Resa med ändrat resmål

Only in Swedish today

Häromdagen tänkte vi utnyttja det molniga vädret som uppstod efter morgonens regnskurar.
Avsikten var att bege oss till det stora varuhuset några mil från oss. Prognosen talade om fortsatt molnigt väder och låg temperatur vilket var noga eftersom vi avsåg ett gemensamt besök KM och jag, med vår hund som bilvakt.
Av detta blev inget.
När vi kom fram till resans mål tittade solen fram ur molnen, temperaturen steg raskt och ingen skuggig plats att ställa bilen på.
Det blev att snabbt tänka om. På hemvägen finns ett trevligt resmål som vi brukar besöka vart och vartannat år, så i stället för varuhuset blev det Äskhults by. För er som inte är bekanta med våra omgivningar är den en gammal by som bevarats i sitt ursprungliga skick och där det bedrivs lantbruk på gammalt vis.

askhultsby

Under sommaren finns det också ofta hantverkare på plats som visar sin tillverkning i det hus där det också finns en kaffestuga.
De gamla husen visar hur man levde förr med inredning och redskap som tillhörde den tiden.
Är man som jag intresserad av gamla redskap, kanske framför allt redskap för mjuk slöjd, tittar man lite extra noga på vävstolen, bandvävstolen och spinnrocken i en av husen.

Spinnrocken som stod i en av stugorna. Ursprung okänt men säkert en lokal tillverkare.
Spinnrocken som stod i en av stugorna. Ursprung okänt men säkert en lokal tillverkare.

I huset där man kunde lösa inträde fanns också en bekant från min tid som ordförande i ett Hemslöjdsgille. Där satt nämligen Bror, en trä och näverslöjdare med tillverkning av bland annat näverburkar med hög kvalitét. Bror var representerad på Nordiska museét för några år sedan.

Just när vi besökte Äskhult var Bror sysselsatt med att tälja krokar.
Annars fortsätter livet som tidigare med skrapning, tvätt och målning. Norrgaveln har fått ny fin färg och inte heller den här gången kunde jag undvika att se ut som det var jag som var målad inte väggen.
Från målning dagtid till spånad kvällstid. Efter bouclégarnet spinner jag nu ett annat garn, tre trådar som skall samsas i ett crepegarn i färg.

Shetlandsull
Shetlandsull
Det gäller att utmana sitt sinne och välja hej vilt och se vad det möjligtvis kan bli av detta försök.
Det är den lilla, sladdbundna madamen som får stå till tjänst. Hon gör ett bra arbete och även om jag inte använder hela hennes kapacitet så blir resultatet till belåtenhet.

Färg nr 1
Färg nr 1

Det är inte bra att slappna av helt från det vardagliga arbetet. En ny utmaning kom när jag fick erbjudandet att uppgradera min Windows 7 till nya Windows 10. Visst sa jag, utmaningar skall man ha. Det kan inte vara värre än Windows 8 som jag avstod från efter all negativ publicitet det programmet fått.

En utmaning visade det sig bli ändå. Helt nytt utseende och möjligheter att föra över bilder, dokument mm mellan mobiltelefon, surfplatta och dator och lagra allt på ett och samma ställe. Smart! Om det inte vore för att det är stört möjligt att spara i något av mina gamla program, som jag alltid gjort tidigare, utan att ha tänkt till innan och loggat in som administratör.
Då gäller det alltså att ta skeden i vacker hand och spara där windows vill att man skall spara, trots att jag inte är så lätt att tvingas till att göra som andra vill, utan gärna har egna idéer och åsikter om var det fungerar bäst att lägga filerna.
Nåja, det kommer säkert att fungera till belåtenhet så småningom.
Som en liten slutkläm på dagens irrfärder har jag gjort i ordning färg för färgning av ullflätor. Det gäller att passa på och göra slabbjobb utomhus när det går. I morgon blir det blandat arbete med en del husjobb och en del färgning – om inte vädret bestämmer annorlunda.
Vi ses!.

Det handlar om färg – It’s all about colour

English below

Jag har ett problem. Jag vet inte om det är ett vanligt problem eller om det är fler som drabbats av samma åkomma som jag.
Det är nämligen så att jag attraherar färg. Färg som egentligen borde hamna på ett helt annat ställe hamnar på mig och inte bara lite – nej ofantliga mängder och överallt från hår till ben.
Ni tror mig inte?
Se här. Så här kan jag se ut efter en dags målande.

1. Färg överallt -  Paint all over
1. Färg överallt – Paint all over

Jag sänder, varje gång jag målat, en tacksamhetens tanke till de färgfabrikanter som inte fallit för åsikten att allt är farligt. Tack för lacknafta som fortfarande finns. Linoljefärg av gammal sort kräver lacknafta.
Vi har inte fallit för den ”moderna” varianten med vattenbaserad ”oljefärg” utan målar vårt hus, som är målat med äkta gammaldags oljefärg, med äkta oljefärg igen. Färgen på vårt hus är målad för ungefär tjugofem år sedan, med gammaldags oljefärg, och färgen har stått sig men nu var det dags att måla om. Om bara det fina vädret, alltså att regnet håller sig borta, så skall resten av huset målas färdigt. Enligt väderleksprognosen som vi följer noga skall det bli bättre väder nästa vecka så då fortsätter vi.
Mellandagar kan vara bra om inte annat än att då kan man spinna, tvinna och färdigställa en del garner. Garner som spunnits som avkoppling efter en dags arbete utomhus eller istället för utomhusarbete. Garner som inte har något syfte men som kan vara roligt att spinna ändå.
Mina garner brukar inte vara garner med färg eftersom jag gillar att spinna naturfärgad ull. Dels tycker jag att man ser hur garnet ser ut utan att distraheras av färg vilket är bra om man spinner garner avsedda som prover på olika tekniker, dels för att jag av någon anledning när jag spinner färgad ull får till väldigt färgstarka garner. Detta syns inte bara i mina garner utan också i mina vävnader.
Pastellfärgad kan man med bästa vilja i världen inte säga att jag är. Jag läste någon gång för länge sedan att man gärna väljer färger som passar ens egna personliga färgskala. Jag skulle kunna tänka mig att det är riktigt. Som ung, med alla färger fortfarande intakta (t ex i håret som numera är grått), var jag mörkhårig med en hy som vid solning antog en oliv ton och valde gärna starka färger för att matcha mina egna.
Det senaste garnet blev ett bouclégarn med både kärna och bindtråd handspunna såväl som den tråd som bildar ”öglor”.

2. Färdigt men inte tvättat  - The bouclé before finishing
2. Färdigt men inte tvättat – The bouclé before finishing

I have a problem. I don’t know if it’s a common problem or if there are more people suffering from the same disease as I do.
The problem is that I attract paint. Paint which should actually  be at a totaly different place ends up on me and not just a little – huge amounts and everywhere from my hair down to my legs.
You don’t believe me?
Take a look. This is how I look after a days painting. (photo1)
Every day I paint I send a thankful thaught to the paint manufacturers that has not fallen for the meaning that everything is letal. Thanks for still selling white spirit. Linseed oil paint need white spirit to be removed.
We haven’t fallen for the ”modern”  water based variant but paint with old fashion linseed oil paint, the same paint we used twentyfive years ago.
If only the weather will be suitable  for painting, i e it’s not raining, we will continue painting the rest of our house. The weather forecast tells us next week will be good.

Between-days can be good for spinning, plyeing and finishing some yarns. Yarn spun as relaxation after a days work outside or instead of working outside. Yarns that isn’t  made  for a special purpose but is fun to spin anyway. My yarns is not colourful yarns. The reason is that I like to spin from natural coloured wool. I like that one can see the structure of the yarn without to be distracted by colour. A good thing when spinning samples in different techniques. A second reason is that my coloured yarns tend to get very strong colours not seen only in my yarns but in my woven items as well.
One can’t call me a pastel-coloured person. I read sometimes long ago that you chose colour that suit your personal colour scale. I can accept that idea. As a ”young” girl, with all colours still there (now my hair is gray) I had dark hair and my skin got an oliv tone in the sun, I chose strong colours to match my own.
My yarn spun recently has more colour . It’s a bouclé yarn with all three parts, core, wrapper and binder, handspun. You can see the yarn in photo 2.

Vem behöver ett gym… – Who needs a fitness studio…

Bo på landet och sköta en gård, även om den är liten, innebär fysiskt arbete av många slag.
Har man fått hem ett lass sand som hamnat en bit ut på vägen och som måste flyttas för att slamtömningsbilen skall kunna köra fram, då är det muskelarbete som gäller.
Sand och grus har en strykande åtgång som reparationsmaterial både på byggnader och vägar.
Så vad göra när man inte har tillgång till arbetsmaskiner i större omfattning?
Jo man griper verket an både bildligt och bokstavligt.
Vet ni hur mycket fysiskt arbete som krävs för att flytta 10 ton sand och grus? 10 ton är lika med 10000 kg. Jag vet inte hur mycket en skyffel med sand väger men jag kan lova att jag vet hur det känns i kroppen.
Att utföra praktiskt arbete istället för träning på gym, ligger helt i linje med min inställning till mitt tidigare yrkesliv som legitimerad sjukgymnast och ergonom.
Varför träna ”artificiellt” när livet bjuder på så många träningstillfällen både när det gäller rörlighet och styrka.
Min inställning till att använda dagliga sysslor och föremål i omgivningen för att träna var kontroversiellt, bland annat hos en närliggande yrkeskategori som ansåg sig ha monopol på träning som inte skedde i därför avsedda lokaler och med speciella styrketräningsredskap. Ingen yrkesgrupp nämnd då jag inte tror att den uppfattningen delades av kollektivet utan av några enstaka individer som var rädda för att inte kunna hävda sin plats i vårdkollektivet.
Hos oss är naturlig träning en  del av vårt liv även om den kommit att utföras på olika sätt och platser på gården.
Vi har en rättvis arbetsfördelning, jag och KM. Jag skyfflar sand och han kör kärran till den plats där slutförvaringen sker.
Vi har hållit på med detta arbete under nästan en veckas tid. Och kan ni tänka er, vi hade uppehållsväder hela tiden.

Nu finns det en liten rest kvar av sandhögen som från första början vägde 13,4 ton.
Musklerna har börjat att arbeta normalt igen och kroppen har nästan återfått tidigare status.
Och högen är flyttad!

Stay in the countryside and run a farm, even if it is small, means physical work of many kinds.
Have you got home a load of sand that ended a bit out in the driveway, and that must be moved to let the vehicle that manage the emptying of sludge to be able to run forward, then it’s muscle work required .
Sand and gravel are like hot cakes as repair materials in both buildings and roads.
So what to do when you do not have access to machines on a large scale?
Well, engage with the work, both figuratively and literally.
Do you know how much physical work required to move 10 tons of sand and gravel? 10 tons equals 10000 kg or more than 20000 pounds. I do not know how much a shovel of sand weighs but I can promise that I know how it feels in the body.
To carry out practical work instead of training at the gym, is completely in line with my approach to my earlier career as a licensed physiotherapist and ergonomist.
Why train ”artificial” when life offers so many training sessions both in terms of mobility and strength.
My attitude to the use of daily tasks and objects in the environment to practice was controversial, particularly at a nearby profession who considered themselves to have a monopoly of training that was not done in dedicated premises with special strength training equipment. No profession mentioned then I do not think that that view was shared by the community but by a few individuals who were afraid of not being able to assert its place in the healthcare community.
With us is natural training a part of our lives, even if it has come to be carried out in different ways and places at our the farm.
We have a fair division of labor, I and DH. I shovel sand and he drives the cart to the place where the disposal takes place.
We have been doing this work for almost a week. And can you imagine, we didn’t have any rain at all. 

Now there is a small remnant  of the sand pile,  which from the beginning weighed 13.4 tons.
The muscles have started to work normally again and the body has almost regained its previous status.
And the pile is moved!

Råvaror i förvandling – Raw materials under change

För många år sedan började vi ta vara på allt  vi kunde ta vara på från våra får.
En sak man får en hel del av när man slaktar vuxna får är fårtalg.
Fårtalg användes för till talgdankar som fick lysa upp stugorna.
Det här var innan vi fick möjlighet att använda elström.
Talgdankar osar och ljuset från dem blir inte vad vi är vana vid idag.
Inte konstigt att man gick och lade sig när ljuset från den öppna spisen, talgdankar och lysestickor inte räckte för det arbete man hade för händer.

När talgen inte behövdes för att lysa upp stugorna kunde man använda den till tvål. Tvål kokades av lut, framställd från aska av lövträd, och talg. Luten fick man fram genom att hälla vatten över aska. Samma vatten upprepade gånger. För varje gång det hälldes över askan och fick sippra genom ett lager med halm, blev luten starkare och starkare.
Lut och talg kokades sedan samman till en tvål som kunde användas för rengöring av både människor och kläder.
Tvåltillverkning idag är något enklare.
Även om talg används, som hos oss, kompletterar man ofta med oljor av olika slag. Inte heller kokar man samman ingredienserna utan tvålen tillreds med en kallprocess som inte innebär att alla råvaror är kalla men man använder sig inte av kokning.
Det man behöver för att tillverka sin egen tvål är fett av något slag. Vi använder fårtalg, olivolja, kokosolja,mandelolja. Dessutom krävs lut för att sätta igång tvålprocessen.
Idag köper man kaustiksoda som hälls i vatten, istället för att framställa luten själv.
Det är otroligt viktigt att hantera kaustiksoda på rätt sätt. Den är mycket frätande och utan försiktighet kan den ställa till stora skador.

Det är alltid spännande att se om man fått alla ingredienser till den mängd som det skall vara för att tvålen skall bli användbar.
Det är också spännande att se om mängden ingående olivolja gör att processen blir utdragen innan förtvålningen sker.
Det tog längre tid än vanligt eftersom jag använde en del finare olivolja, den så kallade jungfruoljan, och den kan innebära att förtvålningen tar upp till ett dygn.
Tvålmassan var klar efter ca två timmar och kunde hällas upp i kärlet där den skulle få stabiliseras och omvandlas till en härligt doftande tvål.
Den är nu skuren i mindre bitar och skall få stå till sig och torka ca en månad innan den kan användas.

Tvålen i sin form  -  The soap in the mold
Tvålen i sin form – The soap in the mold

Many years ago we started to take care of everything we could get from our sheep. You get quite a lot of tallow when slaughtering an adult sheep.
In ancient times tallow were used as lamp oil to light up cottages.
This was long before electric light lit our houses.
Tallow  smells when used in lamps and the light you get from them is not what we are used to have today. No wonder they went to bed when the light they got from the open fire, tallow lamps and lights sticks was not enough for the work they had to do.
When they didn’t have to use tallow to light up their homes, they could use it to make soap. Soap was made using lye. Lye was made of ash from hardwood. Water was poured over the ash, the same water over and over again. For each time the lye got stronger and stronger.
Lye and tallow was then boiled to a soap to use for cleaning both people and clothes.
Making soap today is more easy.
Even if you use tallow, like we do, you can use different oils and make the soap using a cold process that doesn’t mean the ingredients have to be cold, but you don’t boil it.
What you need to make your own soap is some kind of fat. We use tallow from sheep, olive oil, coconut-oil and almond-oil.  Furthermore  you must have lye for the saponification to take place. Today you can buy caustic soda and  pour it in water to make lye. Caustic soda must be treated the right way to avoid severe damage.
It’s a thrill to se if all ingredients are of the right amount to make the soap useable.
It’s also exiting to see if the amount of olive oil prolong the saponification-process.
My soap took a bit more time because I used virgin oil that can delay saponification up to 24 hours.
My soap was ready to pour in the mold after about two hours. 
Today I have cut up the soap in bits to dry and set for about a month before we can use it.