I fårets tecken – All about sheep

English in between

Ny helg på ingående. Nästan en vecka sedan förra helgens aktiviteter som startade på lördagen med en resa till Vilske Kleva och  en fårmönstringskurs som hölls  hos Annika och Ulf i deras stora fårhus. Gården har Ryafår och Dala Pälsfår samt korsningar med köttras.

New weekend at depth. Almost a week ago last weekend’s activities began on Saturday with a trip to Vilske Kleva and sheep muster course held at Annika and Ulf ’s farm in their large sheep-pen. The farm has Ryafår and Dala Pälsfår and crosses for meet.

Vi träffades kl 11.00 för att lära oss att mönstra Ryafår.
Efter en genomgång av Carin Tidén om vad som ingår i mönstringen, gick vi till praktisk handling.
En mönstringsfålla var iordningställd med vågstation där fåren kunde fixeras för att ge möjlighet att bedöma kroppskonstitution och ull.

We met at 11:00 am to learn to sign Ryafår.
After a review of Carin Tidén about what is included in the inspection, we went into action.
A inspection pen was prepared with weighing station where the sheep could be fixed to provide the opportunity to assess body composition and wool.

En hjälpreda fanns på plats. Gårdens Border Collie såg till att alla vägda och mönstrade får kom in i rätt fålla. När hon inte arbetade tog hon tillfället i akt och såg till att få en dubbeldos av kel och klappar av deltagarna.

A helper was in place. The farm Border Collie made ​​sure all weighted and  visited sheep entered the correct fold. When she’s not working, she took the opportunity and made ​​sure to get a double dose of cuddles and pats of the participants.

Efter instruktioner och lite inombords, varm ärtsoppa, hembakt bröd och en fantastiskt god fårkorv, var det dags för egen träning.
After instructions and some food , hot pea soup, homemade bread and a delicious sheep sausage, it was time for us to train on our own. 
Här pågår ullmönstring under överinseende av Carin.
Here underway wool muster under the supervision of Carin.

Svisch – och så var hösten förbi – Whoosh – and that was fall

English in between 

Har ni tänkt på hur fort tiden går när man är engagerad i något man tycker mycket om att göra och allt det där som man inte måste men borde får komma i andra hand.
Det har jag känt den sista månaden.
Jag har tänkt att skriva, varje dag, men dagen har gått och något annat har tagit den tiden som var avsedd för skrivandet.
Nu har jag äntligen funnit ro att koncentrera mig och sätta mig bekvämt tillrätta framför skärmen för att dokumentera september och oktobers aktiviteter.

Slutet av september bestod bland annat av att göra i ordning en vävstol till äldsta barnbarnet i yngsta dotterns kull. Detta barn är så intresserat av hantverk att det vore synd att inte se till att understödja hennes intresse och med positiv förstärkning se till att det blir ett intresse för livet.
Det var tänkt att hon skulle få en något större golvvävstol, men genom ett byte med äldsta dottern, som fick en Glimåkra med 100 cm invändig bredd fick vi en bord/golvvävstol ”LillStina” istället. Den vävstolen har en  mer passande storlek för en nioåring.
Innan den kunde överlämnas till barnbarnet fick den en ordentlig genomgång med ytbehandling och uppsättning av en varp passande för många olika experiment, det bästa för att inte minimera en nioårings kreativitet.

Att vävstolen var till belåtenhet var tydligt.

Have you thought about how fast time goes when you’re involved in something you really like to do and all the things that you do not have to do but should have done  come second.
That’s the way I’ve felt the last month.
I’ve been meaning to write every day, but the day has gone and something else has taken the time, which was designed for writing.
Now I’ve finally found peace to concentrate and sit comfortably in front of the screen to document September and October activities.

End of September, which included the making of the order of a loom to our eldest grandchild in the youngest daughter’s litter. This child is so interested in the craft that it would be a shame not to see to support her interest and positive reinforcement to ensure that there is a lifelong interest.
It was thought that she would get a slightly larger floor loom, but by chance we could give our eldest daughter a Glimåkra with 100 cm internal width, and she had a table / floor loom ”LillStina” which we could have. The loom has a more suitable size for a nine year old girl.
Before it could be forwarded to the grandchild it got a thorough  surface refreshment  and  a warp suitable for many different experiments, it is best not to minimize a nine year old girls creativity.
That the loom was to the satisfaction was evident.

September innebar också start på höstens första spinnkurs för nybörjare. I vanliga fall brukar kursen omfatta två heldagar men denna kurs delades upp på fyra halvdagar istället.
Det är alltid inspirerande att ha kurser och få ge vidare en del av de kunskaper som samlats under tiden man utövat sitt hantverk.
Det är också spännande att se de enskilda kursdeltagarnas utveckling och den glädje de upplever när det hittar nyckeln till spinnandets hemligheter.
Deltagarna tar med sina egna spinnrockar som kan vara av de mest skiftande modeller. Det är ju dessa spinnrockar som är tänkta att användas för att åstadkomma det hett eftertraktade egenspunna garnet att använda till diverse stickprojekt och då är de dessa som de måste lära sig på. Det ges också tillfälle att gå igenom och justera inställningen av spinnrocken för att den skall arbeta så smidigt som det bara går.

Nästa kurs startar i november. Då som två kursdagar som blir lite mer komprimerade men med samma innehåll.
Eftersom kursdagarna ligger med fjorton dagars mellanrum ger det deltagarna tid att bearbeta och tillämpa sina nyvunna kunskaper på hemmaplan .

September also marked the start of the autumn’s first spin course for beginners. Normally the course include two full days, but this course was divided into four half-day instead.
It is always inspiring to have courses and to be able to  pass on some of the knowledge gained during the time you practiced your craft.
It is also exciting to see the individual students’ development and the joy they experience when they find the key to spin by hand.
Participants bring their own spinning wheels that can be of the most varied models. It’s that  spinning wheels that are supposed to be used to achieve the coveted own spun yarn to use for various knitting projects and then it is these  they must use to learn on. It is also given the opportunity to review and adjust the spinning wheel to make it work as smoothly as it can.
The next course starts in november. Then as two training days, which will be a bit more compressed, but with the same content.
As the course days is  fourteen days apart, the participants have time to process and apply their newly acquired skills at home.

Vad vore en höst utan något för sinnet. Vi brukar göra små upptäcksresor i vår omgivning. Eftersom vi har djur blir det för det mesta dagstripper. Så också i år. I gränstrakterna till Småland ligger en gammal kvarn med ett enormt vattenhjul. Kvarnen var i gamla tider en  så kallad  tullkvarn vilket innebar att av varje säck malt mjöl skulle mjölnaren ha en kappe mjöl för sitt arbete. En kappe motsvarade ca 4,58 l mjöl.
Gammalsjö Tullkvarn  var i bruk fram till 1942 då den hårda vintern förstörde kvarnhjulet. Kvarnen har restaurerats och står idag öppen för besökare.

What would a fall, but for the mind. We usually make small journeys of discovery in our environment. Since we have animals, it is mostly day trips. So also this year. In the border regions to Småland is an old mill with a huge waterwheel. The mill was in ancient times known as a duty grinder which meant that each bag of malt flour miller would have a peck flour for their work. A peck equivalent to about 4.58 liters of flour.
Gammalsjö Customs mill was in use until 1942 when the harsh winter destroyed the mill wheel. The mill has been restored and is now open to visitors.

Färg, färgning och får – Colour, dyeing and sheep

English in between

Hösten är en arbetsam tid då allt skall ske. Det naturen ger skall tas tillvara. Hösten är också tid för insamling av de sista färgväxterna och tid att plocka svamp, både matsvamp och färgsvamp.
Svampplockning för färgning är för mig alldeles nytt även om jag samlat på mig en del färgsvampar sedan några år.
Det jag sysslat med några veckor är färgning med växter. Mitt handspunna garn, det entrådiga, har färgats för att få komma till sin rätt i rosengångsvävnader för att komplettera våra skinn och bli till fälltäcken, och tretrådigt garn har färgats till mina nålbindningspaket.

De växter jag använt för min färgning har varit färgkulla, renfana, gullris, vass och pors. Dessa har kompletterats med krapp, blå bresilja och indigo.
Samtliga bad har gett mer än en färgning med flera nyanser som resultat. Flera nyanser har också åstadkommits med användning av vitt och ljusgrått garn. Gula färger har sedan överfärgats med indigo för att få gröna färger och vitt garn har fått blå nyanser, de första färgstarka de senare åt det ljusa eller till och med bleka hållet.

Något som jag efterlyser är etiketter i plast som håller för vatten och färgbad utan att utplånas eller gå sönder. Har du hittat sådana får du gärna tipsa mig.

Autumn is a busy time when everything will happen. What nature gives shall be utilized. Autumn is also the time for collection of the last colour plants and time to pick mushrooms, both edible mushrooms and mushrooms  for color.
Mushroom picking for dyeing is to me brand new even though I collected some color mushrooms several years ago.
What I worked with for a few weeks is dyeing with plants. My handspun yarn, the singles, has been dyed to become Rose path patterned fabric  to complement our sheep skin  in making fold quilts (fälltäcken) and the three plied yarn is dyed for my nalbinding kits

The plants I used for my dyeing has been golden chamomile, tansy, goldenrod, reeds and bog myrtle. These have been supplemented with madder,  logwood and indigo.
All baths have given more than one staining with several nuances that result. Several shades have also been achieved with the use of white and light gray yarn. Yellow colors were then dyed with indigo to green colors and white yarn got shades of blue, the first color strength of the latter to the bright or even faded completely.

Something I would like is  plastic labels that hold the water and dye without erase or break. Have you found these, please tell me.

Entrådigt handspunnet ullgarn av Ryafårets ull  – Singles, handspun yarn from our Ryasheep

Renfana, pors, gullris. T v längst upp renfana överfärgat med indigo
Tanacetum vulgare, Myrica gale, Solidago canadensis. Top left also dyed with indigo

Färgkulla tre bad + indigofärgat  t h  –   Anthemis tinctoria three dye +and dyed with indigo at the top right         

Indigo på vitt garn två nyanser, blå bresilja tre bad samt 3:e badet krapp längst upp till höger
Indigo on white yarn, logwood three dye and the third dye of madder top right.

Innan detta års färgeskapader är över skall det färgas med svamp också. En del betmedel saknas ännu så det blir några dagars uppehåll.

Before this year’s color escapades are over, I will dye with mushrooms too. Some mordants are not yet available so it will be a few days break.

Att bli intresserad av färgning med svampar har lett till några intressanta vandringar i skogen, både vår egen och andras.
Också i år har jag hittat en del blodspindlingar även om jag fann fler i fjol. Några fina exemplar av sammetsfotad pluggskivling fick följa med hem och lades tillsammans med de tidigare funna exemplaren. Andra rariteter som svavelgul tofsskivling och svavelskivling ligger nu torkade för att kunna kompletteras till en rimlig mängd för färgning.

Becoming interested in dyeing with mushrooms has led to some interesting walks in the woods, both our own and others.
Also this year I’ve found some Cotinarius although I found more last year. Some fine specimens of velvet footed plug mushroom got to come home and put together with the previously found specimens. Other rarities Moorland tuft mushroom and sulfur mushroom is now dried to be supplemented to get a reasonable amount to dye.

Torkad blodspindling (och ytterligare några spindlingar)  – Dryed  cortinarius sanguineus (and some other)

Igår var vi ute och fann gul rottryffel i mängder och även om jag då inte visste om den gick att använda tog vi med den hem och tittade i vår nya svampbok ”Färgsvampar och svampfärgning”. Mycket fina bilder som faktiskt stämmer med de svampar jag har hittat i naturen och med bra redogörelse för var de kan växa. För mig som inte har annat än matsvampböcker är den guld värd.

Yesterday we went out and found the yellow root truffles in abundance and although I did not know if it was possible to use, we took it home and looked in our new mushroom book ”Color Fungi and fungal staining.” Very nice pictures that actually reflects the mushrooms I have found in nature, and with good explanation of where they can grow. To me that does not have anything but food mushroom books is worth gold.

På en nedfallen asp hittade vi också det jag förmodar är platticka.

On a fallen aspen we also found what I assume is flat ticking  (Ganoderma applanatum).

Platticka som växt precis så i skikt ovanpå varandra   – Ganoderma applanatum  grown in  layers on top of each other

En svamp som jag däremot gick bet på är denna, en sopp med en röd skiftning vid hatt basen. Vet du vad det är för svamp vill jag gärna veta det.

A fungus that I do not find the name of, is this, a soup with a red tinge at the hat base. Do you know what kind of mushroom it is, I’d like to know.

En rörsopp men vilken?   – A Boletus but which one

Våra lamm växer. En del har blivit riktiga sötnosar och en del har hittat bättre gräs på andra sidan stängslet. Ja det är inte så farligt som det låter. Vi har höhäckar för tillskottsfoder nu när gräsets växtförmåga har avtagit och mellan utrymmet där dessa står och en passage finns ett stängsel som inte är tillräckligt spänt. Två illbattingar har kommit på att man kan tränga sig igenom maskorna och gå ostört och äta på andra sidan stängslet.
De är riktiga ögontjänare för så fort man kommer i närheten försvinner de som ett huj igenom maskorna tillbaka till tryggheten och mammorna igen.
Jag kan inte låta bli att gå runt bland tackor och lamm och ta foton, men så mycket rumpor man får se på bilderna.
Några bilder kan däremot ge riktigt bra uppfattning om hur de troligtvis kommer att arta sig. Vårt enda Värmlandsbagglamm har riktigt fina utåtgående horn vilket är bra. Han är först född och börjar närma sig mönstringsålder dvs 120 dagar.

Our lamb is growing. Some have been real sweethearts and some have found better grass on the other side of the fence. Yes it’s not as bad as it sounds. We have trays for hay now that the grass plant’s ability diminishes and the space where they are and a passage is a fence that is not sufficiently tight. Two rascals has come  to know that you can squeeze through the mesh and go undisturbed and eat on the other side of the fence.
They are real eye servants. As soon as you get close, they will disappear as a flash through the mesh back to safety and mothers again.
I can not help but walk around among the ewes and lambs and take photos, but so much butts you’ll see in the pictures.
Some pictures can however give really good idea of ​​how they are likely to be shaping up. Our only Värmlandsbagglamm have really fine outward horns which is good. He is the first born and is approaching the age of ”looking over” ie 120 days.



Även om vi har genbank och man inte skall mönstra, tycker jag att det är bra att veta vilka lamm som har en viss ulltyp, vilken tacka som har lyckats föda upp sitt/sina lamm på ett bra sätt, så det är vad vi har framför oss nu.
Våra Rya/Klövsjö lamm skall mönstras också dessa med avseende på ullkvalitet. Tillväxten hos lantrasfåren är ju svår att jämföra med köttraser. Våra Ryafår brukar inte ha vuxit färdigt förrän de närmar sig året i motsats till köttraser som skall bli slaktmogna på fyra – sex månader. Däremot kan man vid 120 dagar ta ullprov och se hur ullen kommer att utveckla sig hos det enskilda fåret.

I år kommer vi inte att kunna ta hjälp av Ryaklubbens ullbedömmare  utan får göra en bedömning själva. Eftersom jag arbetat och arbetar med ull i alla former bör det inte vara alltför svårt.
I år har vi inte mer än tre Rya/ Klövsjöbaggar, resten är tacklamm. Alla lamm är mycket fina.

Although we have gene pool and you should not ”look them over”, I think it is good to know which lambs have some wool-type, the ewe that has managed to raise her lamb in a good way, so that’s what we have in front us now.
Our Rya / Klövsjö lamb also will be looked over  for wool quality. Growth of Landrace sheep’s difficult to compare with meat breeds. Our Ryafår usually do not have finished growing until they approach the year as opposed to meat breeds that should be slaughtered  at four – six months. However, you can, at 120 days, takewool samples and see how the wool will develop in the individual sheep.
This year we will not be able to take  help from Ryaklubben to judge the wool ,but must assess this ourselves. Since I have worked and are working with wool in all forms, it should not be too difficult.
This year we have no more than three Rya / Klövsjö Rams the other are ewe lambs. 


Till vår hjälp har vi vår alltid villiga Border collie Nellie som ser till att vi inte blir översprungna vid utfodringen.

Nellie, our Border collie, helps us with the sheep. Always ready to stop the sheep when we put hay in the rack.

Nellie är alltid alert  – Nellie in action.

Kul att träna när fåren äter   – It’s fun to work out when the sheep eat their hay

Det är alltid roligt med beröm  –  Nellie appreciate some credit

PS Lammen är till salu vid fyra månaders ålder. Kontakt se Gammeldags  DS

Namn, identitet, alias

Att finnas på internet med företag, blogg, deltagande i communities med mera innebär att bli sedd, hörd och tillgänglig för alla.
Samtal förs under pseudonym, den ena mer fantasifull än den andra.
Ibland är det bra att få möjlighet att vara anonym och att kunna uttrycka sina innersta tankar och åsikter.
Det är också helt OK, men bara om det inte skadar, förnärmar eller förnedrar någon annan.

Sen är det det där med anonymitet, skall vi vara anonyma i samtal med andra?
Vågar vi inte stå för våra frågor, påståenden och våra åsikter?
Det är en sak att vara anonym på ett allmänt forum men om man vänder sig till ett företag med frågor om produkter, ber om råd eller vill ha rekommendationer om tillverkare eller liknande och inte använder sitt namn utan ett alias, då blir i alla fall jag f-bannad.
Den som inte vill använda sitt eget namn i kommunikation med vårt företag skall inte räkna med att få svar från oss.
Nej! Att visa så mycket respekt för att man upptar ett företags eller privatpersons tid när man  skickar e-post som skall läsas och begrundas, och att uppge sitt namn, tillhör väl vanligt folkvett som inte kostar ett dugg om man har ärliga avsikter.