En fULLständigt FÅRfärlig blogg – Sida 17 – En sida om livet med ull, får och livet i allmänhet

Ta vara på det goda – Take care of what nature gives

English in between

Hösten är, för oss som bor på lantgård, en aktiv tid då årets mödor skall tas tillvara inför den årstid då vårt klimat här uppe i ”den kalla nord” inte tillåter odling. Årets vedermödor har inte gett så stor utdelning, dels på grund av de glupska sniglarnas framfart, dels beroende på vårt arbete med huset som tar tiden från andra väsentligheter. Sniglarna har dock inte rått på vår växthusodling där tomater, kryddor och paprika gett skördar som räckt till att fylla frys och skafferi.

Tomater har blivit till tomatkross och också till ketchup. Det är ett tag sedan som jag gjorde ketchup senast. I årets variant blev det mestadelen gula tomater av en mycket god sort som också gillat klimatet i vårt ena växthus. En viss inblandning av röda bifftomater blev det också. Resultatet blev gott, något starkare än köpt och med mindre inblandning av socker. Den är nu fylld på flaskor för användning i vår mat under den kommande kalla årstiden.

Autumn (fall) is the time when the growth this year will be taken care of to save it for winter. This harvest will not be the biggest one to some part due to the snails but also because we have been working with our house and that takes an awful lot of time. The snails have not been abel to destroy our tomato cultivation, our spices or our peppers and we can fill our freezer and the pantry.

We have made crushed tomatoes and tomato ketchup. It’s been a while since last time I made ketchup. The variant of this year is mostly of very tasty yellow tomatoes with some red beef tomatoes. I like the outcome, a bit stronger flavour than the one you can buy and a lot less sugar.The ketchup is now in bottles and is going to be used in our food the coming cold part of the year.

*Tomatketchup på gång – Making tomato ketchup*

De färdiga flaskorna förvaras sedan i källaren tills de skall användas och med sin smak påminna om höstskörden.

The bottles will be stored in our cellar to time comes and they will be used and with it’s flavour remind us of the autumn harvest.

Förutom tomater har vi skördat paprika. Vi har odlat den långsmala paprikan som passar till att göra egen Ajvar Relish eller paprikaröra. Det blev två varianter, dels en med paprika, chili, olivolja, peppar och salt och dels en som förutom paprika också hade aubergine, lök, vinäger och honung i. Den med aubergine blev mer tafatt i smaken än den utan. Jag föredrar den utan.

In addition to tomatoes we have also harvested peppers. We have grown the long pepper suitable for making our own Ajvar Relish or pepper sauce. There were two variants, one with peppers, chili, olive oil, pepper and salt and one that, apart from peppers also had eggplant, onion, vinegar and honey. The one with eggplant was more insipid in flavor than it without. I prefer it without eggplant.

Paprikor som skall rostas i ugn – Peppers to be roasted in the oven

Det som syns under paprikorna är gul lök som snart skall förvaras i rotfruktspåsar och hängas upp för förvaring. Lökskörden gav många och ganska stora lökar. Vi gör åt en hel del så egenodlad lök, som odlats med enbart naturlig gödsel från våra egna får, är gott att ha i källaren.

Under the peppers you can see onions that is soon to be stored in vegetable bags and be hanged from the ceiling. The onion harvest gave us many and rather big onions. We use a great deal and onions grown with only natural manure from our sheeps is good to have in the cellar.

Planeringen inför nästa år har kommit igång. Vi har skaffat vitlök, som skall sättas i en av våra odlingslådor, för tillväxt och skörd nästa år. De fick sällskap av några blomsterlökar som skall få sin plats utanför ateljén och förhoppningsvis kunna glädja oss under vår och försommar under kommande år.

Planning for next year is in progress. We have bought garlic seed, to be put down in one of our cultivation boxes to grow and to harvest next year. We also bought some flower bulbs to plant outside my studio to grow and give us pleasure during spring and early summer for years to come.

Lök för kropp och själ – Onions for bbody and soal.

Alldeles in på knuten fanns några trattkantareller som torkades för framtida bruk. Något som också fick följa med in var några få färgsvampar, rödskivig spindling, för få att färga med idag men de lades till samlingen för framtida bruk.

Close to our house I found some autumn chantarelle good to dry and use in sauce. I also found some mushroom to use for dyeing yarn. Too few to use at once, but I took them to dry and save for the future.

En liten en svår att motstå

När vi är fullt upptagna med arbete, nu inför ett evenemang som skall gå av stapeln om ca en månad, blir till slut tillvaron något begränsad. Det enda vi ser är arbetsrum, verkstad, ateljé, matbord och säng. I ett desperat försök att byta miljö för en liten stund, gjorde vi en kortare utflykt i vårt närområde. Det börjar bli dags att tänka på nästa års livsmedelsproduktion och med förhoppningen att få tag i vitlök att sätta, åkte vi till en plantskola. De hade ingen vitlök så långt ögat kunde nå. Vi var för tidigt ute, något som sällan händer. Vi brukar oftast vara för sent ute. Nu får vi vänta några veckor innan vi kan skrida till verket och plantera vitlök inför nästa års skörd.

Som tur var hade vi nära till en öppen second handbutik. Vi hittade några nya pizzatallrikar istället för de som på ett underligt vis har decimerats till att nu vara bara två. Visserligen räcker det till oss, husbon’n och mig, men det kan vara bra att ha några fler. Förutom tallrikarna fann vi en valkbräda i trä och – en spinnrock. Ja, jag har många spinnrockar. – nej, de är inte för många. Det finns alltid plats för en till. Denna nya spinnrock är liten, nästan hälften så stor som en vanlig ”snedrock”, en traditionell variant. Vid en närmare titt på spinnrockens undersida, och med hjälp av Google translate, kunde vi konstatera att den tillverkats på ett hantverkskooperativ i östra Polen. Hur den hamnat hos oss i Sverige, förtäljer inte historien och vem hantverkaren är som gjorde spinnrocken vet vi inte heller eftersom namnet var handskrivet och inte gick att tyda.

Naturligtvis måste man provspinna den lilla. Efter tvätt, smörjning och lite justering var det så dags. En liten del av Polwartull fick bli arbetsmaterial vid den allra första testen av vad den lilla kan åstadkomma med mig vid rodret. En liten test men så här långt är den godkänd. Trots sitt lilla format är det ingen seg rackare. Spinnvingen är smal och har många krokar på varje sida vilket tyder på att spinnrocken varit avsedd för att spinna lin. Mitt test med ull med fina fibrer bör bli ett tunt garn av spetstyp vilket kräver mycket snodd. Klarar spinnrocken detta utan att man behöver trampa extremt mycket?

Resultatet är positivt. Garnet blir tunt, får lagom snodd (med mitt mått mätt) och jag ser fram emot att få spinna spolen full.

Hur ser då denna nya lilla ut? Se själv. Här kommer några bilder.

Ren, renare, renast – Clean, cleaner, cleanest

English below

Idag har arbetet gått i renlighetens tecken. Här har det tvättats ull. Den här gången är det lockar av finull som tvättats för att kunna bli lämpliga för att kammas. Två rotfruktssäckar med ull placerade i varsin champinjonback och tvättade enligt alla konstens regler. Efter centrifugering skall varje lock separeras och läggas till tork. Några fällar av finull återstår att preparera.

Nu pågår också klippning av årets lamm. Vi tar enbart tillvara ull från sidor och bog resten får gå i komposten. Efter sortering kommer fällarna att läggas upp i butiken. De fällar jag hittills sorterat har mycket fin ull, mjuk och behaglig och ändå stark. Så här långt är jag mycket nöjd. Synd att vi inte hinner använda allt själva när ullen har ”vill-ha-känsla”.

Det är också tvålkokningtid på Gammeldags vis. Den sats vi gör är tänkt att ge ca 10 kilo tvål. Hälften står nu till tork, den andra hälften skall snart hällas upp i en, för ändamålet färdigställd, låda invändigt klädd med vaxat papper för att inte skada trät. Tvålkokning är något som återkommer med jämna eller ojämna mellanrum här hos oss. Dels för att vi vill hålla liv i gammalt hantverk, dels för att tvål gjord på gammalt vis är bättre för huden – om den görs på rätt sätt. Och här görs den enligt alla konstens regler, med råvaror som de användes förr, det som var biprodukter från gårdens slakt av framför allt får men även nöt och gris. Eftersom vi har får använder vi fårtalg som bas i vår tillverkning. Tvålen som görs av fårtalg blir hård, rengör fantastiskt, är behaglig att använda med ett mjukt fint lödder som smeker huden som inte behöver smörjas in efter dusch och tvätt med diverse produkter för att hålla huden mjuk och smidig. Det får man med den handgjorda tvålen gjord av naturliga produkter.

Lite kuriosa: medan jag höll på att hälla upp den första omgången tvål, lyssnade jag på radion som just då hade ett litet reportage om att tillverka egen tvål. En tvålmakare talade bland annat om skyddsutrustning vid tvåltillverkning. Den som sett mig arbeta med tvålen skulle förstått vad hon menade. Under tillverkningen är jag försedd med skyddsglasögon ovanpå de som används annars också, långt plastförkläde, syrabeständiga handskar som räcker till armbågen och fönstret på vid gavel för ångornas skull. Dessutom finns alltid en skål med ättiksvatten stående om olyckan skulle vara framme och jag behöver neutralisera eventuella starkt basiska stänk av tvålmassa på huden. Det skall inte kunna hända något men man skall alltid vara beredd på att det kan göra det. Sagt med Tage Danielssons ord.. ”före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent… ” Så för att vara säker på att det aldrig skall hända så är det bäst att gardera sig och använda skyddsutrustning.

PS. Husbon’n finns som vanligt placerad på säkert ställe, dvs i verksta’n, där han är i full färd med att tillverka fler ullkammar. DS

Today we’ve worked with cleanliness. We’ve washed wool. This time it is locks of swedish fine-wool, washed to be fit for combing. Two vegetable bags with wool, each one placed in a mushroom container and washed according to all rules. After a spin out every lock will be separated and placed to dry. There are some more fleeces to prepare. Fig 1.

It is also time to shear our lambs. We only take care of wool from shoulders and middle back/side to get the best parts of the lambs wool. After skirting and sorting the fleeces, they will be avaliable in the shop. The fleeces I have sorted so far has fine wool, soft and nice to touch but still strong. I’m very pleased so far. It’s a pitty I can’t use all wool myself when the wool has that ”want-it-feeling”. Fig 2.

Now it’s also time to make new soap in the way we do it at Gammeldags (the old way ). We will get about 10 kilo soap (22 pounds). Half of this batch is now put aside to dry and the other half is soon ready to poure into a box, lined with waxed paper in order not to damage the box’s wood. To make soap is something that is repeated with even or uneven intervals. It’s in order to keep old craft alive, and soap, made in an ancient way, is better for the skin – if it’s made in the right way. We make soap by the rules, with commodities used in the old times, the residual-products from the farm’s annual slaughter of sheep, kows and pig. We have sheep, so we use tallow from sheep as our base for making soap. The soap made from sheep’s tallow get hard, cleans amazingly, is good to use with a soft, fine lather, caressing the skin. We do not need any products to moisturize the skin after shower. It comes natural with the handmade soap made from natural ingredients.

As a coincidence: when I was pouring the first batch of soap in the box, I listened to the radio that had a reportage about making your own soap. A soapmaker tolded on protective equipment when making soap. Anyone who has seen me in action would have understand what she ment. When I make soap I use safety glasses over my own glasses, a long plastic apron, acid proof gloves up to the elbows and the window wide open to prevent from harmfull vapors. On top of that I have a bowl with white-vinegar in water if I need to neutrilize splashes of strong alkaline soap. It should not happen but one shall always be prepared for it tohappen. The author Tage Danielsson said…” Before Harrisburg, it was extremely unlikely that what happened in Harrisburg would happen, but as soon as it had happened, the probability rose to no less than 100 percent…” So, to be sure that it’ll never happen it is best to be safe and use protective equipment. Fig 3.

PS. Husband/master is placed in a secure area, aka the workshop, where he is busy making more wool combs. DS

Sten, sten, sten…

Nu börjar det hända saker. Entrén har förberetts med stenmjölsbädd och idag har de första stenarna lagts på plats. Trädgårdsgången är också den täckt. Den skall bara stampas och vältas. Återstår att kärra ut stenmjöl runt huset och lägga ut markduk där vi skall bygga upp altanen och fylla med stenmjöl.

Rensade bort en del nässlor som vuxit sig höga i måbärshäcken och skrämde upp en padda som tog ett stort skutt mitt framför mig. Fick fram mobilkameran och förevigade gästen innan den försvann på nytt in i vegetationen.

Vejden har gått i frö och massor av mogna frön har tagits tillvara för att få bli nya blad som kan användas till färgning.

Dessutom har mina vävarkardor fått stora kardborrar som blommar. Rätt sort med taggarna böjda åt det håll som krävs för att kunna rugga tyg eller plädar till mjukaste mjukt.

Kardkors skall tillverkas men användningen får bli enbart för pedagogiskt bruk. Rugga plädar görs bättre av företag som specialiserat sig på detta. Framför allt tar det kortare tid och är mer skonsamt för kroppen.