En fULLständigt FÅRfärlig blogg

English in between

Söndagen den 12:e  kom med sol och värme och vi landade i Ramnaparken i god till innan öppningstiden.
Vi placerades med vårt pick och pack nästan vid kyrkoingången. Kan undra om det var en fingervisning från en Högre Makt?
Dagen avlöpte bra med bakgrundsmusik från Riksspelmansstämmans spelemän, varvat med tal under utdelningen av Zornmärken.
Besökare passerade vårt stånd, en del stannade till och handlade och vi fick många trevliga pratstunder med intresserade betraktare.
Förutom våra slöjdredskap, sländor och skinn, visade vi också hur det går till att spinna på långrock. Ett gammalt redskap som inte ses så ofta.
En del bilder togs med vår nya kamera, som vi använt ganska flitigt sedan vi köpte den, några skall också visas här när de är redigerade.

En dag i friska luften tillsammans med likasinnade, en del bekanta från andra liknande arrangemang, sol och värme och en viss skärpt vakenhet, innebär att kommande dagar har känts ganska sega innan kroppen återgått till sitt vanliga tempo.
Så igår var det dags att bryta arbetsdagarna med en runda bland second -hand butikerna i vår omgivning. Inte för att vi behöver något mer att fylla vårt hus med utan för att det är ett trevligt nöje och kan innebära att man hittar precis det där som man inte visste att man behövde.

Och det var precis vad som hände på det första stället vi gick in i. Där stod den, en spinnrock tillverkad av Oskar Persson i Grönared, Hyssna. En make till mina två tidigare.

A day in the fresh air, with like-minded people, some familiar from other similar arrangements, sunshine and a sharpened alertness, means that the days have seemed pretty tough before the body returns to its normal pace.
So yesterday it was time to break the working days with a round from second-hand stores in our environment. Not that we need something more to fill our houses with, but because it is a nice theme and may mean that you will find just the stuff that you never knew you needed.

And that was exactly what happened in the first place we went in. There it stood, a spinning wheel made ​​by Oskar Persson Grönared, Hyssna. spinning wheel similar to my two earlier ones.

Hyssnarockar  tillverkare t v Johannes Persson t h Oskar Persson – Spinning wheels from Hyssna, Sweden

Den ena tillverkad av Oskars far, Johannes, den andra av Oskar själv. Jag tittade på rocken. Som de tidigare tillverkade av Oskar, lite rå i utseendet, med samma typiska bemålning, med ett hjul som roterade så grannt och med tre medföljande spolar. En viss tveksamhet inträdde. Jag behöver ju inte fler spinnrockar. Det finns ett åtskilligt antal i huset alla redan.
Vi gick en vända runt butiken och tittade men inget annat föll oss på läppen. Då säger husbon’n, ta den den är ju OK. Efter en lätt förvånad känsla som snabbt gick över i glädje blev det så att spinnrocken fick följa med oss hem.
Döm om vår förvåning när vi kom hem och kunde konstatera att spinnrocken aldrig spunnits på. Spinnvingen var helt orörd, spolarna inte inslitna och gick så trögt att den tänkta spinnerskan förmodligen aldrig fick rocken att fungera, trampan inte ett endaste dugg sliten och inte heller skruven till rockmor. Det kändes plötsligt helt OK att den blev vår.
I morse tog husbon’n fram filen och gradade av spolarna invändigt. Ett drag var det enda som behövdes.
Skruven till rockmor krävde lite mer omsorg men efter en stund gick det som smort. Haha, en aforism minsann. Alla rörliga delar ”smordes in” med paraffin för att glida lätt mot varann, drivsnöre applicerades och sen var det dags att provspinna.

Min ”nya,” obrukade spinnrock.   – My  ”new” not used spinning wheel

Wow! Superbt! Hon går raskt och jämt. Utväxlingen mättes upp till 10,5:1 vilket gör den lite långsammare än Oskar’s och fader Johannes rockar som brukar ligga runt 12:1. Vi har nämligen kunnat konstatera att far och son inte på något vis standardiserat varken spinnvingar eller spolar utan var rock fick sin spinnvinge med spolar passande till denna. En del ser ut att kunna passa sinsemellan men det finns skillnader.
Det vi vet om Perssons är att de förutom träarbete på rockarna också smidde hjulaxlar och spinnvingens pipa/ten. På Grönared fanns nämligen en smedja en bit från boningshuset med verkstaden.
Rockarna från Perssons spreds över landet även om de är vanligast förekommande i Västergötland, Halland Bohuslän och Småland.

Ja så var det det här med förvaringen. Men som di gamle sa’ ” finns det hjärterum finns det stjärterum”. Vi skall nog hitta en plats också till denna.
För den som inte förstått det än så gillar jag att spinna på ”snedrockar”. Jag är fortfarande fascinerad över de hantverkare som levde på 1800-1900-talet som med handdrivna svarvar och handredskap (tänk dig det, ingen maskinell utrustning som kunde drivas med elektricitet utan handdrift) kunde åstadkomma dessa avancerade redskap. Ja jag anser att de är avancerade även om man inte som på dagens spinnrockar har ”allt i ett” och kan byta spinntrissa utan att skruva av den befintliga. Tekniken är trots allt densamma och det kunde man redan för 2-300 år sedan. Inget är nytt under solen även om det finns vissa som framhåller det nya framför det gamla.
Det är med spånad som med mycket annat  – ju mer man kan, desto mer inser man hur mycket man har kvar att lära.
Det gör i alla fall mig en smula ödmjuk inför andra människor.

Jag hittade av en tillfällighet en devis på ett Twitterkonto som fick mig att fundera lite extra. Personen  skrev ungefär så här ” Beblanda dig inte med idioter! De drar ner dig till sin egen nivå och slår dig i huvudet med sina erfarenheter.”
Kan undra hurdan människosyn man har när man författar en sådan devis?
Det fick mig att författa min egen. ” Det finns ingen så liten och obetydlig att han/hon inte kan lära dig något. Bakom den fasad du ser kan det gömma sig en ny Einstein.”
I mitt arbetsliv har jag kommit i kontakt med människor av alla de sorter. Av alla har jag kunnat lära mig något som jag kunnat lägga till mina egna erfarenheter och på så sätt se ytterligare en dimension av min verklighet.