Ett utvecklande år

År 2021 är slut och 2022 har både påbörjats och avancerat till årets andra månad. Om några dagar går vi in i mars månad. Vad kommer denna månad att låta oss uppleva? För bara någon dag sedan har en av Europas ledare fått storhetsvansinne och bestämt sig för att invadera ett fritt, självstyrande land bara för att…. . Argumenten är som komna ur en vilsen själs förvirrade, av förföljelsemani drabbade hjärna som med övertygelsen om sin egen överlägsenhet och storhet tar sig friheten att kränka ett annat lands suveränitet. Jag vill säga som en man i det kränkta landet sa ” skit på dig P, far åt h-e” .

Nog om detta. Vi återgår till det som rubriken avser, 2021 och vad som hänt hos oss vad gäller vårt arbete med trä och textil. Efter att just ha avslutat redovisning med bokslut, skatt och egen sammanställning av årets resultat, har vi återigen kommit till frågan om vi skall fortsätta att tillverka slöjdredskap för försäljning till andra eller övergå till att enbart tillfredsställa våra egna behov. Ser man krasst ekonomiskt på saken skall vi inte fortsätta. Med ökande kostnader för att driva företaget, skyhöga elkostnader, höjda drivmedelskostnader och samtidigt stigande kostnader för produkter vi själva behöver för att kunna ge er kunder en bra service, måste vi öka våra intäkter. Frågan är hur? Medan vi försöker få svar på den frågan fortsätter vi i invanda spår, om än i ett tempo som passar oss. Eftersom all vår tillverkning sker hos oss, utan anställda, så kan vi inte massproducera i snabb takt. Det är inte heller avsikten utan det vi gör skall vara nöjsamt och ske i den takt vi tycker om. Vi försöker också alternera mellan produkterna som för tillfället görs för att därför inte få tomt i hyllorna. Jag kan säga att där är vi inte! När vi lägger in produkter tar det inte lång tid innan det återigen gapar tomt på den plats vi nyss hade fullt. Men alltså – det är tillfredsställande att det vi började med för mer än tjugo år sedan, där vi bara ville dela med oss av vad vi gjorde, fortfarande uppskattas av er kunder. Tack för det!

I det som jag nu kallar för min ateljé finns två vävstolar kvar. Vävstolen där mitt klänningstyg gjordes färdigt, läs mer här, och som förbättrats i många steg men ändå inte var helt bra, fick lämna plats för den nyinköpta. En handduksväv sattes upp med badhanddukar och handdukar i våffelväv. Badhanddukarna, fyra stycken, vävdes på hela bredden medan varpen delades och handdukarna vävdes sida vid sida.

Handduksväven

Handdukarna vävdes med fåll i betydligt tunnare garn än handduksväven, men visade sig vid närmare påseende bli för bubbligt när de fållades. Fållen klipptes helt enkelt bort och fåll gjordes i våffelväven istället. Det drog inte ihop sig lika mycket som väven föe övrigt vid tvätt, men blev bättre än tuskaftsväv till fåll.

Färdiga handdukar

I början på november utökades familjen med ytterligare ett barn, en liten pojke. Pojkens mamma som är mamma till ytterligare ett barn, har tidigare burit i bärsjal och nytt barn innebär ny bärsjal eller hur? Ny varp sattes upp i samma vävstol som tidigare härbärjerade handduksvarpen. Vävstolen kompletterades också med ytterligare utrustning – ett ryckverk. För Öxabäcks vävstolar innebär det en helt ny slagbom med tillhörande skyttel. Jag kompletterade med ytterligare en skyttel och ett antal spolpipor. Som tur är passar också mina pirns som jag använder till mina Schachtskyttlar. Med ett ryckverk gäller det sedan att få in rytmen och lagom tillslag. Det första var relativt enkelt. Att få skytteln att gå från sida till sida med lagom fart krävde lite pyssel med de snören som drar löparen (den kloss som skjuter på skytteln ut från ”boet” och likaså tar emot skytteln på vägen in). Jag modifierade upphängningen i slagbommen en aning och sedan fungerade allt som jag ville. Svårare var det med tillslaget. En tung bom kräver nästan ingen kraft så det gällde att vara lätt på handen.

Ryckverk, slagbom och skyttel
Bärsjal Slutet på väven med synligt gla´’hål

Förutom Ö-vävstolen, som nu står med sikt ut genom fönstret där verksamheten bland alla småfåglar kan beskådas samtidigt med vävningen, är det nu plats för en gobelängvävstol och min varpa.

Gobelängvävstol med bänk. I korgen Gobelängpinnar i stort format.
Varpan Notera min trådförare uppe vid taket.

Nu, i början av 2022, är vävstolen med bärsjalen tom och väntar på att få en varp för plädar. Här skall en annan av mina redskap få stå till tjänst, min skaftväxlare. Den tillkom för nästan tjugo år sedan då jag fick tag på information om den skaftväxlare Peter Collingwood konstruerat. KM stod, som alltid, till tjänst och byggde en skaftväxlare till min vävstol (den som nu är fråntaget meddlemsskapet i ateljén). Den använde jag att väva mönstrade mattor i ull, både gångmattor och större mattor. Nu skall en något förenklad variant med betydligt tätare mellan ”tangenterna” få ta plats i Cyrusvävstolen. Jag ser verkligen fram till att få komma igång med den.

Idéer är det gott om. För ett tag sedan gick min lilla ryggsäck sönder och planen var till en början att lämna in den till skomakaren för att laga den. Den idén fick inget starkare fäste. I stället dök en ny idé upp. Jag skall väva tyg till en ny ryggsäck. Planering följde, varp gjordes och inslagsgarn plockades fram. Nästa fas var att välja vävstol. De vävstolar som var lediga var stora och långa och mitt projekt krävde inte så lång varp och inga övriga finesser för att vävas. I mitt lilla vävrum i bostaden stod min ”resevävstol”. Ja den är egentligen för stor och tung för att kallas så, men den har gjort en hel del resor då vi har deltagit på hantverksmässor och den har varit med. Jag behöver väl knappast tala om att det är KM som har gjort den åt mig. Upprinnelsen var en kraschad Fia-kasett. Bommarna togs tillvara och blev varp och tygbom i den nya vävstolen. Resterande tillverkades efter önskemål från – ja ni vet vem – mig. På mässorna var den ett dragplåster som rönte stor uppmärksamhet mestadels från män som diskuterade funktion och kom med glada tillrop. Vävstolen är högst kompetent, tar relativt liten plats, i hopfällt läge ca 40 cm, är stadig och har 8-skafts upprättstående kontramarsch. Vävbredden är ca 65 cm , lagom mått för små projekt. Det var bara ett problem. I vävstolen sitter en smal varp för Finnväv som kom av sig. Jag har svårt att dra av en väl pådragen varp, så vad göra? Man får väl vara så god och åtminstone väva några små försök med Finnväv även om även små försök tar tid. Hur var det nu?

”Resevävstolen” Pella.
”Första” försöket med ofullständigheter och missar.

Första försöket med plockad dubbelväv om man inte räknar de otaliga band med plockat mönster som jag vävt. Ett långsamt sätt men inte dumt, om man som jag, behöver öva på tålamod. En annan sak som är praktiskt med denna vävstol är att den får plats i vårt vardagsrum så det går att väva och (nästan) kommunicera samtidigt. Så här sitter jag nu och väver och planerar nästa projekt och nästa, och nästa…