En fULLständigt FÅRfärlig blogg – Sida 13 – En sida om livet med ull, får och livet i allmänhet

De blir fler och fler och mindre och mindre.

Ibland kan man fundera över om det kan vara så att man drabbats av en svårartad manisk dysfunktion. Det känns inte som något större problem annat än att utrymmet runt omkring oss (KM och mig) sakta men säkert krymper. Att det beror på att jag inte kan stå emot fynd av bra-ha-grejor kan väl inte vara så farligt?

Det som hänt är att jag fyndat ytterligare en knyppeldyna. Denna gång är dynan mindre än mina tidigare och fast och fin. Den är väl använd så tyget är något slitet men det är på gång att åtgärdas. Nytt tyg är införskaffat och befintligt tyg har börjat lossas för att bytas ut. Denna dyna skall få sin egen färg, vilken så småningom att presenteras här.

Så här ser den ut innan renovering.

KM har dessutom gjort ett stativ som passar samtliga dynor och ger en bra arbetsställning.

En sak som är bra med knyppeldynor är att de tar mindre plats än vävstolar.

Uppdatering kräver – ny uppdatering.

I mitt förra inlägg nämnde jag mitt nytillskott till redskapsbanken, min knyppeldyna nr 2. Den är klädd i ett kärt gammalt tyg, det som kallades skötersketyg då när sköterskor bar klänning med förkläde över och stärkt hätta. Ack ja visst kan man bli en smula fundersam över hur snabbt tiden rinner iväg för visst var det igår?

Knyppeldynan saknade överdrag och hade inte heller ett skyddstyg där man oftast har sina händer. Det är väl i och för sig inte lag på att ha men sparar ju dynans klädsel lite längre. Skyddstyget går dessutom att lätt ta av och tvätta vilket är lite svårare med klädseltyget. Överdraget var inte något större problem. Den gamla dynan hade ett exakt likadant överdrag som nya dynans klädsel så det fick byta dyna. I mina tyggömmor fanns också en bit tyg av samma färg och kvalitet som med lite trixande räckte till ett skyddstyg. En liten stund vid symaskinen så var det fixat.

Nu var det ju bara det att nu saknades det överdrag till ”gamla” dynan. Tyget på dynan och skyddstyget var grön lakansväv som sattes på när originalklädseln byttes ut. Dynan var, när jag fick den, klädd i skinnimitation som med tiden blivit sprucken. Dynan behövde också stoppas om så då blev bytet en naturlig följd. Att få tag i just den färgen på lakansväv visade sig vara omöjligt och inte heller fanns det några rester av tyget i mina gömmor. Helst ville jag ha något i samma färg men det var inte så enkelt. Istället hittade jag ett känt mönster i nytillverkning, ett madrassvarstyg med diagonalruta med invävt blommönster. Det tyget fanns i grönt – på nätet. I tyghandeln, IRL, var den gröna färgen obefintlig. Andra färger fanns men inte den som skulle passat så bra på min knyppeldyna. Efter en stunds funderande fick det i stället bli ett tyg med samma motiv men med mönsterfärgen i en dov röd färg. Tyget är nu omvandlat till ett överdrag och skyddar dynan från allt som kan tänkas flyga runt i luften och falla ned på dynan med pågående arbete.

När symaskinen ändå var framme blev det ett par nya dragkedjor i husbon’ns arbetsbyxor. Sagda dragkedjor inhandlade på second hand då tygaffären inte hade byxdragkedjor med låskläpp.

Tillbaka till ursprunget

En titt på en köp och säljsite resulterade i en resa till Småland och den stad där jag en gång startade mitt liv på jorden, Värnamo. Anledningen till resan var en knyppeldyna som komplement till den som redan bor hos oss. Den nya dynan har bredare rulle vilket passar bra. Det innebär också att jag kan fortsätta med den spets som finns på gamla dynan och börja på en hättespets på den nya. Bra va’?

Dynan är i mycket gott skick med en påbörjad spets som man naturligtvis får göra färdigt.

Vi gjorde också en avstickare till Nydala, ett par mil från Värnamo, för ett besök i klosterkyrkan och den rekonstruerade klosterträdgården. Munkarna som planerade sin återkomst till klostret kom och vände om och idag är det föreningen Nydala klosterträdgård som sköter om trädgårdsdelen. Kyrkan ingår i idag i västra Smålands kyrkor.

Även här blev det tillfälle att titta på mitt specialintresse, textil, i form av den vackra kormattan. Designer och väverska är än så länge okända för mig men jag skall försöka hitta både skaparen och utföraren. En trevlig dag tillsammans med KM som är en dröm att ha med på äventyr som detta.

Notering 12/8 2018. Mattans skapare var Inga-Mi Varneus Rydgren som arbetade för Jönköpings läns hemslöjd.

Ett steg tillbaka

Efter den senste tidens varma väder, som fått oss att leva ett mer inaktivt liv dagtid, har temperaturen sjunkit och åter gjort det möjligt att uppleva livet utanför hemmets väggar. Idag, efter att ha uträttat några ärenden, gjorde vi en avstickare till Torpa Stenhus, en byggnad vars första del är från 1470. Torpa Stenhus räknas som en av landets bäst bevarade medeltidsborgar. Vi, KM och jag, har besökt borgen tidigare i samband med skolresor man gjorde under låg-/mellanstadietiden. Sedan dess har borgen renoverats med bland annat nytt golv i Kungssalen. Kungssalens tak är bara det värt ett besök. Det är prytt med målningar av gudar från den romerska mytologin.

Att besöka huset som vuxen och intresserad av historiska byggnader och inredning ger en ny syn på de minnen som finns kvar från tidigare besök.

De tjocka väggarna syns tydligast i fönsternischerna. I Riddarsalen pryds dessa av målningar i blågrått.

På stenbänkarna i nischen låg lammskinn som säkert behövdes under medeltiden när den enda värmekällan bestod av öppna spisar. En närmare titt på skinnens baksida gjorde oss litet besvikna. På baksidan satt en lapp med texten ”Made in China”. Textilnörden fick också sitt, kopior av vävda tapeter, en broderram som stod placerad i en av de öppna spisarna och en spinnrock, dock utan spinnvinge som fanns uppställd i det som tidigare användes som barnkammare.

Ytterligare ett vackert tak med målningar drog till sig mitt intresse liksom den vackra överdelen över dörrarna. Eller varför inte skaffa ett nytt matbord a’la medeltid. Ingen brist på inspiration efter dagens besök. Något kanske kommer att bli en del i något av våra framtida projekt.

Innan vi lämnade byggnaden gick vi in i kapellet som troligtvis tidigare var det gamla köket.

På väggarna satt tavlor med verser på gammalsvenska.

Texten som är psalm 110 vers 33 säger ”Lär mig Herre finna rätt väg att jag må bevara den in till slutet” (min tolkning ). Utsidan av borgen sett från vallgraven visar en pampig byggnad från 1400-talets slut, tillbyggd under 1500-talet och fortfarande möjlig att besöka. Tala om en fläkt av historiens vingslag.