom tillslag. Det första var relativt enkelt. Att få skytteln att gå från sida till sida med lagom fart krävde lite pyssel med de snören som drar löparen (den kloss som skjuter på skytteln ut från ”boet” och likaså tar emot skytteln på vägen in). Jag modifierade upphängningen i slagbommen en aning och sedan fungerade allt som jag ville. Svårare var det med tillslaget. En tung bom kräver nästan ingen kraft så det gällde att vara lätt på handen.
Ryckverk, slagbom och skyttel
Bärsjal Slutet på väven med synligt gla´’hål
Förutom Ö-vävstolen, som nu står med sikt ut genom fönstret där verksamheten bland alla småfåglar kan beskådas samtidigt med vävningen, är det nu plats för en gobelängvävstol och min varpa.
Gobelängvävstol med bänk. I korgen Gobelängpinnar i stort format.
Varpan Notera min trådförare uppe vid taket.
Nu, i början av 2022, är vävstolen med bärsjalen tom och väntar på att få en varp för plädar. Här skall en annan av mina redskap få stå till tjänst, min skaftväxlare. Den tillkom för nästan tjugo år sedan då jag fick tag på information om den skaftväxlare Peter Collingwood konstruerat. KM stod, som alltid, till tjänst och byggde en skaftväxlare till min vävstol (den som nu är fråntaget meddlemsskapet i ateljén). Den använde jag att väva mönstrade mattor i ull, både gångmattor och större mattor. Nu skall en något förenklad variant med betydligt tätare mellan ”tangenterna” få ta plats i Cyrusvävstolen. Jag ser verkligen fram till att få komma igång med den.
Idéer är det gott om. För ett tag sedan gick min lilla ryggsäck sönder och planen var till en början att lämna in den till skomakaren för att laga den. Den idén fick inget starkare fäste. I stället dök en ny idé upp. Jag skall väva tyg till en ny ryggsäck. Planering följde, varp gjordes och inslagsgarn plockades fram. Nästa fas var att välja vävstol. De vävstolar som var lediga var stora och långa och mitt projekt krävde inte så lång varp och inga övriga finesser för att vävas. I mitt lilla vävrum i bostaden stod min ”resevävstol”. Ja den är egentligen för stor och tung för att kallas så, men den har gjort en hel del resor då vi har deltagit på hantverksmässor och den har varit med. Jag behöver väl knappast tala om att det är KM som har gjort den åt mig. Upprinnelsen var en kraschad Fia-kasett. Bommarna togs tillvara och blev varp och tygbom i den nya vävstolen. Resterande tillverkades efter önskemål från – ja ni vet vem – mig. På mässorna var den ett dragplåster som rönte stor uppmärksamhet mestadels från män som diskuterade funktion och kom med glada tillrop. Vävstolen är högst kompetent, tar relativt liten plats, i hopfällt läge ca 40 cm, är stadig och har 8-skafts upprättstående kontramarsch. Vävbredden är ca 65 cm , lagom mått för små projekt. Det var bara ett problem. I vävstolen sitter en smal varp för Finnväv som kom av sig. Jag har svårt att dra av en väl pådragen varp, så vad göra? Man får väl vara så god och åtminstone väva några små försök med Finnväv även om även små försök tar tid. Hur var det nu?
”Resevävstolen” Pella.
”Första” försöket med ofullständigheter och missar.
Första försöket med plockad dubbelväv om man inte räknar de otaliga band med plockat mönster som jag vävt. Ett långsamt sätt men inte dumt, om man som jag, behöver öva på tålamod. En annan sak som är praktiskt med denna vävstol är att den får plats i vårt vardagsrum så det går att väva och (nästan) kommunicera samtidigt. Så här sitter jag nu och väver och planerar nästa projekt och nästa, och nästa…
Att arbeta med handvävning är att använda sig av gamla redskap meď ursprung långt tillbaka i tiden. Visst har det tillkommit en hel del praktiska detaljer som både underlättar hantverket och är tidsbesparande. Att solva och skeda en väv med tunna trådar tar tid, är petigt när man använder en tätare sked och risken att det blir fel är överhängande. Jag är nog varken den första eller sista som fått göra om efter att ha provvävt och kunnat konstatera att ett rör är överhoppat eller fått fler trådar än det skulle ha. Ligger felet i ytterkant är det relativt lätt att åtgärda men ett fel mitt i väven kan få den bästa att ge upp – i vart fall för resten av den dagen.
Hittar man då redskap som inte finns i det egna sortimentet skall de inhandlas och provas med förhoppningen att arbetet i framtiden kommer att gå som en dans. Så var det för mig, då när Vävmässan var i Malmö, och jag och maken rest dit bara för att få en härlig stund tillsammans med likasinnade. På mässan fanns en utställare, nästan hemifrån, som sålde ett fantastiskt redskap som skulle göra arbetet med att skeda till en barnlek – trodde jag. Redskapet var en mekanisk skedkrok. Hem och prova och det fantastiska moment jag föreställt mig uteblev! Efter flera misslyckade försök hamnade skedkroken i garnhyllan. Där har den legat tills nu. När jag nu skulle solva den femte väven i min Toika Liisa bestämde jag mig för att försöka igen. Och se – nu fungerade det. Inte ett enda skedfel. Ett solvfel som var lätt åtgärdat och sedan var det bara att provväva.
Mekanisk skedkrok – the automatic reed hook
Hoppas att ni ser skedkroken. Vinkeln är svår att hantera med kameran i ena handen.
Den färdigsolvade och skedade väven provvävdes med det inslag som jag planerat och kasserades direkt då det förtog varpens effekt. Det fick bli ett med mer färg. Nu är väven igång och nu är det bara att väva de planerade fem meter plus prover innan nästa väv skall upp i väven. Den varpen är varpad idag för att färgas till rätt kulör för att sedan vävas upp till livstycken. Men det blir en senare fråga.
Framknuten och klar för provvävning – ready to make the test
To be a handweaver means working with ancient tools. It has of course been some new tools that makes the work more easy and also save time. To heddle and sley the reed takes a lot of time if you use thin threads and it may also go wrong. I’m not the first or the last one to have to start all over again after I have made a first test and noticed an empty dent or an extra thread in another. If this happens near the edge it’s easy to mend but when it happens in the middle you have to rest for a while before starting to make it right.
If you find new tools you don’t have, you just have to buy them and try them with the hope they will make work more easy than ever. I thought I found the ultimate tool in Malmö 1999, hubby and I was there to visit Vävmässan an exhibition for weavers. There was an exhibitor, almost from where we live, selling a fantastic tool which would make sleying the reed so simple – so I thought. The tool was an automatic reed hook. So we went home and I tested the hook and that fantastic moment I imagined completely disappeared. After several failed attempts the hook ended in my yarn shelf where it has been until now. Now I was going to heddle my fifth warp in the Toika Liisa and I decided to try it one more time. And it worked! Not a single fault. One thread in wrong heddle was easy to fix and I could weave to test the yarn I had chosen for weft. It wasn’t the best choise so I changed to another colour. Now I can proceed weaving, five meter and a half for sampling.
I hope you can see the hook on the picture on top. It’s difficult to use the hook and the camera at same time. The picture below show the warp ready for weaving.
Today I have prepared another warp. I will dye it and set it up to weave vests, but thats another story.
Är man för ivrig så får man snart en påtaglig påminnelse om att kroppen är ett redskap som bör respekteras. Utan förvarning – en intensiv, förlamande smärta – som tillintetgjorde alla försök att ens fundera på något annat än stillasittande. Inte väva eller på annat sätt använda muskulaturen, bara att tänka var en ansträngning. Men nu har jag skådat ljuset igen. Med lämpliga åtgärder har det värsta lagt sig och livet har börjat te sig ljusare igen och funderingar på nästa projekt tar form allt fastare.
Det som finns i min planering är en fortsättning på nuvarande projekt som beatår av olika varianter på bärsjalar. Hittills har det blivit fyra varianter och en femte variant som är varpad och klar att sätta upp.
Bärsjalar
Kypertvariation
En fortsättning är planering för att väva tyger till vår bygdedräkt. Den rekonstruerades av ett antal kvinnor i bygden för snart fyrtio år sedan. Få av dessa finns kvar i livet och några mer försök att föra det vidare har inte gjorts. Min tanke är att det skall finnas möjlighet att få tag i material för fortsatt tillverkning för den som så önskar. Jag har fått möjlighet att fotografera och dokumentera en dräkt och har börjat leta efter material. Ett problem är att kvaliteter och färger som fanns då är borttagna ur sortimentet, företagen som levererade då har lagt ned och vilket material eller teknik som användes, har fallit i glömska eller blivit undangömt eftersom ingen efterfrågat det. Det är tur att man till en del kan både analysera vävar, ta fram ersättningsgarn och färga detsamma. Tidigare har jag vävt upp tyg till livstycket som tillhör dräkten från min födelsebygd och tanken är att komplettera med fler delar också till denna.
Västbo häradsdräkt. bild från Hemslöjden Jönköping
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
